Den trolösa anpassligheten

Vi står, som samhällskropp och som individer i den, inför en rad frågeställningar som är direkt hänförliga till vilken syn vi har på livet. Vissa av dem är redan på agendan, andra kommer sannolikt att kvala in. Det är dock allt för lätt, för att inte säga tafatt, att alltid förskjuta beslut och ansvar till offentliga institutioner i form av riksdag och regering. Det är vi människor som måste ställa oss frågan: Vill vi ha det så? Är vi beredda att ge upp vår värdighet? Är inte kroppen värd mer?

”Lagar är de medel vi har i dag att påverka människors syn och attityder.” Detta sades av en professor emeriti i straffrätt, i SVT:s Gomorron Sverige (2016-02-22) med slutklämmen: ”… i synnerhet som vi inte längre har Gud och djävulen att skrämma med.” Detta borde, även hos dem som (ännu) inte vunnit en gudstro, väcka oro och mana till eftertanke.

Vad som diskuterades i morgonsoffan var bland annat frågan om eutanasi (aktiv dödshjälp), en av flera etiska frågor som, inte minst efter Liberala ungdomsförbundets i Stockholm besked att de vill legalisera incest och nekrofili, kommer att ha avgörande påverkan på vår civilisation. Det är frågor som speglar vilken syn samhället har på människan och hennes värdighet.

Konsekvensen av detta förhållningssätt, att vi nu skulle vara hänvisade till att stifta lagar för att människor ska hålla sig på rätt väg, tyder på idel uppgivenhet och moralisk upplösning. Men än värre signalerar det att staten genom lagstiftning ser sig bemyndigad att styra över hur människor ska tänka och förhålla sig till, som det brukar heta: de stora frågorna. Hennes uttalande stödjer också trenden att i Sverige står lag över rätt.

Så vad händer den dagen då en majoritet av riksdagens ledamöter är för aktiv dödshjälp? Eller är för att syskon (efter samtycke, N.B.) ska få ha sex med varandra? Eller att så kallade antalsneutrala ”äktenskap” (månggifte) ska vara lagligt? Svaret måste bli att nya lagar stiftas, vilka per den nya definitionen gör saken rätt. Till detta har folket bara att anpassa sig och, med hot om straff, också lära sig tycka är korrekt.

Men inget annat var väl att vänta i en nation där staten ser sig hotad av Gud och helst vill göra sig av med den kristna tron och läran, alternativt [kanske genom lagstiftning] att all religionsutövning ska ske under samma tak och myndighet, i ordnade former.

Helt klart är, att då Gud kastas ut lämnas allt öppet för djävulen.

Franciskus Urban

(Texten är tidigare publicerad i Världen idag, den 23 mars 2016)

 

3 reaktioner på ”Den trolösa anpassligheten

  1. Man talar om viktiga frågor som miljö och klimat.Viktiga om vi ska ha någon framtid ö.h.t.Men man går väl runt sådana frågeställningar som vad katolska kyrkan säger om sig själv och sin egen identitet?

    Gilla

  2. Ping: ”Dödshjälp”. Ser du inte det tokiga?! | Gammalkatolsk idédebatt

  3. Ping: Tvåsamhetsnormen stämplas som ful – vill göra månggifte lagligt | Gammalkatolsk idédebatt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s