Tagg: förvirring

Lagar stiftas till stöd för ideologiska och sociala experiment

I september (2019) kommer en bok som faktiskt vågar ta sig an de transgender-myter som serveras våra barn och unga. I boken avslöjas att psykologer är rädda för att ifrågasätta transgender-ideologin; att läkare är rädda för att bli stämplade för transfobi och hur tonåringar blir feldiagnostiserade.
Fortsätt läsa ”Lagar stiftas till stöd för ideologiska och sociala experiment”

Ett tredje kön? Verkligheten förändras inte av känslor och lagar.

Man kan varken tycka eller lagstifta bort verkligheten. Men väl trolla med hur människor tänker om och uppfattar den. Nyligen skrev förbundsordföranden för RFSL, Sandra Ehne, i Dagens samhälle att ”Vi behöver en föräldrabalk som fullt ut tar hänsyn till att män kan föda barn, kvinnor kan ge upphov till spermier”.
Fortsätt läsa ”Ett tredje kön? Verkligheten förändras inte av känslor och lagar.”

Hjälp mig att bli en man, plz!

Ett kännetecken modernismen bär är att historien inte har något värde; allt skall uppfinnas på nytt. I sin extrema form innebär det att människan inte ges någon anknytning till det som varit, att hon inte har någon koppling till vare sig forna släktens erfarenheter eller vad det innebär att vara människa. Idag tvingas hon att definiera sig och sitt syfte, dana och forma sig andligt och kroppsligt, ja i princip förlösa sig själv.

När människor – även om vi synbarligen, fysiskt lever i samma universum – inte har någon koppling till den gemensamma realiteten, varken historiskt, biologiskt, socialt eller metafysiskt, tas heller inget ansvar för den. Ej heller att föra vidare erfarenheten. Engagemanget riktar sig i stället än mer till den egna personen och gödandet av egot. Eftersom den egna personen inte är ansluten till den gemensamma erfarenheten och för att den har skapat sitt egna etiska paradigm (sin egen sanning); eftersom hon inte upplever att någon Gud ser och älskar henne, måste hon finna nya mönster att förklara och hävda sin existens. När människan inte tror och har tillit till den givna, gemensamma realiteten, börjar hon till slut tvivla på sig själv. Hon blir sjuk.

Parallellt med att forskare härom veckan upplyste oss om att ”det mest effektiva tipset för den som vill minska sin miljöpåverkan är att avstå från att skaffa barn” skriver Svenska dagbladet om att köerna till transvården växer sig allt längre.

NatGeo_cover-Avery Jackson-transgenderism”I Stockholm har remisserna för utredningar av barns och ungdomars könsidentitet ökat med över hundra procent årligen sedan 2013. För det är inte alltid som den inre upplevelsen av könet sammanfaller med det kön som omgivningen tilldelar en. ”Det bästa med att vara en flicka är att du inte behöver låtsas vara pojke”, konstaterade nyligen 9-åriga transpersonen Avery Jackson på omslaget av National Geographics.” (SvD 20170721, ”Kanske är gender-revolutionen här”)

Louise Frisén, överläkare vid teamet för könsidentitetsutredningar vid barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholm, säger till SvD:
– ”Ibland tänker jag att det här är en fantastisk utveckling. Vi kommer alla att bli befriade från könsnormerna och få vara de vi är. Det är bara det att med denna ”gender-revolution” kommer också könsbyten på barn – och det kan vi som medicinsk profession inte ta lätt på, säger Louise Frisén.” (SvD 20170721, ”Allt fler mår dåligt av könet de tilldelades på BB”)

Det är beklämmande att ta del av denna utveckling. Men i stället för att acceptera att till och med 5-åriga barn utreds för könsförvirring (sic.), eller att föräldrarna – visserligen indoktrinerade i relativismens diktatur – flyter med utifrån ”välmening” och ”goda intentioner” så måste frågan ställas: Vill vi verkligen ha det såhär?

Vad är det den 9-åriga Avery Jackson egentligen säger när han vill slippa låtsas vara pojke? Jo, att det är lättare för honom att förstå konceptet ”trans” än vad det innebär att vara pojke (och i förlängningen man). Det handlar således mer om avsaknaden av (goda) manliga förebilder i kombination med den politiska smutskastningen av allt manligt, än att grabben skulle vara född med fel eller defekt kropp.

Tänk själv: Vilka ridderliga sammanhang finns kvar, där pojkar och unga män kan skolas in i ädel oegennytta? Var finns idag inspirationen för att finna sitt kall och för att på bästa sätt bistå andra och göra denna världen lite bättre?

Det vi måste kämpa för är en miljö där det är accepterat och önskvärt att unga pojkar får skolning för att kunna hävda sig i framtiden. Så med Guds hjälp kan vi kanske imorgon höra den första säga: – Hjälp mig att bli en riktig man, please!

