Kategori: Kultur

En hälsning i juletid

”I natt har vi på nytt haft anledning att fundera över vad det innebär att vara människa. För vad som inträffat är att Gud har låtit sig födas som människa. Detta oerhörda reser frågan om varför; varför Skaparen, vår himmelske Fader, väljer att iklä sig vår mänskliga dräkt? Varför sker detta ofattbara?

Vi har också anledning att fundera över vad det innebär att fira ‘jul’. Varför firar vi? Är det för att ära och förundras över det stora och ofattbara som har hänt, eller är det något annat som står i fokus? Intressant att peka på är att det sällan funnits så många som talat sig varma om traditioner som år 2017; om vikten att återupptäcka historia och värden. Det är samtidigt signifikativt för vår tid att det mysterium som Guds människoblivande innebär sällan (eller aldrig) nämns som källan till det debattörerna kallar ‘historia och värden’. Detta törs man inte…”

Härifrån länkar vi vidare. Läs hela texten här: http://www.stnikolaus.se/2017/12/25/juldagen-folkets-massa/. Men kom snart igen och stöd oss i kampen för att det väl beprövade ännu är möjligt.

En riktigt, riktigt God Juletid önskas alla våra läsare!

 

Unge man – tag dig samman!

Ett återkommande tema här på GID är nödvändigheten att omvärdera synen på människan. Att vi åter får en känsla för värdighet och att meningen är att sträva mot det högre. Inte minst viktigt är att män tar ett steg framåt och odlar en positiv, manlig kultur. Pojkar och unga män behöver goda förebilder.

Ett annat tema är att de problem som finns i vårt samhälle är symptom på en bristsjukdom. Vi lider av bristen på ett gemensamt, sammanhållet system: historia, moral och berättelser. Ofta återkommer jag till att svaret finns i det barn som av politiska skäl kastades ut med den kulturella upprensningen. Detta hänger samman med synen på människan. Politikerna ville inte behöva förhålla sig till Gud eller Kristi Kyrka.

Catholic-advent-clipart-5Vi går nu in i Adventstiden. Den tid som har sin upprinnelse i väntan på barnets ankomst. Och barnet är ingen annan än Guds Son, Jesus Kristus. Advent är en kristen tradition alldeles oavsett vad människor runt dig låtsas.

Idag, på ledarplats i Svenska Dagbladet, skrivs att ”det finns inget farligare än en svag man”. Vad som följer är en intervju med den kanadensiska psykologiprofessorn Jordan B Peterson som gjort sig känd som en kämpe mot identitetspolitik och postmodernism. Nu är han ute och föreläser om Bibeln. Och det är unga män som väcks och får upp ögonen för en tradition som undanhållits dem. Ledarskribenten bekräftar det som här skrivits länge nu.

”Den 55-årige Jordan B Peterson har på sätt och vis blivit en fadersgestalt för många unga män. Hans budskap är inte att de duger som de är, utan att de har ett högre syfte. Att de ska plocka upp sin börda och bära den som en man. Till skillnad från den feministiska föreställning som dominerar offentligheten, om en destruktiv manlighet som måste fördrivas, menar Peterson att män måste möta sina mörka sidor och lära sig kontrollera dem. De kan inte förnekas, men de kan tyglas.” (SvD Ledare, 2017-12-02)

Det var aldrig någon som lovade att livet skulle vara enkelt. Vad det handlar om är att lära sig behärska sig och använda de strategier som faktiskt finns tillgängliga. Kanske är det hög tid att fler vuxna och unga män får tillgång till arenor där det är möjligt att växa andligt och moraliskt för att återvinna sin egen värdighet.[1] Här har Bibeln i den odelade Kyrkan en omistlig roll. Jag står till förfogande!

”Peterson tar fasta på att livet är ett lidande. Identitetspolitikens ideologier har gemensamt att de påstår att lidandet beror på att någon förtrycker dig.” (SvD Ledare, 2017-12-02)

Ett centralt budskap i Evangeliet (Nya Testamentet i Bibeln) är frigörelse. Inte minst från sådant jordiskt förtryck som förhindrar människan att växa i Ande.

