Frimureriets illusoriska dragningskraft

Läs även del 2: Frimureriet – en uppföljning (Publicerad 2017-11-18)

”Frimureriet har i över 275 år varit en vital del av det svenska samhället. Med syfte att verka för mänsklighetens förbättring och förädling, fortplantas orden från generation till generation.” Detta kan man läsa på den svenska frimurarordens hemsida, där det också hävdas att ”här finns allt som en modern ung människa behöver – vishet, vänskap och historisk förankring”. ”En verklig stomme i livet”.

FreeMasonry

‘Freemasonry’. Paul Lacroix (1806-1884), ‘XVIIIme siècle lettres, sciences et arts, France’

Frimureriet, som introducerades i Sverige på 1700-talet, ”kom att präglas av den religionssyn som var förhärskande i dåtidens samhälle”. På 1700-talet hade den protestantiska reformationen fått fullt fäste. Humanismen och upplysningens ideal hade vunnit sitt intåg och såväl statsmakt som människor kom allt längre bort från moderkyrkans tradition. Dessutom kom kungahuset att tidigt engagera sig i frimureriet vilket kanske gjorde att den starka kritik som finns inom ortodoxa och katolska kyrkan mot frimureriet uteblev.

Problemet med frimureriet är inte att det bara välkomnar män. Det finns motsvarande sällskap för enbart kvinnor och separata arenor för kvinnor och män kan rättfärdigas. Problemet som tas upp i denna text är inte heller mytbildningen kring frimureriet och dess historia. Syftet här är att lyfta det djupt allvarliga i föreställningen att det finns dold kunskap som sätts i relation till den kristna tron; att denna kunskap mystifieras och görs tillgänglig genom gradgivning och initiationsritualer. Huvudpoängen är att visa på hur frimureriet vilseför män och avleder dem från kyrkan genom att i egen regi tillfredsställa ett behov av kunskap om det högre, riter, högtidlighet och etisk reflektion. Detta under förevändningen att stå på kristen grund.

”Den dolda kunskapen” – Gnosticismen

”Det är i sökandet efter fäste och ledstjärnor som det svenska frimureriet har så mycket att ge. Orden vill helt enkelt inspirera sina medlemmar till att ta de stora livsfrågorna på allvar. Vem är jag? Hur borde jag egentligen vara och leva? Orden ger genom sina ritualer och symboler hjälp till reflektion. Inte i form av färdiga svar och lösningar utan just som hjälpmedel i det individuella sökandet och för den personliga trosutvecklingen.” (www.frimurarorden.se, hämtat 2017-11-06)

Att hålla lärande och växande dolt bakom hemliga ritualer implicerar att det finns hemlig kunskap. Eller att någon annan som redan har denna kunskap skall avgöra när du skall ha tillgång till den. Den som är bevandrad i den kristna tron vet att Gud har uppenbarat allt vi behöver och att ingen människa är i besittning av dold kunskap. En sådan föreställning kallas med historiska termer för gnosticism – något som bland annat Irenaeus av Lyon (c. 130-200 e.Kr.) kritiserade och som senare förklarades heretiskt vid flera tillfällen (under sina många varianter).

”Till den gnostiska grundmodellen hör en stark motsättning mellan den himmelska världen och det jordiska och kroppsliga. Människans själ kommer från den himmelska världen men är fången i det materiella. Hon plågas av detta och strävar efter att få komma tillbaka till sitt himmelska hem. Detta blir möjligt för henne om hon får del av en hemlig kunskap, gnosis, som förmedlas av de gnostiska lärarna.” (ur förordet till: Irenaeus, Mot heresierna, Artos, 2016, sid 15)

Kan frimureri sägas vara kristet?

