Berättelselösa är sårbara

Berättelser är den hemliga reservoaren av värderingar: ändra de berättelser som individer eller nationer har och traderar (för vidare) så ändrar du individer och nationer. Om man i en nation har flera parallella [en mångfald av] och motstridiga berättelser, uppstår en sårbarhet som kan utnyttjas av såväl interna som externa krafter.

Med de många allvarliga händelser som på kort tid har drabbat inte bara Sverige utan en stor mängd länder i Europa och västvärlden, är det nu hög tid att inse att mer av samma typ av lösningar inte hjälper. Vad vi som individer i gemenskap – på djupet! – måste förstå är att de svar vi behöver står att finna på ett mycket basalt plan.

Om vi verkligen vill hålla ihop – och det är faktiskt, precis vad vi står inför: att slitas isär som ett rovdjurs byte – måste vi (på nytt) enas om en gemensam berättelse: berättelsen om vilka vi är, var vi kommer ifrån och vart vi är på väg. Här finns i praktiken två alternativ: Antingen försöker vi enas om ett nytt gemensamt narrativ, det vill säga uppfinner en ny historia, eller så återerövrar vi den som faktiskt finns som ett historiskt och kulturellt faktum. Oavsett vilket vägval vi gör kommer det att bli tufft, men historien har bittert lärt oss att idén om att skriva om [revidera] det förflutna är det sämre alternativet.

Ansgar_prædiker_i_Haralds_gård_-_Louis_Moe_(17012)_-_cropped
Ansgar prædiker i Haralds gård (Fra Dansk Skolemuseum)

“We need to introduce the critical role of narrative in traditional moral life because it was primarily narrative that carried the pre-modern ethical vision. ‘I can only answer the question, ‘What am I to do?’ if I can answer the prior question, ‘Of what story or stories do I find myself a part?’. This is because our stories tell us where we are from and where we are going and, thus, who we are. This is certainly the case with the biblical narratives. ‘Stories are the secret reservoir of values: change the stories individuals or nations tell themselves, and you change the individuals or nations.’ They provide individuals-in-community with models of vice and virtue in the context of various different relationships; they teach us to pay attention both to general moral features in diverse situations (and to pay heed to moral rules) but also to consider carefully the particularity of each specific situation (because general rules may not apply in certain situations and wisdom is needed to discern that).”[1]

Så, där vi står idag med frågan vad vi skall göra måste vi först kunna svara på den föregående: Vilken berättelse är jag och vi en del av. Men då det varken råder samsyn i värdet av uppoffringar för det gemensamma, trosuppfattning eller etiska grunder kommer det att bli oerhört svårt att finna på lösningar på de utmaningar och den stress vårt samhälle är utsatt för. Helt enkelt för att vi inte (längre) har och för vidare samma berättelse om vilka vi är, var vi kommer ifrån och vart vi är på väg som individer, nation och civilisation.

Franciskus Urban

 

[1] Andrew G. Walker & Robin A. Parry, ‘Deep Church Rising – recovering the roots of Christian orthodoxy’, Society for Promoting Christian Knowledge (2014), Sid 119

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s