Tagg: Jordan B Peterson

Varför kaos när vi kan sträva efter kosmos

Jordan B Peterson – den kanadensiske psykologiprofessorn, som DN senast idag skrev om och som GiD tidigare nämnt (här, här och här) – väckte uppmärksamhet för en bredare allmänhet i och med framträdandet i TV-programmet Skavlan härom kvällen (2018-10-26).
Fortsätt läsa ”Varför kaos när vi kan sträva efter kosmos”

Unge man – tag dig samman!

Ett återkommande tema här på GID är nödvändigheten att omvärdera synen på människan. Att vi åter får en känsla för värdighet och att meningen är att sträva mot det högre. Inte minst viktigt är att män tar ett steg framåt och odlar en positiv, manlig kultur. Pojkar och unga män behöver goda förebilder.

Ett annat tema är att de problem som finns i vårt samhälle är symptom på en bristsjukdom. Vi lider av bristen på ett gemensamt, sammanhållet system: historia, moral och berättelser. Ofta återkommer jag till att svaret finns i det barn som av politiska skäl kastades ut med den kulturella upprensningen. Detta hänger samman med synen på människan. Politikerna ville inte behöva förhålla sig till Gud eller Kristi Kyrka.

Catholic-advent-clipart-5Vi går nu in i Adventstiden. Den tid som har sin upprinnelse i väntan på barnets ankomst. Och barnet är ingen annan än Guds Son, Jesus Kristus. Advent är en kristen tradition alldeles oavsett vad människor runt dig låtsas.

Idag, på ledarplats i Svenska Dagbladet, skrivs att ”det finns inget farligare än en svag man”. Vad som följer är en intervju med den kanadensiska psykologiprofessorn Jordan B Peterson som gjort sig känd som en kämpe mot identitetspolitik och postmodernism. Nu är han ute och föreläser om Bibeln. Och det är unga män som väcks och får upp ögonen för en tradition som undanhållits dem. Ledarskribenten bekräftar det som här skrivits länge nu.

”Den 55-årige Jordan B Peterson har på sätt och vis blivit en fadersgestalt för många unga män. Hans budskap är inte att de duger som de är, utan att de har ett högre syfte. Att de ska plocka upp sin börda och bära den som en man. Till skillnad från den feministiska föreställning som dominerar offentligheten, om en destruktiv manlighet som måste fördrivas, menar Peterson att män måste möta sina mörka sidor och lära sig kontrollera dem. De kan inte förnekas, men de kan tyglas.” (SvD Ledare, 2017-12-02)

Det var aldrig någon som lovade att livet skulle vara enkelt. Vad det handlar om är att lära sig behärska sig och använda de strategier som faktiskt finns tillgängliga. Kanske är det hög tid att fler vuxna och unga män får tillgång till arenor där det är möjligt att växa andligt och moraliskt för att återvinna sin egen värdighet.[1] Här har Bibeln i den odelade Kyrkan en omistlig roll. Jag står till förfogande!

”Peterson tar fasta på att livet är ett lidande. Identitetspolitikens ideologier har gemensamt att de påstår att lidandet beror på att någon förtrycker dig.” (SvD Ledare, 2017-12-02)

Ett centralt budskap i Evangeliet (Nya Testamentet i Bibeln) är frigörelse. Inte minst från sådant jordiskt förtryck som förhindrar människan att växa i Ande.

Läs artikeln i Svenska Dagbladet. Lyssna på Jordan B Peterson. Men kom ihåg att inte göra honom till föremål för tillbedjan. Peterson pekar på Bibeln och Bibeln pekar på Treenig Gud – på Fadern, Sonen Jesus Kristus och på Helig Ande.

Unge man! Börja det nya året med att ta dig samman. Börja redan första söndagen i Advent. Tag dig till kyrkan (det finns alternativ till den trasiga som nämns i ledarartikeln). Lär dig om din egen kulturs källa. Låt dig omfamnas av mysterierna som förvaltas av Kyrkan. Du har ett högre syfte.

En stilla och värdig Adventstid önskar jag dig.

Franciskus Urban


[1] Observera att svaret inte finns i hemliga klubbar och ordenssällskap!
https://gammal-katolsk.org/2017/11/18/frimureriet-en-uppfoljning/

Stå fast och be inte om ursäkt

Hur skall alla vi som inte är bekväma med postmodernismen, och vad den har fört med sig, bete oss? Hur kan vi vända utvecklingen till det bättre? Frågorna är, för den som börjar inse konsekvenserna, många. Svar finns men du måste ge dig tid att inhämta kunskap.