”I Sverige infördes och utvecklades frimureriet under 1700-talet. Det kom att präglas av den religionssyn som var förhärskande i dåtidens samhälle. Mycket av Ordens symbolik hämtar därför sina förebilder från Bibeln. Ritualerna använder sig av bibliska bilder och skeenden. Ordens uppfattning om etik, moral och rättsmedvetande överensstämmer på samma naturliga sätt med den traditionellt kristna synen att reglerna för ett rätt liv följer ur en kristen tro. Den kristna etiken står i förgrunden.” (www.frimurarorden.se, hämtat 2017-11-06)

”Men Orden har även sina rötter i renässansens humanism, som satte individen i högsätet, och i upplysningstidens filosofi med dess betonande av både förnuftstro och på erfarenhet grundad kunskap. Gud, dygd och odödlighet blev kärnord. Grundläggande tankar inom 1700-talets frimureri var dessutom ’gemenskap i broderlig kärlek med gemensam strävan till allt det som är varaktigt, vackert och gott.’” (www.frimurarorden.se, hämtat 2017-11-06)

Det är enkelt att säga, att någonting står på kristen grund. Men för att kunna avgöra relevansen i ett sådant påstående må man ha en uppfattning om vad ’kyrka’ är. I ett samhälle som vårt; präglat av privatreligiositet och diversifiering, har det blivit svårt att ha en ensad bild. Var och en har kommit att äga rätten att göra sina egna definitioner och sanningar. Men ett bra sätt att börja göra sig en bild av vad som menas med ’kyrka’ kan läsas i dokumentet Road to Unity:

”Kyrkans natur och kännetecken: Genom sin natur är kyrkan intimt relaterad till mysteriet Treenig Gud som uppenbarar sig själv genom Kristus och Helig Ande (Ef 5:32). Det är ’skattkammaren i Guds outsägliga mysterier” (Johannes Chrysostomos). Ingen explicit och komplett definition av termen ”Kyrka” finns i Skriften eller Traditionen. Vad vi finner är många bilder och symboler genom vilka vi indirekt kan lära känna Kyrkan. I enlighet med Skriften, är Kyrkan ”Kristi kropp (Rom 12:4f, 1 Kor 12:13f), ’Guds folk’ (1 Pet 2:10), Guds ’hushåll’ eller ’tempel’ (1 Tim 3:15, Ef 2:19, 1 Kor 2:16f), ’det kungliga prästerskapet’ (1 Pet 2:9), ’Kristi brud’ (Mark 2:20, Matt 25:1ff, Upp 21:2), ’Guds vingård’ (Jes 5:7). Traditionen ger oss även beskrivningar i vilka en eller annan aspekt av Kyrka är uttalad: hon är episkopal i sin struktur, har en prästerlig och karismatisk karaktär, är en gemenskap av troende, sammansatt av alla sanna troende i alla tider samt mänskligheten förenad i Gudamänniskan.” (‘The Road to Unity: A collection of agreed statements of the joint Old Catholic – Orthodox Theological Commission,’ III. Ecclesiology, sid 186)

Det som är värt att påpeka är att det är denna Kyrka som fått uppdraget, samt äger, att uttolka vad som kan sägas vara kristet i den mening att det följer det som överlämnats genom apostlarna.

När så något som är danat på 1700-talet och som präglats av den tidens tendenser, vilka alla (reformation, upplysningsfilosofi, individcentrering etcetera) är problematiska i traditionell kristen förståelse, bör talet om ”att stå på kristen grund” ifrågasättas. För den perioden efter reformationen, med upplysningstidens ideal där Gud trängs allt längre ut i periferin och bli en privatangelägenhet, har kommit att prägla människor och samhälle in till våra egna dagar.

