Månad: augusti 2017

Lögn, självbedrägeri och könsförvirring

Bland tonåringar som idkar sex för att skada sig (självskadebeteende) är överrepresentationen av homo- och bisexualitet samt andra sexuella läggningar än heteronormen tydlig. Det framgår av en forskningsartikel som publicerades tidigare i år. Bland tredjeårselever på gymnasiet är det 2,2 procent som skadar sig själva genom sexuell aktivitet. Av dessa är hela 23,8 procent bisexuella och 11,2 procent anger sig tillhöra annan sexuell minoritet.

“Adolescents using SASI, more frequently reported sexual-minority orientation. Only 60% of the adolescents in the SASI group had a heterosexual orientation compared to 88% in the reference group, 5.6% of the index group reported homosexual orientation, 23.8% bisexual orientation and 11.2% had another sexual orientation or were unsure of their sexual orientation.” (Selfreported frequency of sex as selfinjury (SASI) in a national study of Swedish adolescents and association to sociodemographic factors, sexual behaviours, abuse and mental health, Fredlund et al. i ‘Child and Adolescent Psychiatry and Mental Health’, 2017)

Att en allt större andel av den uppväxande generationen mår psykiskt dåligt och till och med skadar sig i försök att dämpa ångest är naturligtvis inget önskvärt. Alls. Frågan många ställer sig är, lika självklart, hur det kunde bli så. Rapporten ovan är den första i sitt slag i Sverige och fler lär följa. Men lösningar bör inte sökas i något som har anknytning till den postmoderna samtiden. Tvärt om måste blickarna riktas till de traditionella värden som förkastats. Medicinen lär bli besk för många, frågorna längs vägen obehagliga och uppvaknandet bryskt. Men det är lika bra att ta tjuren vid hornen – ju förr desto bättre.

En förvirrad tid

Samtiden präglas i mångt av förvirring, egocentrism och självförverkligande. Att det mesta relativiseras skapar grund för att individen skall kunna identifiera sig själv, definiera sin egen sanning och därmed både undandra sig ansvar och avhända sig frihet – både i det egna och i det gemensamma.

1280px-Theres_too_much_confusion_(2940356347)
Too much confusion (Wikimedia commons)

Begreppen självcentrering och -förverkligande har nog de flesta en god uppfattning om. Men vad innebär egentligen förvirring? Enligt Wikipedia är förvirring ”ett psykiskt tillstånd som kan innefatta oförmåga att tänka klart, känslomässiga störningar och desorientering. Desorientering kan innebära att glömma tid, rum och person, det vill säga när det är, var man är och vem man är.”

I den händelse Wikipedia inte anses trovärdig, säger Det Store Norske Lexikon (som till skillnad från Nationalencyklopedin är tillgänglig kostnadsfritt på nätet) att ”Forvirring, sterk forstyrrelse av bevissthetslivet. Forvirring kan finnes ved de fleste alvorlige psykiske lidelser, og kan også sees ved organiske hjernesykdommer, forgiftninger, ved alvorlige febersykdommer og ekstrem utmattelse. Det forekommer også forvirringstilstander oppstått på rent psykisk grunnlag. Sykdomsbildet er preget av rådvill uklarhet med mangel på evne til å samle tankene og føre en sammenhengende tale. Da bevisstheten er omtåket, som i en langvarig febervillelse, og oppfatningen er mangelfull og hemmet av mistydninger, har den syke etterpå liten eller ingen erindring fra den tid han var dårligst. Ved forvirringstilstander oppstått på psykisk grunnlag er utsikten til helbredelse meget god.” (Store Norske Leksikon: https://snl.no/forvirring)

Har förvirringen uppstått av sig själv?

Förvirring kan uppstå av och bero på många olika faktorer. Förvirring kan också skapas medvetet, vilket Svenska dagbladet noterade i juli 2015:

”Genom att sprida desinformation kan man skapa förvirring och försvaga motståndaren. Användandet av olika informationskanaler för att få ut den egna agendan och värva sympatisörer blir också allt viktigare.”

