Sekularismen får vatten på sin kvarn genom islamismen

(Uppdaterad 2017-02-26)

Sekularismen har många ansikten. Gemensamt för dess olika schatteringar är att Gud eller föreställningar om honom inte skall ges inflytande i eller över det offentliga rummet; att en gudstro är något helt privat och helst inte skall ta sådan plats att den riskerar att påverka andra människor som inte redan (råkar) omfattas av den.

Sekularismens slagord och retorik bygger på att förminska och fördumma människor med gudstro. En tes är att denna tro inte går ihop med förnuft; att den strider mot vetenskaplig metod. Sekularismen menar att en gudstro begränsar människans möjligheter till ett gott liv och att värden som frihet, människovärdighet och jämlikhet enbart bygger på juridik och världsliga institutioner. Den rörelse som bland annat vill göra sig känd som sekulära humanister får nu, i takt med islamismens allt mer våldsamma härjningar, vatten på sin kvarn. De sekulära krafterna stärks i sin uppfattning genom den bild som, genom islamismen, förmedlas av vad det innebär att ha en gudstro. Men detta är försåtligt. Och det blir kortvarigt.

Detta har även en omvänd effekt på så vis att bland annat politiska grupperingar ”i många år har fungerat som sekulärt stöd åt islamisterna i MB:s [Muslimska brödraskapet, red. anm.] nätverk.” Genom ett okritiskt användande av exempelvis begreppet ”islamofobi” samt drivandet av tesen att ”islamofobi” är det ”avgörande problemet för muslimer och samtidigt förneka förekomsten av islamism är det många som ger sitt stöd till MB:s totalitära tankegångar.” (”Muslimska brödraskapet i Sverige”, förstudie av Dr. Magnus Norell m.fl, utgiven av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, februari 2017, s 20)

Den högt skattade friheten, den syn på människan vi har – med fri vilja och med ett absolut och okränkbart (intrinsikalt) värde – är varken sprungen ur slump eller något intet. De värderingar vi förlorat och nu vilset jagar med strålkastare i en allt mörkare samtid har en källa. Men den har vi i sekularismens namn lagt locket på. Många i hopp om att den för all tid skall hållas i glömska.

Samtidigt utgör sekularismen ett för islamismen minst lika stort ”problem” som kristendomen. Men med den skillnaden att sekularismen inte kan erbjuda det som krävs för att möta och bemöta en annan uppfattning om den gud som driver dem som vill störta den sekulära ordningen.

Det är på ett sätt ironiskt att många av de mest islamkritiska röster som hörs i olika medier inte är kritiska för att islam är en villolära (för att prata med Grundtvig). I stället handlar det om att islam över huvud taget inbegriper föreställningar om en gud. Det är alltså inte i första hand kristna som har invändningar utan människor som i första hand inte har någon gudstro alls.

Som kristna har vi att älska alla människor. Men också att vända oss emot och bekämpa irrläror. Det finns alltså inga motsättningar mellan att å ena sidan älska och å andra att vara kritisk. Inte ens om kritiken är högljudd. Precis lika lite som det finns motsättningar mellan tro och förnuft. Det är nämligen både kärleksfullt och förnuftigt att bekämpa det som leder bort från Treenig Gud.

Den som menar att islam kommer att påverka det samhälle vi befinner oss i och att den påverkan är negativ måste också, på allvar, ta kristendomen på allvar. Den som pekar ut islamismen som ett hot mot västvärldens värderingar måste också – med samma energi – omhulda grunden för civilisationen; den vi lärt oss uppskatta och i generationer levt i och vårdat. Ett sekulärt system kommer nämligen aldrig att vare sig klara eller orka stå emot trycket.

Franciskus Urban

Gammalkatolsk idédebatt drivs ideellt. Innehållet är skyddat enligt upphovsrättslagen. Vi välkomnar att artiklar citeras och delas och uppskattar då källa och författare anges. Du kan dela artiklar direkt från denna sida eller via Facebook. Vi tar också tacksamt emot stöd för att kunna utveckla publikationen.

https://www.facebook.com/gammalkatolsk/
Twitter: @gammalkatolsk

En reaktion på ”Sekularismen får vatten på sin kvarn genom islamismen

  1. Ping: 2017, ett år för jubel eller söndring? | Gammalkatolsk idédebatt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s