Läs artikeln i Svenska Dagbladet. Lyssna på Jordan B Peterson. Men kom ihåg att inte göra honom till föremål för tillbedjan. Peterson pekar på Bibeln och Bibeln pekar på Treenig Gud – på Fadern, Sonen Jesus Kristus och på Helig Ande.

Unge man! Börja det nya året med att ta dig samman. Börja redan första söndagen i Advent. Tag dig till kyrkan (det finns alternativ till den trasiga som nämns i ledarartikeln). Lär dig om din egen kulturs källa. Låt dig omfamnas av mysterierna som förvaltas av Kyrkan. Du har ett högre syfte.

En stilla och värdig Adventstid önskar jag dig.

Franciskus Urban


[1] Observera att svaret inte finns i hemliga klubbar och ordenssällskap!
https://gammal-katolsk.org/2017/11/18/frimureriet-en-uppfoljning/

Attention: EU leaders attending the Top Summit in Gothenburg

On November 17th, 2017, the President of the European Commission Jean-Claude Juncker and Sweden’s Prime Minister Stefan Löfven will host a top level Social Summit in Gothenburg. “Effective and sustainable social protection systems and the promotion of social dialogue at all levels will be at the heart of the summit agenda.” (www.government.se)

Europe_countries_map_2Would it be to ask for too much of the EU leaders, to take in consideration the Christian heritage and to value our common wish for Europe to exist as civilization in the future?

Please find bellow a selection of articles from the past year that all reflects the current situation and presents a coherent system of answers on how to recover from the todays suicidal behaviour.

Red.

 

Medicinen är oss given!

Det som nu rullas upp inför våra ögon i form av vittnesbörd om sexuella övergrepp och trakasserier kokar ner till något som för kristna aldrig varit någon överraskning: människans brustenhet och benägenhet att begå fel. Till det skall läggas dagens brist på gemensamma värderingar. Men…

”att bara prata om värderingar, eller rättare sagt avsaknaden av dem, är en sak. Det är lätt. Det är enkelt att tycka och ha åsikter. Men det är något helt annat då det kommer till praktisk verkstad. Bristerna är kartlagda men när det kommer till medicinering, då knips läpparna samman.”

I en kristen förståelse är det just och precis på grund av den belägenhet människorna befinner sig som Gud lät sig födas som människa i Kristus Jesus – för vår räddning.

”Vilka värderingar är det som skall samla oss? Vad är det för sanning som avses och skall bli vår gravitationskärna? Är det meningen att ett helt nytt system av värden skall konstrueras och ligga till grund för, exempelvis, ökande tillit? Eller är det helt enkelt så att vi måste ta en titt i backspegeln för att lära av historien; att åter ta i bruk det som vidarefördes (traderades) av tidigare generationer: de värden som en gång skapade den civilisation vi nu säger inte håller samman.”

Medicinen är oss given. Säg Aaa!

Franciskus Urban

 

Vad sades om Europas kristna grund på toppmötet idag?

European-Commission-high-level-meeting-with-religious-leaders-2017-11-07
Foto: Europeiska kommissionen

Idag (tisdagen den 7 november) genomförde Europeiska kommissionen ett toppmöte med religiösa ledare för att diskutera framtiden för Europa. Detta meddelas via Europeiska kommissionens nyhetstjänst. Värd för mötet var Frans Timmermans, 1:e vice president för Europeiska kommissionen. Sammanhanget möjliggjorde djupgående samtal om frågor som rör värderingar och maktutövning.

Fokus för diskussionerna var om Europas framtid och då framför allt hur Europa kan bli mer enat, starkare och mer demokratiskt så som det tidigare i år pekades ut av president Juncker. Deltagarna avhandlade även den mänskliga dimensionen i Europa; särskilt dess sociala och miljömässiga dimensioner samt hur Europa kan byggas på principer som solidaritet, social rättvisa och hållbarhet.

Här finns den korta, officiella kommunikén från mötet och en omedelbar reflektion är frågan om det alls diskuterades Europas kristna arv och att det är det som bör förstärkas och på nytt värderas för att kunna nå hållbarhet avseende den europeiska civilisationens kulturarv och grund. Eller har man på högre nivåer passerat till och med viljan att restaurera det väl fungerande för att säkra också framtida generationers andliga, sociala och världsliga utveckling?

Red.

