ADHD, autism och könsdysfori. Vad är det som händer med våra barn och unga? Eller borde frågan röra föräldrarna?

I dagarna har vi kunnat ta del av siffror som visar på en kraftig uppgång i statistiken över antalet unga som diagnostiseras med och vårdas för ADHD och autism. Bara i Stockholms län har antalet ökat från 8000 (år 2011) till 20 000 (år 2016) avseende ADHD och under samma tid har det skett en ökning från 4000 till 9000 barn som vårdas för autism. Detta meddelade SVT under söndagen.

I inslaget intervjuas ett barn som blivit diagnostiserat. Mamman till barnet säger till reportern att:

– ”Han hade svårt att koncentrera sig och kunde lätt brusa upp för småsaker. Jag hade tänkt länge att det inte var någonting som vi hade gjort fel i uppfostran utan att det var något annat. Jag var införstådd med att det kunde vara en diagnos, så för mig var det väldigt välkommet att kunna ta bort skulden från sig själv.”

Vad utvecklingen beror på är osäkert. Det sägs i inslaget att utöver stora satsningar och ökad kunskap om ADHD och autism skulle dagens samhällsklimat kunna vara en bidragande faktor till att fler diagnostiseras. Detta menar Kyriaki Kosidou, psykiatriker och forskare vid Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin (CES) vid Stockholms läns landsting som fortsätter:

– ”Man tar också hänsyn till funktionsnedsättningen när man diagnostiserar. Funktionsnedsättningen beror på kontexten och det kan vara så att samhället och till exempel skolan har blivit allt svårare för vissa grupper att klara, så de behöver hjälp och får en diagnos.”

baby-2679658_960_720

I praktiken borde detta innebära att den unga person som inte finner sig till rätta i dagens råa, hetsiga och av information överflödande samhälle skall förklaras sjuk och behäftas med en diagnos. Kanske även medicineras. Ursäkta, det är något som inte verkar förnuftigt i resonemanget. Eller mänskligt, för den delen.

Kan detta verkligen stämma?

I rapporteringen uppges att 29 000 ’unga’ vårdas för ADHD och autism. Bara i Stockholms län. Hur många ’unga’ fanns det i länet 2016? Hur stor del av de unga utgör dessa 29 000 individer? SVT redogör inte närmre för vilket åldersspann ’unga’ utgör, så ett antagande måste göras. Antag så att ’unga’ innebär pojkar och flickor i åldrarna 5-19 år. Siffror från Statistiska centralbyrån (SCB) visar då att år 2016 fanns det 393 508 ’unga’ i Stockholms län.[1] Det skulle, om antagandet stämmer, innebära att 7,36 procent av alla unga i Stockholms län vårdas för ADHD eller autism.

Kan det verkligen stämma, att 20 000 unga diagnosticeras med och vårdas för ADHD bara i Stockholms län och att 9000 vårdas för autism? Samtidigt som siffrorna från gårdagen sjunker in måste en rad frågor ställas: Varför tar vi oss inte an ’samhällsklimatet’ i stället för att sjukförklara dem som inte orkar med det? Varför är det ingen som reagerar på föräldern som vill fria sig från ansvar och (eventuell skuld) med hjälp av diagnoser och medicinering? Förlåt mig, men frågorna måste ställas.

Men så idag, kom nästa överraskning. Även den via SVT:

”Barn och unga som fått en neuropsykiatriska diagnos som ADHD har ökat med över 300 procent de senaste tio åren, enligt Socialstyrelsen. Samtidigt ökar antalet feldiagnoser, larmar flera psykologer inom barn- och ungdomsspykiatrin. – ’Det är allvarligt att man inte får rätt vård’, säger psykologen Jenny Klefbom.” (SVT, 2017-10-16)

”I veckans Dokument Inifrån uppmärksammas konsekvenserna av att fler under de senaste tio åren kräver att få en neuropsykiatrisk utredning. – ’Det kan helt enkelt gå fel när utredningstakten ökar. Det har blivit vanligare att fler får fel diagnos eller ingen diagnos alls och därmed ingen hjälp’. Det uppger flera psykologer som SVT Nyheter har varit i kontakt med.” (SVT, 2017-10-16)

Begås fel även på andra områden?

Om man då försöker slå samman allt detta och man konstaterar att ingen egentligen vet orsakerna till varför vi ser denna kraftiga ökning; att den kan bero på samhällsklimatet och att det samtidigt begås fel till följd av fartblindhet. Finns det då annat som rör psykiatriska diagnoser och unga, där det också kan ha gått fel till följ av samhällsklimat och bristande eftertanke?

Hur ser det ut avseende det som kallas ’könsdysfori’, det vill säga unga som inte ’är till freds’ med det kön de ’tilldelades’? Också på detta område påvisas kraftiga ökningar vilket det tidigare skrivits om här på GID. I Stockholm har remisserna för utredningar av barns och ungdomars könsidentitet ökat med över hundra procent årligen sedan 2013.

Läkartidningen skriver tidigare i år att ”de senaste åren har vi haft ett kraftigt ökat antal remisser till Astrid Lindgrens barnsjukhus, från enstaka sökande årligen till 197 inkommande remisser år 2016.” Samma tidning skriver också utförligt om hur unga behandlas med pubertetsstoppande hormoner:

”Majoriteten av de barn vars könsdysfori förstärks i samband med puberteten uppfyller diagnoskriterierna för transsexualism och kan behandlas med pubertetsstoppande hormoner i syfte att undvika utveckling av oönskade sekundära könskarakteristika. Tidigt insatt behandling underlättar möjligheten att framgångsrikt passera i det önskade könet”. (Läkartidningen)

Det ’önskade könet’ i stället för ’det tilldelade’. Tilldelat av vem, kan man fråga sig. Samt hur många fel som begås avseende diagnostisering och behandling. Eller är det föräldrar som driver på också denna utveckling – för att inte känna skuld över att de ’tilldelade sina barn fel kön’?

Förlåt, men frågorna måste ställas!

Franciskus Urban

[1] Pojkar 5-9 år (74 921), flickor 5-9 år (70 376). Pojkar 10-14 år (67 749), flickor 10-14 år (64 476). Pojkar 15-19 år (59 928), flickor 15-19 år (56 058). Källa: SCB

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s