Kategori: Okategoriserade

Det våras för sanningen!

I kölvattnet av senare tids desinformationskampanjer, all alternativ fakta samt ett tacksamt uppvaknande i fråga om hur språket används för att påverka människor, verkar det ljusna i öster. Den klara sol går åter opp i form av att vi på nytt kan börja tala om sanning. Och då inte i form av individuella åsikter utan som faktiskt realitet. Kan det vara så att det senmoderna projektet (postmodernismen) äntligen kan ses som den destruktiva kraft det är?

Här på Gammalkatolsk idédebatt är Sanningen ständigt närvarande och här bjuder vi på ett urval av tidigare artiklar som bland annat tar upp vad relativismen inneburit för vår civilisation.

Red.

 

 

 

 

MSB: Mer kunskap om Muslimska brödraskapet i Sverige och Europa.

Med anledning av att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) fredagen den 2017-02-24 publicerade en beställd förstudie om Muslimska brödraskapet har artikeln ”Den förblindande likhetsivern” från december 2016 här på Gammalkatolsk idédebatt editerats genom att en länk till hela förstudien inkluderats.

MSB skriver själva på sin hemsida: ”Studien Muslimska brödraskapet i Sverige är en kortare studie som genomförts under november-december 2016. Syftet med studien har varit dels att belysa fenomenet med islamistisk påverkan och dess konsekvenser för samhällets säkerhet, dels att ge förslag på vidare studie och forskning inom området.”

Red.

 

Repetition är kunskapens moder

”Syftet med Gammalkatolsk idédebatt är att väcka förnyat intresse för väl beprövade idéer sprungna ur den kristna tron. I detta ligger också ett hopp om att det är möjligt.” Så står det i presentationen till denna publikation och det tål att upprepas.

Sedan lanseringen i slutet av oktober och fram till årsskiftet har över 1200 unika besökare hittat hit och varje besökare läser i snitt 2,5 artiklar. Tiden sedan start är inte lång. Ändå finns redan nu ca 50 artiklar som alla står stadigt i en omistlig tradition och samtidigt strävar vidare in i en ljusare framtid. De flesta läsare kommer från de skandinaviska länderna. Samtidigt visar inte något av de övriga europeiska länder någon blygsamhet i statistiken. Vi kan till och med säga att samtliga världsdelar är representerade.

Med ett nytt år, som vi hoppas skall bli en vändpunkt i utvecklingen; en utveckling vi avser vara del i, vill vi på nytt be dig om hjälp att nå fler. Utan egentlig budget drivs Gammalkatolsk idédebatt på den fattiges premisser: med envishet, kreativitet och – så klart – av den tro vi menar är grunden för ett väl fungerande samhälle.

Genom att fler är med och delar våra artiklar i exempelvis sociala medier ges möjligheten för fler att hitta hit. Och för den som mäktar med är ekonomiska gåvor ett väl sett bevis på uppskattning. Vi välkomnar även fler nya skribenter att skicka in texter. Kanske just du är en av våra framtida medarbetare?

Låt 2017 bli ett verkligt nytt och gott år!

Red.

 

Striden står om sanningen

Hur väl ett samhälle mår, avgörs av vilken roll Kyrkan har. För samhället består och leds av människor och människan behöver bottna i den gemenskap som ger mål och mening. Vad allt i grund och botten handlar om är vem som relaterar till sanningen.

Denna tes mynnar ut i de två huvudfrågorna hur håller ett samhälle ihop samt hur kan fler komma till den kristna kyrkans tro? Svaret i bägge fall är sanningen. Bara genom att börja i sanningen kan vi, som personer och samhälle; som civilisation, komma vidare. Den underliggande konflikten idag handlar nämligen om vem som ”äger” sanningen.

Ett av de största hoten är relativismen. Till och med sanningen har kommit att relativiseras. Den stora utmaningen är därför, för det första, att återerövra sanningsbegreppet. För det andra att kapitulera under den. Där är vi idag nödgade att börja både som människor och medborgare men också som kristna.


Hur ser det ut idag?

