Frågan som följer på den banala godheten

På försommaren 2017 försågs svenska folket med boken Den banala godheten. Författaren, etikern och doktorn vid Lunds universitet, Ann Heberlein, ger oss sin analys av nuläget avseende mångkultur, integration och svenska värderingar. När boken släpptes såldes första upplagan slut inom loppet av dagar och den klättrade raskt upp i toppen av försäljningslistan. Jag vågar nog påstå att Heberleins bok kommer att vara en framtida tillgång då året 2017 skall rekapituleras.

Boken inleds med en för GID-läsare välkänd men inte desto mindre välkommen problematisering av den idag utbredda relativismen:

”Om man har uppfattningen att vi inte kan påstå att vissa seder och bruk, normer, värden och principer är bättre än andra så måste vi, i toleransens namn, acceptera att en del samhällen praktiserar tortyr och dödsstraff, förföljer judar och homosexuella och att en del kulturer sanktionerar barnäktenskap, tvångsäktenskap och kvinnlig könsstympning. Är vi beredda på det?” (Den banala godheten, s. 24)

Denna kulturrelativism menar Heberlein är en av orsakerna till den utveckling som pågår mitt framför ögonen på oss. ”Vi kan inte stillatigande se Sverige gå sönder. Vi måste värna de värderingar, den trygghet, den tillit och den stabilitet som präglat landet sedan generationer” (Den banala godheten, s. 142). Hon menar att ”kommande generationer kommer att döma oss hårt” (s. 141) och jag säger inte emot.

Heberleins ärende är att påvisa hur aningslös människan – allt ifrån privatpersoner till tjänstemän i offentlig tjänst – är då förment goda beslut tas och val görs; att ambition och avsikt inte räcker utan att det ofta brister i analysen avseende vilka konsekvenser denna godhet får. Hon ger också utrymme för de för ett samhälle så viktiga och grundläggande, gemensamma värderingarna. Men vad jag saknar efter att nulägeskartan målats och analysen levererats är, som i så många andras analyser och kritik, svaret på frågan ”hur?”.

I det sammanhanget blir det ironiskt när World Values Survey dyker upp ur vars data Heberlein mycket riktigt läser ut att ”Sverige, när vi talar om värderingar, snarast är extremt” (s. 202). WVS är en global studie som återkommande mäter människors inställning till bland annat jämställdhet, tillit och värderingar i en lång rad länder.

I Sverige är vi, skriver hon, ”i mycket låg utsträckning religiösa, och en hög andel av befolkningen har emancipatoriska värderingar vilket innebär att vi värderingar individens frihet och självförverkligande högt.” I WVS från 2015 pekas på att ”svenskarna är de människor i världen som värderar självförverkligande högst (s. 202).

den banala godheten och andra böcker-beskuren

Böcker som bär

När man har läst Den banala godheten och alltså ställer sig frågan hur man skall nå en lösning på de problem som diskuteras blir det lika naturligt att fundera över var de goda värderingar som nu saknas en gång kom ifrån. Heberlein tangerar svaret då hon skriver att ”Sverige är ett sekulariserat land” och på samma sida förnöjt konstaterar att ”majoriteten av alla bekännande kristna och troende judar har anpassat sig till det sekulariserade samhällets krav och villkor” (s. 54).

Om det alls är möjligt att hävda att samhället är sekulärt (det finns ju trots allt bekännande människor) är det just i den anpassning som beskrivs som problemet ligger. De goda värderingar Heberlein nu menar att vi har tappat i samhället, sprang en gång ur det kristna livet. Tappet menar jag beror på att kristna (av tvång, bekvämlighet eller andra orsaker) anpassat sig efter det sekulära, senmodernistiska paradigmet som inget annat vill än att bryta ner traditioner, normer och tillitsfull gemenskap.

Den banala godheten av Ann Heberlein bör läsas. Den kommer, som sagt, ingå i årets kanon. Men stanna inte där! Svaret på frågan ”hur?” finns alltså i nödvändigheten i att först förstå vad de så hett eftertraktade värderingarna bygger på, sedan återupptäcka och återerövra den kristna trons fasta klippa.

Franciskus Urban

 

En reaktion på ”Frågan som följer på den banala godheten

  1. Det finns mycket i den kristna läran som är gott. Det går att hitta mycket goda exempel i alla religioner.

    Men bara för att man kan uppfatta Jesus ord som goda bör man inte vara naiv och enkelspårigt följa den kristna läran.

    Det finns många goda och nu levande personer att lyssna på.

    Några som tyvärr inte längre lever är Buckminister Fuller, Carl Sagan och Jacques Fresco. Ingen av dom var kristna men här gjort mycket goda saker

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s