Otryggheten i en värld bortom sanning

I gårdagens artikel här på Gammalkatolsk idédebatt (Svaret på krisen är…) trycktes på att det är du och jag som är lösningen på den kris vi just nu upplever på en rad områden. Detta vill säga att det är människor som bär ansvaret för att den värld vi är satta att förvalta tas om hand på bästa sätt. Inga pengar, inga lagar är i sig någon lösning på problemen, men väl värderingar som grund för en fungerande sammanhållning och riktning. Och det är bara människor som kan vara bärare av värderingar.

I texten refererades till årets upplaga av rikskonferensen Folk och Försvar med en gissning att ”inte heller där, när några av landets mest insatta strateger samlas, tar man tag i att lösningarna behöver bygga på värderingar.”

Föga anade jag att ledaren för Svenska kyrkan, Dr. Antje Jackelén, senare skulle äntra scenen och representera det så kallade civilsamhället. Sida vid sida med bland andra professorn i historia, Lars Trädgårdh, levereras analysen att människor idag har blivit individualiserade på bekostnad av band till familj, släkt, hembyn, kulturellt arv och kyrka – något som skiljer oss från vad som är vanligare i Syd- och Östeuropa. Jackelén betecknade vår samtid som ”lutherskt sekulariserad” (sic.) och hänvisade samtidigt till den som varande ”post-truth”, alltså tiden efter sanningen.

Detta levereras i en paneldiskussion om vår oroliga tid; om rädslans psykologi och behovet av tillit. Mycket annat sades också i samma andemening, men det som framför allt förtjänar uppmärksamhet är att i samma stund som man hävdar att vi lever i en tid då sanningen är något relativt och passé (”post-truth”) så tar man också på sig ett enormt ansvar för att antingen förklara fördelarna med en relativistisk förståelse av sanning, eller att ställa till rätta. I synnerhet om man uttalar sig som kyrklig ledare och auktoritet.

English Oxford Dictionaries utsåg 2016 begreppet ”post-truth” till årets ord. Och slår man, i samma verk, upp det så finner man att det ”rör eller anger förhållanden under vilka objektiva fakta är mindre inflytelserika för att forma den allmänna opinionen än sådana som tilltalar känslor och personliga övertygelser”.

Sanningsbegreppet, liksom Sanningen själv, är ett kärt och ständigt återkommande tema. Och det av uppenbara skäl eftersom det är relativiseringen av den som är grunden till den kris vi nu har att hantera. Samtidens ständigt upprepade fras, att var och en äger sin sanning är förödande. Är det något som skapar osäkerhet så är det när människan berövas tillgången till sanning.

Läs gärna den tidigare artikeln ”Striden står om sanningen

Franciskus Urban

2 reaktioner på ”Otryggheten i en värld bortom sanning

  1. Ping: Lösningen: Kyrkan som parallell storhet | Gammalkatolsk idédebatt

  2. Ping: Samer, judar och vitböcker. Reformationen som den stora sekulariseringen. | Gammalkatolsk idédebatt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s