Vi önskar (i alla fall utåt) politiker och personer i ledande ställning som håller sig till sanningen. Det är en förutsättning för ett rättfärdigt styrelseskick, god och förutsägbar ordning och ett välgrundat rättsmedvetande. Sanning underbygger och borgar för sådant vi kommit att skatta högt och idag tar som naturligt, i många fall för givet; sådant som kännetecknar ett gott samhälle. Sanning är förutsättningen för ärliga mellanmänskliga relationer och för fred.

Men riktigt så ser det inte ut. Idag har desinformation kommit att bli ett allt mer diskuterat ämne. Konstruerade och osanna nyheter sprids i stor omfattning. Människor förhåller sig till nyheter och fenomen utifrån egna eller den egna lojalitetsgruppens ideologiska premisser. Folkvalda beläggs med att fara med osanning som ett medel för att diskreditera och därigenom vinna egna fördelar. ’Affärer’, som ofta har inslag av lögner och döljande av sakförhållanden, blossar upp med jämna mellanrum. Olika ideologiskt orienterade grupperingar verkar ta avstamp i diametralt motsatta verklighetsbeskrivningar (’sanningar’). Åsikter och i värsta fall känslor jämställs med sanning och alla verkar mena att just det de företräder är sant.

Problemet är att allt inte kan vara sant. Vi har som personer olika erfarenheter, olika upplevelser och passioner. Men alla bottnar inte i sanning. Sanning kan aldrig vara relativ. Ett enkelt exempel:

Om ett tänt och brinnande stearinljus är det sant att säga ”det brinner”. Det är däremot falskt att säga ”det är släckt”. Om ett stearinljus som inte brinner är det sant att säga ”det är släckt”. Det är däremot falskt att säga ”det brinner”. Antingen är ett stearinljus tänt eller så är det släckt. Det kan aldrig vara både tänt och släckt samtidigt. Relativisten säger dock att ”det beror på”, utifrån den egna önskan om vad man vill skall vara sant.

Detta exempel kan tyckas vara allt för banalt. Men det är just så det förhåller sig med sanning. Antingen är något sant eller är det inte sant. Två motsägande förhållanden kan inte vara sanna samtidigt.

Sanning en förutsättning

Människan behöver sanning. Den är en förutsättning för henne att förhålla sig till sin omgivning och allt som sker. ”Ett objektivt sanningsbegrepp är nödvändigt för att undvika relativism och hålla möjligheten öppen att begå misstag: utan sanning råder ingen skillnad mellan sken och verklighet.”[1]

Alla intryck hon får ställs i relation till (jämförs med) och värderas utifrån sanningen. Problemet idag är dock att den gemensamma förståelsen av sanning har monterats ned. Samtidigt kvarstår behovet av en sanning att förhålla sig till. Den är grundläggande och nödvändig för existensen. Men när det inte längre finns en gemensam sanning konstrueras individuella sanningar vilka genom sociala relationer (kan) anpassas till given grupp. Därför hör vi idag saker som ”min sanning”.

Samtidigt har vi blivit mer känslostyrda. Vi får också lära oss att ”känslan leder rätt”. Den egna känslan står således över sanningen, till och med den egna, varför det som, för var och en, kan vara sant ena dagen inte behöver vara sant den andra. Sanningen anpassas löpande efter känsloläge. Sanningen har kommit att bli något relativt.

Som en ytterligare konsekvens av detta har vi, så att säga, sluppit att begå fel och misstag eftersom ens handlingar alltid kan motiveras och rättfärdigas utifrån den egna sanningen. Och eftersom aldrig några fel begås finns heller inte längre något behov av den förlåtelse som är en bärande tanke i den kristna traditionen.

Utsagan ”allt är relativt” är helt enkelt inte sann. Tid och avstånd kan, såvitt forskningen på fysikens område har rätt, vara relativa. Men sanningen är bara sann.

Och detta är egentligen vad allt rör sig om. Politik, nyhetsförmedling, viljan att kontrollera samt ha makt över människor och ting handlar om sanningsanspråk; vem som äger rätten att formulera sanningen.

