Tagg: kall

Gemensamhet – nyckeln till framgång för kristenheten

Boken The Benedict Option som kom ut tidigare i år får mycket uppmärksamhet. Nu är det hög tid att tala om hur framtiden kommer att gestalta sig för kristna. I en amerikansk artikel menar man att om inte trenden bryts så har den genomsnittliga protestantismen bara 23 Påskfiranden kvar. Sedan har den minskat så mycket att inget återstår. (Washington Post, 2017-04-28). Liknande siffror uppger Svenska kyrkan och om nuvarande trend håller i sig kommer bara 45 procent av Sveriges befolkning tillhöra Svenska kyrkan år 2030 (SVT 2017-01-11). Eftersom den allmänna kunskapen om det kristna arvet är låg, kan likhetstecken – i viss mån – dras till hur antalet kristna totalt kommer att minska. Om inget görs, vill säga.

communio-weddingNyckeln till framtiden för kristenheten är gemensamhet. Ordet i sig förtjänar uppmärksamhet. Det rymmer något utöver alldaglig gemenskap, nämligen samhörighet. Lägg därför ordet gemensamhet på minnet. Det är därför nu inte bara hög tid att tala om de framtida hoten men om hur kristenlivet kan vidmakthållas. Detta är inte taget ur The Benedict Option utan från insikt och levd erfarenhet. Men The Benedict Option befrämjar och stödjer denna insikt.

Maggie Gallagher skriver i The Stream (2017-05-04):
”Det finns ingen framtid i den liberala kristendomen […] Verka inte bara för det allmänt goda. Erbjud praktisk, konkret hjälp till dem du hör samman med. Bygg gemensam identitet. Uppmuntra till och främja handlingar som anses gränsa till fantasi. Kom ihåg framtiden. Föreställ dig det förflutna. Berätta berättelser. Uppmuntra äktenskapet och familjebildning. Skapa känslomässigt varma relationer i hemmen och i kyrkbänkarna. Lär ut hushållning, självförnekelse och hårt arbete. Praktisera hushållning, självförnekelse och hårt arbete.”

Nödvändigheter, kall och hårt arbete

Några av de omistliga saker som definierar vad det är att vara och leva som kristen är gemenskap i en församling, tillgång till de heliga sakramenten (Eukaristin/nattvarden, dopet, konfirmationen/krismering, äktenskapet, bikt, de sjukas smörjelse och vigning till ämbetet) vilket med naturlighet omfattar tillgång till en präst, undervisning och själavård. Ingen kristen klarar sig utan något av detta.

Frågan är hur alla kristna verkligen får tillgång till detta basala. Det är ju inte på alla orter i vårt land där det är möjligt. Här följer ett antal punkter som kan användas för att bygga gemensamhet och en framtid:

  • Bygg små gemenskaper på orten. Börja med de närmsta och bjud in fler, men antalet är inte avgörande.
  • Bestäm er för att ni vill leva som kristna i gemensamhet.
  • Erkänn för er själva att den kristna tron och läran, så som den förmedlats sedan upplysningstiden, har påverkats och förändrats av världsliga och mänskliga lidelser och därför gjort avsteg från det ni behöver – att söka er tillbaka till ursprunget; den odelade Kyrkan.
  • Bestäm er för att ett annat liv är möjligt. Gör motstånd mot omoral, relativism, osanning och girighet.
  • Ta kontakt med präst som är vigd i den tradition som i trosbekännelsen säger ”en, helig, katolsk och apostolisk Kyrka” och som står under en erkänd biskop (Här finns adresser).
  • Träffas regelbundet för gemensam bön.
  • Bestäm er för att söndagar är heliga. Sträva efter att delta i någon liturgi varje söndag.
  • Börja samla pengar och resurser för att i framtiden kunna grunda en församling.
  • Håll löpande kontakt med präst och/eller diakon för undervisning och själavård. Be prästen komma så ofta som det är möjligt för att fira den heliga Mässan.
  • Studera och lyssna till gruppens präst. Han har biskopens förtroende.
  • Uppmuntra varandra till andlig mognad och växt.
  • Praktisera hushållning, ödmjukhet och sträva efter helgelse (helighet).
  • Tacka och ära Gud för varje dag. Lev varje dag i Guds tjänst.
  • Fortsätt att bedja för er själva och för Kyrkan.

Detta är bara början. Men det är en början. En god början. Ett kommande steg kan sedan vara att bland er kalla och avskilja en diakon som vigs av biskopen för tjänst i gemenskapen. Och man måste ju börja någonstans, någon gång.

