O helga natt, du räddningsstund för världen!

En tidpunkt som denna; Kristi födelses högtid, och då i synnerhet den heliga natt som inleder jultiden den 25 december, finns det anledning att fundera över vad det innebär att vara människa. Ty det som skedde är att Gud lät sig födas som människa. Frågan är varför det inträffar?

Samtidigt denna morgon, den 24 december, sände Sveriges radio i repris ett avsnitt av Filosofiska rummet: ”Antropocen – människans tidsålder” om människan, moralen och existensen. (Sveriges radio, 2018-12-24).

Det kan inte vara av en slump man väljer att reprisera just det avsnittet, just idag. Tvärt om pekar det på ett behov hos oss att reflektera över vilka vi är; var vi kommer ifrån och vart vi är på väg. Det tragiska är att vi i vår modernitet kastat ut de grundläggande svar och den grund som varit våra gemensamma sedan vår tideräknings början.

Har du någon gång hört någon säga, att som liten, då hade jag min barnatro, men sedan inträffade en massa saker i livet som gjorde att Gud tappade hoppet om mig? Eller, att det där med att tro på Gud; ja, hela grejen med Gud, det har jag vuxit ifrån. Nej, någon Gud behöver jag inte. Och det där med Kyrkan, det tillhör historien?

Därför lät sig Gud födas som människa! Just och precist därför blev Ordet kött; för att ställa till rätta och återupprätta relationen.

Det var för att människan vände sig bort från Gud. Det var för att människan satte sig själv över allt heligt. Samtidigt har syftet med människan alltid varit att hon skall bli helig; gudomliggöras. Men människan vänder sig fortfarande bort från Gud i tron att hon klarar det på egen hand. Men se, det leder bara till högmod som i sin tur leder till avund, vrede, girighet och en mängd andra sjukdomar.

Därför blev Gud människa i Jesus Kristus; för att han, vår räddare, skall göra det möjligt för oss att bli heliga. På det sätt som det var tänkt i skapelsen.

Vad innebär det då att vara människa? Jo, vi är skapade till Guds avbild för att också nå likhet med Gud. Att vara människa handlar om att försöka förstå detta oerhörda och leva så att det kan bli verklighet. Att vara människa handlar om att inte stanna i växten som en homo sapiens, utan att växa till en homo Deus (den goda människan).

I Filosofiska rummets program om människan, moralen och existensen tassas det runt de djupa svaren. De medverkande vecklar in sig i nyuppfunna begrepp. Bland annat talas om människans förvaltaruppdrag som förkastas med motiveringen att ”om jag skulle ha ansvar för att saven stiger i träden om våren, eller molnen på himlen, då vill jag inte ha något ansvar. Då blir jag allt för stor”.

Läs mer: ”Inte meningsfullt tala om etik utan en föreställning om livets yttersta mening

429px-IconnativityJa, människan har gjorts stor nog att kunna ta ansvar. Samtidigt så liten att hon behöver Guds hand att vila i – just för att förstå att hon inte rår på riktigt allt i skapelsen. Det vore inget annat än högmod!

Med detta önskas du en god och värdig högtid. Låt dig förundras över vad det innebär att vara människa och hur Gud lät sig födas som en.

Franciskus Urban

 

(Bild: The Nativity. Wikimedia)

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s