Artikeln här på GID i lördags (”Unga törstar efter ansvar. En lektion i postmodernism”, 9 september) tar fasta på betydelsen av att skaffa sig kunskap. Och att faktiskt ta sig tid till det. Artikeln handlar om skillnaden mellan information och kunskap; att enbart information inte är tillräcklig för att vända utvecklingen. Ironiskt nog verkar det som att många inte tog sig tid att inhämta ens den informationen.

Som exempel på kunskap bäddades in en video med Jordan B. Peterson. Han kommer från Kanada och är professor i psykologi. Filmavsnittet är 45 minuter. På engelska. Kanske kan det avskräcka. Antingen har man inte tålamod att sätta sig till rätta i en lektionstimme, eller så bedömer man att språket är ett hinder.

Postmodernismen hand i hand med avkristnandet

Professor Peterson talar om hur postmodernismen och dess olika yttringar har tagit över tänkandet; infiltrerat allt ifrån universitet till förskolor och idag genomsyrar mer eller mindre all offentlighet. Till och med de bastioner som borde stå emot – exempelvis det som sedan reformationen betecknats som ”statskyrkan” – har fallit. Inte ens konservativa politiker, säger Peterson, orkar vara konservativa idag, utan är också gripna av maktens begär.

För det handlar om makt. I den postmodernistiska tanken, som Peterson menar har adopterad marxismens idévärld, handlar allt om makt. Inte om den tidigare västerländska civilisationens förmåga att bygga på tradition och sakliga resonemang; på högre ideal och sanning.

I slutet på filmen levererar Peterson receptet på hur vi kan stå emot postmodernistisk retorik. Och det handlar om att faktiskt, rakryggat stå upp och inte be om ursäkt för att man är av annan åsikt. Detta bygger på att det bara är en (numerärt) liten klick som leder opinionen men att den större mängden människor som i ord håller med, bara är medlöpare. Medlöpare – eller ”ja-sägare” – saknar många gånger reell kunskap för att kunna argumentera för sådant de egentligen menar är rätt. Det blir därför enklare (och bekvämare) att hålla med.

generationerSamma förhållande gäller i frågor som islamisering av Europa, de negativa födelsetalen i Europa, rädsla för religion och den ibland hätska attityden mot kristna – om avkristningen av västvärlden. Om detta har vi skrivit mycket här på GID och länge hävdat precis det Peterson säger; att det som idag krävs för att vända utvecklingen och säkra kommande generationers tillgång till kulturarv är att inte jamsa med utan i stället våga stå upp. Rakryggat. Och inte be om ursäkt.

Se filmen. Ge dig själv den tiden. Om du inte förstår allt, så titta igen. Du kan också söka här på GID på begreppen ”sekularisering”, ”postmodernism” eller ”relativism”. Våra texter säger i princip samma sak som Peterson framför. Här görs det dock utifrån ett tydlig kristet (gammalkatolskt) perspektiv.

Ge dig själv tiden så ger du dina barn och barnbarn en bättre framtid.

Franciskus Urban

 

Unga törstar efter ansvar. En lektion i postmodernism.

För att förstå vad som händer behövs kunskap. Enbart information är inte tillräckligt. Det försåtliga med information är att den är lättillgänglig och, ofta, snabb. Men att vara informerad, eller ännu värre: ‘ha tillgång till information’, innebär inte att man har kunskap. Att tillägna sig kunskaper – så att man kan förstå – tar tid. Det måste få ta tid.

Som exempel på information har vi en artikel som publicerades i The Spectator Australia häromdagen. Den handlar om vad som har förändrats i Storbritannien sedan begreppet ’samkönade äktenskap’ togs i bruk. Detta mot bakgrund av att man nu diskuterar saken i Australien.

Hela artikeln finns här: ”What’s changed in Britain since same-sex marriage?

”För fyra år sedan röstade 400 brittiska parlamentsledamöter med stor osäkerhet om att omdefiniera äktenskapet i Storbritannien. Då meddelade premiärministern David Cameron att det trots att han inte hade nämnt frågan i sitt parti före valet, skulle vara parlamentsledamöter, som bestämde äktenskapets öde.

