Tagg: könsförvirring

The Trans Dilemma – Human Dysphoria & the Life of Brian.

By: Gavin Ashenden.

As so often, Monty Python got there first. The Life of Brian placed a mirror before us. In the amphitheatre the hopeless revolutionaries are sitting plotting in a corner. But Stan keeps interrupting:
“Why are you always on about women, Stan?”
After a long pause Stan mutters, “I want to be one….. I want to be a woman. From now on I want you all to call me Loretta.
Reg: What!?
Stan: It’s my right as a man.
Judith: Why do you want to be Loretta, Stan?
Stan: I want to have babies.
Reg: You want to have babies?!?!?!
Stan: It’s every man’s right to have babies if he wants them.
Reg: But you can’t have babies.
Stan: Don’t you oppress me!”

When I first saw the film, I laughed and laughed. The comedy was sharp and brutal. But tragedy and comedy lie very close together. I’ve only recently seen the tragedy. A friend of mine has a teenage child who suffers from gender dysphoria, and the whole family has had to make this frightening and strange journey together.

933px-The_Confusion_of_Tongues,_from_The_Tower_of_Babel,_bound_in_Thesaurus_Sacrarum_historiarum_Veteris_et_Novi_Testamenti,_plate_3_MET_MM56970
The Confusion of Tongues, from The Tower of Babel (Wikimedia Commons)

Fortunately only 0.05% of people suffer this kind of mental discomfort. Dysphoria is a strange word to use. Few people know what it means. We know about euphoria- a sense of joyful delight – well, this is the opposite. It’s about deep discomfort. It starts with a sense of not belonging in your own body, and then moves to a state of wanting or needing the body to change so that it eases the state of the uncomfortable mind.

The BBC found a trans hero the other day to represent its piece on gender re-assignment. He/she was a former boxing promoter Kellie Malone. The macho world of boxing was a very long way from pub barmaid- a place he/she has journeyed to. Kellie was welcoming the new Government proposals to make sex change easier.

But there may be a deeper principle at stake here. We have shifted as a society to a place where we treasure and respect feelings more than most other factors. It’s part of a growing self-preoccupation.

“If I feel something, it must be true or real.” It’s the under-side of an “I want” consumerist society where a whole range of very sophisticated agencies play on our feelings of how we would like to look or like to feel, or like to be seen. It’s usually when they want to sell us something. Image is what we search for. It can often be easier to obtain than substance.

Image affects us all. From the way we dress, to the way we speak. And we know that how successful we are will affect how acceptable we are to some people.

And that may bring us to the heart of this confusing journey. It has a lot to do with how we want other people to accept us, and how we long to be able to accept ourselves.

But what doesn’t help us is to mistake symptoms for causes.

Image ought to be a kind symptom of who we really are, not the other way around. Image should not define us.

Walt Heyer went the whole distance on gender re-assigment; genitals removed and hormone bombardment. He has been writing about the disappointment of his own experiences. He refers to a book by Rene Jax, who calling himself ‘a survivor of transgender surgery’ wrote “DON’T get on the plane.” For him, the surgery did not cure his sense of dis-ease.

“A man can mutilate his body, but he can never transform it to be organized as a female—and vice versa for the woman.” Walt points out the gender dysphoria exists along with other connected problems like depression and anxiety, and that gender confusion may be a symptom of dis-ease, not a cause. Treating that, may leave the cause untouched.

It may be that gender dysphoria is one very uncomfortable part of a wider, deeper human dysphoria. Escaping our biological identity for a different one may not solve the pain of inner contradiction. We are so much more than our gender or biology. The Trans community may point to a bigger journey, a deeper challenge.

Just being a human brings both euphoria and dysphoria, a sense of belonging and times of severe discomfort. The search for self-acceptance and comfort in our own skin may not be solved by the surgeon’s knife.

If we are more than just very aware animals, it may be the journey is not to cross from one gender to another, but from mortality to immortality. If we were designed for heaven, we might well be uncomfortable stuck on earth; if we are more soul than body, surgery may not cure us.

