Åter till den hedonistiska, hedniska dyn

Religiositet har väl sällan varit kringgärdat med så mycket förvirring och ängslighet som i vår egen tid. Det heter att Sverige är ett av de mest sekulariserade länderna i världen, vars befolkning i allt lägre grad deltar i liturgisk verksamhet eller (som det slarvigt heter) går i kyrkan. Samtidigt pratas om nutiden som »post-sekulär« vilket skulle betyda att den sekulära eran är förbi.
Fortsätt läsa ”Åter till den hedonistiska, hedniska dyn”

Varför kaos när vi kan sträva efter kosmos

Jordan B Peterson – den kanadensiske psykologiprofessorn, som DN senast idag skrev om och som GiD tidigare nämnt (här, här och här) – väckte uppmärksamhet för en bredare allmänhet i och med framträdandet i TV-programmet Skavlan härom kvällen (2018-10-26).
Fortsätt läsa ”Varför kaos när vi kan sträva efter kosmos”

Det politiska klimatet och kyrkan i Sverige. Ett svar.

”I Sverige fokuserar vi inte på huruvida argumenten är sanna eller falska, utan istället på om sagesmannen är ond eller god.” Så inleder Erik van der Heeg sin senaste text på Ledarsidorna.se med rubriken ”varför den svenska politiska debatten ser ut som den gör”.

Van der Heeg menar att den moraliserande tonen ”förlamat stora delar av den diskussion som vårt land just nu skulle behöva”. Här ges exempel i form av migration, rättsväsende, utbildning och omsorg. Men, menar han: ”Diskussionen blir omöjlig när motståndaren inte identifieras som en person som blott och bart har en annan uppfattning, utan istället karakteriseras som ond och moraliskt klandervärd.” Och jag håller med utom i den något förenklade teorin om att den moraliserande tonen är ett arv i rakt nedstigande led från prästerskapet och kyrkan. Här, menar jag, måste vi se till att Sverige var Lutherskt vid den tid som Erik van der Heeg åberopar. Till skillnad från landet Frankrike som han framhåller som ett gott exempel. Men också i Frankrike fanns såväl präster som kyrka.
Fortsätt läsa ”Det politiska klimatet och kyrkan i Sverige. Ett svar.”

Våga stå emot när det pratas om Halloween!

Om någon berättade för dig att det fanns en tid då människor bokstavligt talat och på allvar satt hemma i stugorna, livrädda för att de avlidna familjemedlemmarna skulle komma tillbaka och störa friden; att de över huvud taget inte vågade sig ut utan tände lyktor för att hålla döden på avstånd. Då hade du säkert skakat på huvudet och tyckt det var lite knasigt. Men om man idag, på bred front, inför en ”tradition” som bygger på just den föreställningen, då är det inte många som höjer på ögonbrynen. Det kallas Halloween.
Fortsätt läsa ”Våga stå emot när det pratas om Halloween!”

Ljudet av frihet tystas!

Sverige är Sverige, mycket tack vare kristen tro, lära och tradition. Samma sak kan sägas om Europa. Fria länder, byggda på en gemensam grund för vilken Kyrkan är en absolut nödvändighet. Och många är de som, faktiskt, hävdar att Sverige är ett kristet land. Men utan Kyrkan – ingen tro; ingen kristen etik. Ett av de yttre tecken – eller karaktäristiska ljud – som tillkännager detta fundament är klockringningen som kallar samman till gemensam gudstjänst men också ringer vid särskilda händelser som dop, vigslar, begravningar (om dessa ligger utanför ordinarie gudstjänsttid); tillfällen som faktiskt är betydelsefulla för väldigt många människor.
Fortsätt läsa ”Ljudet av frihet tystas!”

Schismen i Ortodoxin. Enda vägen framåt går via märkesåret 1054!

Sedan Moskvapatriarkatet, måndagen den 15 oktober, deklarerade att den Rysk-ortodoxa kyrkan bryter banden med Konstantinopel (Ekumeniska patriarkatet), verkar schismen inom den Ortodoxa världen vara ett faktum. Troende tillhöriga Rysk-ortodoxa kyrkan förbjuds uttryckligen att delta i liturgier och att bedja i något sammanhang som är ställt under Konstantinopelpatriarkatet.
Fortsätt läsa ”Schismen i Ortodoxin. Enda vägen framåt går via märkesåret 1054!”