Mera samvetsfrihet

Man kan fråga sig varför samvetsfrihet är så laddat. Artikeln ”Blott Sverige krusa för etik som inte bär” har lästs, delats och kommenterats. Tyvärr blandas begrepp ihop när samvetsfrihet diskuteras. Här lyfts ett svar på en kommentar för att, förhoppningsvis, sätta samvetsfriheten i ett lite större perspektiv.

På Wikipedia, som väl inte lämpar sig som akademisk källa, läser jag att ”förr kallades i Sverige den som bistod vid förlossningar oftast jordemor. På danska och norska är ordet för barnmorska fortfarande jordemoder respektive jordmor. På tyska är benämningen hebamme, vilket betyder ‘den som lyfter’ barnet från jorden.” Den som lyfter (barnet) – en ganska snygg definition kan jag tycka.

En vedertagen referens dock är Europakonventionen som nämns i artikeln ovan. Den ger var och en lagstadgad samvetsfrihet. Det gäller oaktat vilket yrke en person har.

”Europakonventionen är svensk lag (SFS 1994:1219) sedan 1995. Då infördes också i regeringsformen en bestämmelse om att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen. Lagar som tillkommit innan konventionen inkorporerades ska tolkas i enlighet med konventionen och den praxis som finns.” Ur ”Mänskliga rättigheter i Sverige (2007)

Centralt i det jag skriver är samvetsfriheten. Den måste gälla lika oavsett yrkesgrupp. Det kan inte vara så att exempelvis journalisters samvetsfrihet tillvaratas men inte barnmorskors. Då har vi ju lämnat fältet öppet för godtycke och etisk relativism. Vad händer då den dagen det anses lämpligt att läkare skall utföra aktiv dödshjälp? Eller att det ingår i ett vårdbiträdes arbetsuppgifter att tillfredsställa en vårdtagares sexuella behov? Om inte samvetsfriheten på allvar tillvaratas och tillgodoses skulle detta mycket väl kunna bli verklighet, med hänvisning till individens (patientens) vilja och rättigheter.

Intressant i sammanhanget är en läsning av de internationella etiska koderna för barnmorskor, vilka Svenska barnmorskeförbundet anslutit sig till. Dessa håller också som referens och jag läser under rubriken ”barnmorskors professionella ansvar”:

”Barnmorskor kan avböja att delta i aktiviteter för vilka de hyser djupt moraliskt motstånd; men avseende barnmorskans individuella samvetsbetänkligheter så skall inte dessa avgörande påverka kvinnans rätt till hälsovård.”
Ur ”Internationella etiska koden för barnmorskor”, Svenska barnmorskeförbundet

Avslutningsvis är det mig veterligen inte barnmorskor som utför aborter, utan assisterar. För ingreppet krävs en legitimerad läkare. Det är därför märkligt att vi inte hör talas om (fler?) läkare som hänvisar till samvetsfrihet. Eller är det så enkelt att de barnmorskor som gör det har sökt sig till skrået för att förlösa liv; för att vara den som lyfter barnet från golvet.

 

En reaktion på ”Mera samvetsfrihet

  1. Ping: Över 5000 lagligt dödade på ett år | Gammalkatolsk idédebatt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s