Frimureriet – en uppföljning

Sedan artikeln ’Frimureriets illusoriska dragningskraft’ publicerades har det kommit en mängd meddelanden. Det har varit nyfikna frågor men framför allt kritiska reaktioner. Bara i något enstaka fall har det skett öppet på GIDs Facebooksida. De flesta därmed i sluten form som privata meddelanden. Detta kan ha att göra med, som en person uttrycker sig, principen att ”en frimurare aldrig går i polemik”.

En typ av fråga som återkommit handlar om att ”det svenska frimureriet är annorlunda” [än frimureriet i andra länder]. En annan har varit hur kyrkan ställer sig till frimureriet. Inte sällan har det varit svenskkyrkliga som bland annat pekat på att ”många präster ju är frimurare”.

Innan jag ger mig i kast med denna – som jag menar motiverade – uppföljande text vill jag citera ur en av mina källor från den Ortodoxa världen:

”We know that this will cause offense to many Masons, and for that we are truly sorry. But we would rather that the Mason be offended at us and be restored to true fellowship with Jesus Christ, than to remain silent any longer. This word of warning is not to the Masonic fraternity at large, but to those Masons who claim to be both Masons and Christians!” (Bilaga till ett protokoll från februari 1995 från Ekumeniska patriarkatets webbplats)

Alltså: i vetskap om att detta kommer att orsaka anstöt är det ändå viktigare att frimurare blir förargade [på oss] och att enskilda kan ta reson och vända om till Jesus Kristus, än att förbli tyst. Detta riktar sig inte till frimurare i stort men till dem som hävdar att de är kristna.

Jag vill samtidigt nämna att internet är fullt av texter, bilder och filmer som hävdar säga sanningen om frimureriet. Min ambition är att undvika dessa vilka i många fall är spekulativa och torgför konspirationsteorier. Mitt enda intresse är sanningen och att många kristna själar är i riskzonen på grund av osanning och okunskap.

Finns det skillnader mellan svenskt frimureri och annat?

Ja, vad jag kan se och förstå finns det skillnader. Både till det yttre och sett till det inre livet. Men grunden, menar jag, är den samma i form av syfte, idéer och ritualer.

För att förstå frimureriet (i Sverige) måste man se att den lutherska kyrkan hade tagit en annan väg än den traditionella. Också tidsandan som präglades av upplysningsidealet att människan var ’myndig’ och genom förnuftet stod över den Gud som visserligen var Skaparen, men sedan överlämnat sin skapelse till människan.

CXIII_ordensdräkt

Carl XIII:s orden (instiftad 1811) kan utdelas till svenska och utländska frimurare av högsta grad. Orden är aktiv och dräkten ännu i bruk.

Redan när frimureriet introducerades i Sverige på 1700-talet knöts det till kungahuset. Även den lutherska kyrkan i Sverige hade från start (reformationen på 1500-talet) mycket starka kopplingar till kungen. Såväl frimureriet som den lutherska kyrkan var integrerade delar i statsapparaten med [den jordiska] kungen som överhuvud. Detta kan, menar jag, ha bidragit till men också varit en förutsättning för att frimureriet undgått kritik och att präster har rört sig obehindrat i dessa miljöer. Man hölls ju samman av den lutherska läran under kungen.

Eftersom Gud förskjutits ut i periferin och [den jordiske] monarken var överhuvud i samhället; då tron och kyrkans liv hade avmystifierats och poängterade ett rationalistisk, rent förkunnande parallellt med att vara kungens/statens förlängda arm, är det inte svårt att ana att den människa som sökte djup, ritualer och tradition sökte sig till den hemlighetsfulla frimurarorden.

Lekmän så väl som präster i den lutherska kyrkan var beredda på att acceptera priset för att sätta lojaliteten till frimureriet över den till sin biskop och överstepräst Jesus Kristus. Och de gjorde det!

”Det svenska frimureriet står på kristen grund”

Om det nu är så att frimurarorden är fullt ut kristen och bara förmedlar sådant som är i linje med den kristna tron och läran, varför behöver den då ens existera – mer än som social klubb? Om det är som de säger, då behövs inga hemliga initiationsriter där dold kunskap förmedlas till recipienden. Det måste vara så att frimureriet erbjuder något annat. Det skulle kunna vara en annan lära eller kanske svar på ett behov som inte uppfylls i den lutherska kyrkan.

Vad säger de stora traditionerna, ortodoxa och katolska kyrkan?

I en diskussionstråd om frimureriet på GIDs Facebooksida, redogör jag vidare för varför Nordisk-katolska kyrkan är kritisk till frimureriet. En debattör svarade med att hävda att det är ”sekterism” och att kyrkan har ett stort kontrollbehov. Men om det är sekteristiskt att avråda kristna från medlemskap i någon frimurarorganisation så är den överväldigande majoriteten av världens kristna sektmedlemmar.

