Tagg: liv

Uppropsmakare trampar i klaveret och missar målet

Flera teologer med höga positioner i Svenska kyrkan gör gemensam sak med bland annat namnkunniga politiker, författare och musiker i ett upprop för ”läkarassisterad frivillig dödshjälp”. De uttrycker bland annat att det är ”märkligt att respekten för sjukas integritet och frihet att välja i livets absoluta slutskede ska vara så svårt att acceptera.”
Fortsätt läsa ”Uppropsmakare trampar i klaveret och missar målet”

Psykisk ohälsa symptom på andlig törst

  • Den vanligaste dödsorsaken bland män mellan 15 och 24 år är självmord.
  • Bland kvinnor i åldrarna 16 till 29 rapporterar 51 procent att de upplever ängslan, oro och ångest.

Detta är statistik som säger en hel del om hur många människor mår och därmed om klimatet i samhället. Andra söndagen i Advent togs detta upp i predikan i Nordisk-katolska kyrkan i Karlskrona. Och kopplingen till Adventstiden är, hur konstigt det än kan låta, uppenbar eftersom texterna denna söndag handlar om hur Herren kommer i sitt rike. Frågan som ställdes i predikan var: Vilken värld möts Kungen av?

”Vi är inne i Adventstiden, den tid då vi förbereder oss på Kristi ankomst. Förra söndagen ställdes frågan hur det ser ut i Kyrkan och vad i Henne som möter Kristus då han kommer åter. Idag, då temat är Herren som kommer i sitt rike, kan vi ställa motsvarande fråga; hur ser det ut i världen och vad är det för värld som kommer Herren till mötes?

Idag fick jag till mig att allt fler unga och unga vuxna väljer att på egen hand ända jordelivet. Samtidigt rapporteras i media att den vanligaste orsaken för sjukskrivning är psykisk ohälsa. Människor mår dåligt och läkarna ställer diagnoser. Som om diagnoser kunde läka oss. Det rör sig om depressioner, ångest, stressreaktioner, utmattning och olika psykosomatiska åkommor. Riktigt illa är det eftersom det bland unga människor inte ser ett dugg bättre ut. Tragiskt nog tycks det inte finnas någon lösning och inte heller metoder och strukturer för att hantera situationen.”

En fråga vi måste ställa oss är om det finns någon koppling mellan ohälsotalen och sekulariseringen. Jag menar att det gör det. Men, vilket också sägs i predikan: den som idag med allvar säger att kyrkan och den (traditionella) kristna tron är en väsentlig del i tillfrisknandet, riskerar mycket. Samtidigt handlar detta om praktisk omvändelse. Och detta fattas oss.

Människan blir sjuk på grund av avsaknaden, hon blir galen av tomheten. Faktum är att en mycket effektiv tortyrmetod bygger på att beröva människan sinnliga intryck. I det modernistiska projektet har man berövat människan andliga intryck. Man har berövat henne kontakt med och beröring av sitt ursprung, vilket närmast kan liknas vid då ett nyförlöst barn aldrig tillåts beröra eller beröras av sin mor.

I artikeln Det stora tågrånet som publicerades här på Gammalkatolsk idédebatt (1 december) ges ytterligare en bild av vad vårt upplysta och modernistiska samhälle har lett fram till. Och här finns ännu en koppling till ohälsotalen och till hur vi behandlar oss själva och våra medmänniskor. Vi slutade att vidareföra goda värderingar. Vi slutade tradera arvet och vikten av den kristna tron som läkande kraft och sammanhållande kitt.

