Sankta Valborg och kunskapen om vårt arv – en skatt att ösa ur

Jag skrev igår ett par enkla rader om dagar och aftnar. Detta med anledning av den stundande Valborgsmäss. Eftersom firandet av 1 maj sedan 1890 har starka politiska (socialistiska) förtecken, görs idag stor skillnad mellan Valborgsmäss och 1 maj. Men vi glömmer ofta bort att ”Valborg” egentligen, precis som julafton, är kvällen före den egentliga festdagen. Det heter alltså Valborgsmässoafton och den 1 maj är en festdag till minne av Sankta Valborg.

Vi har ju en generell och märklig tendens att vilja fokusera på aftonen före de egentliga helgdagarna. Exempelvis julafton, påskafton, pingstafton, midsommarafton och så nu Valborgsmässoafton. Kanske beror det på en vilja att ha festen men helst slippa kristna förtecken. Hur som, frågan för dagen på Facebook tycks vara vem Valborg egentligen var. Och som den folkbildande roll Gammalkatolsk idédebatt har, så gör vi ett försök att reda ut begreppen. Inte minst viktigt i den tid som utropats till den post-sekulära.

Tidig medeltid i Europa

Heilige_WalburgaValborg (Walburga), jungfru, föddes ca 710 i Devonshire (England) och dog 25 februari 779 i Heidenheim (Tyskland). Hon var dotter till St. Richard pilgrimen och syster till St. Bonifacius, St. Willibald och St. Winibald. Sta. Valborg var nunna i England men flyttade sedan till kontinenten där hon evangeliserade bland hedningarna i dagens Tyskland. Valborg blev abbedissa för dubbelklostret Heidenheim am Hahnenkamm år 751 då hon efterträdde sin bror som grundade klostret. Anledningen till att vi firar Valborg den 1 maj är att hon kanoniserades (helgonförklarades) då samt att hennes reliker flyttades till Eichstätt den dagen år 870. Valborg har inget att göra med det hedniska firandet av vårens ankomst eller med förekomsten av häxor i folktron.

Att åter tala om vår rika kristna historia

Hur det än förhåller sig med begrepp som ”post-sekulär”, kan vi konstatera att vi i Europa har en rik skatt av skeenden och personer som alla är omistliga i att dana det vi idag kallar vår civilisation. Detta är oerhört viktigt att åter aktualisera med tanke på de slitningar och påfrestningar vi upplever. Vi förlitar oss gärna på politiker och karismatiska ledare i hopp om lösningar samtidigt som Kyrkan och den kristna tron, med alla sina heliga vittnen trängs allt längre ut i periferin. Vi tror i vår enfald att vi klarar oss utan denna gemensamma grund. Att såväl liberalism som vetenskap upphöjs till den upplysta tidens nya religion skvallrar om att vi som människor är i behov av det övergripande. Därför är det viktigt att våga tala om det Sankta Valborg vittnade om, nämligen den uppenbarade Sanningen. Varför inte hålla sig till den?

Kunskapen som media för det uppenbarade

Detta med kunskap är viktigt. Jag brukar tänka så att om inte människor på Jesu tid fick kännedom om Jesus och kunskap om det han förkunnade, hur skulle de då kunna komma till tro på honom? Ja, Guds nåd och Helig Ande icke att förglömma. Men utan kunskap om Helig Ande blir det som sker, som bäst, något ”magiskt”. Och så kan vi ju inte ha det. Då är vi tillbaka i en tid då man faktiskt brände de misshagliga och det annorlunda på bål. Glöm inte att man i Sverige efter reformationen var mycket ivriga att dra tändstickan mot plånet.

Samma resonemang kan föras rörande det gammalkatolska och Nordisk-katolska kyrkan som bärare av det arvet; i linje med den odelade Kyrkans tro och lära. Det ortodoxa och katolska som ännu bär minnet av alla de heliga som gått före. Låt oss på 1 maj öppna skattkistan och ägna Sankta Valborg en tanke. Kanske slår den rot.

Franciskus Urban

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s