Månad: oktober 2017

Europas avkristning fortsätter i det tysta

Bulletinen – aktuella nyheter om och från Polen, rapporterar om hur en staty i Frankrike skall stympas genom att det kristna korset på den tas bort. Det sker här i Europa i det tysta. Men nu har initiativ tagits för att rädda hela statyn och låta flytta den till Polen:

JP-IPloermel-400
Korset ska tas bort från statyn av Johannes Paulus II i franska Ploërmel. Foto: wikipedia

”Premiärminister Beata Szydło vill rädda Johannes Paulus II:s staty i franska Ploërmel i Bretagne undan ‘censuren’. Fransmännen vill nämligen ta bort korset från statyn. Beslutet har fattats av förvaltningsdomstolen som hänvisar till lagar från 1905 om att kyrkan och staten ska hållas åtskilda. Därför ska alla ostentativa religiösa symboler avlägsnas från det allmänna rummet.

Szydło vill därför flytta påvens staty från Frankrike till Polen.

Vår store landsman, den store europén är en symbol för kristendomen och det enade Europa. Den politiska korrektheten – statens sekularisering – introducerar värderingar som är oss främmande och som leder till en terrorisering av det vardagliga livet i Europa, säger hon till nyhetsbyrån PAP.

Läs även: ”Vilka är de bevingade husarerna idag?

Statyn har stått i franska Ploërmel sedan 2006 och nu har staden sex månader på sig att avlägsna korset. Om den nu inte ska den flyttas till Polen förstås. Tillståndet måste dock ges av franska myndigheter och den lokala befolkningen.”

Originaltext av Dorota Tubielewicz Mattsson, Bulletin.org

Red.

#bildaeuropa #formeurope

Sverige: Ett Lutherskt sekulariserat land, vilse i gläntan.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Gustav Vasas grav i Uppsala domkyrka, där Sverige utropades till ett Lutherskt sekulärt land.

Vid Uppsala möte 1593 utropades Sverige slutligen till ett Evangeliskt-Lutherskt land. Idag då reformationens 500-årsjubileum officiellt firades i Uppsala domkyrka, utropade Dr. Antje Jackelén Sverige till ett Lutherskt sekulariserat land:

”500 år av reformation har präglat Europa. Reformationen splittrade kyrkan men den satte också igång en bildningsrörelse som gynnade den ekonomiska utvecklingen och som i förlängningen också ledde till framväxten av den moderna demokratin. Både välfärdsstaten och sekulariseringen har sina samband med reformationen. I den mån Sverige är sekulariserat är det Lutherskt sekulariserat.” (SVT Play, 2017-10-29)

Reformationen splittrade kyrkan, sade hon. Men vinsten blev sekulär demokrati. Ur samma mun kom dels att reformationen gynnade den ekonomiska utvecklingen, dels att ”jag skäms inte för evangeliet” – samma evangelium som vittnar om hur det världsliga rensades ut ur templet.

Välfärdsstaten som vi ju vet värnar ”lite extra” om människan ges företräde och högre värde.

I slutet av ”reformationsmässan” kliver statsminister Stefan Löfven upp i talarstolen. Han målar kyrkan som en ”glänta i skogen som bara den kan finna som gått vilse”. Han framhåller värdet av ”att vara en del av den kraft som skapas av gemenskap”.

Och nog är det så alltid, att det gicks vilse och att denna glänta från vilket det televiserades på söndagsförmiddagen, lägger sig vinn om att hålla fast vid samma kurs. Ty om alla i gläntan är vilsen gemenskap, märks ju inte när chefen har fel.

Evige Gud, sänd din Helige Ande att visa människor rätt också i detta land; att de må befrias ur det bedrägliga skenet och i stället ges förutsättningar och undervisning som är till räddning och salighet i evighet. I Jesu Kristi namn. Amen

Franciskus Urban

 

Sekularismen, egot och pornografin (#MeToo)

Ett samhälle kastar ut moralen (den kristna etiken) och står sedan frågande inför att människor beter sig illa mot varandra.

