Det stora tågrånet

Samtiden liknas ibland vid ett tåg som dundrar fram på en undermåligt underhållen räls. Ett herrelöst tåg, skall tilläggas, där det saknas såväl uppgifter om slutdestination som vem det är som opererar på sträckan, egentligen. Men eldarna eldar och farten ökar. Maskinisterna skruvar och oljar. Maskineriet skenar. I passagerarvagnarna välkomnar konduktören glatt nya resenärer och säljer dyra biljetter medan serveringspersonalen sorglöst säljer go-fika och rödvin i plastmuggar.

I skärningspunkten mellan, å ena sidan, den sakta ökande medvetenheten om att ingen egentligen vet vem som har ansvar och att ingen har brytt sig om att sörja för så grundläggande ting som banvallar och räls och, å den andra, att skenet av lycka och framgång måste upprätthållas, skapas en olustkänsla av sällan skådat format. En osäkerhet och en ängslighet som går på djupet av mänskligheten.

Utan stabil botten och utan ens en idé om vart vi är på väg, förpassas människan ut i universum: ensam och utan känsla för mening. Detta föder ytlighet men också djupt otrevliga och tragiska beteenden. Det blir som en myriad av små världskrig där varje individ har att hävda just sitt territorium; sitt universum; sin ”sanning”.

Jag satt, för en kort tid sedan, hemma hos en av alla de erfarna jag dagligen besöker. Vi pratade om just detta; att det saknas värdighet, klangbotten och känsla för livet. Hon tittade på mig och sade sedan allvarligt: -”det är min generations fel”.

Och det är nog att önska: En vitbok om underlåtelsen att föra vidare det sedan århundradena medärvda; det som betyder så mycket mer än materiell bekvämlighet; sådant som kan beskrivas i termer av eftertänksamhet, tradition, helighet, rättesnören, ordning och respekt.

Men det lades ingen vikt vid detta. Man såg bara den moderna framgången. Såg äntligen sig som herre över alltet: frihet och oberoende. Men man var i själva verket både blind och tondöv. Man lämnade inte vidare erfarenheterna utan lade dem på avskrädet. Materialismen och individualismen tog över vilket ledde till såväl historieanalfabetism och gudsförnekelse som alienation och förtvivlan. Detta födde osäkerhet och ängslighet. Man berövade kort och gott kommande generationer på tradition, värdighet och hopp.

Alla de pengar i ära; alla de smycken och ägodelar som genom åren bestulits individer i stötar och kupper. Men detta är den moderna tidens stora tågrån där kommande generationer förlorade räls, riktning och resonans.

Är en sanningskommission för mycket begärt?

Franciskus Urban

2 reaktioner på ”Det stora tågrånet

  1. Ping: Psykisk ohälsa symptom på andlig törst | Gammalkatolsk idédebatt

  2. Ping: Erfarna förpassas till kökkenmöddingen | Gammalkatolsk idédebatt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s