”Vi ser hur historieförfalskningen och verklighetsförvanskningen används i Östersjöområdet. Och hur Islamiska staten, IS, i en helt annan del av världen pumpar ut ord och bild kring sitt blodiga jihadistkrigande. Påverkan är inget nytt, men med utvecklingen av ny teknik, internet och sociala medier är spridningseffekten vidare, snabbare och det är svårt att identifiera vem som är avsändare.” (SvD 24 juli 2015)

Könsförvirring är inte orsaken

Jag tror att de flesta håller med om såväl definitionen av förvirring som att den kan skapas medvetet genom desinformation samt att, exempelvis, moderna och snabba medier är ett effektivt redskap i att genom desinformation skapa förvirring.

Hur är det då med ett begrepp som ”könsförvirring”? Gammalkatolsk idédebatt har tidigare skrivit om att remisserna i Stockholm för utredningar av barns och ungdomars könsidentitet ökat med över hundra procent årligen sedan 2013 (”Hjälp mig att bli en man, plz”). I artikeln diskuteras frågan huruvida ”gender-revolutionen är här” och materialet anger bland annat hur barn, så unga som fem år, utreds för könsförvirring.

Var kommer detta ifrån? Kan det vara så att vi är utsatta för påverkansoperationer? Från vem? Ja, det såg vi ligger i sakens natur att det är svårt att avgöra. Men i Sveriges radios P1, onsdagen den 30 augusti, som handlade om modebranschen och könsidentitet, påstod en företrädare från branschen att man leder utvecklingen avseende att sudda ut gränserna mellan manligt och kvinnligt. Kan det vara så illa att den utveckling vi ser, som skapar osäkerhet kring vilka vi är; som driver människor till självskadebeteende, ångest och förvirring, är skapat av vinstintressen?

Vännen och kollegan Gavin Ashenden i England, skriver idag under rubriken ”The Trans Dilemma – Human Dysphoria & the Life of Brian” att en man kan stympa sin kropp, men han kan aldrig transformera den så att den organiseras att bli en kvinna. Han skriver också att könsdysfori existerar jämsides med och är länkad till andra problem som depression och ångest; att könsförvirring mycket väl kan vara symtom och inte orsak.

“A man can mutilate his body, but he can never transform it to be organized as a female—and vice versa for the woman.” Walt points out the gender dysphoria exists along with other connected problems like depression and anxiety, and that gender confusion may be a symptom of dis-ease, not a cause. Treating that, may leave the cause untouched.”

“It may be that gender dysphoria is one very uncomfortable part of a wider, deeper human dysphoria. Escaping our biological identity for a different one may not solve the pain of inner contradiction. We are so much more than our gender or biology. The Trans community may point to a bigger journey, a deeper challenge”

Kontentan av detta och frågan vi måste ställa oss är om vi faktiskt är lurade in i en situation där vi inte hade behövt vara, bara vi hade tänkt till och vårdat oss om vårt ursprung och mål. Och ytterligare ett lager i problematiken – om vi nu alls får till stånd ett samtal om detta – är att ingen kommer att vilja erkänna sig lurad.

Men det finns en sak som är värre än att bli lurad och det är att lura sig själv för att hålla ångesten stången. Sådant beteende kan bara klassas som självskadligt. Det har varken du eller dina barn råd med.

Franciskus Urban

 

Utan Gud finns inte det ultimata sättet att definiera gott och ont

”Vad kommer det att innebära, att Gud är död?” Den frågan ställer sig Greg Sheridan, utrikesredaktör för den största dagstidningen i Australien The Australian, i en nyligen publicerad artikel.

Artikeln, som finns här, ligger tyvärr bakom en betalvägg. Men Rod Dreher, författaren till boken The Benedict Option, återger delar av artikeln på sin blogg. Eftersom innehållet är av allmänt intresse – och speglar mycket av Gammalkatolsk idédebatts ärende – återges ett utdrag översatt till svenska. Observera att översättningen är automatgenererad och endast övergripande språkligt bearbetad.

Titian,_Christ_Carrying_the_Cross._Oil_on_canvas,_67_x_77_cm,_c._1565._Madrid,_Museo_Nacional_del_Prado

”Australien är på väg att bli en ateistisk nation. Folkräkningen visar oss att knappt hälften av befolkningen identifierar sig som kristen medan nästan en tredjedel uppger ingen religion. Antalet troende kommer att stärkas av invandring, men trenden är otvetydig. De gamla troende dör ut.

Vår resa på väg mot radikal otro följer i mycket utvecklingen i Västeuropa. Samma trender är uppenbara i USA. Trots att religiös tro är starkare där, har den förlorat eliterna och över tiden leder elituppfattningen den allmänna opinionen.

