Början och slutet, A och O

”This is the end of the West as we know it”, skriver Carl Bildt i Washington Post. “Detta är slutet på västvärlden som vi känner den” ekar medierna i Sverige, däribland SVT. Detta som svar på utgången av presidentvalet i USA.

Du har med stor sannolikhet redan konsumerat denna nyhet. Men – och med handen på hjärtat: vad var din spontana reaktion? Tänkte du att Bildt är en del av etablissemanget? Att han ger röst åt de krafter som föraktar folkets mening? Eller var din första reflex att avfärda honom som högerman eller att omfamna honom som en person med ett ovanligt öppet sinne för demokratiskt patos? För det är ofta så vi värderar nyheter: håller jag med eller inte? Rätt eller fel sida?

Gick du alltså i fällan att inte fundera djupare?

Europa (och västvärlden) står inför en rad svårigheter. Flyktingströmmar och migration skapar oro och osäkerhet. Demokratitröttheten breder ut sig. Brexit får konsekvenser. Vapenskrammel, hot och övertramp. Islamistisk extremism. Brottslighet. Hopplöshet. Ja, listan kan göras lång och den varierar beroende på vem man frågar. Vi kommer dock inte ifrån att det finns frågor att ta tag i men att lösningarna kräver mer än bara kosmetiska och populistiska metoder.

Splittring och söndring uppstår då man inte är överens om grunden. Ligger bara den fast, kan människor ha överseende med olikheter. När grunden inte är på plats kan också den minsta meningsskiljaktighet leda till katastrof.

Bildt skrev vidare i sin artikel att det ”bara var med svårighet som ledarna i Europa kunde samla sig efter valet i USA, slitna mellan chocken över resultatet och nödvändigheten att bevara det som kan bevaras av västvärlden…” (Washington Post)

Vad är det som kan och skall bevaras? På vad är Europa byggt? Vari består grunden som en gång höll samman och som skapar fred?

Jag skrev själv i en essä 2015 (Kyrkan – garanten mot islamisering) som kom ut i bokform i år, att den grund vi nu inser att vi behöver kastades ut med precision i takt med att välstånd samt politiskt och mänskligt högmod växte. Och nu står vi där i sorg över det barn som kastades ut.

Frågan vi måste ställa oss är om vi är villiga att vinna åter vår fasta klippa?

Det kan här vara på sin plats att citera biskopen i Nordisk-katolska kyrkan, teologie doktorn Roald Nikolai Flemestad, som i augusti 2015 skrev om kristendomen och europeisk kultur:

“What then are the main biblical notions which Christianity fused into European civilization?

First and foremost the notion that God, our Creator, can be addressed as a person to whom the individual stands responsible for his or her life. This responsibility presupposes that man enjoys moral freedom. Therefore we must ask forgiveness from those we have wronged. To this idea of justice it follows that we must strive to be a better person. The distinction of a before over against a now presupposes that time is not an endless cycle of predetermined repetitions but open to repentance and change. In short, living in God’s creation mankind is invited to enter the history of salvation.

It was this idea of a transcendental reality as the purpose of human life that the philosophers of the Enlightenment rejected. “Man needs no foreign help” to find happiness, say the philosophers, reason can on its own provide progress by integrating the natural and the moral in a higher harmony. The task was therefore to liberate society from the grip of Christianity. The success has been self-destructive. When “God is dead”, as Nietzsche told us, man dies too. European society can not survive if it consciously continues to ignore its own inheritance.”
(Ur Christianity and European culture)

Samma år skrev han, kanske profetiskt, om den turbulens vi befinner oss i:

“In these turbulent times of ours, we may ask if not the time has come now to read again the Book of Revelation.”

“Despite the mythological language used in the Apocalypse and the references to events at that time, the description which is given in Chapter thirteen of the loss of freedom to think and act, seems strangely relevant to the our experience of living in a society becoming more and more corrupted by the ideology of political correctness. Moreover, the brainwashing power of the modern media deceitfully buries serious moral issues ‘beneath the avalanche of morbid kitsch and populistic trivia’, to borrow the words of Michael Burleigh’s cultural criticism”

“The message of Book of Revelation for all times is that Christians should not give in even if the situation around them may seem hopeless. The life of a Christian is never easy. In this world we must exercise patience and faith but our endurance is not in vain, for our deeds will follow us to the triumph in heaven (14:1ff, 12f).”
(Ur Apocalyptic reflections for the new year)

Carl Bildt menade sig inte vara alarmistisk. Det är inte heller jag. Däremot är det dags att se bortom rubriker och allmänt tyckande. Det är hög tid att restaurera grunden. Detta är A och O, nu och för framtiden.

Franciskus Urban

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s