Bakgrund och fördjupning

Vi lever i ett ålderssegregerat samhälle där de äldre inte längre tillmäts något värde. Men att yngre behöver sina äldre står klart i den forskning som bedrivs vid Karolinska Institutet:

-”En ung person saknar oftast den livserfarenhet och insikt om hur livet kan gå upp och ner som annars kunde hjälpa dem att förstå att svårigheter kan försvinna och gå över. Det innebär att de oftare agerar impulsivt”, säger Britta Alin Åkerman, psykolog och professor emerita vid avdelningen för Nationell prevention av suicid och psykisk ohälsa, NASP, vid institutionen för folkhälsovetenskap. (Länk till Karolinska institutet)

Tidigare i år skrev Dagens Nyheter om en rapport som Stadsmissionen i Stockholm tagit fram och som handlar om psykisk ohälsa bland unga. Man vittnar om hur många barn och unga i deras verksamheter mår riktigt dåligt och talar om behovet av ett bättre samarbete mellan skola, socialtjänst och landstinget. Vuxenpsykiatrin har ingen beredskap, säger man, samtidigt som de är ”helt säkra på att det går att förebygga psykisk sjukdom genom tidiga insatser”.

Samtidigt visar folkhälsoenkäten 2015 att 30 procent av befolkningen uppger sig uppleva psykiska besvär. Dessa rapporterades oftare av kvinnor och värst är det i åldersgruppen 16-29 år, där 51 procent av kvinnorna och 32 procent av männen rapporterar besvär av ängslan, oro eller ångest.

Sverige har sedan 2008 en nollvision avseende självmord. När det gäller vuxna planar antalet ut men i gruppen 15-24 år fortsätter de att öka och bland män mellan 20 och 24 år har de ökat från 60 till 100 på bara två år, rapporterar man från Stadsmissionen. ”Nollvisionen är uppenbarligen inte effektiv.”

Visioner och mål är viktigt att ha. Samtidigt borde mer energi läggas på varför det ser ut som det gör och framför allt vinna insikt i vad det är som saknas. Varför mår människor dåligt?

– ”Från 13 år och uppåt känner många unga en hög grad av stress, en upplevelse av otillräcklighet, de tror inte att de får någon plats i samhället”, säger Marika Markovits från Stadsmissionen till DN.

Britta Alin Åkerman vid Karolinska institutet har arbetat med psykisk hälsa sedan mitten av 1960-talet och menar att många förändringar som skett i samhället på senare år visserligen är positiva på flera sätt men att unga människor ändå är mer utsatta idag. Hon säger att det inte finns någon enkel förklaring till att unga mår allt sämre: ”det beror på en mängd faktorer”, säger hon.

-”Det är en tuffare arbetsmarknad, både för unga och för deras föräldrar, och därmed högre krav på utbildning. Till exempel är det vanligare att må dåligt bland de som studerar än de som arbetar.”

-”Idag förväntas alla elever gå igenom gymnasiet. Men för en del passar det bättre att gå direkt till praktisk yrkesutbildning. Alla är inte teoretiskt lagda och för dem som inte är det kan pressen leda till starka känslor av misslyckande, menar Britta Alin Åkerman.”

Mycket tyder också på, skriver KI på sin hemsida, ”att den ökade valfriheten som finns i dagens samhälle inte är helt lätt för unga att hantera.” Britta Alin Åkerman konstaterar att många har svårt att prioritera mellan alla val de tvingas göra och att de inte kan skilja mellan viktiga och mindre viktiga val.

Jag konstaterar att den frihet vi alla längtar efter, över tid har kommit att handla mer om valfrihet i marknadsmässig förståelse och allt mindre om själslig frihet. Det har kommit att handla om pengar och yttre attribut i stället för att må väl och odla hopp. Sann frihet för mig är att kunna välja det goda.

Det krävs mer än medicinering och terapi

Danuta Wasserman, verksamhetschef och professor vid NASP (KI), menar att -”När man förebygger självmord hos unga människor är det viktigt att kombinera farmakologisk behandling med psykologiska metoder. Biologiska behandlingsmetoder är viktiga för återställandet av balansen i det centrala nervsystemet, men för bearbetning av existentiella problem krävs psykologiska och psykosociala metoder. Därför behövs den preventiva effekten även av dessa behandlingsmetoder studeras mer.”

