Kategori: Katolsk

Bibelsyn i vår egen tid

Hur kan det komma sig att människor som kallar sig moderna – och som ”så klart vet att Gud inte finns” – är de som bäst tror sig veta hur den heliga Skrift (Bibeln) skall tolkas? Inte sällan gäller det specifikt Nya Testamentets läsning och tolkning. Häromdagen möttes jag åter av detta, då en modern person menade att Nya Testamentet (alltså de böcker som vittnar om Jesu liv och gärning) egentligen inte har något med Gamla Testamentet eller Gud att göra, utan är en text om humanism som, exempelvis, ger stöd för att det i Sverige skall införas ett tredje juridiskt kön – en debatt vi säkert får anledning att återkomma till här på GID.
Continue reading ”Bibelsyn i vår egen tid”

Europas avkristning fortsätter i det tysta

Bulletinen – aktuella nyheter om och från Polen, rapporterar om hur en staty i Frankrike skall stympas genom att det kristna korset på den tas bort. Det sker här i Europa i det tysta. Men nu har initiativ tagits för att rädda hela statyn och låta flytta den till Polen:

JP-IPloermel-400
Korset ska tas bort från statyn av Johannes Paulus II i franska Ploërmel. Foto: wikipedia

”Premiärminister Beata Szydło vill rädda Johannes Paulus II:s staty i franska Ploërmel i Bretagne undan ‘censuren’. Fransmännen vill nämligen ta bort korset från statyn. Beslutet har fattats av förvaltningsdomstolen som hänvisar till lagar från 1905 om att kyrkan och staten ska hållas åtskilda. Därför ska alla ostentativa religiösa symboler avlägsnas från det allmänna rummet.

Szydło vill därför flytta påvens staty från Frankrike till Polen.

Vår store landsman, den store europén är en symbol för kristendomen och det enade Europa. Den politiska korrektheten – statens sekularisering – introducerar värderingar som är oss främmande och som leder till en terrorisering av det vardagliga livet i Europa, säger hon till nyhetsbyrån PAP.

Läs även: ”Vilka är de bevingade husarerna idag?

Statyn har stått i franska Ploërmel sedan 2006 och nu har staden sex månader på sig att avlägsna korset. Om den nu inte ska den flyttas till Polen förstås. Tillståndet måste dock ges av franska myndigheter och den lokala befolkningen.”

Originaltext av Dorota Tubielewicz Mattsson, Bulletin.org

Red.

#bildaeuropa #formeurope

Till Livsmedelsföreningen: För däremellan kommer Fastan!

Livsmedelsbranschen är inte sen att följa med i tiden. Alla hjärtans dag, påsken och jul är exempel på tillfällen och högtider då det satsas extra. För att inte tala om ett senare tillskott i floran av festtillfällen i form av ”Halloween”. Detta gör varje stormarknad och kvartersbutik till kulturbärare och -förstärkare. Hur många hade ens ägnat spöken, spindelnät och monstruös död en tanke i början av november om det inte vore för att handeln exponerade relaterade produkter?

Finns det något samband mellan att så få idag känner till påskfastan (den snart tvåtusenåriga kristna traditionen att förbereda sig inför Påsk) och att ingen längre uppmärksammar den?

Förra året kunde vi läsa rubriker som ”Guldmånad för den vakne handlaren. Ramadan omsätter miljardbelopp”. Man hade från branschens sida förstått att nischa sig mot en specifik religiös grupp och, så klart, öka på vinsten. Trots att ramadan är fastetid. Livsmedelsföreningen skriver på sin hemsida samma år att ”muslimernas fastemånad Ramadan, som inleds denna vecka[1], ger allt större avtryck i handeln. Nu laddar Willys rusch på Ramadan-relaterade varor.”

Detta har med stor sannolikhet hjälpt till att öka människors kännedom om och förståelse för muslimernas fastetid, som avslutas med festen Eid. Fler människor i Sverige vet förmodligen mer om ramadan än om den tid som föregår firandet av Påsken.

