Knölig klarsyn i hettan

Törs du ifrågasätta dig och de ställningstaganden du har gjort; omvärdera dig själv och hur du förhåller dig till världen, livet och evigheten?

Frågorna ställs i ljuset av att det hänt något i den offentliga debatten. Allt fler ifrågasätter en relativistisk hållning till exempelvis sanning. Fler röster hörs som talar om vikten av fasta och grundläggande värderingar, mer etik och moral.

Läs mer: Inte meningsfullt tala om etik utan en föreställning om livets yttersta mening

Det är till och med så att det ibland är möjligt att höra från politiker och debattörer att samhälle och kultur i Sverige grundas i en kristen världsbild. Men där någonstans tar välviljan slut. För politikern vill själv kapa åt sig fördelarna: Vill hävda de förtjänster kristendomen hade (!), men är mindre intresserad av att vattna samma den grunden.

Ett sätt att förstå den hållningen är att kristendomen ”var bra” en gång men att det nu är politiken som skall klara matchen. Men det är lika logiskt som att produktionen av potatischips är säkrad utifrån tillgången på potatisblast. (Någon kommer säkert ihåg reklamfilmen för flera år sedan där man fick se företagsekonomen, stående mitt i potatisåkern med ett fång blast i näven, utbristande att ”av denna råvara gör vi våra potatischips”. Potatisodlaren tillrättavisar genom att vända på ruskan och peka på knölarna).

Sensmoralen i detta är att: utan rot – ingen god frukt. Hur vackert det synliga utanpåverket än är.

Ja, Sverige som land och nation är grundat på kristen tro, lära och etik. Någon hävdar kanske humanismen som (parallell) grund. Men den är också (om än att den devierat från) sprungen ur en kristen förståelse av vad det är att vara människa. Så, om man framhåller den kristna civilisationens förtjänster och säger sig vilja tradera dem till nästa generation krävs också ett aktivt och positivt förhållningssätt till kristen tro. Och därmed till Kyrkan. För, utan Kyrkan med sin ortodoxa tradition finns ingen som är kapabel att hålla vid liv eller föra vidare den kristna tron och läran. Politikerna tycker detta är jätteknöligt. Men utan den ”knölen” blir det varken frukt eller blast.

Att (som politiker) i detta läge framhålla Svenska kyrkan som den efterfrågade, kristna kulturbäraren håller inte. Den organisationen har, i bästa fall, fullt upp med sin egen identitet. Att då vara en andlig, pastoral och sakramental garant för andra är för mycket begärt. Detta blir uppenbart för alla som läser ”Bloggardag”, egentligen Dag Sandahl, teolog, präst och författare till bland annat En annan kyrka (2018). I sin senaste post hettar det till ordentligt:

”Vi har förstås misslyckats genom att vara artiga och belevade i den kyrkiga debatten. Vi har bemött meningsmotståndare som om de var pålästa och försökt föra samtal utifrån kunskap. Det har visat sig totalt misslyckat för meningsmotståndarna har inga argument. De har bara makten.” (Bloggardag, 2018-07-22, ’Varför begränsa sig när man ser de filistruösa?’)

Så kommer vi, avslutningsvis, till den inledande frågan: Är du beredd att omvärdera hur du ser på allt detta? Skulle du, för egen del, kunna böja dig för att politiken inte är kapabel att upprätthålla en civilisation? Har du modet att vara den radikala[1] knöl som faktiskt behövs för att vända utvecklingen? Kanske redan i vår egen tid?

Sista ordet vill jag ge till kyrkofadern Ignatios av Antiochia (som jag citerade i dagens predikan om andlig klarsyn):

Ignatius_of_Antiochie
Ignatius av Antiochia

”Den helige Ignatios av Antiochia (d. ca 107 e.Kr.) skriver i sitt brev till efesierna angående falska läror att ’ni inte skall låta lura er. De som fördärvar ett hem skall inte ärva Guds rike. Om de dog som gjorde detta i yttre mening, hur mycket mer gäller det inte en som fördärvar tron på Gud genom falsk lära för vars skull Jesus Kristus blev korsfäst. […] Herren smordes med olja på huvudet för att han skulle andas odödlighet på kyrkan. Låt er inte bli smorda med den stank som kommer från denna världens härskares lära […]’”[2]

Läs mer: Att vara traditionell kommer inte att räcka

Franciskus Urban

 

[1] Radikal, från latinets ’radix’ = rot.
[2] Ignatios brev till efesierna i De apostoliska fäderna, Artos (2006), s. 86

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s