Kristna som minoritet räddas ur barbari

Efter artikeln om den lilla kyrkbyn med visionen om att dra sig undan och börja om på nytt och att göra det i gemenskap med andra; på en gemensam grund, levererades boken The Benedict Option av Rod Dreher. Det är en rykande färsk bok som kom från trycket efter det senaste presidentvalet i USA. Bokens undertitel är ”A strategy for Christians in a Post-Christian Nation”.

Igenkänningsfaktorn är hög! För den som av olika anledningar helst väljer att inte läsa på engelska kan få tillgång till samma tankegångar och resonemang genom att läsa Gammalkatolsk idédebatt. Och då inte bara artikeln om den lilla kyrkbyn, utan allt vad som är skrivet om relativism, sekularisering, avsaknad av etisk reflektion, modernism etcetera.

AfterVitrueAndTheBenedictOptionThe Benedict Option rekommenderas. Liksom boken After Virtue (av Alasdair MacIntyre) vilken Dreher refererar till. Bland annat tas begreppet emotivism upp vilket MacIntyre definierar som ”the idea that all moral choices are nothing more than expressions of what the choosing individual feels is right.” Även detta är ett tema vi har skrivit om här tidigare, ett tema som går hand i hand med såväl sanningsrelativism som identitetspolitik.

Bortom det mänskliga

After Virtue betyder ungefär ’[tiden] efter dygden’. I ett post-dygdigt samhälle håller individen maximal frihet både vad avser tanke och handling som ett högsta värde. Detta, skriver Dreher, leder till att samhället blir en samling av främlingar som var för sig följer sina egna intressen till så liten ansträngning som möjligt.

Att forma ett samhälle som är post-dygdigt kräver, menar Dreher, ”att man överger objektiva moraliska principer; vägrar att acceptera någon som helst religiös eller kulturellt sammanhållande narrativ med upphov utanför en själv, bortsett från det självvalda; avfärdar minnen från det förgångna som irrelevanta; och distanserar sig själv från gemenskap samt icke självvalda sociala förpliktelser.”

Detta sinnelag, skriver Dreher, liknar det som brukar kallas barbarism. ”När vi tänker på barbarer, föreställer vi oss vilda, rovgiriga stammar vars män far fram genom bebyggelse, huvudlöst fördärvande civilisationens strukturer och institutioner, bara för att de kan. Barbarer är styrda enbart av sin vilja till makt och ingen varken kan något eller bryr sig om det de förintar.”

”Enligt denna standard (beskrivning) – trots välstånd och sofistikerad teknologi – lever vi i det moderna Väst under barbari, även om vi inte erkänner det. Våra vetenskapsmän, våra domare, våra prinsar, våra akademiker och skribenter är i färd med att demolera tron [på Gud], familjen, kön, ja till och med vad det innebär att vara människa. Våra barbarer har bytt ut djurpälsar och spjut från det förgångna till skräddarsydda kostymer och smarta telefoner.”

Att höja sig och blicken

I ljuset av att vi lever i en ”dödskultur”, som Dreher kallar den, är mycket av det vi idag ägnar energi åt rena struntsaker. Politik är ett sådant område. Om man menar att valet står mellan Trump och Clinton; mellan Macron och Le Pen eller mellan SD och vilket annat parti som helst, har man inte riktigt förstått allvaret. Skillnaderna mellan dessa så kallade extremer är på det stora hela försumbara. Valet, eller slaget, står mellan helt andra och mer genomgripande krafter. Och det är en impopulär sanning att ”politik kommer inte att rädda oss” (Dreher). Och författaren, som själv presenterar sig som konservativt sinnad, trycker på att inte ens konservativa partier som ännu gärna kallar sig kristna kommer att vara värda att luta sig emot.

Kristna som minoritet

En fråga jag ställde mig själv är om vi kommer att leva, för att en dag stå där bredvid samerna; om vi kristna en dag kommer att erkännas som minoritetsfolk? Officiellt. Och frågan är vidare om det är så vi vill ha det; att vi ses som något skyddsvärt eller går till historien som en kuriositet? I det sammanhanget undersöktes helt enkelt vad som kännetecknar en minoritet och i Sverige har vi anammat internationella standarder för detta. De beskrivs bland annat på Nordiska museets hemsida.

De fem minoriteter som idag är officiellt erkända i Sverige, kvalar in enligt följande fyra kriterier:

  • Det ska vara en grupp med en uttalad samhörighet, som går att urskilja från den övriga befolkningen.
  • Gruppen ska ha en religiös, språklig, traditionell eller kulturell särart, som den inte delar med andra.
  • Gruppen ska också ha en uttalad vilja att behålla sin identitet.
  • Sist men inte minst ska gruppen ha historiska eller långvariga band med Sverige

Men vad är då Rod Drehers ärende med boken The Benedict Option? Jo, det är precis vad som beskrivs i artikeln om den lilla kyrkbyn, att kristna människor bör följa den helige Benedicts exempel och dra sig bort från dagens dödskultur och barbari. Bildligt eller bokstavligt. Både för att rädda den egna själen men också för att rädda den ortodoxa kristna läran undan relativisering, plundring och ödeläggelse. Och det görs bara genom att hålla barbariets politiker utanför. Oavsett färg.

Franciskus Urban

En reaktion på ”Kristna som minoritet räddas ur barbari

  1. Ping: ‘A Swedish Benedict Option’ | Gammalkatolsk idédebatt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s