Varför man inte bör ”gå i kyrkan” (men väl hitta dit)

Allt färre väljer att investera ett par timmar var söndag för att fira och delta i mässan. Detta är en förändring i vana som kan komma att bli dyrköpt och det på såväl ett individuellt plan som för vår kultur.

Men varför bör vi då inte gå i kyrkan? Borde inte uppmaningen vara att gå mer i kyrkan? För det första är uttrycket ”gå i kyrkan” en språklig fälla. Man rör sig visserligen (”går”) till kyrkan, men väl där deltager man i den liturgi som varje kristen är i absolut behov av. Genom begreppet ”gå i kyrkan” har det, med andra ord, skett en förskjutning från deltagande till åskådande. Dessvärre är det (därför?) många som lever i den föreställningen att i kyrkan skall man få en upplevelse, det vill säga serveras eller underhållas något intressant, känslomässigt eller kulturellt berikande.

Jo, som kristen bör man ta sig till kyrkan! Och med en annan vokabulär avse och tala om syftet med att ta sig dit i deltagande termer: Fira mässan, delta i liturgin, få del i det allra heligaste sakramentet etcetera. För även om det kan vara motigt nog att ta sig dit, är det tacksägelsen, bönerna, lovsången och det sakramentala inför Guds altare som är det centrala. För att vara riktigt tydlig är detta omistligt, ja livsnödvändigt för varje kristen människa.

Det är dessutom avgörande för samhället och kulturen. För vi kan inte tala om ett land eller en kultur som kristen om allt fler väljer bort det fundamentala: att faktiskt delta i och ta del av det allra heligaste. Att också, där i kyrkan, höra Guds Ord och få del i uttolkningen av den heliga skrift samt den undervisning var och en är i behov av för att växa och mogna.

Alldeles oavsett vad du tror (på): Den som önskar ett sammanhållet och på gemensam grund uppbyggt samhälle, måste ställa sig frågan på vad; på vilken grund skall detta då byggas (eller fortsätta existera)? Att här svara ”värdegrunden” fungerar inte, ty någon sådan finns inte i verkligheten. ”Humanism” eller ”lag” är heller inte tillfyllest, eftersom såväl humanistiska ideal som lagar är produkter av hur människor tänker och resonerar. Såväl lagar som humanistiska ideal är sprungna ur något ännu djupare. Så vad önskas? Idel individuella normer och värderingar? Hedendom? Islam? Vilken botten vill du att framtiden skall vila på?

Jag vill helst tro att då frågan ställs på detta viset, är de allra flesta relativt överens om att den kristna grund – den vi ibland benämner som judeo-kristen – har tjänat oss väl. Det är, dessutom, den som bäst motsvarar vår grundläggande rättspraxis, moraluppfattning och kulturkrets.

Men för att det skall bli eller vara verklighet; för att lag och gemensamma normer skall kunna bygga på kristen grund (”kristna värderingar”) måste det finnas människor som bär och lever en ortodox, kristen tro. Det i sin tur kräver att fler ägnar söndagen åt det den var menad. Söndagen är Herrens dag; oss given för vila, återhämtning och uppbyggelse.

Någon timme varje söndag bör alltså var och en investera genom deltagande med den gudstjänstfirande församlingen för att få del i Han som utgöt sitt blod för dig och mig. Men för Guds och din egen skull: sluta genast upp med att ”gå i kyrkan”!

Franciskus Urban

För den som eventuellt vill orientera sig om innevarande söndags tema – ”vägen till Guds rike” – finns här en länk till den predikan som gavs i Nordisk-katolska kyrkans församling S:t Nikolaus: http://www.stnikolaus.se/2018/09/30/orientering-vagen-till-guds-rike/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s