Vi vet av erfarenhet att ingen lär göra jobbet åt oss. Men många gånger behövs det bara en eller ett par eldsjälar som tar steget så kommer fler att följa. Vi fungerar så som människor. Det som behövs är att någon svarar på kallet och visar på ledarskap. Så svårt – så enkelt.

Rod Drehers bok The Benedict Option kommer med stor sannolikhet att intressera många. Den kommer att skapa drömmar och få människan att inse att något annat är möjligt. Men om det verkligen skall ske något; för att fler skall orka leva kristenlivet, kommer det att krävas att människor av kött och blod gör aktiva val och ansluter sig till det som är påbörjat.

Franciskus Urban

Svaret på krisen är: Du och jag

Varför kan inte krisen i, exempelvis, skolan lösas med pengar och lagstiftning? Svaret är enkelt: för att varken pengar eller lagstiftning håller samman en kultur.

Den 25 november intervjuas Lorentz Lyttkens på DGS-TV. Han är filosofie doktor, författare och samhällsdebattör och det som avhandlas i inslaget är bland annat vad politiker vill, skolan och andra aktuella frågor i det politiska landskapet. Lyttkens poängterar att politiker (riksdagen) har två instrument att jobba med. Det är pengar och lagstiftning. Men, säger han: ”skolans problem handlar inte om pengar.” Vad det handlar om är att skolan ”omges och präglas av en kultur som är djupt destruktiv” och att ”vi betalar ett högt pris för detta”:
– ”Eleverna går ur skolan med väldigt konstiga attityder.”

Det är något annat än bristande finansiering som är grunden till problemet i skolan. Inte heller lagstiftningen står egentligen i vägen. Då står inte heller lösningarna att finna i detta. I stället handlar det om kulturella betingelser och om värderingar. Och det handlar om att var och en känner och tar ansvar för helheten genom att finna sitt kall. Svaret på krisen är, i grund och botten, du och jag.

Se tidigare artikel om det lilla jobbiga ordet kall

Detta rör inte bara skolan. Vi ser idag liknande mönster i sjukvården, äldreomsorgen och försvaret för att ta några exempel. Det handlar bland annat om svårigheter att rekrytera och behålla personal. Och detta grundar sig, bland annat, på den tidstypiska uppfattningen att mer pengar och högre lön är svaret. I dagarna genomförs den årliga konferensen Folk och Försvar och jag vågar gissa att inte heller där, när landets mest insatta strateger samlas, tar man tag i att lösningarna behöver bygga på värderingar.

Lorentz Lyttkens är inte den första att likt katten tassa runt den heta gröten. I hans fall tror jag inte det handlar om feghet, men väl ovilja att inse vari svaret ligger. Frågan som nu måste ställas är varför den kristna tron som, genom Kyrkan, utgjorde det mycel som är förutsättningen för ett samhälle att hålla ihop, avfärdades. Det är bara Kyrkan som kan vara den stabila botten som får dig och mig, men också Sverige, Norden och Europa, att hålla ihop.

Franciskus Urban

Det lilla jobbiga ordet kall

Det råder krisläge på en rad områden. Inte minst inom äldreomsorgen. Andelen äldre i befolkningen ökar. Fler kommer i framtiden att behöva hjälp och insatser. Samtidigt är det svårt att rekrytera personal till exempelvis hemtjänsten. Detta är en ekvation som inte går ihop. Men det är inte främst pengar som behövs för att lösa krisen. I stället handlar det om att damma av det skamfilade kallet. Vad som behövs är att fler förmår se utanför den egna personen.

Man har under hösten kunnat följa hemtjänsten i serien ”Sveriges bästa hemtjänst”. Och i kväll (måndagen den 7 november 2016) sändes en avslutande debatt om äldreomsorgen på SVT. Det går att se debatten i efterhand via SVTPlay men också att följa det vidare samtalet i sociala medier via #svthemtjanst

En rad politiker, forskare och experter var samlade jämte såväl vårdtagare som personal i äldreomsorgen. Bland annat medverkade professorn i geriatrik, Yngve Gustafson, som hävdade att ”äldre systematiskt diskrimineras” genom att inte erbjudas den vård och omsorg de borde ha rätt till.