Kristendomens förmörkelse kommer att vara som solens förmörkelse. Mörkt blir resultatet. Kommer det att vara ett tillfälligt mörker eller en lång natt av den västerländska själen?

När vi lämnar Gud, påbörjas ett av de mest radikala sociala experimenten i västerländsk historia. Det är inget annat än att omorganisera den mänskliga naturen. Näst efter krig är inget så genomgripande.

Människor formas inom en kultur. En kultur utan Gud kommer att skapa andra människor. Det här är ett mycket större skifte än allt som impliceras av uppkomsten av digital teknik, även om detta är inblandat i revolutionen för den person vi nu går in på. När vår kultur har förbannat Gud kommer det att bli en radikal förändring av den mänskliga personligheten och alla våra sociala institutioner och relationer.

Ännu en tid kommer vi att fortsätta att leva av den avtagande etiska och kulturella huvudstaden i vårt arv av 2000 års kristendomen och mer än 3000 år av den judeo-kristna traditionen. Men som brittiska författaren Arnold Lunn en gång påpekade lever vi av doften av en tom vas. När vi skär av oss allt mer omfattande från vår civilisations rötter kommer vår civilisation att skadas.”

Mer:

”Vi ska åtminstone pausa för en sekund för att överväga hur mycket vi förlorar som samhälle genom att avvisa den här kristna traditionen. Nästan allt vi gillar i vårt nuvarande samhälle, och i vår politiska kultur, härleder från kristendomen, och före det från gammaltestamentlig tradition.

Genesis, den första boken i Bibeln, kan ha skrivits för 2500 eller flera år sedan. Det börjar med vad som var det mest radikala uttalandet för mänskliga rättigheter för att komma in i den antika världen. Det var att Gud, en Gud, skapade människor till sin egen avbild. Det är början på historien om mänsklig värdighet i den västra traditionen.

Ett fall kan naturligtvis göras för antika Aten och andra antika civilisationer. Men i Aten var mänsklig värdighet endast tillämpad på män i den härskande eliten. Franchisen gick aldrig över 10 procent av folket. Kvinnor, slavar och utlänningar hade inga rättigheter. Och människor var inte tänkt som individer utan som medlemmar av familjer.

Den uppenbara uppenbarelsen av Guds karaktär och den utvecklande uppfattningen om mänsklighetens karaktär, som Gamla testamentet fortskrider, är ett av de centrala delarna av kulturell och faktiskt politisk utveckling i västerländsk civilisation.

Men det var i Nya testamentet som grunden för mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet uttryckligen utvecklades.”

Ännu mer:

”Men liberalismen idag är i upplösning. Förlusten av tro på Gud har åtföljts i väst genom att tron på institutioner kollapsar och i själva verket i mänskligheten. Är det helt tillfälligt att nedgången av religiös tro åtföljs av en minskning av tro på demokrati, vilket framgår av Australien i successiva Lowy undersökningar? Den minst religiösa kohorten är faktiskt också kohorten med minst tro på demokratin.

I sin slutliga studie, Coming Apart, kartlägger Charles Murray tillväxten av den vita underklassen i Amerika. Den sista kraften som rymmer ett sönderdelande samhälle är kyrkorna, rapporterar han. När de kollapsar sammanfaller samhället också.”

Ytterligare mer:

”Naturligtvis kan människor vara goda och välmenande utan religiös motivation. Men även Dawkins medger att utan Gud finns det inget ultimat sätt att definiera gott och ont.

Detta leder så säkert som natt följer dag (även om Dawkins förnekar det), i slutändan till den perversa dyrkan av makt för egen skull.

Detta handikapp är uppenbart vid upplösningen av modern liberalism. Den drivs till galenskap av motsägelsefulla impulser, den kan inte längre styra eller balansera. Den är en antisocial självabsorption. Den metafysiska utvecklingen av identitet genom århundradena har slutat i en torr ravin. Slavar blev själar under kristendomen.

Men själen – utförandet av vår djupaste känsla av integritet och öde – gav vägen till självet eftersom den terapeutiska tiden ersatte åldern av tro.

Nu, i våra postmoderna tider, har även jaget blivit ersatt av varumärke. Devalveringen till varumärke är en brant nedgång i vad det innebär att vara en människa.

Liberalismen förblir i ett rasande uppror mot kristendomen, långt efter kristendomen makt att begränsa den på något sätt har försvunnit. En viss moralisk panik vid ateismens existentiella tomhet medför liberalism till en ny auktoritarism. Alla måste knäböja av samma sekulära fromhet.