Kampanjen #MeToo har sköljt över oss sista tiden. Och kanske har några av de höga tonerna lagt sig så pass nu, att det kan vara läge att ge en annan ingång till det som kritiseras, nämligen att människor tar sig friheten att sätta sin egen tillfredsställelse över en annan människas rätt till frid. Detta tar sig uttryck i sexuella övergrepp, våld, trakasserier och splittring.

Bakom tafsande, ovälkomna inviter och skickade bilder på kroppsdelar ligger ett beteende och attityder som bottnar i en skev moral. Det handlar om en brist som i teologisk mening är ett sjukdomssymptom. Tragiken ligger i att det är samma samhälle som nu reagerar skarpt som tidigare kastade ut de verktyg vi hade för att slippa dessa och andra barbariska beteenden. För det är barbari oavsett vem det är som begår handlingarna.

Michael_Pacher_004
Sankt Wolfgang (934-994) och djävulen (Av: Michael Pacher).

”Vuxengenerationen måste återta styrningen”, heter det. ”Föräldrar måste börja uppfostra sina barn”. Frågan är vad den generation som borde leda den yngre rätt idag har att luta sig emot då den är stöpt i samma form? Det finns idag, i medvetandet, ingen fast grund att finna stöd i. För den avskaffades. Den var ”omodern”. Den var ”kontrollerande”. Den var ”ofri”. Den var ”moralistisk”. Den var ”fördömande”. Den var allt det som nu efterfrågas.

Problemet idag är att, då vi inte har moralen och den kristna traditionen i oss; som en nödvändighet och självklarhet; som kompass och norm, så höjs rösterna för att en yttre och politiskt styrd ordning måste till. Vad vi istället borde fråga efter är att på nytt lära oss att den naturliga och inbyggda förmågan till etiska reflektioner återaktiveras och värderas. Och det finns bara en instans som har möjlighet att bistå i detta, nämligen den som en gång gav den sanna friheten till människan; friheten att välja att göra gott: Kristus Jesus och Hans Kyrka.

Amen.

Franciskus Urban

Tvåsamhetsnormen stämplas som ful – vill göra månggifte lagligt

Jag har en högerstyrd bil och tycker om att köra med den. Vi är flera som delar det intresset. Men med högertrafik medföljer vissa nackdelar att ha en högerstyrd bil. Bland annat är det svårt vid omkörningar. Därför vill jag kunna köra på vänster sida av vägen, för att fullt ut få glädje av min bil. Men det är olagligt och det tycker jag är orättvist. Därför tycker jag att lagen skall ändras och att det skall vara frivilligt på vilken sida av vägen man vill köra. Vår rätt är precis lika mycket värd som alla andras.

Resonemanget kan, med rätta, finnas vara knasigt. Det är helt enkelt irrationellt. Lika irrationellt resonerar förespråkare för att månggifte skall legaliseras:

– ”Samhället är i dag uppbyggt på tvåsamhet. Jag tycker att det borde bli lagligt att gifta sig med flera personer, både för män och kvinnor. Vi är många som lever i polyamorösa förhållanden men vi har inte samma rättigheter vid exempelvis separation eller dödsfall, men vår kärlek och vår rätt till skydd är precis lika mycket värd som alla andras.” (SVT, 2017-10-18)

Pietro_Longhi_007
”Äktenskapets sakrament” (Pietro Longhi)

Det finns en ordning av en anledning och anledningen är just och precis ordning. Säkerhet, trygghet och ordning. Dessutom en ordning som främjar sund fortlevnad. Var och en förstår problematiken som skulle uppstå om det vore upp till var och en att själv avgöra vilken sida av vägen man skall köra. Det hade blivit kaos. Och då handlar det ’bara’ om trafik. Frågan om samhällets viktigaste institution: kärnfamiljen, som riskerar ytterligare upplösning, har implikationer som går långt djupare.