Nu är det Australiens tur att välja. Det finns en nyckelfaktor. Till skillnad från i Storbritannien kommer det att bli folket som bestämmer. Alla håller med, oavsett de erkänner det eller inte: Detta är ett beslut av enorm betydelse. Därför verkar det rimligt att analysera konsekvenserna av den potentiella förändringen, inom nationer där omdefiniering tidigare har utförts.

I Storbritannien har står det helt klart att omdefinitionen har påverkat många människor, på många områden. Vid första anblick uppträdde dessa sfärer skilt i förhållande till äktenskapsdefinitionen. Men efterföljande förändringar har visat att de är helt sammanflätade.

Kön: Den nuvarande konservativa premiärministern, Theresa May, har avslöjat ett förslag om att avskaffa behovet av medicinskt samråd före könsbyte. Att bara fylla i en officiell blankett skall vara tillräcklig. Ett pressmeddelande från ’Likabehandlingsdepartement’, meddelar uttryckligen att förslagen syftade till att ’bygga på framsteg’ av äktenskap med samma kön. Roz Kaveney, journalist på The Guardian, hävdade att ändra sitt kön nu är ’nästan lika enkelt som att ändra sitt namn’.

Manifestationer av den brittiska könsrevolutionen är inte svåra att hitta. ’Transport for London’ har förbjudit användningen av heteronormativa ord som damer och herrar. Samtidigt hotar universitet i hela landet att ’nedgradera’ studenter som fortsätter att använda orden ’han’ och ’hon’. I stället måste ’könsneutrala pronomen’ som ’ze’ (’hen’) tillämpas enhetligt.

Sådan könsteoriradikalism har glatt Stonewall, Storbritanniens största HBTQ-lobby. Deras Orwellska tagline: ’Acceptance without exception’ (’acceptans utan undantag’), kan ses på affischer och annonser. Politiker försöker att övertrumfa varandra i radikalitet, i tävlingen att vara förkämpar i fronten för ’trans-rättigheter’.

Religionsfrihet: Mycket gjordes i Storbritannien avseende att säkerställa att troende alltid skulle tillåtas att vara trogna sina övertygelser. Fyra år senare jobbar samma människor som gjort ’hjärtliga löften’, nu oförtröttligt för att undergräva dem. Jämställdhetsminister Justine Greening har insisterat på att kyrkor måste tvingas ’hålla jämna steg med moderna attityder’.”

Det var information från Australien. Du som har läst såhär långt har förmodligen gjort det utifrån vad du känner är rätt. Du håller förmodligen antingen med i kritiken eller så står du på andra sidan. Men varför?

Varför, menar du, är ’samkönade äktenskap’, ’normkritik avseende kön’ och ’acceptans utan undantag’ eftersträvansvärt? Nu vill jag inte ha svaret ’alla människors lika värde’. Det är inget argument. Utan på vilken kunskap och fakta bygger du ditt ställningstagande? Vilken filosofisk idétradition står du i?

Och omvänt: Du som är kritisk till utvecklingen och menar att ordet ’hen’ är trams, eller att ’flytande könsidentitet’ inte har med verkligheten att göra. Vad bygger du ditt ställningstagande på? Har du tillräckligt med fakta för att kunna bemöta och stå upp emot det som postmodernismen lett oss in i?

Det räcker inte med information. Det behövs kunskap. Och för den som vill ha kunskap är en första logisk fråga efter att ha läst artikeln i The Spectator: Hur kunde det bli såhär? Vilka krafter och idéer ledde till att människan på fullaste allvar har omröstningar i parlament om sådant som är oss givet naturligt.

Svaren döljer sig i begreppet postmodernism. Och nu skall vi, med hjälp av professor Jordan B Peterson få en lektion i vad postmodernism är och vad den har lett till. Peterson kommer från Kanada och är professor i psykologi. Han ger här en föreläsning på 45 minuter, så sätt dig till rätta; lyssna uppmärksamt och lägg särskilt märke till hur han på slutet även ger tips på hur postmodernismens frontlöpare och medlöpare kan bemötas. Och det handlar också om kunskap.

När du nu har läst informationen från Australien och lyssnat på professor Peterson kanske fler frågor har väckts. Kanske känner du igen det som beskrivs härifrån Skandinavien? Förhoppningsvis har du nu mer kunskap och lite mer på fötterna för att kunna stå emot.

Välkommen tillbaka.

Franciskus Urban