Författare: Franciskus Urban

När man inte längre vet vem man är, då är makt allt som hägrar

Kan det vara så att genom att veta vem man är, var (och i vad) man står, var man kommer ifrån och vart man som människa är på väg, skapar den integritet som behövs för att kunna stå emot såväl stress som maktbegär och dumhet? Kan det också vara så att det finns de som vinner på att du inte odlar din karaktär? – att vi med den skulle kunna stå emot? Låt oss börja söka svar på detta. Vi skall göra det med en initial inblick i psykologins värld.
Fortsätt läsa ”När man inte längre vet vem man är, då är makt allt som hägrar”

Tradition vinner mark

Jag vågar påstå att det nu vänder. Inte bara i det att ett nytt år ligger framför oss, eller att ljuset så sakta återkommer. Nej, jag tänker på det större samhällsklimatet. När Gammalkatolsk idédebatt lanserades 2016 stod vi på toppen av en utveckling som präglats av relativismen – som en av de mest skadliga tendenserna – av såväl värden som sanning. Därför valde vi devisen »Det väl beprövade är ännu möjligt«.
Fortsätt läsa ”Tradition vinner mark”

O helga natt, du räddningsstund för världen!

En tidpunkt som denna; Kristi födelses högtid, och då i synnerhet den heliga natt som inleder jultiden den 25 december, finns det anledning att fundera över vad det innebär att vara människa. Ty det som skedde är att Gud lät sig födas som människa. Frågan är varför det inträffar?

Samtidigt denna morgon, den 24 december, sände Sveriges radio i repris ett avsnitt av Filosofiska rummet: ”Antropocen – människans tidsålder” om människan, moralen och existensen. (Sveriges radio, 2018-12-24).
Fortsätt läsa ”O helga natt, du räddningsstund för världen!”

Konservatism, integritet och karaktär. Gör inte större förändringar än att de går att återkalla

När jag som teologistudent i Lund läste extrakurser i teoretisk filosofi och vetenskapsteori vid Filosofen kom jag över ett citat som jag här vill återge ur minnet. Det handlar om utveckling och försiktighet: ”Ta inte större steg än att de med enkelhet går att reversera”, det vill säga att man inte skall göra större förändringar och ingrepp än att de går att återställa. På ett vis fångar detta någon form av kärna i vad jag menar är konservatism. I det vilar också insikten om att om inget behöver förändras så bör man helt enkelt låta bli att göra det. Förändring i sig innefattar nämligen inte med nödvändighet förbättring. Förändringsiver är många gånger bara ett symptom på leda. Men den är personlig och bör inte drabba en hel värld genom förhastad och oåterkallelig förändringsiver. Fortsätt läsa ”Konservatism, integritet och karaktär. Gör inte större förändringar än att de går att återkalla”

Odla integritet och prata oftare med din präst för att undvika krissamtal hos psykolog

Att vara proaktiv, det vill säga ligga steget före, är på många områden det som rekommenderas för att inte råka ut för obehagliga överraskningar. Det kan man visserligen fortfarande göra, men ändå tycks förebyggande åtgärder vara av godo. Praeparatus supervivet – Den förberedde överlever, som devisen säger.
Fortsätt läsa ”Odla integritet och prata oftare med din präst för att undvika krissamtal hos psykolog”

Åter till den hedonistiska, hedniska dyn

Religiositet har väl sällan varit kringgärdat med så mycket förvirring och ängslighet som i vår egen tid. Det heter att Sverige är ett av de mest sekulariserade länderna i världen, vars befolkning i allt lägre grad deltar i liturgisk verksamhet eller (som det slarvigt heter) går i kyrkan. Samtidigt pratas om nutiden som »post-sekulär« vilket skulle betyda att den sekulära eran är förbi.
Fortsätt läsa ”Åter till den hedonistiska, hedniska dyn”