Vad önskar du för dina barnbarn?

-”Jag kan inte så mycket om det”. En kommentar jag möter ofta när ”det kristna” kommer på tal; historien, kulturen, arvet – ja grunden för vår civilisation. Ett urskuldande ”jag kan inte så mycket om det”. Och så rycker man på axlarna och går vidare.

RobGrindes-shrug-143pxSamtidigt står vi, som samhälle, inför ett av historiens allra farligaste lägen: att inte veta vilka vi är. Många civilisationer har gått under. Och alla har gjort det inifrån. För att kärnan imploderat. För att ”idén” inte vårdats och förts vidare. ”Jag kan inte så mycket om den, idén”.

I alla andra fall, när en person är intresserad av något, så lär hon sig om det. Och av det. Läsa och skriva, exempelvis. Eller matlagning. Hon lägger manken till för att lära sig ett yrke, om aktiemarknad eller hunddressyr. Inte bara det; när en människa är tillräckligt intresserad eller motiverad av något brukar det vara fullständigt omöjligt att få hejd på henne. Hon berättar ofta och gärna om sina nyvunna kunskaper om köksredskap, klickerträning, terminer och optioner. Av det hjärtat är fullt talar munnen gärna.

Att en majoritet rycker på axlarna åt klickerträning och zestjärn påverkar inte framtiden för nästa generation. Men när det stora flertalet ”inte vet så mycket om” var vi kommer ifrån; om vår grund eller om vilken ”idé” som skapade det samhälle vi idag tar för givet, då är läget ett annat.

Det som har danat och burit civilisationen – och som du nu åtnjuter frukterna av – är inte kunskaper om agility, aktieoptioner eller ballongvispar. Det är inte relativisering av sanning och kön. Vad som gjort allt ”ditt” möjligt, men som vi nu förkastar, bespottar och säljer ut, är det ”vi inte vet så mycket om”. Och det vi inte känner har ingen plats i våra hjärtan. Det vi inte har inbäddat där, pratar vi inte heller om.

Det är nu inte läge att fråga hur du vill ha det. Vi måste se längre; ta ett större tag: Vilken värld vill du se dina barn och barnbarn leva i? Önskar du dem en civiliserad tillvaro som bygger på det kristna arvet? Eller har du annat i tankarna för dem? Kanske skall du sluta att rycka på axlarna…

Franciskus Urban

P.S. En bra början är att (våga) dela denna text i sociala medier. Nästa steg är att läsa fler texter här på Gammalkatolsk idédebatt. Och att sluta rycka på axlarna åt dina efterlevande. D.S

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s