Det finns också en regression eftersom liberalismen verkar bort från kristendomens universalism för att skapa en ny serie stamidentiteter. Ingenting i politiken i västvärlden är mer kraftfullt nu, och i längden mer destruktivt, än identitetspolitiken.”

Till slut:

”Vår kultur, vårt folk, för att inte tala om våra fattiga och våra sjuka, kommer att sakna kristendomen mer än vi är medvetna om.”

Red.

 

Hur skulle den moderna tolkningen av kristen tro överhuvud taget och med trovärdighet kunna tilltala män?

Sveriges television rapporterar den 22 augusti att andelen kvinnor som uppger att de har en tro är betydligt större än männen. Analyschefen vid Svenska kyrkans forskningsavdelning bekräftar med att ”kvinnor har i högre grad en kristen tro”.

I samband med reformationen på 1500-talet förbjöds en mängd fromhetsuttryck. Bruket av ikoner upphörde, kloster tvingades stänga, munkar och nunnor drevs i landsflykt, människor skulle hålla sig på hemmaplan i stället för att ge sig ut på pilgrimsvandringar. Doften av rökelse i mässorna föll, trots biblisk förankring, i glömska.

Thomas_Cole,_The_Voyage_of_Life,_1842,_National_Gallery_of_Art
”The Voyage of Life: Manhood” (Thomas Cole)

Mariafromheten, liksom förebilderna i helgon och martyrer, sågs på med misstänksamhet. Det vi idag känner som samfundet Svenska kyrkan; den Lutherska kyrkan i Sverige, blev allt mer politiserad samtidigt som det teologiskt kom att handla allt mer om en ”allmän god gud”. Läran relativiserades. Samfundet feminiserades, moderniserades och urvattnades på bekostnad av att de troende, både män och kvinnor, kan finna sin väg och plats i den kristna gemenskapen.

I vår tid präglas kristendomen av att vara ”relevant” och den tar allt mer intryck av den omgivande världen samtidigt som acceptansen av individuella tolkningar blir påtaglig.

”’I min faders hus finns många rum’ står det i Bibeln och det verkar vara ungefär så de flesta svenskar väljer att tolka kristendomen – att det finns många rum och utrymme att fritt tolka vad man vill tro på. Erika Willander, forskare i sociologi, har i sina studier sett att det har blivit viktigt för svenskar att markera att man formulerat sin tro själv.
– Det är viktigt för legitimiteten i Sverige att man har formulerat sin tro själv, att det inte är någon som har prackat på mig den. Det är specifikt för de som tillhört den lutherska kyrkan, säger hon.”

Samtidigt med denna långdragna och nedbrytande process av såväl fromhetsuttryck och traditionella kristna kärnvärden, ägnas stor energi i den Lutherska kyrkan åt animerat kiv över vem som skall bestämma. ”Valrörelsen” är i full gång och verkar i stort handla om Socialdemokrater och Sverigedemokrater. Precis som i den norska Lutherska kyrkan tävlas det om vem som är ”mest kristen”.

Läs mer om ”Kristne verdier og politiske merkesaker

Trösten, ja hoppet, finns. En annan väg är möjlig och trampas av fler och fler i Europa och här hemma. En tidigare svårupptäckt stig blir nu känd och verklig. Symboliken med den smala vägen är tydlig. Många förstår att den breda väg som majoriteten rör sig på inte bjuder det människan djupast behöver.

Pilgrimerna som rör sig längs den smala stigen vandrar i vetskap om vem som är Herre. Där söks heligheten i livet. Där närs en vilja att inte ”gå till kyrkan”, men att vara kyrka. Man är samlad runt sin biskop. På en rastplats längs vägen, på historisk mark i Norden, installerades i augusti månad en Prior för en klosterorden. Dessa pilgrimer arbetar med sig själva. De ber och arbetar tillsammans. Det finns inget behov av vare sig partier eller att vara ”relevant och i takt med tiden”. Relevansen och realiteten är det som en gång uppenbarats och som måste levas och föras vidare. Traditionen och sanningen.

Red.