”Konfrontert med det pågående kulturskifte blir utfordringen etter mitt skjønn å gjenvinne en bibelsk forståelse av hva det vil si å være kirke. For at dette skal kunne skje, må vi ta et oppgjør med vår tids privatreligiøsitet. I vår sammenheng dreier det seg først og fremst om den religiøse individualisme som særlig har preget reformatorisk kristendom. Lutherdommens budskap om “nåden alene” adresseres til den enkelte og vidnesbyrdet om frelsen krever ingen annen sosial formidling enn det som sies fra prekestolen. Denne adskillelse av det åndelige fra det sosiale usynliggjør nødvendigvis trosfellesskapet som institusjonell ramme om evangeliet. Som åndelig realitet tar “kirken” form når og hvor evangeliet forkynnes slik at det vekkes til tro. Forståelsen av at troslivet ikke er avhengig av bestemte ytre former, skulle så i statskirkesystemet føre til at ’kirkevesenet’ ble redusert til kerygmatiske og kultiske funksjoner i borgersamfunnet. I fraværet av reelle menighetsfellesskap søkte vekkelsesbevegelsene i det attende århundre å forankre troen i det borgerlige samfunns foreningskultur. Men denne religiøse samfunnsmodell utviskes idag i takt med oppløsningen av den borgerlige livsform.” (Biskop Roald Nikolai, Hva vil det si å vaere kirke, Gammalkatolsk idédebatt, 2016-12-09)

Vari ligger problemet med frimureriets illusoriska dragningskraft?

”Vår tid pressar oss allt hårdare. Osäkerheten i tillvaron, uppvärderingen av det materiella och förlusten av traditionella värden är grogrunden för ett tilltagande främlingskap människor emellan, en farlig isolering mitt i kollektivet. I denna situation har frimureriet idag något väsentligt att ge: Att bibehålla människan och människans värde i vårt samhälle.” (www.frimurarorden.se, hämtat 2017-11-06)

Om nu frimurarorganisationer presenterar en analys som säkert delas av många, att individen blir allt mer isolerad och pressad i tid och av materialism. Om nu förlusten av traditionella värderingar har negativ effekt. Varför väljer man då att fortsätta på den inslagna vägen; den upplösning av värden och tradition som inleddes med renässansen, förstärktes i upplysningstiden och i stort möjliggjordes av reformationen? Dessutom i en egen organisation som står utanför Kyrkan och håller sig med hemliga ritualer som bara vissa invalda får tillgång till.

”Men Orden är inte profillös. Den står för något genom sina ritualer, ceremonier och symboler.”

”Det inre arbetet med ritualbundna gradgivningar är som vi tidigare uppgav inte offentligt. Den som upptas i Orden eller recipierar i högre grad får under receptionen upplevelser, som ger honom värdefulla och berikande minnen för livet. Kännedom i förväg om vad som sker skulle till stor del försvaga pedagogiken och förta verkan av intrycken. För medlemmen upplevs den ålagda tystnadsplikten om ritual- och gradgivning som naturlig. Orden har ett gradsystem med tio grader där medlemmen stegvis genomgår en utvecklingsprocess. Den gradindelade framställda uppbyggnaden med dess pedagogik har som syfte att berika medlemmen vad gäller personlig utveckling, brödragemenskap och barmhärtighet.” (www.frimurarorden.se, hämtat 2017-11-06)

I den kristna Kyrkan växer människan gradvis. För var söndag, genom varje bön och varje gång jag läser Skriften eller kyrkofäderna ökar min förståelse och kunskap. Evangeliet – budskapet om Guds seger över döden – innehåller allt och döljer inget för den som söker med öppet hjärta. Kyrkans riter och mysterier – som står som modell för alla ordenssällskap – är (om man vill prata historia som är längre än 275 år) i linje med hur de första kristna firade gudstjänst. Kyrkan är, enkelt uttryckt, den Ordning som allt annat är beroende av.

”Några åsidosätter sanningen. De kommer med lögnaktiga läror och ägnar sig åt ändlösa legender om förfäderna som snarare för till diskussioner än till att bygga Guds hus genom tron (1. Tim 1:4), som aposteln säger. Genom listigt uttänkta likheter förvrider de sinnet på de oerfarna och tar dem till fånga. De förvränger Herrens ord, de är usla uttolkare av det klart utsagda, och de förvillar många under anspråk på att äga kunskap från honom som har grundat och ordnat allt detta, som om de hade något högre och större att visa upp än den Gud som har skapat jorden och allt som finns på den.” (Irenaeus, Mot heresierna, sidan 23)

Behoven finns men människor behöver Kyrkan.

