Tagg: Europa

Somliga är mer jämlika än andra

“A time is coming when men will go mad,
and when they see someone who is not mad, they will attack him,
saying, ‘You are mad; you are not like us.’”

+ St. Anthony the Great

Den mest förföljda och utsatta gruppen i världen är kristna. Om detta har vi skrivit tidigare (här och här) och inte minst utifrån de årliga rapporterna som Open Doors publicerar (World Watch List). I detta sammanhang tänker vi oftast på länder långt bort och att de förföljda kristna människorna är ”de andra”. Men hur ser det ut här hos oss, i Europa? Bara det faktum att det finns en organisation som heter Observatory on intolerance and discrimination against Christians in Europe (”The Observatory”) säger en del. Och de har en del att säga!
Fortsätt läsa ”Somliga är mer jämlika än andra”

Attention: EU leaders attending the Top Summit in Gothenburg

On November 17th, 2017, the President of the European Commission Jean-Claude Juncker and Sweden’s Prime Minister Stefan Löfven will host a top level Social Summit in Gothenburg. “Effective and sustainable social protection systems and the promotion of social dialogue at all levels will be at the heart of the summit agenda.” (www.government.se)

Europe_countries_map_2Would it be to ask for too much of the EU leaders, to take in consideration the Christian heritage and to value our common wish for Europe to exist as civilization in the future?

Please find bellow a selection of articles from the past year that all reflects the current situation and presents a coherent system of answers on how to recover from the todays suicidal behaviour.

Red.

 

Hög tid för ett vilse Europa att söka sig hemåt och bygga självförtroende.

“Jag är övertygad om att ett Europa som har avsagt sig Kristus kommer inte att kunna bevara sin kulturella och spirituella identitet”.

”I firmly believe that a Europe which has renounced Christ will not be able to preserve its cultural and spiritual identity.” (Alateia, 2017-09-25)

Dessa ord uttalades av metropolit Hilarion under ett tal i London förra veckan. Han är den ryska ortodoxa kyrkans ”utrikesminister”, d v s ledare för Moskvapatriarkatets enhet för externa relationer.

I sitt tal sade han bland annat att ”i en situation av aggressivt tryck från grupper som propagerar för idéer som är oacceptabla ur ett traditionellt kristet moralperspektiv, är det essentiellt att ena Kyrkornas ansträngningar i att opponera mot dessa processer.”

“In a situation where we have aggressive pressure of the groups which propagate ideas unacceptable from the perspective of traditional Christian morality, it is essential to unite the Churches’ efforts in opposing these processes, to act jointly in the media, in the sphere of legal support, as well as in propagating common Christian values at all possible levels. It is important that the Churches share their experience in this sphere, and develop cooperation between church human rights organizations and monitoring centres.” (Catholic Herald, 2017-09-26)

Problemet – och den fråga som ställs i samband med rapporteringen från metropolitens tal – är hur vi skall gå till väga för att vända utvecklingen? För när det kommer till kritan så har han faktiskt rätt. Europa måste upphöra att vilset slå på sig själv och sin historia. Europa och dess invånare måste på nytt vinna självförtroende för att kunna hävda sin kultur och spiritualitet. Och vägen dit är en och endast denna: Kristus genom sin Kyrka.

ic-xc-ni-kaKyrkor måste – helt utan kopplingar till stater, politik och världsliga maktambitioner! – komma sig för att gemensamt axla ledarskapet. I samverkan med kristna organisationer och likasinnade som kan bygga kunskap och sprida insikt för att bereda väg för evangeliet.

Det råder ingen brist på saker att ta sig an. Låt mig avslutningsvis bidra med en kort lista över de mest basala och akuta:

  • Mer (kristen) moral och mindre politik.
  • Mer traditionell kärnfamiljepolitik och färre sociala experiment.
  • Mer estetik och mindre funktionalism.
  • Mer tradition och mindre postmodernism.
  • Mer sanningssökande och mindre relativism.
  • Mer historia och mindre utopi.
  • Mer evighet och mindre kvartalstänkande.
  • Mer sakramental syn och mindre konsumism.
  • Mer omtanke än egentanke.
  • Mer lokalsamhälle och mindre superstatlighet.

