Kategori: etik

Nu varnar läkare: Unga ångrar könskorrigeringar

Tidningen Expressen skriver idag (2019-04-02) att det för tillfället utreds 390 ungdomar som lider av könsdysfori, det vill säga könsförvirring, att få byta kön. Detta bara i Stockholm. ”Men nu varnar oroliga läkare – och föräldrar till barn som ångrat sig efteråt – för att behandlingen ges alltför lättvindigt.” Man hänvisar bland annat till Jovanna Dahlgren, professor vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, som säger:
– ”Jag känner till fall där personer senare i livet ångrat sina behandlingar och tagit sitt liv.”
Fortsätt läsa ”Nu varnar läkare: Unga ångrar könskorrigeringar”

Nytt inspel i debatten om dödshjälp: Certifierad samvetslöshet.

När en människa är suicidal (självmordsbenägen) sätts en stor apparat igång för att rädda liv. En mängd olika instanser; sjukvård och psykiatri, räddningstjänst, polis och – inte minst – den nära omgivningen agerar för att förhindra självmord. Samtidigt seglar nu debatten om möjligheten till laglig dödshjälp upp i Sverige. Men vad är egentligen skillnaden? Det handlar så klart om mänskligt liv. Samtalet borde i stället handla om vad som gör livet värt att leva. Och att faktiskt ägna det uppmärksamhet.

Timbro gav nu i april ut rapporten ’Låt mig gå’, om hur dödshjälp bör införas i Sverige. Fortsätt läsa ”Nytt inspel i debatten om dödshjälp: Certifierad samvetslöshet.”

Nytt lagförslag: ”En man som föder barn ska anses som far till barnet”

Regeringen lämnade på tisdagen (2018-03-20) en proposition (2017/18:155) till Riksdagen med förslag som ”förenklar för ofrivilligt barnlösa att bli föräldrar.” Samtidigt föreslås också att reglerna om föräldraskap vid assisterad befruktning moderniseras och att barnets perspektiv ges ett tydligare fokus.
Fortsätt läsa ”Nytt lagförslag: ”En man som föder barn ska anses som far till barnet””

Uppropsmakare trampar i klaveret och missar målet

Flera teologer med höga positioner i Svenska kyrkan gör gemensam sak med bland annat namnkunniga politiker, författare och musiker i ett upprop för ”läkarassisterad frivillig dödshjälp”. De uttrycker bland annat att det är ”märkligt att respekten för sjukas integritet och frihet att välja i livets absoluta slutskede ska vara så svårt att acceptera.”
Fortsätt läsa ”Uppropsmakare trampar i klaveret och missar målet”

Indragen assistans hjälper blivande föräldrar att tänka ”rätt”?

Finns det någon gemensam nämnare mellan indragen assistans och risken för framtida ökad selektiv abort av icke önskade barn? I ljuset av det senaste nobelpriset i ekonomi skulle det faktiskt kunna göra det, även om blotta tanken egentligen är allt för sinister att ens tänka.
Fortsätt läsa ”Indragen assistans hjälper blivande föräldrar att tänka ”rätt”?”

När den egna känslan inte längre är tillräcklig som mål

I december skrev jag om hur meningslöst det är att diskutera etik utan att ha en föreställning om meningen med livet. Samma förhållande gäller också för annat än etik. När människan är i avsaknad av ett eftersträvansvärt mål (grek. ‘telos’), kommer hon att gå vilse och i värsta fall bli sjuk. Därför kan man säga att det finns en koppling mellan sekularismen och ökande psykisk ohälsa. Fortsätt läsa ”När den egna känslan inte längre är tillräcklig som mål”

Gör inte dödshjälp till en fråga om valfrihet!

”Var är kyrkans högst uppsatta män och kvinnor när samhällsdebatten handlar om så kallad samvetsfrihet? Var fanns biskoparna när diskussionen om sena aborter återigen flammade upp tidigare i höstas? Frågor om människovärde, om livets början, om livslångt lidande, om tyngden av eget ansvar för sina val – är inte det sådant som intresserar teologer?”

