Je suis ”X” – hur länge orkar vi stå emot?

I januari 2017 är det två år sedan attacken mot satirtidningen Charlie Hebdo i Frankrike. I attentatet, som utfördes av två bröder som en hämnd för att tidningen varit kritisk mot jihadism och islamism, dog fem av tidningens medarbetare. När de efter attacken sprang ut från redaktionen ropade de ”Vi har hämnats Muhammed. Vi har dödat Charlie Hebdo”!

En av tidningens tidigare redaktörer, Philippe Val, intervjuas den 5 december 2015 i tidningen Paris Match. Han får frågan om han kunde föreställa sig att Charlie Hebdo skulle försvinna? Det skulle, svarar han, ”innebära början på Michel Houllebecq’s ’Underkastelse’”

Prästen, Fr. Ottar Mikael Myrseth, skriver i en krönika i norska Dagen (1 oktober 2015) att den franske författaren Houllebecq var på omslaget till Charlie Hebdo den dagen terroristerna slog till i januari. I sin roman ”Underkastelse” beskriver Houllebecq hur Frankrike förvandlas till en islamisk stat efter valet 2022. Houllebecq’s tanke är att ingen kultur kan överleva med en värdegrund som saknar en himmelsk dimension i livet. Den europeiska kulturen, som i allt större omfattning präglas av resignation och pessimism, har tappat denna dimension genom att avskriva betydelsen av den kristna tron. Upplysningstiden med dess ideal om förnuft och självförverkligande har avskaffat Gud och människan håller på att gå under i ensamhet och förtvivlan i universum. Huvudpersonen i romanen lämnar kristendomen och går i stället över till politisk islam. Romanen utmanar Europa att ta nytt avstamp i kristendomen och åter väcka sin religiositet. Annars riskerar denna dystopiska berättelse att bli verklighet.

charliehebdoTidningen Charlie Hebdo har, enligt journalisten Giulio Meotti, sedan attacken upphört att vara en kritisk röst och i stället börjat ägna sig åt mer strömlinjeformad satir, exempelvis, häcklande av det judeo-kristna arvet. Bland annat hade man som förstasida året efter attacken en bild på Gud med texten ”mördaren är fortfarande där ute”.

Bild: Charlie Hebdo
Text: “The assassin is still out there” (”mördaren är fortfarande lös”)

Är det så att vi har skrämts till tystnad? Har vi nått dit hän att vi låter oss tystas för att undgå kritik, eller ännu värre: hot och våldsaktioner? Vad hände med de modiga uttalandena Je suis Charlie, Paris, Père Jaques Hamel, Bruxelles, Nice etcetera? Orkar vi inte längre stå emot? Var det bara en läpparnas bekännelse?

I Frankrike tystnar kyrkklockorna. Skolor och andra offentliga lokaler i flera traditionellt katolska länder tvingas ta ner kristna symboler. Vad händer här hemma i Sverige? Här har vi också i media hört om förslag att det kristna korset skall plockas bort från en kyrka för att visa välvilja. Här kritiseras kampanjen ”Mitt Kors” av företrädare för majoritetskyrkan. Här tar nyandlighet och yoga över med stöd av myndigheter och skolans rektorer.

Frågan vi måste ställa oss är vad vi har kvar att ta spjärn mot för att över huvud taget kunna stå emot. För det är så, att i samma stund som vi kastar ut tron och den himmelska dimensionen så står vi där ensamma och förtvivlade i universum; utan fast grund, utan himmel och utan hopp.

Tack och lov är det Advent. Tack och lov har vi ännu ett arv som kan återväckas. Tack och lov har vi det löfte som ger kraft att stå emot. Men det fordrar att vi tar förnyat avstamp i kristendomen och ger nytt liv åt den religiositet vi en gång gavs och stod i. Detta är vårt hopp.

Franciskus Urban

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s