”Balansgången mellan att bevara det positiva från en gången tid, att inte glömma kulturarvet och att bejaka en sund förändring och utveckling är inte alltid lätt. Kanske är det mot denna bakgrund det i dag finns ett ökat behov av att diskutera de existentiella och etiska frågorna såväl i litteraturen och medierna som man och man emellan. Många gånger är emellertid detta präglat av vår tids individualism och krav på upplevelser. Resultatet blir ofta en diffus mångfald, avsaknad av stabilitet och hållbar andlig vägledning.” (www.frimurarorden.se, hämtat 2017-11-06)

Kanske är det så att frimurarorganisationen är snubblande nära sanningen. Som en produkt av 1700-talet är den också frukten av det de själva kritiserar: ”vår tids individualism och krav på upplevelser”. ”En diffus mångfald [i] avsaknad av stabilitet och hållbar andlig vägledning” är inget annat än en adekvat diagnos för vår tid. Men varken svar eller lösningar finns i något som försöker kopiera äkta vara.

Religion Eucharist Mass Church Body Of Christ”När vi nu har sanningens regel och ett tydligt vittnesbörd om Gud bör vi inte avvisa den fasta och sanna kunskapen om Gud genom frågor som leder till än det ena, än det andra svaret. I stället skall vi söka svaret på frågorna i den och öva oss i att söka den verklige Gudens hemligheter och planer. Vi skall växa till i kärlek till honom som har gjort och gör så mycket för oss, och aldrig överge den tro i vilken det förkunnas att han ensam är sann Gud och Fader, som skapade denna värld, som danade människan och kallar de sina från det mindre till det större.” (Irenaeus, Mot heresierna, sidan 121)

Släpp dem loss ur frimureriet. Låt dem komma hem till Fadershuset.
Såväl Kyrkan som världen behöver er dugliga, lojala män.

Franciskus Urban

Här exempel på inomkyrklig ordensverksamhet: www.port-royal.se

Läs del 2: Frimureriet – en uppföljning (Publicerad 2017-11-18)

 

3 reaktioner på ”Frimureriets illusoriska dragningskraft

  1. Till detta kommer
    att HH Påven Johannes Paulus II skall ha avskaffat förbudet att tillhöra frimurarna såvitt det handlar om det frimureri som praktiseras i Sverige!
    att en ortodox präst som flyttade till Sverige och konverterade till protestantismen, dvs Svenska kyrkan, vid sin död innehade den allra högsta graden en frimurare kan ha (jag vet inte vad den kallas).
    att kung Gustav Adolf, och efter honom prins Bertil var den svenska frimurarordens högste beskyddare (men hur man beskyddar en frimurarorden vet inte jag)

    Gilla

    • ”When the Code of Canon Law was reformed, following Vatican II, the canon specifically prohibiting Catholics from joining “Masonic societies” was revised. In the new code, promulgated in 1983 by St John Paul II, explicit mention of Freemasonry was dropped completely. The new Canon 1374 referred only to societies that “plot against the Church”. Many took this change to indicate that Freemasonry was no longer always bad in the eyes of the Church. In fact, the reforming committee made it clear that they meant not just Freemasons, but many other organisations; the “plot” of its secularist agenda had spread so far beyond the lodges that to keep using the umbrella term “Masonic” would be confusing. The then Cardinal Ratzinger issued an authoritative clarification of the new law in 1983, in which he made it clear that the new canon was phrased to encourage broader interpretation and application.” (Ed Condon, canon lawyer, 10 augusti 2017)

      Gilla

  2. Ping: Frimureriet – en uppföljning | Gammalkatolsk idédebatt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s