Detta frågade sig Susanna Birgersson i en krönika (Expressen, 2017-12-24) och menade att om inte kyrkan talar med sin egen röst är det ointressant att lyssna.

Läs också: Öppna upp för kyrkans röst (Gammalkatolsk idédebatt, 2017-12-26)

Samtidigt borde det vara så att då enskilda eller samhället i stort stöter på frågor som kan få långtgående konsekvenser; frågor som exempelvis handlar om livets djup, så är kyrkan den naturliga instansen att rådfråga. Som nu när frågan om aktiv dödshjälp (assisterat självmord) åter aktualiseras.

I nyhetsprogrammet Aktuellt (SVT, 2018-01-02) togs frågan om dödshjälp upp, detta utifrån en opinionsundersökning som genomfördes i december 2017. Resultatet av undersökningen är att 61 procent av Sveriges befolkning säger sig vara för att dödshjälp skall bli lagligt. Bara 14 procent sade sig vara emot.

wvs-cultural-values-map
I länder där självförverkligande värderas högt är synen på livet som heligt hotad. Bild: Pew Research forum

Enligt Kjell Asplund, ordförande för Statens medicin-etiska råd, kan det nyväckta intresset dels ha att göra med att frågan om att få bestämma själv över hela sitt liv, även slutskedet, fått allt större tyngd, rapporterar SVT.

– ”Dessutom har kyrkan som alltid varit en stark motståndare till dödshjälp fått en svagare ställning i många länder, vilket kanske också kan ha bidragit, tror han.” (SVT Nyheter, 2018-01-03)

Synen på livet avgörande

Det finns ett samband mellan det Susanna Birgersson och Kjell Asplund säger. Kyrkan har inte på många decennier varit tydlig och därför har hennes ställning försvagats. Den politiserade majoritetskyrkan har ägnat sin tid åt att vara ”relevant” på bekostnad av att vårda sin egen röst. Att samhället skulle vända sig till Kyrkan för att fråga om råd upplevs säkert som meningslöst. I synnerhet som svaret på många frågor har kommit att bli ”vad tycker du själv”. Något som hjälper och vägleder föga.

Hands_of_God_and_AdamMen den röst och tydlighet som efterfrågas finns ännu. Om än inte i den forna statskyrkan. Och för den som frågar någon av oss som är satta att förvalta denna röst, vilken Kyrkans syn på dödshjälp är, så är svaret ännu i denna dag att det inte är förenligt med vår tradition. Det handlar om synen på livet som heligt och av Gud givet.

Inte sällan tar vi i vår del av världen fel när vi tänker på frihet. Det förväxlas med begrepp som ’valfrihet’. Ibland tenderar även denna ”frihet” att inbilla människan att hon är helt frikopplad från livet och dess betingelser. Många gånger kopplas det också samman med ’mänskliga rättigheter’, något som kommit att ersätta den kristna förståelsen av vad, bland annat, sann frihet egentligen betyder. Med en syn på livet som något jag äger själv, är steget därför inte långt till att också själv vilja ha kontroll över när det skall ta slut.

Det är ingen ”mänsklig rättighet” att få dö. Inte heller att kräva hjälp med det. Lika lite som det är en ”rättighet” att få födas. Vi kämpar för att förhindra suicid (självmord). Varför skall vi då acceptera en annan syn bara för att tiden som är kvar kan tyckas kort; för att vi är sjuka eller oförmögna att klara vardagen? Liv är något som ges och skall vårdas. In till sista andetag.

Franciskus Urban

Läs också: Över 5000 lagligt dödade på ett år (Gammalkatolsk idédebatt, 2016-12-15)

[EDIT 2018-01-06]: Svar på läsarkommentarer