Månad: januari 2019

Makten, modernismen och våra fundamentala problem måste förstås teologiskt.

Och allt som står till buds är makt”, när vi inte längre vet vilka vi är, var vi kommer ifrån eller vart vi strävar. Låt mig fortsätta där jag slutade sist för att försöka ge en bild av var det gick fel. Och för att över huvud taget komma till rätta med detta måste vi [våga] förflytta oss mentalt och åberopa såväl historiska som teologiska förklaringar. Genom dem skall vi se nödvändigheten av att vi förstår att i och med modernismen så vändes tillvaron upp och ned. Människans villkor krängdes ut och in. Ordning blev kaos och kärlek förvandlades till makt.
Fortsätt läsa ”Makten, modernismen och våra fundamentala problem måste förstås teologiskt.”

När man inte längre vet vem man är, då är makt allt som hägrar

Kan det vara så att genom att veta vem man är, var (och i vad) man står, var man kommer ifrån och vart man som människa är på väg, skapar den integritet som behövs för att kunna stå emot såväl stress som maktbegär och dumhet? Kan det också vara så att det finns de som vinner på att du inte odlar din karaktär? – att vi med den skulle kunna stå emot? Låt oss börja söka svar på detta. Vi skall göra det med en initial inblick i psykologins värld.
Fortsätt läsa ”När man inte längre vet vem man är, då är makt allt som hägrar”

Tradition vinner mark

Jag vågar påstå att det nu vänder. Inte bara i det att ett nytt år ligger framför oss, eller att ljuset så sakta återkommer. Nej, jag tänker på det större samhällsklimatet. När Gammalkatolsk idédebatt lanserades 2016 stod vi på toppen av en utveckling som präglats av relativismen – som en av de mest skadliga tendenserna – av såväl värden som sanning. Därför valde vi devisen »Det väl beprövade är ännu möjligt«.
Fortsätt läsa ”Tradition vinner mark”