Här påtalas behovet av ytterligare studier samt kombinationer av behandlingar och metoder. Också Stadsmissionen talar i sin rapport om behovet av samverkan mellan instanser och professioner: Forskning, skola, socialtjänst och landsting. Men var är arvet, traditionen och den mänskliga erfarenheten? Var är allt det väl beprövade? Vi behöver inte uppfinna existensen igen. Var är Kyrkan och den uppenbarade Sanning hon förvaltar?

Människan är mer än vad som kan hjälpas med medicin och psykologiska förklaringsmodeller. Människan är kropp och hon är själ. Hon fick livsande. Det är inte den yttre kroppen som i första hand behöver mål och mening för att vi skall få bukt med den psykiska ohälsan. Hela den av Gud skapade människan behöver få tillgång till avsikten med henne. Det är den bästa självmordspreventionen:

  • Insikten om livet som heligt.
  • Kunskapen om det egna förvaltaruppdraget.

Detta är inte statistik. Det är liv. Hur vi ser på oss själva som människor; hur vi har förvaltat skapelsen är vad Herren möter då han kommer. Och det finns en del att ta tag i. Det visar inte minst statistiken. Vi är förmögna att mäta ohälsan men vägrar samtidigt i vårt högmod att ta emot hjälpen. Tack och lov är det Advent så att vi kan prata om detta.

Franciskus Urban

 

Blott Sverige krusa för etik som inte bär

Nyköpings tingsrätt slog i en dom som kom på fredagen fast att den barnmorska som, hänvisande till samvetsfriheten, inte vill utföra aborter förlorade mot sin arbetsgivare, Landstinget i Sörmland.

Det nu aktuella fallet är inte det första där svenska domstolar dömer i strid med Europakonventionen som är bindande svensk lag. Särskilt hårt drabbade är barnmorskor. Samtidigt har en annan yrkesgrupp, journalisterna, samvetsfrihet inskrivet i avtal och yrkesregler.

Vad är samvetsfrihet?
Samvetsfrihet är friheten att följa sin religiösa eller moraliska övertygelse, i handling, underlåtelse till handling eller med ord. Det räknas som en mänsklig rättighet liksom religionsfrihet samt åsikts- och tankefrihet.

Samvetsfriheten regleras (juridiskt) i Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Konventionen förbjuder uttryckligen diskriminering till följd av hävdande av de rättigheter och friheter som försäkras där i.

Europakonventionens artikel 9
Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet

  1. Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet; denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer.
  2. Friheten att utöva sin religion eller tro får endast underkastas sådana begränsningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten, till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.

Länk till konventionen: http://www.echr.coe.int/Documents/Convention_SWE.pdf

I Europa är samvetsfriheten djupt rotad. Det har bland annat att göra med synen på den fria viljan som är tydlig i en kristen (katolsk) förståelse av människan. I ett försök från svensk sida att på Europeisk nivå göra inskränkningar i samvetsfriheten, antogs – tvärt emot det svenska initiativets ambition – en resolution (Europarådets resolution 1763) som garanterar all vårdpersonal rätten till samvetsfrihet.

Annars vill man från svenskt håll gärna framhålla vikten av mänskliga rättigheter. Så länge det inte går emot den inhemska uppfattningen om vad det innebär, vill säga. På Regeringens webbplats om mänskliga rättigheter visar man gärna hög svansföring.

I Regeringsformen (grundlag) regleras kroppslig integritet och rörelsefrihet. Den nämns här parentetiskt och kopplad till en fundering huruvida också den kan vara applicerbar på ofödda individer.

4 § Dödsstraff får inte förekomma. Lag (2010:1408).

5 § Var och en är skyddad mot kroppsstraff. Ingen får heller utsättas för tortyr eller för medicinsk påverkan i syfte att framtvinga eller hindra yttranden. Lag (2010:1408).

6 § Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i andra fall än som avses i 4 och 5 §§.

