Unga törstar efter ansvar. En lektion i postmodernism.

För att förstå vad som händer behövs kunskap. Enbart information är inte tillräckligt. Det försåtliga med information är att den är lättillgänglig och, ofta, snabb. Men att vara informerad, eller ännu värre: ‘ha tillgång till information’, innebär inte att man har kunskap. Att tillägna sig kunskaper – så att man kan förstå – tar tid. Det måste få ta tid.

Som exempel på information har vi en artikel som publicerades i The Spectator Australia häromdagen. Den handlar om vad som har förändrats i Storbritannien sedan begreppet ’samkönade äktenskap’ togs i bruk. Detta mot bakgrund av att man nu diskuterar saken i Australien.

Hela artikeln finns här: ”What’s changed in Britain since same-sex marriage?

”För fyra år sedan röstade 400 brittiska parlamentsledamöter med stor osäkerhet om att omdefiniera äktenskapet i Storbritannien. Då meddelade premiärministern David Cameron att det trots att han inte hade nämnt frågan i sitt parti före valet, skulle vara parlamentsledamöter, som bestämde äktenskapets öde.

Nu är det Australiens tur att välja. Det finns en nyckelfaktor. Till skillnad från i Storbritannien kommer det att bli folket som bestämmer. Alla håller med, oavsett de erkänner det eller inte: Detta är ett beslut av enorm betydelse. Därför verkar det rimligt att analysera konsekvenserna av den potentiella förändringen, inom nationer där omdefiniering tidigare har utförts.

I Storbritannien har står det helt klart att omdefinitionen har påverkat många människor, på många områden. Vid första anblick uppträdde dessa sfärer skilt i förhållande till äktenskapsdefinitionen. Men efterföljande förändringar har visat att de är helt sammanflätade.

Kön: Den nuvarande konservativa premiärministern, Theresa May, har avslöjat ett förslag om att avskaffa behovet av medicinskt samråd före könsbyte. Att bara fylla i en officiell blankett skall vara tillräcklig. Ett pressmeddelande från ’Likabehandlingsdepartement’, meddelar uttryckligen att förslagen syftade till att ’bygga på framsteg’ av äktenskap med samma kön. Roz Kaveney, journalist på The Guardian, hävdade att ändra sitt kön nu är ’nästan lika enkelt som att ändra sitt namn’.

Manifestationer av den brittiska könsrevolutionen är inte svåra att hitta. ’Transport for London’ har förbjudit användningen av heteronormativa ord som damer och herrar. Samtidigt hotar universitet i hela landet att ’nedgradera’ studenter som fortsätter att använda orden ’han’ och ’hon’. I stället måste ’könsneutrala pronomen’ som ’ze’ (’hen’) tillämpas enhetligt.

Sådan könsteoriradikalism har glatt Stonewall, Storbritanniens största HBTQ-lobby. Deras Orwellska tagline: ’Acceptance without exception’ (’acceptans utan undantag’), kan ses på affischer och annonser. Politiker försöker att övertrumfa varandra i radikalitet, i tävlingen att vara förkämpar i fronten för ’trans-rättigheter’.

Religionsfrihet: Mycket gjordes i Storbritannien avseende att säkerställa att troende alltid skulle tillåtas att vara trogna sina övertygelser. Fyra år senare jobbar samma människor som gjort ’hjärtliga löften’, nu oförtröttligt för att undergräva dem. Jämställdhetsminister Justine Greening har insisterat på att kyrkor måste tvingas ’hålla jämna steg med moderna attityder’.”

Det var information från Australien. Du som har läst såhär långt har förmodligen gjort det utifrån vad du känner är rätt. Du håller förmodligen antingen med i kritiken eller så står du på andra sidan. Men varför?

Varför, menar du, är ’samkönade äktenskap’, ’normkritik avseende kön’ och ’acceptans utan undantag’ eftersträvansvärt? Nu vill jag inte ha svaret ’alla människors lika värde’. Det är inget argument. Utan på vilken kunskap och fakta bygger du ditt ställningstagande? Vilken filosofisk idétradition står du i?

Och omvänt: Du som är kritisk till utvecklingen och menar att ordet ’hen’ är trams, eller att ’flytande könsidentitet’ inte har med verkligheten att göra. Vad bygger du ditt ställningstagande på? Har du tillräckligt med fakta för att kunna bemöta och stå upp emot det som postmodernismen lett oss in i?

Det räcker inte med information. Det behövs kunskap. Och för den som vill ha kunskap är en första logisk fråga efter att ha läst artikeln i The Spectator: Hur kunde det bli såhär? Vilka krafter och idéer ledde till att människan på fullaste allvar har omröstningar i parlament om sådant som är oss givet naturligt.

Svaren döljer sig i begreppet postmodernism. Och nu skall vi, med hjälp av professor Jordan B Peterson få en lektion i vad postmodernism är och vad den har lett till. Peterson kommer från Kanada och är professor i psykologi. Han ger här en föreläsning på 45 minuter, så sätt dig till rätta; lyssna uppmärksamt och lägg särskilt märke till hur han på slutet även ger tips på hur postmodernismens frontlöpare och medlöpare kan bemötas. Och det handlar också om kunskap.

När du nu har läst informationen från Australien och lyssnat på professor Peterson kanske fler frågor har väckts. Kanske känner du igen det som beskrivs härifrån Skandinavien? Förhoppningsvis har du nu mer kunskap och lite mer på fötterna för att kunna stå emot.

Välkommen tillbaka.

Franciskus Urban

 

3 reaktioner på ”Unga törstar efter ansvar. En lektion i postmodernism.

  1. Ping: Sanningen gör ont. Men inte i längden | Gammalkatolsk idédebatt

  2. Ping: Stå fast och be inte om ursäkt | Gammalkatolsk idédebatt

  3. Ping: Kulturen – en spegel av samtidens logiska mörker | Gammalkatolsk idédebatt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s