Håller du med om att månggifte även i framtiden skall vara olagligt? Kanske är du av den meningen att frågan känns avlägsen och är allt för overklig för att du skall bry dig? Släpp genast den inställningen; försök att förstå att detta är något som faktiskt ligger i farans riktning. Och att det är nu – just nu – du måste säga din mening. Och att det inte räcker med att ”någon annan” tycker eller uttrycker sig åt dig.

Det finns flera andra frågor som har samma etiska och civilisatoriska tyngd, exempelvis läkarassisterade självmord och rätten till samvetsfrihet. Alla syftar de till att bryta ner och försvaga normer som gagnat människan under väldigt lång tid.

Tvåsamhetsnormen försöker man nu göra till något fult och otidsenligt. Säg nej så det hörs!

Franciskus Urban

Tidigare artiklar i samma ämne:
Den trolösa anpassligheten
Som vore förfallet en nödvändighet
Invandrade polygama familjer – risk för tidernas etiska och juridiska klavertramp
Slaget om månggifte står för dörren

ADHD, autism och könsdysfori. Vad är det som händer med våra barn och unga? Eller borde frågan röra föräldrarna?

I dagarna har vi kunnat ta del av siffror som visar på en kraftig uppgång i statistiken över antalet unga som diagnostiseras med och vårdas för ADHD och autism. Bara i Stockholms län har antalet ökat från 8000 (år 2011) till 20 000 (år 2016) avseende ADHD och under samma tid har det skett en ökning från 4000 till 9000 barn som vårdas för autism. Detta meddelade SVT under söndagen.

I inslaget intervjuas ett barn som blivit diagnostiserat. Mamman till barnet säger till reportern att:

– ”Han hade svårt att koncentrera sig och kunde lätt brusa upp för småsaker. Jag hade tänkt länge att det inte var någonting som vi hade gjort fel i uppfostran utan att det var något annat. Jag var införstådd med att det kunde vara en diagnos, så för mig var det väldigt välkommet att kunna ta bort skulden från sig själv.”

Vad utvecklingen beror på är osäkert. Det sägs i inslaget att utöver stora satsningar och ökad kunskap om ADHD och autism skulle dagens samhällsklimat kunna vara en bidragande faktor till att fler diagnostiseras. Detta menar Kyriaki Kosidou, psykiatriker och forskare vid Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin (CES) vid Stockholms läns landsting som fortsätter:

– ”Man tar också hänsyn till funktionsnedsättningen när man diagnostiserar. Funktionsnedsättningen beror på kontexten och det kan vara så att samhället och till exempel skolan har blivit allt svårare för vissa grupper att klara, så de behöver hjälp och får en diagnos.”

baby-2679658_960_720

I praktiken borde detta innebära att den unga person som inte finner sig till rätta i dagens råa, hetsiga och av information överflödande samhälle skall förklaras sjuk och behäftas med en diagnos. Kanske även medicineras. Ursäkta, det är något som inte verkar förnuftigt i resonemanget. Eller mänskligt, för den delen.

Kan detta verkligen stämma?

I rapporteringen uppges att 29 000 ’unga’ vårdas för ADHD och autism. Bara i Stockholms län. Hur många ’unga’ fanns det i länet 2016? Hur stor del av de unga utgör dessa 29 000 individer? SVT redogör inte närmre för vilket åldersspann ’unga’ utgör, så ett antagande måste göras. Antag så att ’unga’ innebär pojkar och flickor i åldrarna 5-19 år. Siffror från Statistiska centralbyrån (SCB) visar då att år 2016 fanns det 393 508 ’unga’ i Stockholms län.[1] Det skulle, om antagandet stämmer, innebära att 7,36 procent av alla unga i Stockholms län vårdas för ADHD eller autism.

Kan det verkligen stämma, att 20 000 unga diagnosticeras med och vårdas för ADHD bara i Stockholms län och att 9000 vårdas för autism? Samtidigt som siffrorna från gårdagen sjunker in måste en rad frågor ställas: Varför tar vi oss inte an ’samhällsklimatet’ i stället för att sjukförklara dem som inte orkar med det? Varför är det ingen som reagerar på föräldern som vill fria sig från ansvar och (eventuell skuld) med hjälp av diagnoser och medicinering? Förlåt mig, men frågorna måste ställas.