Läs även Omöjligt för politiker att vända utvecklingen på egen hand. Ytterligare material finns via #bildaeuropa i sociala medier samt på sidan Bilda Europa

In Hoc Signo Vinces!

Franciskus Urban

 

Omöjligt för politiker vända utvecklingen på egen hand.

Lars Adaktusson skriver på ledarplats i dagens Svenska dagbladet och varnar för EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Junckers vision ”om ett europeiskt samarbete präglat av ökad överstatlighet”.

”Det var klarspråk när EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker i veckan höll sitt årliga tal om tillståndet i unionen inför Europaparlamentet. Tydlighet och klara besked är centralt i politiska sammanhang, ändå var Junckers tal i väsentliga delar problematiskt. Inte främst för att hans reformförslag kostar mycket pengar, utan för att de undergräver idén om att EU-samarbetet ska fokusera på stora gränsöverskridande utmaningar och låta medlemsstaterna sköta resten.”

Adaktusson citerar ”en av de mest initierade EU-granskarna, nyhetssajten Politico” som sammanfattade Junckers tal med orden: ”One speed. One currency. One president”. En fras som ger kalla kårar.

Även om Adaktusson och Juncker har olika syn på överstatlighet så har de en gemensam strävan, nämligen ett sammanhållet EU. Men de har också ett gemensamt handikapp i den strävan; de är bägge politiker.

EU är en politisk inrättning med problem. Men vad som är än större är att Europa har problem. Möjligen kan unionen vara till hjälp, men för att Europa skall återfå sitt självförtroende som civilisation; för att vända den negativa trenden med allt ifrån negativa födelsetal till sargad sammanhållning krävs helt andra svar än politiska. Det är med andra ord fel frågor som idag ställs och därför blir också svaren, upprepat fel.

Europe_Patron_saints_Mosaic
Europas skyddshelgon

En första fråga som måste ställas är ”vad är Europa?” Svaret är, i grund, inte byråkrati. Om det då inte är byråkrati som håller samman människor i Europa, vad är det då? Vad var det som formade och danade den europeiska civilisationen? Trots olikheter människor och länder emellan var grunden den kristna tron. Och därmed kyrkan. Det var vad de nordiska länderna togs in i samband med kristnandet.

”Efter hand vann europeiska ideal insteg i Skandinavien, och Sverige kom långsamt och senare än Danmark och Norge att införlivas i den europeiska gemenskapen, som ytterst var en kyrkligt bestämd storhet.” (Tegborg Lennart (Red.), ’Sveriges kyrkohistoria: Missionstid och tidig medeltid’, Verbum, 1998, Andra tryckningen 2001, s. 35)

Det är fundamentet där svaren också i vår tid måste sökas. Frågorna måste sålunda formuleras så att människor på nytt börjar använda samma kompass för att orientera sig i samtiden. Det kommer också att krävas att politikerna – inte minst i unionens olika beslutande organ – fattar, inte bara goda beslut i den riktningen men också att de behöver hjälp. Svårigheten ligger dock i att det bara är politikerna själva som har makten att fatta beslut om egen mindre makt.

Franciskus Urban

 

Bildning för Europa: Om det ortodoxa och det katolska

Kristus Jesus är Kyrkans överste präst; kroppens huvud. Det är inget kontroversiellt påstående, utan något som delas av världens kristna. Vad som kan vara mer uppseendeväckande för många och som behöver upprepas om och om igen är vad som egentligen döljer sig bakom begreppen ”ortodox” och ”katolsk”.

Věnceslav_Černý_-_Příchod_věrozvěstů_Cyrila_a_Metoděje_na_Moravu
De heliga Cyril och Methodius spred den kristna tron på 800-talet.

Det finns en rad missuppfattningar där den grövsta kanske är att ”ortodoxa” och ”katoliker” inte skulle vara kristna; att människor som (exempelvis) konverterar från ett evangelikalt eller lutherskt sammanhang därmed lämnar den kristna tron. Som om kristendomen uppstod på 1500-talet i och med reformationen – i alla fall i en mer sann version.