”…och julen varar väl till påska. Det var inte sant, nej det var inte sant, för däremellan kommer… ingenting?”

På ett vis vore det märkligt att livsmedelsbranschen på samma vis skulle kapitalisera på den kristna påskfastan. Men samtidigt; vad vore det för fel i att satsa extra på livsmedel som är anpassade efter den kristna traditionen? Jag kan inte tänka mig annat än att producenter av exempelvis frukt och grönt, linser, bönor och annan vegetarisk mat skulle tycka att det vore ganska bra. Till och med Livsmedelsverket, som rekommenderar ett lägre intag av bland annat kött – helt i samklang med Folkhälsomyndigheten – kunde kanske uppskatta ett sådant engagemang.

lent_iconDen kristna påskfastan innebär så mycket mer än att bara tänka på livsmedel. Det är en tid för stillhet, bön, avhållsamhet och givande; att träna sig i ödmjukhet och måttlighet. Men dagarna innan fastans inledning, de som avslutas med Fettisdagen (då det sälj en och annan fastlagsbulle) är karnevalstid (latin: carnelevare – ung. ’farväl till kött’) som bygger på festlighet och att äta upp sig; till och med denna fest faller under handlarnas radar.

När vi så, denna askonsdag, inleder Stora Fastan i väntan på årets största fest kan det kanske vara lämpligt att som förberedelse inför Herrens Påsk tänka lite extra på att vårda inte bara den egna själen men också våra gamla traditioner. Är det fel att fråga sig varför vi i den ”upplysta delen av världen” slår på oss själva och vårt arv; varför vi nedvärderar det som byggde och alltjämt bygger upp? Är det fel att vi hjälps åt att bära vår kultur?

Med det vill jag önska var och en, en välsignad fastetid!

P. Franciskus Urban Opr

[1] Juni månad, 2016

Det katolska etablerat i Karlskrona

Nordisk-katolska kyrkan i Karlskrona, som sedan 2013 är etablerad i Karlskrona, uppmärksammar i veckan både sin patronatsdag och det gammalkatolska arvet.

Människor i det sekulariserade Sverige är över lag dåligt informerade om kyrkan och de olika traditioner som finns inom kristenheten. Det gör att då begrepp som exempelvis katolsk används så tolkas de som ensidigt ägda benämningar på specifika samfund. Ett annat sådant begrepp är ortodox. Inget av dem är egentligen varken organisatoriska eller geografiska bestämningar utan kvalitativa termer.

Att kunskapsnivån generellt sett är låg, gör det ibland komplicerat att förklara att Nordisk-katolska kyrkan är bärare av det gammalkatolska arvet, står i den odelade kyrkans tro och lära och därmed är både ortodox och katolsk.

Detta hoppas man kunna bidra till att råda bot på genom en föreläsning om katolicism med en ortodox teologisk syn på bland annat påveämbetet. Föreläsningen har tidigare i höst hållits i Stockholm och nu är det karlskronabornas tur att ta del av kunskapen under kyrkans biskop, teologie doktorn Roald Nikolai Flemestads besök.

Föreläsningen, som hålls klockan 13:00 lördagen den 10 december på Scandic hotell, har titeln ”Icke-papal katolicism” och är mycket aktuell. Inte minst i ljuset av 500-årsminnet av reformationen och höstens besök av påve Franciskus i Lund och Malmö.

Biskopens besök som infaller samma vecka som Nordisk-katolska kyrkan i Karlskrona firar sin patronats dag (S:t Nikolaus, 6 december) avslutas med firande av den heliga Mässan på tredje söndagen i Adventstid.

Mer om föreläsningen samt praktiska upplysningar finns här.

Red.

