Kyrkan och ofriheten i den liberala demokratin. Om släktbanden med kommunismen.

”Han visar att liberal demokrati, så som den har utvecklats under senare årtionden, delar ett antal alarmerande kännetecken med kommunism. Båda är utopiska och båda kräver att alla sociala institutioner – familjer, kyrkor, organisationer – måste anpassa sig till liberal-demokratiska regler”. Detta skriver John O’Sullivan i förordet till “The demon in democracy: Totalitarian temptations in free societies” av Ryszard Legutko (Encounter Books, 2016).

Anledningen för mig att aktualisera Legutkos bok är dagens ledare i Svenska dagbladet som väl illustrerar hans utläggning om totalitära frestelser i fria samhällen. Detta är inget nytt utan pekar på kopplingen mellan postmodernismen och dess marxistiska analys.

Lär mer om postmodernismen här

I sin ledare skriver Ivar Arpi om hur den akademiska friheten kringskärs:

”Det som nu sker på statsvetenskapliga institutionen sanktioneras fullt ut av den jämställdhetsintegrering som regeringen har beordrat alla Sveriges lärosäten att genomföra” (SvD 2017-11-04)

Detta resulterar bland annat i att en kurs vid Lunds universitet om reaktionen mot moderniteten vid förra sekelskiftet och med fokus på fascismen, tvingas omfatta viss litteratur för att vara jämställd. Oavsett relevans.

”Du ska ha med Judith Butler på litteraturlistan. Det meddelades Erik Ringmar, lektor på statsvetenskapliga institutionen i Lund, efter att institutionens styrelse haft sitt septembermöte.” (SvD 2017-11-04)

”I institutionens styrelse sitter Pernilla West, representant från studentkåren. Hon är även förtroendevald för Feministiskt initiativ i Lund. I Sydsvenskan berättar West att det var hon som kritiserade litteraturlistan och fick in Judith Butler. Man kunde ha tänkt sig att andra lärare i styrelsen skulle säga ifrån eftersom det indirekt påverkar även deras akademiska frihet, men då hade de gått emot jämställdhetspolicyn.” (SvD 2017-11-04)

Enligt institutionens handlingsplan för jämställdhet skall personalen skolas till rätt tänkande. Detta sker genom deltagande i kursen ”Genus och mångfald i undervisningen”. Resultatet blir att jämställdhetsplanen bedöms som viktigare än andra akademiska värden.

Totalitära frestelser i fria samhällen

Liberal demokrati, skriver O’Sullivan, håller på att bli den enda rätta ideologin som, bakom toleransens slöja, inte accepterar några meningsskiljaktigheter.

“Liberal democracy is becoming an all-encompassing ideology that, behind a veil of tolerance, brooks little or no disagreement.” (O’Sullivan)

Och detta är väl faktiskt precis det vi sker hända också här hemma Norden. Allt tal om ”åsiktskorridorer” och den hetsjakt som kan bevittnas i olika sammanhang på människor som tänker och uttrycker sig annorlunda jämfört med vad som i tysthet har beslutats. Och för att förtydliga tystnaden: hur många kände till myndigheten ”Värdegrundsdelegationen”? Vi skrev om den här för nästan på dagen ett år sedan.

Legutko, som själv har stor erfarenhet av totalitära system[1], skriver att liberala demokrater är så uppfyllda av att varna mot alla sorters faror som riskerar underminera deras politiska ordning, även om dessa enbart är känslobaserade misstankar. Han nämner bland annat ’intolerans’ och ’trångsynthet’ som exempel på dessa ’faror’. Samtidigt, menar han, att sådant som verkligen är överhängande och dessutom enkla att upptäcka förbises, nämligen den ökande närvaron och utvecklingen av sådana faror som existerade i de kommunistiska samhällena.

“Because the liberal democrats are so fond of warning against all sorts of dangers that might undermine their political order, even if these are only suspected and felt rather than actually perceived (xenophobia, nationalism, intolerance, bigotry), one wonders why these same people completely ignore dangers that are easy to spot, namely, the increasing presence of developments similar to those that existed in the communist societies.” (Legutko)

Det finns något djupt mänskligt och det är makthunger. Att dessutom drivas av hybris eller sådant högmod som återfinns i såväl dagens liberala demokrati som i kommunismen, där man önskar förändra verkligheten till det bättre. Bägge systemen är i det avseende moderniseringsprojekt. Allt gammalt skall ersättas med det nya. Kategoriskt. Oavsett vilket värde tradition och ålder har, har det ingen plats. Och allt sker med den goda intentionen att allt skall bli till det bättre.

“Both communism and liberal democracy are regimes whose intent is to change reality for the better. They are – to use the current jargon – modernization projects. Both are nourished by the belief that the world cannot be tolerated as it is and that it should be changed: that the old should be replaced with the new. Both systems strongly and – so to speak – impatiently intrude into the social fabric and both justify their intrusion with the argument that it leads to the improvement of the state of affairs by ‘modernizing’ it.” (Legutko)

freedom-2053281_960_720

(Bild: Pixabay)

Ett viktigt redskap för dessa krafter är språket. Om ord kan ges ny betydelse eller nya ord skapas för att förmedla en politisk och modern vision, kan förändringen – och acceptansen för den – ske I människans inre. Ordet ’kall’ (att vara kallad till tjänst) omvandlas till något fult. Lärare, sjukvårdspersonal och poliser är ’professionella’ i samma utsträckning som industriarbetare. Ord som ’underofficer’ och ’samarit’ är nedvärderande och kränkande (fick vi lära oss). Ordet ’hen’ skall vara inkluderande och verka för jämställdhet, men syftet kan misstänkas vara att sudda ut skillnader. För olikheter och skillnader är till men för det politiska projektet.

“The language of modernization, by referring, if only associatively, to technology compels us to see the world as an object of engineering and innovative activity.” (Legutko)

Synen på kyrkan och kristen tro i totalitära system

Att det kommunistiska systemet inte såg med blida ögon på kristendomen är allom bekant. Legutko beskriver Marx attityd gentemot religion som något som borde utplånas så att inte ett enda spår fanns kvar. Men samtidigt närdes en dröm om att socialismen skulle bli en genuin form av religion i den meningen att den skulle tillfredsställa behov, drömmar och önskningar på liknande sätt som religion gör. (Legutko, s. 145)

Ett annat sätt att förhålla sig till den kristna tron och till kyrkan är att bakom samma toleransens slöja ge sken av religionsfrihet. Men samtidigt omfattas av samma insikt som Marx hade, att kyrkan är ett hot mot världens ordning och moderniseringsprojektet, och därför besluta sig för att infiltrera, överta och omforma i stället för att utplåna. Resultatet blir det samma. Den världsliga regimen vill gärna ha kontrollen över sitt folk. Annars är risken att folket reser sig och tillber den Treenige Gud man vill vända samhället bort från. Och här är universiteten och skolväsendet ett viktigt slagfält. Akademin skulle kunna forma fritt tänkande människor, inte bara ”rätt tänkande”.

Franciskus Urban

 

[1] Ryszard Legutko, professor i filosofi vid Jagellonian University i Krakow, Polen, specialiserad på antik filosofi och politisk teori. Han har varit utbildningsminister och statssekreterare i Polen och vice talman i parlamentet. Han är idag europaparlamentariker.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s