Åter till Kristus och Kyrkans födelse, som man brukar härleda till den första Pingsten då Hjälparen; den Helige Ande kom över lärjungarna. Det grundades då inte en ortodox kyrka och en katolsk kyrka och en (fastän det blir anakronistiskt) en luthersk kyrka och en evangelikal kyrka och en karismatisk kyrka och så vidare. Den Kyrka som Herren grundade var en. Den Kyrkan bär ett antal olika kvalitativa egenskaper, exempelvis ortodox och katolsk.

Att människor därefter, genom historien, har agerat så att Kyrkan på ett jordiskt plan har splittrats förändrar inte det faktum att Kyrkan fortfarande är en, helig, katolsk och apostolisk. Helt i enlighet med den trosbekännelse som slutligen fastslogs vid ett kyrkomöte i Konstantinopel år 381.

En av de mest kända händelserna i kyrkohistorien är ’den stora schismen’ som brukar dateras till år 1054 (även om det var en mer utdragen process). Den resulterade i att kyrkan kom att delas i en östlig och en västlig del. Stor del i orsaken var, föga förvånande, jordiska maktanspråk men också kultur. Detta ledde så småningom till det vi idag kallar den Ortodoxa kyrkan respektive den Romersk-katolska kyrkan. Begreppens organisatoriska användning är i och för sig yngre än så och, menar somliga, började inte användas förrän efter reformationen på 1500-talet – vilken var nästa stora skeendena i kyrkohistorien där kyrkans splittring tog ny fart. Sedan 1500-talet har splittringen fortsatt i västvärlden och idag räknar man med att det finns över 40 000 olika ’denominationer’ (kyrkosamfund) i världen.

Detta innebär, så klart, en stor tragik och säger mer om människan än något annat. Denna splittrade bild av kyrkan på jorden har inget med Guds uppenbarelse, Guds frälsningsplan eller med Kyrkans överste präst att göra. Det speglar enbart människans tillkortakommanden.

Vad betyder då begreppen ortodox och katolsk?

Enkelt uttryckt betyder ortodox ”renlärighet”. Man pratar om ”av rätt lära och tillbedjan”. Ordet katolsk betyder, med Vincent av Lérins definition från år 432, ”så som har trotts av alla, överallt och i alla tider”. Slarvigt brukar man säga ’universell’. Men lägg här märke till att inget av begreppen är organisatoriska eller geografiska benämningar. Det är kvalitativa markörer. Det innebär att också ortodoxa troende menar sig vara katolska.

Läs mer: Katolsk, hva betyr det?

Denna genomgång är gjord i enkla ordalag i syfte att skapa medvetenhet om två begrepp som betytt och alltjämt betyder mycket för väldigt många i Europa. Och med tanke på att texten publiceras på Gammalkatolsk idédebatt kan man möjligen fråga sig hur det gammalkatolska kommer in i bilden? Även den förklaringen hålls här kort och enkel och går ut på att det gammalkatolska arvet, som idag bärs av Scranton-unionen där bland annat Nordisk-katolska kyrkan ingår, är en strävan att återvända till den odelade Kyrkans tro och lära; återvända till källan – Ad Fontes. Detta tar sig bland annat uttryck i det historiska lärodokument som är resultatet av många års arbete i den gemensamma teologiska kommissionen mellan alla de ortodoxa kyrkorna och den gammalkatolska. Det dokumentet går under benämningen ”Road to Unity” och beskriver samsyn i en rad teologiska frågor.

Och mitt i vår mänskliga brustenhet borde det för alla kristna vara prioriterat att faktiskt vända åter till den Kyrka som en gång kom till vår del av världen; tillbaka till källan. Inte minst Europa behöver det idag när tillvaron gungar.

Franciskus Urban
#bildaeuropa
#formeurope

#bildaeuropa. #formeurope.

”Du ska inte tro det blir sommar, ifall inte nån sätter fart”. Så inleds Idas sommarvisa av Astrid Lindgren. I överförd bemärkelse kan det gälla också på andra områden, i synnerhet sådana där människan givits mandat och ansvar att agera.