 

Myterna om Luther

Starten för firandet av 500-årsminnet av reformationen gick av stapeln härom helgen i Lund. Detta markerades genom ett möte mellan Lutherska världsförbundet och Vatikanen. Påve Franciskus deltog vilket gavs stor uppmärksamhet i media. Värd för mötet i Lund var bland andra Svenska kyrkan, som inför ”Reformationsåret 2017” skriver i ett pressmeddelande att:

”Ett mål med Svenska kyrkans satsningar är att allmänheten ska få mer kunskap om och förståelse för luthersk teologi och vad den har bidragit till i den svenska samhällsutvecklingen – hur den exempelvis har främjat läskunnighet och folkbildning, säger Cristina Grenholm, kyrkosekreterare i Svenska kyrkan.”

I samma pressmeddelande säger man sig också vilja visa vem Luther egentligen var samt att man inte kommer att ”blunda för Luthers problematiska sidor”. Sannolikt kommer också vi här i Norden att vara tämligen mätta på Luther efter den 31 oktober 2017.

Även i ett gammalkatolskt perspektiv är detta av intresse. Inte minst för att peka på och upplysa om det faktum att alternativet idag till protestantism och det lutherska inte stavas ”Rom”. För Kyrkan, som är katolsk, är vidare än så. Hon är också ortodox.

Låt oss därför blicka ut över och bortom våra egna gränser. Hur ser man exempelvis i Tyskland på reformationen? Ja, även där omgärdas såväl personen Luther som firandet av reformationsjubiléet av vanföreställningar. Den tyske historikern och författaren till en Luther-biografi intervjuas i Vårt Land måndagen den 8 november (Historiker vill slå hål på myter om Luther).

Han menar bland annat att ”kristna soldater fick av Martin Luther ett frälsningslöfte som påminner om de fundamentalistiska paradisvisionerna som ges muslimska jihadister: ’Skulle du dö där borta, frukta inte, saligare död kan du aldrig finna’”.

Historikern, Heinz Schilling, är professor emeritus i historia vid Humboldtuniversitetet i Berlin. Han är en av Europas ledande på den tidiga nya tiden med ett omfattande författarskap om politisk, kulturell och religiös historia på 1500- och 1600-talen. Schilling vill i sin nya biografi, Rebell i en brytningstid, ta sig an Luther-myterna:

”I Tyskland gillar vi tanken på att den moderna tiden och upplysningen startade med Luther – det är ett skämt. Det finns ingen direkt linje från Luther till tolerans, mångfald, demokrati eller upplysning.” Schilling menar att Europa hade att ta sig igenom en konfliktfylld tid: ”Det som å ena sidan blev en motor till förändring, gav också en tid med fundamentalistiska konflikter som liknar dem vi ser i islam i dag”.

Reportern från VL ställer frågan om det inte alls finns några moderniserande element i reformationen? ”Nej, inte direkt”, svarar Schilling. ”Men det finns en dynamik i de konfliktskapande idéerna. Den ligger inte i Luther själv eller i hans teologi, men är en konsekvens av den konkurrens mellan olika tankekonstruktioner som kom ut av den. Den kristna världen hade att ta sig igenom krig, konflikt och fiendskap innan man förstod att det inte kunde fortsätta så. När man efterhand sökte lösningar, öppnade det för en ny tid.”

Artikeln är i allra högsta grad läsvärd och bidrar till en förmodat annan bild av Luther och reformationen än den vi oftast möter här hemma. Hela artikeln finns nu översatt till svenska och beroende på upphovsrättsliga beslut kan den komma att återges här. Till dess hänvisas till originaltexten. Och norska är faktiskt inte så svårt. Det, liksom att ta till sig andra bilder i sakfrågor, är en fråga om vilja och intresse.

Red.

Påven kommer. Alla tycks vilja ha en inteckning.