Men så idag, kom nästa överraskning. Även den via SVT:

”Barn och unga som fått en neuropsykiatriska diagnos som ADHD har ökat med över 300 procent de senaste tio åren, enligt Socialstyrelsen. Samtidigt ökar antalet feldiagnoser, larmar flera psykologer inom barn- och ungdomsspykiatrin. – ’Det är allvarligt att man inte får rätt vård’, säger psykologen Jenny Klefbom.” (SVT, 2017-10-16)

”I veckans Dokument Inifrån uppmärksammas konsekvenserna av att fler under de senaste tio åren kräver att få en neuropsykiatrisk utredning. – ’Det kan helt enkelt gå fel när utredningstakten ökar. Det har blivit vanligare att fler får fel diagnos eller ingen diagnos alls och därmed ingen hjälp’. Det uppger flera psykologer som SVT Nyheter har varit i kontakt med.” (SVT, 2017-10-16)

Begås fel även på andra områden?

Om man då försöker slå samman allt detta och man konstaterar att ingen egentligen vet orsakerna till varför vi ser denna kraftiga ökning; att den kan bero på samhällsklimatet och att det samtidigt begås fel till följd av fartblindhet. Finns det då annat som rör psykiatriska diagnoser och unga, där det också kan ha gått fel till följ av samhällsklimat och bristande eftertanke?

Hur ser det ut avseende det som kallas ’könsdysfori’, det vill säga unga som inte ’är till freds’ med det kön de ’tilldelades’? Också på detta område påvisas kraftiga ökningar vilket det tidigare skrivits om här på GID. I Stockholm har remisserna för utredningar av barns och ungdomars könsidentitet ökat med över hundra procent årligen sedan 2013.

Läkartidningen skriver tidigare i år att ”de senaste åren har vi haft ett kraftigt ökat antal remisser till Astrid Lindgrens barnsjukhus, från enstaka sökande årligen till 197 inkommande remisser år 2016.” Samma tidning skriver också utförligt om hur unga behandlas med pubertetsstoppande hormoner:

”Majoriteten av de barn vars könsdysfori förstärks i samband med puberteten uppfyller diagnoskriterierna för transsexualism och kan behandlas med pubertetsstoppande hormoner i syfte att undvika utveckling av oönskade sekundära könskarakteristika. Tidigt insatt behandling underlättar möjligheten att framgångsrikt passera i det önskade könet”. (Läkartidningen)

Det ’önskade könet’ i stället för ’det tilldelade’. Tilldelat av vem, kan man fråga sig. Samt hur många fel som begås avseende diagnostisering och behandling. Eller är det föräldrar som driver på också denna utveckling – för att inte känna skuld över att de ’tilldelade sina barn fel kön’?

Förlåt, men frågorna måste ställas!

Franciskus Urban

[1] Pojkar 5-9 år (74 921), flickor 5-9 år (70 376). Pojkar 10-14 år (67 749), flickor 10-14 år (64 476). Pojkar 15-19 år (59 928), flickor 15-19 år (56 058). Källa: SCB

Kulturen – en spegel av samtidens logiska mörker

I en rubrik på kultursidorna i Svenska dagbladet möts jag av budskapet att ”dagens unga vill se mörker”. För ”glättigt och glatt går inte”. I artikeln läser jag sedan hur ”ungdomsserien som genre har genomgått en rejäl förändring de senaste åren, och försetts med ett kraftigare mörker, ibland en total svärta utan en skimra hoppfullt ljus. Borta är den tid då ungdomsserie betydde vänskap för livet, 32-åringar som spelade tonåringar och åtminstone en sympatisk vuxen som lade en hand på axeln och sa precis det man behövde höra.” (SvD Kultur, 2017-10-13)

Jag brottas i min dagliga gärning mycket med statistik över och problematik kring psykisk ohälsa. I veckan var jag på en utbildning i regi av Karolinska institutet och kan nu titulera mig ’certifierad instruktör i AOSP’ (akut omhändertagande av självmordsbenägen person). Jag kan säga att verkligheten borde vara tillräcklig att studera avseende mörker. Det behövs ingen fiktion. Samtidigt är inte heller glättighet svaret utan nu behövs en god portion realism för att vi skall kunna ta oss an de problem vi som människor har skapat och som håller på att dra ner den västerländska civilisationen i mörkret.