#bildaeuropa #formeurope

Tidsenliga martyrer i klostermiljö

Den svenska provinsen av Order of Port Royal sprider ljus i mörkret via Facebook:

Alla Martyrers Kapell av Order of Port Royal”I onsdags firades Alla Helgons Dag. Söndagens läsningar handlar om det Himmelska medborgarskapet. Se, det hänger ihop; det blir begripligt. Frid önskas från Alla Martyrers Kapell.”

Order of Port Royal är en ekumenisk klosterorden i Cisterciensernas tradition. Ursprunget är klostret Port Royal i Frankrike som grundades 1204 och var centrum för kunskap och bildning under lång tid. Regeln som används är den helige Benedictus regel från 500-talet. Denna är än i våra dagar ett i högsta grad levande dokument för såväl Benedictiner som Cistercienser världen över.

Alla Martyrers Kapell, beläget i Karlskrona, är hjärtat i Ordens verksamhet i Skandinavien. Att uppmärksamma och minnas alla kristna martyrer har blivit angeläget i tider av förföljelse av kristna runt om i världen. Ett klosters primära uppgift är att bedja för Guds skapelse, människor här och dem som gått före.

Läs mer om Order of Port Royal och den svenska provinsen här.

Red.

 

Kyrkan och ofriheten i den liberala demokratin. Om släktbanden med kommunismen.

”Han visar att liberal demokrati, så som den har utvecklats under senare årtionden, delar ett antal alarmerande kännetecken med kommunism. Båda är utopiska och båda kräver att alla sociala institutioner – familjer, kyrkor, organisationer – måste anpassa sig till liberal-demokratiska regler”. Detta skriver John O’Sullivan i förordet till “The demon in democracy: Totalitarian temptations in free societies” av Ryszard Legutko (Encounter Books, 2016).

Anledningen för mig att aktualisera Legutkos bok är dagens ledare i Svenska dagbladet som väl illustrerar hans utläggning om totalitära frestelser i fria samhällen. Detta är inget nytt utan pekar på kopplingen mellan postmodernismen och dess marxistiska analys.

Lär mer om postmodernismen här

I sin ledare skriver Ivar Arpi om hur den akademiska friheten kringskärs:

”Det som nu sker på statsvetenskapliga institutionen sanktioneras fullt ut av den jämställdhetsintegrering som regeringen har beordrat alla Sveriges lärosäten att genomföra” (SvD 2017-11-04)

Detta resulterar bland annat i att en kurs vid Lunds universitet om reaktionen mot moderniteten vid förra sekelskiftet och med fokus på fascismen, tvingas omfatta viss litteratur för att vara jämställd. Oavsett relevans.

”Du ska ha med Judith Butler på litteraturlistan. Det meddelades Erik Ringmar, lektor på statsvetenskapliga institutionen i Lund, efter att institutionens styrelse haft sitt septembermöte.” (SvD 2017-11-04)

”I institutionens styrelse sitter Pernilla West, representant från studentkåren. Hon är även förtroendevald för Feministiskt initiativ i Lund. I Sydsvenskan berättar West att det var hon som kritiserade litteraturlistan och fick in Judith Butler. Man kunde ha tänkt sig att andra lärare i styrelsen skulle säga ifrån eftersom det indirekt påverkar även deras akademiska frihet, men då hade de gått emot jämställdhetspolicyn.” (SvD 2017-11-04)

Enligt institutionens handlingsplan för jämställdhet skall personalen skolas till rätt tänkande. Detta sker genom deltagande i kursen ”Genus och mångfald i undervisningen”. Resultatet blir att jämställdhetsplanen bedöms som viktigare än andra akademiska värden.

Totalitära frestelser i fria samhällen

Liberal demokrati, skriver O’Sullivan, håller på att bli den enda rätta ideologin som, bakom toleransens slöja, inte accepterar några meningsskiljaktigheter.

“Liberal democracy is becoming an all-encompassing ideology that, behind a veil of tolerance, brooks little or no disagreement.” (O’Sullivan)

Och detta är väl faktiskt precis det vi sker hända också här hemma Norden. Allt tal om ”åsiktskorridorer” och den hetsjakt som kan bevittnas i olika sammanhang på människor som tänker och uttrycker sig annorlunda jämfört med vad som i tysthet har beslutats. Och för att förtydliga tystnaden: hur många kände till myndigheten ”Värdegrundsdelegationen”? Vi skrev om den här för nästan på dagen ett år sedan.