Europa-Regina-Europa_Prima_Pars_Terrae_in_Forma_Virginis-1582I artikeln ”Utbildning i europeisk, kristen, klassisk tradition och kultur” (2017-08-18) pekades på behovet av tidernas största och bäst samordnade folkbildningskampanj för att stävja den utveckling vi nu ser i Europa. En utveckling där vi faktiskt tappat greppet om vilka vi är.

Gammalkatolsk idédebatt har av den anledningen skapat temasidan Bilda Europa med en fösta inbjudan till samverkan men också med en uppmaning att peka på problemen samt, framför allt, bidra med den mest självklara lösningen: Insikten att Europa bygger på kristen tro och tradition. Därav följer ett enormt behov av kunskap och bildning.

Här på GiD har vi skrivit en mängd artiklar om utvecklingen i Europa med förtecken av sekularisering, postmodernism och relativism. Använd gärna sökfunktionen och ta dig tid att läsa. Europa behöver hängivna, kristna människor. Europa behöver Kyrkan.

Vart detta leder eller hur det utvecklas ligger i Guds händer. Men om ingen sätter fart så lär det förbli vinter…

#bildaeuropa

#formeurope

Red.

Utbildning i europeisk, kristen, klassisk tradition och kultur

Som kristen; gammalkatolsk alternativt västligt ortodox; tillhörig den Nordisk-katolska kyrkan och stående i den odelade Kyrkans tro, möter jag ofta resonemang och åsikter som (logiskt) måste bygga på att den kristna tron kom till vår del av världen först på 1500-talet. Reaktionerna inför historiska fakta, det vill säga att det inte förhåller sig på det viset, varierar mellan indignation och stor förvåning. Jag har till och med mött utropet ”varför har ingen sagt något? Varför har vi inte fått lära oss detta?!”

Europe_Patron_saints_Mosaic
Europeiska skyddshelgon

Ett resultat av detta ser vi idag: Ett land, ja i stora drag till och med ett Europa, som är historielöst och vilse; som inte vet att vårda, värdera och tradera. Än mindre vågar stå upp för det arv som tvärt emot vad de postmodernistiska historierevisionisterna påstår danade och var förutsättningen för det vi kallar civilisation. Den vi nu ser krackelera och vars grusiga rester riskerar att spolas bort med nästa högvatten eller storm.

Den brittiske journalisten och författaren Douglas Murray inleder sin helt nya bok ’The strange death of Europe” (2017) med ”Europe is committing suicide.” Ytterligare böcker har på kort tid passerat under läsglasögonen, vilka alla har det gemensamt att analysen är gjord. Men ingen av dem lägger fram det enda tänkbara förslaget att vägen till återhämtning och tillfrisknande går via Kyrkan; via den kristna tron och traditionen. Men det verkar även för de mest högljudda förespråkarna för moral och värderingar vara en helt otänkbar tanke.

Det är bara politik på agendan där allt relativiseras; där all debatt bygger på känsloargument; där det inte finns tillstymmelse till ideologi, än mindre fast grund. Inte ens en föreställning om en objektiv sanning ingår i retoriken. Allt är till försäljning, till och med den mänskliga värdigheten.

Mycket går visserligen att åtgärda genom lagstiftning och budgetbeslut i riksdagen, det vill säga på den politiska vägen. Men problem – det som verkligen är problemen idag – som i grunden handlar om etik, moral och grundläggande värderingar kan inte lagstiftas bort. Ingen budgetpost i världen – hur stor den än är – kan råda bot på den kollektiva och kulturella självmordsbenägenheten. Så – på vilket parti lägger du din röst under supervalåret 2018?

Det spelar alltså ingen roll vilket. Saken löses inte med mindre än att den idag otänkbara tanken tänks och att skeden tas i vacker hand. Det är åter till källan som gäller. Det är hög tid att damma av den kunskap, insikt och tradition som byggde vår gemensamma civilisation. Och för att använda ett slitet men välkänt begrepp: det är dags för tidernas största folkbildningskampanj om europeisk, kristen, klassisk tradition och kultur. Och tiden är knapp.

Edit. 2017-08-19: Vi har skapat temasidan ”Bilda Europa” samt hashtaggarna #bildaeuropa och #formeurope för att väcka medvetenhet samt skapa möjligheter att engagera sig för ett kristet Europa.

Franciskus Urban