Montreal-Gazette_youth-mental-illness-costs-billionsFör att göra en mycket omfattande utläggning väldigt kort, kan mycket av den psykiska ohälsan tillskrivas postmodernismen. Den innebär nämligen, för människan, djup osäkerhet. Postmodernismen desorienterar och bryter ner; slår sönder väl fungerande strukturer och lämnar var och en av oss att definiera värden och världen. I ensamhet.

På vägen hem från kursdagarna i Stockholm läste jag ”Postmodernismens förklaring; skepticism och socialism från Rousseau till Foucault” av filosofen Stephen R C Hicks. Han förfäktar upplysningen och är inte mycket till vän av kristen lära (vilket kräver en egen senare genomgång), men i kritiken mot postmodernismen har han min fulla uppmärksamhet.

Hicks tar läsaren med på en resa i tid och visar på postmodernismens upphovsmän. Här finner vi filosofer som Michel Foucault, Jacques Derrida, Jean-Francois Lyotard och Richard Rorty. Också Emanuel Kant får sig en känga som en postmodernismens möjliggörare.

Ett annat namn som dyker upp; som arvtagare är den tongivande 1900-talsfilosofen Martin Heidegger. Och läsningen av kulturkrönikan i Svenska dagbladet blir nästintill ironisk med Heideggers tankegångar ännu klinande i öronen:

”Denna ångestkänsla, som åtföljs av en känsla av alla människors upplösning, en själv inräknad, var ett kraftfullt metafysiskt tillstånd för Heidegger eftersom det skänker föraningar om den egna döden, en känsla av tillintetgörelse, en känsla av att uppgå i intet. Och följaktligen en känsla av att nå in i Varats metafysiska centrum.” (Hicks, sidan 78)

”När vi har övergivit förnuftet och logiken, upplevt verklig tråkighet och förskräcklig ångest, så kan vi avtäcka mysteriernas mysterium: Intet. I slutändan är allting intet och intet är allt. Med Heidegger kommer vi fram till den metafysiska nihilismen.” (Hicks, sidan 79)

Hicks vill ha det till att denna ”den oförvägnes ångest” är det känslomässiga tillstånd som förbereder en för den slutgiltiga uppenbarelsen, vilken, för Hicks, skulle vara likvärdig med ”den judisk-kristna kosmologins sanning”. För mig som teolog luktar det snarare buddhism än klassisk, ortodox kristen tro.

Till sina efterföljare, skriver Hicks, lämnade Heidegger följande slutsatser, som numera, med viss modifikation, har antagits av den postmoderna mittfåran: ”Konflikt, motsättningar och motsägelser utgör verklighetens djupaste sanningar; Förnuftet är subjektivt och oförmöget att nå fram till sanningar om verkligheten; Förnuftets beståndsdelar – ord och begrepp – är hinder som måste skalas bort, genomgå destruktion eller på annat sätt avslöjas; Logiska motsägelser är varken tecken på felaktigheter eller över huvud taget viktiga; Känslor, särskilt ängslan och ångest och andra dystra känslor, är bättre ledsagare än förnuftet; Den västerländska filosofitraditionen – platonsk, aristotelisk, lockeansk eller cartesiansk – som grundar sig på lagen om icke-motsägelser och distinktionen mellan subjekt och objekt är fienden som måste besegras.” (Hicks, sidan 79-80)

Läs även:Unga törstar efter ansvar. En lektion i postmodernism” (GID 2017-09-09)

För Hicks handlar det om att lära sig att det förnuft han håller högt och som är oss givet inte på något vis står i strid med Treenig Gud. För dagens kulturelit, arkitekter och universitetsledare är det på tiden att förstå varifrån mörker, svärta, antiestetik och sanningsfientlighet är sprungen ur.