Yttranden, ja. Bör inte mänskligt liv förstås som en yttring?

Samvetet en samhällets grundpelare
Reinhold Fahlbeck, professor emeritus, juris doktor vid Lunds universitet, skriver den 2 maj 2015, en debattartikel i SvD som i sammanhanget är väl värd att läsas.

”Den svenska abortlagen står i överensstämmelse med artikel 9 i Europakonventionen (EKMR), bindande svensk lag sedan 1995. Denna ger envar rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. […] Bestämmelserna om samvetsfrihet som en mänsklig rättighet har en självklar grund. Utan medvetna och rena samveten faller hela samhällsbygget ihop. […] Människors samveten är samhällets grundpelare.”

Vad han hävdar i sin debattartikel är att vi har nödvändig lagstiftning på plats som stöd för samvetsfriheten. Men i Sverige tillämpas den inte.

Blott Sverige…
Hur var det då med journalisterna? Jo, journalistavtalets paragraf 3.3 lyder: ”Medarbetare får inte åläggas att utföra uppdrag som är förödmjukande eller som står i strid med hans eller hennes övertygelse.” Dessutom beslutade Journalistförbundets kongress att uppdatera yrkesreglerna som, avseende samvetsfrihet, nu säger: ”Beakta journalistavtalens bestämmelse om att medarbetare inte får åläggas att utföra uppdrag som är förödmjukande eller som står i strid med medarbetarens övertygelse.”

Vad är det som säger att en journalists samvete och övertygelse är överordnat en barnmorskas? Det lär ju inte i första hand vara så att en journalist, så som vårdpersonal, har att hantera konkreta situationer som handlar om liv och död. Skall detta förstås så att politisk övertygelse väger tyngre än ett liv? Och varför går Sverige, gång på gång, på tvärs med såväl grundläggande kristna etiska värderingar som vad våra medmänniskor på kontinenten tar för självklart?

Franciskus Urban

”Familjen först”

En ny tankesmedja med fokus på familjen bildas i Sverige. Det är en rad profiler, kända från media och politik, som menar att det nu är dags att visa den förda familjefientliga politiken att det finns röster som vill se en annan utveckling.

Familjen först, som tankesmedjan kallar sig, lanserades häromdagen bland annat på DN Debatt: ”Inom politiken talas det allt mer om familjens roll. Samtidigt fattas beslut som gör allt annat än värnar familjen. Detta måste möta hårdare motstånd. Slagordet ‘död åt familjen’ ska bemötas med ‘liv åt familjen’. Det skriver Alf Svensson, Elisabeth Sandlund, Kjell Blückert, Mikael Oscarsson och Rolf Åbjörnsson.”

Artikelförfattarna hänvisar bland annat till FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter som stadgar att ”familjen är samhällets naturliga och grundläggande enhet och är berättigad till samhällets och statens skydd.” I konventionens 23:e paragraf, skriver de, ”görs det tydligt för alla och envar, inklusive Sveriges makthavare, vad som är den minsta enheten i samhället: Familjen. Inte individerna. Och inte politikerna!”

Till Världen idag säger Mikael Oscarsson (KD), en av initiativtagarna:
”– Jag skulle vilja säga att det pågår en strid om familjen. Och den striden blir allt tuffare, fortsätter han.”

Även Dagens Opinion har uppmärksammat initiativet och återger stiftelsens syfte:
”Familjen först ska ta fram ’en faktabas inom det familjepolitiska området som underlag för politiska beslutsfattare oavsett partifärg’. Målet är att ’kunna belysa hur statens och kommunernas budgetbeslut påverkar familjen’. ’Familjen först ska ge stöd till studier och egen kunskapsinsamling.’

Red.

Nordisk-katolska kyrkan står, tillsammans med en rad samfund i Norge, bakom initiativet ”MorFarBarn” som tidigare i år publicerade en ”Ektenskapserklering” till stöd för äktenskapet mellan man och kvinna som grund för familjelivet.