Franciskus Urban

 

Core-träning i nytt ljus

Säger man ”core-träning” idag tänker de flesta gissningsvis på fysiska övningar som stärker inre muskulatur i rygg och mage, den så kallade muskelkorsetten. Det engelska ordet core betyder helt enkelt kärna. Och med nutidens individualistiska och materialistiska förståelse av världen och inte minst den kroppsfixering som råder, behöver vi påminna oss om att människan är mer än kropp.

Även det skapade mänskliga har en inre kärna. Djupt liggande förutsättningar som konstituerar henne och som är förutsättningen för livet så som det en gång gavs. Människan är själ som kläddes i en kropp av kött och blod. Också i den förståelsen finns en kärna vilken, även den, behöver träning för att kunna hålla uppe personen så väl som mänskligheten med värdighet.

En relativt ny företeelse är den om att människan själv kan, ja förutsätts, definiera sitt kön. Detta oberoende av med vilket hon kom till världen. Begrepp som ”trans-gender” och ”cross-gender” var till för inte så länge sedan helt okända för de flesta. Och frågan är vad som händer med människans innersta då olika krafter (lobby- och intresseorganisationer, politiska grupperingar etcetera) bidrar till att skapa denna förvirring vilket leder till en relativisering av livet?

I en färsk artikel från Christian Concern[1] skriver Camilla Olim om det växande problemet med könsförvirring (gender confusion), i synnerhet då det kommer till barn och unga vuxna. Hon menar att detta är utan motstycke och indikerar den växande normaliseringen av något som knappt fanns på radarn för bara några år sedan.

“This is unprecedented and, without wanting to sound alarmist or sensationalist, it indicates the growing normalisation of an issue that was barely on the radar even a few years ago”[2]

The Christian Legal Centre[3] handlägger för närvarande, skriver hon, fyra separate fall där föräldrar ifrågasätter beslut tagna av skolpersonal och socialtjänst att låta barns övergång till det motsatta könet. Vid centret ger man just nu stöd till kristna föräldrar som fruktar för att deras fjortonåriga dotter skall omhändertas och placeras i fosterhem om de inte böjer sig för pressen från sociala myndigheter att tillåta henne att identifiera sig som pojke.

Vad säger forskningen?

I en nyligen publicerad studie (”Sexuality and Gender – Findings from the Biological, Psychological and Social Sciences”), publicerad i höstnumret av ”The New Atlantis” (2016), redogör välrenommerade forskare för att det inte finns vetenskapligt belägg för de argument och tendenser vi ser i den normaliseringsprocess som Olim beskriver.

Rapporten, som behandlar forskning från de vetenskapliga fälten biologi, psykologi och sociologi, visar att några av de mest förekommande antagandena om sexualitet och kön (”gender”) inte har stöd av vetenskaplig evidens. Rapporten har särskilt fokus på den höga graden av mentala hälsoproblem hos HBTQ-personer och den ifrågasätter de trender som utgör bas för behandling av barn som inte identifierar sig med sitt biologiska kön. Man menar att mer kraft måste läggas på att förse dessa med den omsorg och det stöd de behöver för att leva hälsosamma och rika liv.[4]

Några av de slutsatser som presenteras i rapporten är:

  • Jämfört med befolkningen i stort, löper vuxna som har genomgått könskorrigerande kirurgi högre risk att uppleva dålig mental hälsa. En studie fann att, jämfört med kontrollgrupper, könskorrigerade individer var mer än fem gånger mer benägna att försöka ta självmord och hade nitton gånger högre sannolikhet att dö i självmord.
  • Barn utgör ett särskilt område när det kommer till frågor om sexuell orientering (transgender issues). Bara en minoritet av barn som upplever att de identifierar sig som annat kön än det de föddes med, kommer att fortsätta göra det i ungdomsåren och i vuxen ålder.


Hur tar vi detta vidare?

Att tro att ens psykologiska kön har företräde över det biologiska är en farlig ideologi som måste ifrågasättas, även som vi älskar och bryr oss djupt om dem som upplever denna förvirring. Detta är en kulturell fråga, det handlar om vår gemensamma mänsklig kultur.

Att engagera sig kulturellt handlar om att våga uttrycka sig. Också att våga tala om Sanningen i biblisk förståelse, med visdom och kärlek och bemöta de frågor idag som tenderar sprida sig som en löpeld och snabbt blir nya normer. Att tala sanning är i själva verket en kärlekens handling även om en person inte håller med eller tar emot det så just där och då. Men om inte vi kämpar för sanningen, vem gör det då? Gud kallar oss att vara modiga: ”Gud har inte gett oss modlöshetens ande, utan kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande.”(2 Tim 1:7).

Detta är ett sätt att träna sin kärna – människans värdighet.

Red.

[1] http://christianconcern.com/about

[2] http://christianconcern.com/our-concerns/family/why-christians-need-to-respond-to-gender-confusion

[3] The Christian Legal Centre is a sister organisation of Christian Concern: http://christianconcern.com/about

[4] http://www.thenewatlantis.com/publications/number-50-fall-2016