One reason why the experience of the Christian journey of exploration remains so attractive and powerful for so many, is that it tells us that it can address the cause of our discomfort.

Our deepest pain is most relieved by finding unconditional acceptance and forgiveness. By feeling that we really do belong, and being given a sense of purpose.

The surgeon’s knife & the bombardment of chemistry touch these angsts only lightly, if at all. The problem, the dysphoria, may lie more in the heart and soul than our biological formatting.

Gavin Ashenden

 

Lögn, självbedrägeri och könsförvirring

Bland tonåringar som idkar sex för att skada sig (självskadebeteende) är överrepresentationen av homo- och bisexualitet samt andra sexuella läggningar än heteronormen tydlig. Det framgår av en forskningsartikel som publicerades tidigare i år. Bland tredjeårselever på gymnasiet är det 2,2 procent som skadar sig själva genom sexuell aktivitet. Av dessa är hela 23,8 procent bisexuella och 11,2 procent anger sig tillhöra annan sexuell minoritet.

“Adolescents using SASI, more frequently reported sexual-minority orientation. Only 60% of the adolescents in the SASI group had a heterosexual orientation compared to 88% in the reference group, 5.6% of the index group reported homosexual orientation, 23.8% bisexual orientation and 11.2% had another sexual orientation or were unsure of their sexual orientation.” (Selfreported frequency of sex as selfinjury (SASI) in a national study of Swedish adolescents and association to sociodemographic factors, sexual behaviours, abuse and mental health, Fredlund et al. i ‘Child and Adolescent Psychiatry and Mental Health’, 2017)

Att en allt större andel av den uppväxande generationen mår psykiskt dåligt och till och med skadar sig i försök att dämpa ångest är naturligtvis inget önskvärt. Alls. Frågan många ställer sig är, lika självklart, hur det kunde bli så. Rapporten ovan är den första i sitt slag i Sverige och fler lär följa. Men lösningar bör inte sökas i något som har anknytning till den postmoderna samtiden. Tvärt om måste blickarna riktas till de traditionella värden som förkastats. Medicinen lär bli besk för många, frågorna längs vägen obehagliga och uppvaknandet bryskt. Men det är lika bra att ta tjuren vid hornen – ju förr desto bättre.

En förvirrad tid

Samtiden präglas i mångt av förvirring, egocentrism och självförverkligande. Att det mesta relativiseras skapar grund för att individen skall kunna identifiera sig själv, definiera sin egen sanning och därmed både undandra sig ansvar och avhända sig frihet – både i det egna och i det gemensamma.

1280px-Theres_too_much_confusion_(2940356347)
Too much confusion (Wikimedia commons)

Begreppen självcentrering och -förverkligande har nog de flesta en god uppfattning om. Men vad innebär egentligen förvirring? Enligt Wikipedia är förvirring ”ett psykiskt tillstånd som kan innefatta oförmåga att tänka klart, känslomässiga störningar och desorientering. Desorientering kan innebära att glömma tid, rum och person, det vill säga när det är, var man är och vem man är.”

I den händelse Wikipedia inte anses trovärdig, säger Det Store Norske Lexikon (som till skillnad från Nationalencyklopedin är tillgänglig kostnadsfritt på nätet) att ”Forvirring, sterk forstyrrelse av bevissthetslivet. Forvirring kan finnes ved de fleste alvorlige psykiske lidelser, og kan også sees ved organiske hjernesykdommer, forgiftninger, ved alvorlige febersykdommer og ekstrem utmattelse. Det forekommer også forvirringstilstander oppstått på rent psykisk grunnlag. Sykdomsbildet er preget av rådvill uklarhet med mangel på evne til å samle tankene og føre en sammenhengende tale. Da bevisstheten er omtåket, som i en langvarig febervillelse, og oppfatningen er mangelfull og hemmet av mistydninger, har den syke etterpå liten eller ingen erindring fra den tid han var dårligst. Ved forvirringstilstander oppstått på psykisk grunnlag er utsikten til helbredelse meget god.” (Store Norske Leksikon: https://snl.no/forvirring)

Har förvirringen uppstått av sig själv?

