Var fanns Kyrkan i kvällens Agenda?

Kvällens Agenda Special om terrorism, radikalisering och jihadism är just avslutat. Med i sändning var en rad namnkunniga forskare, politiker och sakkunniga. Man hade även med en muslimsk teolog från Malmö som arbetar med att förebygga radikalisering.

Ett återkommande begrepp var de så kallade ”utanförskapsområdena” som vuxit fram och expanderar i Sverige. Angered i Göteborg, Vivalla i Örebro och Tensta i Stockholm nämndes. Det anfördes att utanförskapet leder till radikalisering av unga och det är inte tu tal om saken: över trehundra personer har rest från Sverige för att ansluta sig till terrororganisationen IS – Islamska staten/Daesh. Dessutom bedömer säkerhetspolisen att det finns tvåtusen personer som är del i eller stödjer denna extrema miljö och ideologi.

Agenda20170917Vad man inte gjorde i programmet och mig veterligen inte gör alls, är att problematisera detta med ”utanförskapsområden” och att dessa, av den anledningen, utgör drivbänkar för islamistiska, jihadistiska rekryterare. Kan man verkligen prata om utanförskap?

”Utanförskap, utslagning eller marginalisering innebär att en individ eller grupp befinner sig utanför och känner sig vara utestängd från en gemenskap, exempelvis ett hem eller ett folk, dess arbetsliv, kulturliv eller samhällsliv. (Wikipedia)

Centralt för utanförskap är upplevelsen av utanförskap. Om en person eller grupp, utifrån sin egen situation, inte upplever sig som utanför, kan man inte belägga dem med ett utanförskap. Ett samhälle kan visserligen mena att grupper står utanför det allmänna och gemensamma. Men så länge den påstått marginaliserade gruppen inte själv upplever sig vara i utanförskap är det problematiskt att tala om ett utanförskap. I synnerhet använda det som förklaringsmodell till framväxten av våldsbejakande extremism.

Låt mig göra en jämförelse. Sett utifrån kyrkans perspektiv lever alla som väljer att inte vara del av kyrkan i ett utanförskap. Men de som väljer att inte leva inom kyrkan och dess liv upplever sig sannolikt inte vara utanför. Man kan därför, generellt, inte tala om ett utanförskap.

Man skulle i och för sig kunna hävda att de som inte deltar i kyrkans liv borde känna sig utanför samt att anledningen till att de inte gör det beror på okunskap. Om så, gäller även detta i utanförskapsområdena i Göteborg, Stockholm och Örebro.

Den intressanta frågan i relation till det som i Sverige beskrivs som ”utanförskapsområden” är om människorna som bor där; som skapar sin egen tillvaro där; som skapar sitt eget sociala och juridiska system där, är att se som utanför. Utanför vad? För ett utanförskap kräver att det finns något annat (ett annat samhälle; en annan gemenskap) som man faktiskt önskar vara del i.

Det är fullt rationellt tänkande individer

En av alla som intervjuades i kvällens Agenda var den före detta hemliga polisen PO Hellqvist, numera arbetande för den öppna polisen i dessa områden. Han vittnar om en starkt salafistisk miljö där man inte har något intresse av att integreras. Man vill helt enkelt bevara sitt eget. Hellqvist pratade om frånvaro av unga kvinnor i den offentliga miljön, om förekomsten av moralpoliser och om ett parallellt rättssamhälle. Tillgången på vapen är stor och det är vanligt med karismatiska salafistiska ledarfigurer. Han hävdade att detta är en ”drivbänk för extremism”, men kan man verkligen prata om ett upplevt utanförskap?

Vidare intervjuades Hamid Zafar, rektor i Biskopsgården i Göteborg. Han menar att Saudiarabien är motorn i det islamistiska påverkansarbetet men att ”de unga individer som blir påverkade är fullt rationellt tänkande. De är inte utsatta för svåra uppväxtförhållanden”. Vidare att det inte är någon slump att de flesta terrorresenärer från Sverige kommer från Angered, Vivalla och Tensta. ”Majoritetssamhället har kapitulerat”, menade Zafar.

Kunskap för att kunna konfrontera

Att det inte alltid rör sig om socialt utsatta unga individer som radikaliseras, vittnade även Karolina Dam från Danmark vars son Lukas konverterade till islam och som ”hjälparbetare” reste ner till Syrien och drogs allt längre in i terrorsekten IS. Under förevändning att åka till Turkiet. Det är, menade mamma Karolina, inte ”normalt att konvertera till islam” och att – om så sker – skall man som vuxen våga ställa de hårda frågorna till de unga. För, som hon menade, dessa rekryterare är sällan teologiskt skolade utan bygger sin retorik på våldsromantik. Karolina Dam avslutade med insikten att ”föräldrar inte klarar detta på egen hand. Inte heller myndigheterna”.

Och då kan man fråga sig var den kristna Kyrkan befann sig under sändningen? Varför var inte representanter från Kyrkan med som motvikt; som kunskapskälla; etisk kompass och vägvisare? Vad har ett västerländskt samhälle och dess medborgare Kyrkan till om inte som trygghet i svåra tider och vid samhälleliga påfrestningar?

En muslimsk teolog var med i programmet vilket må vara bra för att om möjligt förklara förhållandet mellan islam och islamism för de unga som är på väg att rekryteras till IS. Men samhället i övrigt, där ännu en majoritet säger sig tillhöra något kristet samfund, behöver också teologisk kompetens för att få förklaringar, kunskap och förståelse.

Som tidigare skrivits här på GID: Det är omöjligt för politiker att vända utvecklingen på egen hand. De och vi alla kommer att behöva Kyrkan. Ju förr de många inser detta, desto bättre. Och kanske kan även de som nu hävdas lever i utanförskap finna glädjen i Kristus.

Franciskus Urban

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s