”Min sanning”

Har du någon gång hört frasen ”det är min sanning”? Kanske har du själv, i någon diskussion, hävdat en ståndpunkt med att ”den är sann för mig”? Vet du; det duger inte. Varken som argument eller bärare av det som är sant.

till-sanningenMan har idag kommit att använda ordet sanning i stället för åsikt. För visst låter det mer trovärdigt att hävda ”sanning” i stället för ”jag tycker”. Även om det inte är mer än just en högst privat föreställning. Men det handlar om mer än bara språkligt slarv. Det är en nedmontering av vår förståelse av vad sanning är. För sanningen finns oberoende av vår förståelse av den.

Stor del av de villkor människan idag brottas med: vilsenhet, osäkerhet, psykisk ohälsa, egoism och individualism, har en koppling till att sanningen relativiseras. Vi lärs och förutsätts idag att själva forma våra liv utifrån egna önskemål och passioner. Och för att det skall låta sig göras krävs att den gemensamma måttstocken – sanningen – bryts ner, så att var och en, ofta utifrån känslor och trender, kan forma sin egen verklighet för att legitimera den privata sfärens beslut och handlingar.

I detta är inget heller längre heligt. Inga områden är fredade. Allt är möjligt att relativisera – inte minst vad vi definierar oss som. Detta trots att fysisk realitet och biologi visar på annat. Säger jag, exempelvis, att jag är kvinna så äger det större giltighet än vad födelseattesten säger. För att jag känner för det. Just nu. För att det är ”min sanning”.

Var börjar vi?

Det positiva är att fler uppmärksammar farorna med relativismen. Sakta ökar insikten att det inte är hållbart att var och en skall skapa och definiera sitt eget kosmos; sin egen ordning. Den utvecklingen leder till osäkerhet. Det gör att vi blir misstänksamma. Oron ökar i samhället. Det leder till splittring och förfall.

En hel värld behöver vända om och erkänna att det finns sanning och att den är universell. Men också att Sanningen inte är en konstruktion eller mänsklig idé. Sanningen är uppenbarad. Sanningen är Jesus Kristus. Det är Sanningen, född som människa, vi nu i Advent förbereder oss på att ta emot, var och en.

”Jag är [säger Kristus Jesus] vägen, sanningen och livet” (Joh 14:6)

Franciskus Urban

[1] http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/sanning

Lutande tornet i PISA

Idag presenterades resultatet i PISA-undersökningen 2015 vid en presskonferens på Skolverket som direktsändes av SVT. Den senaste, som kom 2013, skakade om inte bara den svenska skolan men hela landet och självbilden som en kunskapsnation.

Här på Gammalkatolsk idédebatt har vi tidigare skrivit om vikten av att läsa skriven text. Ett av ämnesområdena i PISA-undersökningen är just läsförståelse. Generaldirektören för Skolverket, Mikael Halápi, sade i sin inledning under presskonferensen att:

-”Läsförståelse är helt centralt för all annan inlärning i skolan”

Årets undersökning, som alltså presenterades idag, pekar på att trenden har vänt för Sverige. Detta är glädjande och bakom resultatet ligger med all säkerhet stora ansträngningar och ett väl utfört arbete av lärare, elever och skolledare.

Samtidigt skall vi ha i åtanke att kunskap inte går att jämföra med så mycket annat. Kunskap är inte en vara eller produkt som går att beställa eller plocka från butikshyllan. Och betalar, det gör man med tid och egna ansträngningar. Grunden för kunskapers förvärvande är intresse för och viljan att lära sig, något som också gäller på kyrkans område.

Även om glädjen idag är stor och styrande politiker säkert kommer att ta åt sig del av äran, måste frågan ställas: Är allt bra nu? Och det är här som glädjen grumlas något för det är, trots förbättringen, inte bra.

Förbättringen avseende läsförståelse är i årets undersökning 17 poäng på en skala där elevernas resultat i snitt är 500 poäng. Den relativa förbättringen förklaras dessutom med att OECD-genomsnittet samtidigt har sjunkit på alla områden.

Bland det som måste oroa är att inom alla de områden som mäts i undersökningen är det runt 20 procent av 15-åringarna som inte når upp till den basnivå som OECD har identifierad som nödvändig för att klara sig i samhället.