Vatikanen och Lutherska världsförbundet står värdar för det stundande mötet i Lund som skall markera inledningen på ett jubileumsår till minne av reformationen. Till mötet kommer såväl ledare för världens lutheraner som ledaren för Vatikanen och den romersk-katolska kyrkan, påve Franciskus.

Media har med stegrande intresse, allt sedan arrangemanget blev känt, rapporterat om detta historiska möte. Mest uppmärksamhet har riktats och riktas mot biskopen av Rom. Det heter bland annat att inget större har hänt sedan medeltiden, åtminstone inte i lärdomsstaden och det forna ärkebiskopssätet, Lund.

Bortom huvudgästen och dennes stjärnglans kan det läsas om såväl närmanden och samförstånd mellan Rom och Svenska kyrkan, som illvillighet och tjuvnyp. Bland annat har media rapporterat om hur Svenska kyrkan varit rädd för att påven skall få för mycket uppmärksamhet på bekostnad av den egentliga tilldragelsen – att den romersk-katolska kyrkans egna och separata mässfirande i Malmö därför förpassades till en utomhusarena.

Det må vara rykten. Allt kan, som det heter, vara utrett. Men faktum är att det finns djupt liggande skillnader mellan katolsk och protestantisk/luthersk lära. Och med tanke på att det samförstånd som sägs föreligga koncentrerar sig på saker som miljöfrågor och mänskliga rättigheter, kan man undra vad det egentligen är som skall firas under ett helt år? Om det är vägar till enande borde man istället ägna sig åt sådant som på riktigt kan samla kristna, nämligen synen på sakramenten, ämbetssyn och ecklesiologi (läran om kyrkan, särskilt kyrkosyn, d v s tolkning eller praktik gällande kyrkans uppgifter och verksamhet).

Tyvärr har såväl kunskap som erfarenhet av slikt effektivt raderats, eller stulits, från oss. Detta som följd av reformationen och följande tid av modernistisk politik med sekularisering som följd vilken har gått på djupet och effektivt nått familjen, ja ända in i hushållens sovrum. Kvar är ytlighet vilket nu avspeglas i att det främst är en ”världskändis” som kommer på besök; en som till och med omhuldas av Svenska kyrkan. Alla tycks vilja ha en inteckning i det som skall ske. Och i påven.

Ett tragiskt faktum är att den som är lite mer än genomsnittligt påläst – och alltså förstår att det finns något bortom Svenska kyrkan – lever i tron att Vatikanen representerar det ursprungliga och att allt katolskt har prefixet ”romersk”.

Vi har en stor folkbildaruppgift framför oss och ett första faktum som måste förstås är att ordet ”katolsk” inte är en organisatorisk term. Det är inte heller en geografisk definition vilket man lätt kan tro i förhållande till att ortodoxa kyrkan skulle vara geografiskt östlig och den katolska västlig. Begreppet ”katolsk” bör i stället förstås som en kvalitetsbestämning. Vincent av Lérins förklarar på 400-talet epitetet ”katolsk” som ”det som tros överallt och har trotts av alla i alla tider”.

Kyrkan – som är en, helig och apostolisk – är samtidigt ortodox och katolsk. De ortodoxa och gammalkatolska kyrkorna har sålunda aldrig gett upp rätten att kalla sig katolsk.

Detta kan tyckas vara hårklyveri. Det kan också uppfattas som svårforcerad terräng. Men för var och en som säger sig vara för Kyrkans enhet bör det vara av intresse att börja bena i begreppen och inse att mycket i vår egen historia har dolts för oss. Det är en besk medicin att svälja för undersåtar i en ”humanitär stormakt”. Men det är nödvändigt för att kunna göra verkliga framsteg på försoningens väg.

Franciskus Urban

Mera läsning: https://gammal-katolsk.org/2016/10/19/katolsk-vad-betyder-det/

Mera läsning: https://gammal-katolsk.org/2016/10/15/katolicitet-som-utmaning/

Mera läsning: Tillbaka i försoning