#bildaeuropa
#formeurope

Silencing the truth begins with the rewriting of history

By Gavin Ashenden

Irina Ratushinskaya is dead. She died on July 5th. She was a Russian, Christian poet. We were the same age within a month or two. She died from cancer. I only met her once, after she had been released from prison in Russia. She was a physics graduate from Odessa university. She became a Christian, and then a poet. She wrote,

“We pass through all like ripples, – And each one disappears. – Which of us will recur? – Who will flow into whom? – What do we need in this world – To quench our thirst?”

She was sentenced to 7 years in a labour camp followed by five years of internal exile for writing poetry about God.

She wrote of her experience in the camps;-

“… you must not, under any circumstances, allow yourself to hate. Not because your tormentors have not earned it. But if you allow hatred to take root, it would flourish and spread during your years in the camps, driving out everything else, and ultimately corrode and warp your soul. You will no longer be yourself, your identity will be destroyed, all that will remain will be a hysterical, maddened and bedevilled husk of the human being that once was.”

Her warning about hate, whatever provokes it, is timeless.

It was because of Irina, and thousands, hundreds of thousands like her, that I was motivated to smuggle Bibles and Christian history books into the Soviet Union during 1980’s

For the authorities had re-written Soviet history. They had cut out the truth about faith. So, we were asked to smuggle in books that told the real story about history.

On one of my ‘trips’ in Prague, I was ‘detained’ as I was leaving with records of the courts sentencing Christians to imprisonment. The records were wrapped in thin tapes around my thighs. They searched me but miraculously missed them.

When I asked the Czech 19 year olds whom I taught at university in the ‘noughties’, twenty years later, what they knew about their Marxist totalitarian past, they looked blankly at me. ”Nothing, our parents never talk about it.”

History had been blanked out.

There are other places where history has attacked. One that leaves a particular bad taste in the mouth is the murder of 1.5 million Armenian Christians in 1915 by the Turkish Muslim state.

Turkey denies it happened, and attacks anyone or state that refers to it. It tried to send 5 journalists to jail for reporting on a conference about it.

So many people wanted to whitewash the Jewish holocaust out of history, Germany passed a law against it making it a criminal offence.

You would think that England might be free from this kind of whitewashing of history. (Come to think of it as a Caucasian, is that a phrase I should be offended by?)

Museo_del_Duomo_-_Milan_-_St_Ambrose_of_Milan_-_Unknown_Lombard_author_(early_17_century)
A statue of Saint Ambrose, a bearded man and a champion of truth.

At King’s College London, there are two busts of Dr Henry Maudsley and Sir Frederick Mott. Maudsley was a pioneering psychiatrist and Mott was a leading neurologist. The Dean of Education, Prof Leman, is getting rid of them. He has decided that busts of bearded white men are “intimidating” for ethnic minorities.

No one seems to have mentioned that Prof Patrick Leman is himself a bearded white man. He has yet to announce plans to get rid of himself in case he too is too intimidating to ethnic minorities.

Because it’s not really about intimidation. It’s about re-writing history. It’s about disguising that our culture was built on the work of intelligent white men with beards. It’s actually racism, ageism, and -hirsutism.

Of course, King’s London are free to hang as many multi-coloured, multi-gendered portraits of contemporary clever gifted people, without or without facial hair, as they want.

But it’s the getting rid of the founding men that is the sign that instead of celebrating diversity, they are really re-writing history. They stripped out a portrait of the recent Archbishop of Canterbury Lord Carey, because his ethical views were too Christian for the present Dean. More suppression of history.

Sometimes what we have to do is to join the dots. In Soviet Russia, they started by re-writing history, and they ended by sending poets and Jews and Christians, to labour camp and even death.

If Irina had survived her cancer, she would still want to warn us against hate, in politics as much as in history. She would remind us that poetry tries to describe what is true. She would want to warn us that the people who silence history, if they ever get power, move on to silencing poets, and others who tell the truth;- with or without beards.

Gavin Ashenden
First published July 20th 2017.

Bildning för Europa: Om det ortodoxa och det katolska

Kristus Jesus är Kyrkans överste präst; kroppens huvud. Det är inget kontroversiellt påstående, utan något som delas av världens kristna. Vad som kan vara mer uppseendeväckande för många och som behöver upprepas om och om igen är vad som egentligen döljer sig bakom begreppen ”ortodox” och ”katolsk”.

Věnceslav_Černý_-_Příchod_věrozvěstů_Cyrila_a_Metoděje_na_Moravu
De heliga Cyril och Methodius spred den kristna tron på 800-talet.