Likaså har skillnaderna inom åldersgruppen blivit större. Kunskapsspridningen ökar mellan dem som presterar bäst respektive sämst. Denna skillnad märks dels i årets mätning där man särskilt tittar på naturvetenskapliga ämnen och då jämför med undersökningen 2006. Samma mönster framgår i tidigare mätningar där läsförståelse var huvudområde.

Så att konstatera att tornet ännu lutar är därför ingen överdrift. Alla som önskar sina medmänniskor möjligheten att växa och utvecklas borde ta läsförståelse på största allvar. Detta är en av de enskilt viktigaste färdigheterna när det handlar om exempelvis delaktighet i samhället och för att kunna tillägna sig annan kunskap. Få saker har sådan effekt som just läsförståelse.

Skolverket presenterar PISA-undersökningen på sin webbplats

Fakta (Wikipedia):
Pisa (Programme for International Student Assessment) är en kunskapsutvärdering, som går ut på att utvärdera hur femtonåriga elever i olika länder är rustade inför framtiden när de ska gå ut skolan. Projektet drivs av OECD, och utvärderingen sker främst genom prov inom fyra områden: matematik, naturvetenskap, läsförståelse och problemlösning. Pisa genomförs var tredje år, och år 2006 deltog 57 länder i projektet. Projektets mål är att testa och utvärdera skolbarns prestationer runtomkring i världen, för att kunna åstadkomma bättre pedagogiska metoder och bättre resultat

 

Det katolska etablerat i Karlskrona

Nordisk-katolska kyrkan i Karlskrona, som sedan 2013 är etablerad i Karlskrona, uppmärksammar i veckan både sin patronatsdag och det gammalkatolska arvet.

Människor i det sekulariserade Sverige är över lag dåligt informerade om kyrkan och de olika traditioner som finns inom kristenheten. Det gör att då begrepp som exempelvis katolsk används så tolkas de som ensidigt ägda benämningar på specifika samfund. Ett annat sådant begrepp är ortodox. Inget av dem är egentligen varken organisatoriska eller geografiska bestämningar utan kvalitativa termer.

Att kunskapsnivån generellt sett är låg, gör det ibland komplicerat att förklara att Nordisk-katolska kyrkan är bärare av det gammalkatolska arvet, står i den odelade kyrkans tro och lära och därmed är både ortodox och katolsk.

Detta hoppas man kunna bidra till att råda bot på genom en föreläsning om katolicism med en ortodox teologisk syn på bland annat påveämbetet. Föreläsningen har tidigare i höst hållits i Stockholm och nu är det karlskronabornas tur att ta del av kunskapen under kyrkans biskop, teologie doktorn Roald Nikolai Flemestads besök.

Föreläsningen, som hålls klockan 13:00 lördagen den 10 december på Scandic hotell, har titeln ”Icke-papal katolicism” och är mycket aktuell. Inte minst i ljuset av 500-årsminnet av reformationen och höstens besök av påve Franciskus i Lund och Malmö.

Biskopens besök som infaller samma vecka som Nordisk-katolska kyrkan i Karlskrona firar sin patronats dag (S:t Nikolaus, 6 december) avslutas med firande av den heliga Mässan på tredje söndagen i Adventstid.

Mer om föreläsningen samt praktiska upplysningar finns här.

Red.

 

Vill bereda en väg i tider av oro

Gammalkatolsk idédebatt, som lanserades i mitten av oktober 2016, vill vara ett aktivt svar på den oro många uttrycker. Vi ser oss inte som Svaret, men som en väg till det Svar många söker men få törs eller vill uttala. Men många av de områden som i vår tid definieras som problematiska eller rent av hotfulla bottnar i en djupt liggande tomhet och saknad.

På Gammalkatolsk idédebatt diskuterar vi dessa ting. Vi gör det utifrån den tro som återfinns i den odelade Kyrkan, det som ibland refereras till som ”klassiska kristna värderingar”. Vi vill göra det respektfullt så att fler får förståelse för och kunskap om att nutidens oro har svar i det väl beprövade. Vi är trots allt (fortfarande) människor.

Hjälp oss gärna genom att dela inlägg och länka till Gammalkatolsk idédebatt. Hjälp oss bereda väg i tider av oro.

Red.