Allt mer resurser för vård av våra äldre har över åren flyttats från äldreboenden till att insatserna skall genomföras hemma. Det är säkert så att många av de äldre önskar bo kvar hemma så länge som möjligt och såväl högre genomsnittsålder som förbättrad hälsa talar för det. Ändå vittnar många om att de gärna hade flyttat till någon form av äldreboende. I detta sammanhang försvaras ibland en växande hemtjänst, på bekostnad av platser på äldreboenden, med att det är en billigare lösning för kommunerna.

Greger Bengtsson från organisationen Sveriges kommuner och landsting (SKL) fick frågan just om det blir dyrare med äldreboenden jämfört med att ge vård- och omsorgsinsatser i de äldres egna hem. Han menade att det inte är självklart billigare med hemtjänst och menade att en utbyggnad av de olika boendeformer som finns (vårdboende och trygghetsboende) är ”bra för äldreomsorgen och bra för de äldre”.

Pengar är inte lösningen
Som vanligt är det pengar och resurser man väljer att fokusera på. Dessutom höjs röster för att höja lönen för de anställda för att behålla och kunna nyrekrytera personal. Men att pengar i alla lägen är den enda saliggörande lösningen är en myt. Samtidigt är det lättare att prata om och gömma sig bakom budgetposter än att ta tag i de bakomliggande orsakerna till krisen.

Samma tendenser har vi sett avseende motsvarande kris i skola och inom polisen där det (alltid) verkar vara så att högre löner leder till bättre resultat. Men högre lärarlöner kommer inte att leda till högre ranking i PISA-undersökningar. Högre lärarlöner kommer inte att stimulera kunskapsbildning och lärande. Inte heller finns det någon automatisk koppling mellan högre polislöner och lägre brottslighet.

Högre löner, i sig, löser inga kriser!

Hur ser framtiden ut?
Statistiska centralbyrån (SCB) skriver på sin hemsida att det i ”framtiden väntas betydande brist på vård- och omsorgsutbildade. Även om intresset bland gymnasieungdomar skulle öka och betydligt fler skulle examineras från komvux är risken stor att antalet utbildade inte når upp till efterfrågan år 2035.”

”Sedan år 2000 har antalet personer som är 80 år eller äldre ökat med cirka 10 procent, vilket är i ungefär samma omfattning som den övriga befolkningen. Nu när den stora gruppen 40-talister blir äldre står vården, och framförallt äldreomsorgen, inför en stor utmaning. Mellan åren 2015 och 2035 väntas gruppen som är 80 år eller äldre öka med 76 procent, från cirka 500 000 personer till närmare 890 000. För att klara av vård och omsorg enligt dagens nivå krävs en omfattande expansion av äldreomsorgen.” Länk till SCB

En bild av hur många som kommer att behöva rekryteras i en nära framtid presenterade Svenska kommunalpensionärernas förbund, SKPF, i en rapport:

”Samtliga bedömare anger att minst 250 000 måste rekryteras till välfärdssektorn i vid bemärkelse fram till år 2030. Pensionsavgångar står för ungefär 60 procent och de ökade antalet yngre och framför allt äldre för 40 procent. Enbart till äldreomsorgen behövs fler än 150 000 personer. […] Under samma period växer arbetskraften med endast 280 000 personer. I princip behövs hela ökningen av arbetskraften för att tillgodose de framtida personalbehoven endast i välfärden, utan några ambitioner om kvalitetsförbättringar.” Detta rapporterade Göteborsposten

Vi behöver förebilder med kall
Läser man dessa siffror verkar det hopplöst. Desto viktigare är det då, för att det skall bli så bra som möjligt, att samhället tar tag i problemet i grunden och att alla aktivt verkar för en förändring av värderingar och känsla för det gemensamma. Här har föräldragenerationen en synnerligen viktig roll. Och det som möjligen kommer att svida är att de inte bara måste prata utan också verka som föregångsmän och -kvinnor.

I skolans värld heter lösningen respekt för och intresse för att vilja lära sig. Det handlar om ordning och reda. Det handlar om disciplin. Det handlar om grundläggande värderingar. Det handlar om att värdesätta både kunskap och lärare. Och det motsvarande gäller för vård och omsorg, men också polisväsende och det militära skyddet av vårt territorium.

Och så har vi det lilla men hatade ordet ”kall”, något som vi måste damma av och lära oss lyssna till. Det som behövs är människor som vill gå utanför sig själva och göra tjänst för andra, för det som är större än den egna personen. Där måste vi våga börja. Där finns lösningen.

Så, vad är ditt kall?

Franciskus Urban