Förvirring kan uppstå av och bero på många olika faktorer. Förvirring kan också skapas medvetet, vilket Svenska dagbladet noterade i juli 2015:

”Genom att sprida desinformation kan man skapa förvirring och försvaga motståndaren. Användandet av olika informationskanaler för att få ut den egna agendan och värva sympatisörer blir också allt viktigare.”

”Vi ser hur historieförfalskningen och verklighetsförvanskningen används i Östersjöområdet. Och hur Islamiska staten, IS, i en helt annan del av världen pumpar ut ord och bild kring sitt blodiga jihadistkrigande. Påverkan är inget nytt, men med utvecklingen av ny teknik, internet och sociala medier är spridningseffekten vidare, snabbare och det är svårt att identifiera vem som är avsändare.” (SvD 24 juli 2015)

Könsförvirring är inte orsaken

Jag tror att de flesta håller med om såväl definitionen av förvirring som att den kan skapas medvetet genom desinformation samt att, exempelvis, moderna och snabba medier är ett effektivt redskap i att genom desinformation skapa förvirring.

Hur är det då med ett begrepp som ”könsförvirring”? Gammalkatolsk idédebatt har tidigare skrivit om att remisserna i Stockholm för utredningar av barns och ungdomars könsidentitet ökat med över hundra procent årligen sedan 2013 (”Hjälp mig att bli en man, plz”). I artikeln diskuteras frågan huruvida ”gender-revolutionen är här” och materialet anger bland annat hur barn, så unga som fem år, utreds för könsförvirring.

Var kommer detta ifrån? Kan det vara så att vi är utsatta för påverkansoperationer? Från vem? Ja, det såg vi ligger i sakens natur att det är svårt att avgöra. Men i Sveriges radios P1, onsdagen den 30 augusti, som handlade om modebranschen och könsidentitet, påstod en företrädare från branschen att man leder utvecklingen avseende att sudda ut gränserna mellan manligt och kvinnligt. Kan det vara så illa att den utveckling vi ser, som skapar osäkerhet kring vilka vi är; som driver människor till självskadebeteende, ångest och förvirring, är skapat av vinstintressen?

Vännen och kollegan Gavin Ashenden i England, skriver idag under rubriken ”The Trans Dilemma – Human Dysphoria & the Life of Brian” att en man kan stympa sin kropp, men han kan aldrig transformera den så att den organiseras att bli en kvinna. Han skriver också att könsdysfori existerar jämsides med och är länkad till andra problem som depression och ångest; att könsförvirring mycket väl kan vara symtom och inte orsak.

“A man can mutilate his body, but he can never transform it to be organized as a female—and vice versa for the woman.” Walt points out the gender dysphoria exists along with other connected problems like depression and anxiety, and that gender confusion may be a symptom of dis-ease, not a cause. Treating that, may leave the cause untouched.”

“It may be that gender dysphoria is one very uncomfortable part of a wider, deeper human dysphoria. Escaping our biological identity for a different one may not solve the pain of inner contradiction. We are so much more than our gender or biology. The Trans community may point to a bigger journey, a deeper challenge”

Kontentan av detta och frågan vi måste ställa oss är om vi faktiskt är lurade in i en situation där vi inte hade behövt vara, bara vi hade tänkt till och vårdat oss om vårt ursprung och mål. Och ytterligare ett lager i problematiken – om vi nu alls får till stånd ett samtal om detta – är att ingen kommer att vilja erkänna sig lurad.

Men det finns en sak som är värre än att bli lurad och det är att lura sig själv för att hålla ångesten stången. Sådant beteende kan bara klassas som självskadligt. Det har varken du eller dina barn råd med.

Franciskus Urban