Det finns en rad missuppfattningar där den grövsta kanske är att ”ortodoxa” och ”katoliker” inte skulle vara kristna; att människor som (exempelvis) konverterar från ett evangelikalt eller lutherskt sammanhang därmed lämnar den kristna tron. Som om kristendomen uppstod på 1500-talet i och med reformationen – i alla fall i en mer sann version.

Åter till Kristus och Kyrkans födelse, som man brukar härleda till den första Pingsten då Hjälparen; den Helige Ande kom över lärjungarna. Det grundades då inte en ortodox kyrka och en katolsk kyrka och en (fastän det blir anakronistiskt) en luthersk kyrka och en evangelikal kyrka och en karismatisk kyrka och så vidare. Den Kyrka som Herren grundade var en. Den Kyrkan bär ett antal olika kvalitativa egenskaper, exempelvis ortodox och katolsk.

Att människor därefter, genom historien, har agerat så att Kyrkan på ett jordiskt plan har splittrats förändrar inte det faktum att Kyrkan fortfarande är en, helig, katolsk och apostolisk. Helt i enlighet med den trosbekännelse som slutligen fastslogs vid ett kyrkomöte i Konstantinopel år 381.

En av de mest kända händelserna i kyrkohistorien är ’den stora schismen’ som brukar dateras till år 1054 (även om det var en mer utdragen process). Den resulterade i att kyrkan kom att delas i en östlig och en västlig del. Stor del i orsaken var, föga förvånande, jordiska maktanspråk men också kultur. Detta ledde så småningom till det vi idag kallar den Ortodoxa kyrkan respektive den Romersk-katolska kyrkan. Begreppens organisatoriska användning är i och för sig yngre än så och, menar somliga, började inte användas förrän efter reformationen på 1500-talet – vilken var nästa stora skeendena i kyrkohistorien där kyrkans splittring tog ny fart. Sedan 1500-talet har splittringen fortsatt i västvärlden och idag räknar man med att det finns över 40 000 olika ’denominationer’ (kyrkosamfund) i världen.

Detta innebär, så klart, en stor tragik och säger mer om människan än något annat. Denna splittrade bild av kyrkan på jorden har inget med Guds uppenbarelse, Guds frälsningsplan eller med Kyrkans överste präst att göra. Det speglar enbart människans tillkortakommanden.

Vad betyder då begreppen ortodox och katolsk?

Enkelt uttryckt betyder ortodox ”renlärighet”. Man pratar om ”av rätt lära och tillbedjan”. Ordet katolsk betyder, med Vincent av Lérins definition från år 432, ”så som har trotts av alla, överallt och i alla tider”. Slarvigt brukar man säga ’universell’. Men lägg här märke till att inget av begreppen är organisatoriska eller geografiska benämningar. Det är kvalitativa markörer. Det innebär att också ortodoxa troende menar sig vara katolska.

Läs mer: Katolsk, hva betyr det?

Denna genomgång är gjord i enkla ordalag i syfte att skapa medvetenhet om två begrepp som betytt och alltjämt betyder mycket för väldigt många i Europa. Och med tanke på att texten publiceras på Gammalkatolsk idédebatt kan man möjligen fråga sig hur det gammalkatolska kommer in i bilden? Även den förklaringen hålls här kort och enkel och går ut på att det gammalkatolska arvet, som idag bärs av Scranton-unionen där bland annat Nordisk-katolska kyrkan ingår, är en strävan att återvända till den odelade Kyrkans tro och lära; återvända till källan – Ad Fontes. Detta tar sig bland annat uttryck i det historiska lärodokument som är resultatet av många års arbete i den gemensamma teologiska kommissionen mellan alla de ortodoxa kyrkorna och den gammalkatolska. Det dokumentet går under benämningen ”Road to Unity” och beskriver samsyn i en rad teologiska frågor.

Och mitt i vår mänskliga brustenhet borde det för alla kristna vara prioriterat att faktiskt vända åter till den Kyrka som en gång kom till vår del av världen; tillbaka till källan. Inte minst Europa behöver det idag när tillvaron gungar.

Franciskus Urban
#bildaeuropa
#formeurope

#bildaeuropa. #formeurope.

”Du ska inte tro det blir sommar, ifall inte nån sätter fart”. Så inleds Idas sommarvisa av Astrid Lindgren. I överförd bemärkelse kan det gälla också på andra områden, i synnerhet sådana där människan givits mandat och ansvar att agera.