Franciskus Urban

 

Begränsad yttrandefrihet för kristna

“Det är något utöver det vanliga att sitta i Högsta domstolen och lyssna till högt utbildade och erfarna jurister debattera huruvida någon som uttrycker Bibliska uppfattningar skall tillåtas sträva mot sitt valda yrke. Man tänker på hur samma Bibel varit fundamentet för så många av de lagar som denna domstol tillämpar dömande. Det låg en Bibel i rättegångssalen redo för människor att svära eden på. Ändå argumenterade jurister ifall det skall finnas en spärr för att uttrycka Bibliska uppfattningar i vissa yrken.”

cross-2598300_960_720Upprinnelsen till domstolsförhandlingen är att en student 2016 blev avstängd från en kurs vid Sheffield University för att han i en diskussion på Facebook försvarade traditionella kristna uppfattningar om ”samkönade äktenskap”. Detta rapporterar organisationen Christian Concern som nu stöttar studenten i målet.

Två månader efter att studenten Felix postade kommentaren på Facebook fick han ett e-postmeddelande från en tjänsteman på universitetet som informerade om att hans kommentarer undersöktes.

”Det är otroligt att tänka sig att ett brittiskt universitet anser att det är deras uppgift att ’undersöka’ studenters användande av sociala medier. Vilken typ av orwellsk värld lever vi i? Felix skrev inte på Facebook som representant för universitetet. Hans inlägg gjordes som privatperson. Ändå beslutade universitetet i Sheffield att inleda en utredning.”

Senare intervjuades Felix av universitetets ”utredare”. Felix förklarade att han hade arbetat med homosexuella personer i olika sammanhang, och att hans tro inte tillåter honom att diskriminera. En av utredarna uppgav:

-”Du har inte försökt att gömma någonting och jag tackar för din ärlighet och integritet. Jag tror inte att du kan agera på ett diskriminerande sätt, men du kan oavsiktligt diskriminera. Personen på mottagarsidan kan diskrimineras av dina kommentarer.”

Under hela förfarandet har inga bevis hittats på att någon faktisk diskriminering någonsin ägt rum. Men du kan vara säker på att universitetet och deras advokater kommer att ha gjort ”utredningar” för att försöka hitta några!

”En kommitté inrättades av universitetet för att fastställa om ett brott mot reglerna hade ägt rum. Den här panelen leddes av professor Jacqueline Marsh, som visar sig vara en mångårig och aktiv kampanjarbetare för HBTQ-rättigheter. Denna intressekonflikt avslöjades varken av professorn eller av universitetet, vilket väckte frågor om uppenbar bias och brott mot naturlig rättvisa. I februari 2016 fattade utskottet beslutet att ta bort Felix från sin studie.”

”Denna avstängning hindrar Felix från att fortsätta sina studier och att fullfölja sin önskade karriär inom socialt arbete. Och det är faktiskt värre än så. Felix är skyldig att avslöja att han avlägsnades från en universitetskurs vilket jobb han än söker. Han kommer för alltid att bli behandlad som en icke-konform medborgare på grund av hans Facebookinlägg till stöd för Biblisk sexualetik.”

Det är svårt att överdriva vikten av detta fall. Grundläggande friheter i samhället står på spel. Det handlar egentligen inte om en politiskt inkorrekt student utan om Bibeln som något problematiskt och politiskt inkorrekt. Detta handlar om statligt förtryck av kristna. Det visar den sanna intoleransen hos dem som argumenterar för tolerans.

Cristian Concern avslutar sin artikel något ödesmättat:

”Nu inväntar vi domen. Under tiden uppskattar vi ditt stöd och dina böner – också i sociala medier medan vi ännu kan!”

Red.