Legutko, som själv har stor erfarenhet av totalitära system[1], skriver att liberala demokrater är så uppfyllda av att varna mot alla sorters faror som riskerar underminera deras politiska ordning, även om dessa enbart är känslobaserade misstankar. Han nämner bland annat ’intolerans’ och ’trångsynthet’ som exempel på dessa ’faror’. Samtidigt, menar han, att sådant som verkligen är överhängande och dessutom enkla att upptäcka förbises, nämligen den ökande närvaron och utvecklingen av sådana faror som existerade i de kommunistiska samhällena.

“Because the liberal democrats are so fond of warning against all sorts of dangers that might undermine their political order, even if these are only suspected and felt rather than actually perceived (xenophobia, nationalism, intolerance, bigotry), one wonders why these same people completely ignore dangers that are easy to spot, namely, the increasing presence of developments similar to those that existed in the communist societies.” (Legutko)

Det finns något djupt mänskligt och det är makthunger. Att dessutom drivas av hybris eller sådant högmod som återfinns i såväl dagens liberala demokrati som i kommunismen, där man önskar förändra verkligheten till det bättre. Bägge systemen är i det avseende moderniseringsprojekt. Allt gammalt skall ersättas med det nya. Kategoriskt. Oavsett vilket värde tradition och ålder har, har det ingen plats. Och allt sker med den goda intentionen att allt skall bli till det bättre.

“Both communism and liberal democracy are regimes whose intent is to change reality for the better. They are – to use the current jargon – modernization projects. Both are nourished by the belief that the world cannot be tolerated as it is and that it should be changed: that the old should be replaced with the new. Both systems strongly and – so to speak – impatiently intrude into the social fabric and both justify their intrusion with the argument that it leads to the improvement of the state of affairs by ‘modernizing’ it.” (Legutko)

freedom-2053281_960_720
(Bild: Pixabay)

Ett viktigt redskap för dessa krafter är språket. Om ord kan ges ny betydelse eller nya ord skapas för att förmedla en politisk och modern vision, kan förändringen – och acceptansen för den – ske I människans inre. Ordet ’kall’ (att vara kallad till tjänst) omvandlas till något fult. Lärare, sjukvårdspersonal och poliser är ’professionella’ i samma utsträckning som industriarbetare. Ord som ’underofficer’ och ’samarit’ är nedvärderande och kränkande (fick vi lära oss). Ordet ’hen’ skall vara inkluderande och verka för jämställdhet, men syftet kan misstänkas vara att sudda ut skillnader. För olikheter och skillnader är till men för det politiska projektet.

“The language of modernization, by referring, if only associatively, to technology compels us to see the world as an object of engineering and innovative activity.” (Legutko)

Synen på kyrkan och kristen tro i totalitära system

Att det kommunistiska systemet inte såg med blida ögon på kristendomen är allom bekant. Legutko beskriver Marx attityd gentemot religion som något som borde utplånas så att inte ett enda spår fanns kvar. Men samtidigt närdes en dröm om att socialismen skulle bli en genuin form av religion i den meningen att den skulle tillfredsställa behov, drömmar och önskningar på liknande sätt som religion gör. (Legutko, s. 145)

Ett annat sätt att förhålla sig till den kristna tron och till kyrkan är att bakom samma toleransens slöja ge sken av religionsfrihet. Men samtidigt omfattas av samma insikt som Marx hade, att kyrkan är ett hot mot världens ordning och moderniseringsprojektet, och därför besluta sig för att infiltrera, överta och omforma i stället för att utplåna. Resultatet blir det samma. Den världsliga regimen vill gärna ha kontrollen över sitt folk. Annars är risken att folket reser sig och tillber den Treenige Gud man vill vända samhället bort från. Och här är universiteten och skolväsendet ett viktigt slagfält. Akademin skulle kunna forma fritt tänkande människor, inte bara ”rätt tänkande”.

Franciskus Urban

 

[1] Ryszard Legutko, professor i filosofi vid Jagellonian University i Krakow, Polen, specialiserad på antik filosofi och politisk teori. Han har varit utbildningsminister och statssekreterare i Polen och vice talman i parlamentet. Han är idag europaparlamentariker.