Den Romersk-katolska kyrkan är mycket tydlig och förbjöd redan 1738 sina medlemmar att ansluta sig till frimureriet. Sedan dess har ett antal bullor skrivits med fördömanden. Det har senare hävdats att påve Johannes Paulus II skulle ha gjort lättnader och att frimureri inte alltid var dåligt. Detta tillbakavisas och förtydligas av juristen i kanonisk rätt, Ed Condon:

”When the Code of Canon Law was reformed, following Vatican II, the canon specifically prohibiting Catholics from joining “Masonic societies” was revised. In the new code, promulgated in 1983 by St John Paul II, explicit mention of Freemasonry was dropped completely. The new Canon 1374 referred only to societies that “plot against the Church”. Many took this change to indicate that Freemasonry was no longer always bad in the eyes of the Church. In fact, the reforming committee made it clear that they meant not just Freemasons, but many other organisations; the “plot” of its secularist agenda had spread so far beyond the lodges that to keep using the umbrella term “Masonic” would be confusing. The then Cardinal Ratzinger issued an authoritative clarification of the new law in 1983, in which he made it clear that the new canon was phrased to encourage broader interpretation and application.” (Ed Condon, 10 augusti 2017)

Även i Ortodoxa kyrkan finns motsvarande hållning. Då denna består av flera patriarkat och har en struktur grundad på nationella kyrkor, har patriarker och biskopar i olika omgångar uttalat sig. Exempelvis den Rysk-ortodoxa kyrkan, som 1932 kom med följande uttalande:

The (Holy Council recommends) to pastors the necessity of questioning every person presenting himself for confession with a view of finding out whether or not that person is a member of a Masonic organization and whether or not he shares its doctrine. If it appears that the person is a member explain to him that participation in these organizations is incompatible with the name of Christian, with being a member of the Church of Christ That he must take a firm decision to break with Masonry and with doctrines related to it; and if he does not do so, not to admit him m Holy Communion; and if he should refuse to repent, to excommunicate him from the Holy Church.” (Rysk-ortodoxa kyrkans uttalande 1932)

Biskoparna för den Ortodoxa kyrkan i Grekland uttalade sig året efter:

“Freemasonry constitutes a mystagogical system which reminds us of the ancient heathen mystery-religion and cults–from which it descends and is their continuation and regeneration. This is not only admitted by prominent teachers in the lodges, but they declare it with pride, affirming literally Freemasonery is the only survival of the ancient mysteries and can be called the guardian of them-the Masonic Lodge is nothing else than the caves and the darkness of the cedars of India and the unknown depths of the pyramids and the crypts of the magnificent temple, of Isis, etc.” (Ortodoxa kyrkan i Grekland, uttalande om frimureriet, 1933)

Church of England redovisar en mer resonerande ståndpunkt men säger ändå att det råder tydliga svårigheter för kristna som tillhör frimureriet samt att det finns en rad fundamentala anledningar att ifrågasätta om frimureri är förenligt med kristendomen:

”The reflections of the Working Group itself reveal understandable differences of opinion between those who are Freemasons and those who are not. Whilst the former fully agree that the Report shows that there are clear difficulties to be faced by Christians who are Freemasons, the latter are of the mind that the Report points to a number of very fundamental reasons to question the compatibility of Freemasonry and Christianity.” (Opposition to Freemasonry within Christianity)

Lojalitet, känslomässiga och ekonomiska investeringar

Att detta är en känslig fråga är tydligt och jag har tagit del av många argument menade att bevisa det ena eller andra. Exempelvis hävdas att ”det finns ortodoxa och katoliker som är frimurare”. Men att enskilda individer, ortodoxa eller katoliker, är frimurare betyder inte att det är lämpligt. Det bevisar inte heller att frimureriet är kristen till sin natur för att lutherska präster är medlemmar.

För att rättfärdiga sitt handlande kan människan ibland vara benägen att gå ganska långt. Som, exempelvis, att vidhålla lojaliteten till frimureriet mot bättre vetande. För den som invigts och (enligt en avhoppare) svurit trohet till den frimureriska tron, blir det svårt att backa ur det som man investerat såväl tid som känslor och pengar i. Lägg därtill de psykologiska aspekterna av att vara utvald och att få höra till ett exklusivt sammanhang. Låt vara i jordisk tappning.

Franciskus Urban

 

2 reaktioner på ”Frimureriet – en uppföljning

  1. Ping: Frimureriets illusoriska dragningskraft | Gammalkatolsk idédebatt

  2. Ping: Unge man – tag dig samman! | Gammalkatolsk idédebatt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s