Europa-Regina-Europa_Prima_Pars_Terrae_in_Forma_Virginis-1582I artikeln ”Utbildning i europeisk, kristen, klassisk tradition och kultur” (2017-08-18) pekades på behovet av tidernas största och bäst samordnade folkbildningskampanj för att stävja den utveckling vi nu ser i Europa. En utveckling där vi faktiskt tappat greppet om vilka vi är.

Gammalkatolsk idédebatt har av den anledningen skapat temasidan Bilda Europa med en fösta inbjudan till samverkan men också med en uppmaning att peka på problemen samt, framför allt, bidra med den mest självklara lösningen: Insikten att Europa bygger på kristen tro och tradition. Därav följer ett enormt behov av kunskap och bildning.

Här på GiD har vi skrivit en mängd artiklar om utvecklingen i Europa med förtecken av sekularisering, postmodernism och relativism. Använd gärna sökfunktionen och ta dig tid att läsa. Europa behöver hängivna, kristna människor. Europa behöver Kyrkan.

Vart detta leder eller hur det utvecklas ligger i Guds händer. Men om ingen sätter fart så lär det förbli vinter…

#bildaeuropa

#formeurope

Red.

Utbildning i europeisk, kristen, klassisk tradition och kultur

Som kristen; gammalkatolsk alternativt västligt ortodox; tillhörig den Nordisk-katolska kyrkan och stående i den odelade Kyrkans tro, möter jag ofta resonemang och åsikter som (logiskt) måste bygga på att den kristna tron kom till vår del av världen först på 1500-talet. Reaktionerna inför historiska fakta, det vill säga att det inte förhåller sig på det viset, varierar mellan indignation och stor förvåning. Jag har till och med mött utropet ”varför har ingen sagt något? Varför har vi inte fått lära oss detta?!”

Europe_Patron_saints_Mosaic
Europeiska skyddshelgon

Ett resultat av detta ser vi idag: Ett land, ja i stora drag till och med ett Europa, som är historielöst och vilse; som inte vet att vårda, värdera och tradera. Än mindre vågar stå upp för det arv som tvärt emot vad de postmodernistiska historierevisionisterna påstår danade och var förutsättningen för det vi kallar civilisation. Den vi nu ser krackelera och vars grusiga rester riskerar att spolas bort med nästa högvatten eller storm.

Den brittiske journalisten och författaren Douglas Murray inleder sin helt nya bok ’The strange death of Europe” (2017) med ”Europe is committing suicide.” Ytterligare böcker har på kort tid passerat under läsglasögonen, vilka alla har det gemensamt att analysen är gjord. Men ingen av dem lägger fram det enda tänkbara förslaget att vägen till återhämtning och tillfrisknande går via Kyrkan; via den kristna tron och traditionen. Men det verkar även för de mest högljudda förespråkarna för moral och värderingar vara en helt otänkbar tanke.

Det är bara politik på agendan där allt relativiseras; där all debatt bygger på känsloargument; där det inte finns tillstymmelse till ideologi, än mindre fast grund. Inte ens en föreställning om en objektiv sanning ingår i retoriken. Allt är till försäljning, till och med den mänskliga värdigheten.

Mycket går visserligen att åtgärda genom lagstiftning och budgetbeslut i riksdagen, det vill säga på den politiska vägen. Men problem – det som verkligen är problemen idag – som i grunden handlar om etik, moral och grundläggande värderingar kan inte lagstiftas bort. Ingen budgetpost i världen – hur stor den än är – kan råda bot på den kollektiva och kulturella självmordsbenägenheten. Så – på vilket parti lägger du din röst under supervalåret 2018?

Det spelar alltså ingen roll vilket. Saken löses inte med mindre än att den idag otänkbara tanken tänks och att skeden tas i vacker hand. Det är åter till källan som gäller. Det är hög tid att damma av den kunskap, insikt och tradition som byggde vår gemensamma civilisation. Och för att använda ett slitet men välkänt begrepp: det är dags för tidernas största folkbildningskampanj om europeisk, kristen, klassisk tradition och kultur. Och tiden är knapp.

Edit. 2017-08-19: Vi har skapat temasidan ”Bilda Europa” samt hashtaggarna #bildaeuropa och #formeurope för att väcka medvetenhet samt skapa möjligheter att engagera sig för ett kristet Europa.

Franciskus Urban