Tagg: mod

Samvete inget nytt påfund

I den debatt som nu förs utifrån barnmorskors samvete ges ibland intrycket av att vi skall tro att samvetsfrihet är något nytt; ett begrepp som konstruerats i syfte att maskera abortmotstånd. Inget kunde vara mer fel! Samvetsfrihet är en djupt liggande förutsättning för ett samhälle och en rättsstat. Samvetsfriheten är dessutom inskriven i svensk lag.

Här på Gammalkatolsk idédebatt har det redan skrivits mycket om samvetsfrihet. Det har blivit ett hett ämne som många duckar för men här argumenteras för rätten till samvetsfrihet. Av den enkla anledningen att motsatsen: att inte ha rätt att följa sitt samvete vore omänskligt och följden blir att innebörden av att vara människa förminskas.

Lagen

Samvetsfriheten återfinns i regeringsformen (en av Sveriges grundlagar) från 1809: ”Konungen äger ingens samvete tvinga, eller tvinga låta.” Den var en självklarhet i förarbetena till den nu gällande abortlagen. Samvetsfriheten är dessutom en rättighet som garanteras i enlighet med Europakonventionen vilken är svensk lag sedan 1995. Samvetsfrihet är inget nytt påfund!

Konsekvenser

Abortfrågan har i sammanhanget blivit en symbol och barnmorskor har, som yrkesgrupp, blivit politiskt slagträ. Detta är på ett vis märkligt eftersom det inte är barnmorskor som utför aborter men tydligast hävdar sin rätt till samvetsfrihet. Denna samvetsfrihet är, utöver att vara lagstadgad, inskriven i deras yrkesetiska kod. Precis som den är för journalister.

Men det är inte bara i frågor som rör livets början vi måste föra ett etiskt samtal. Hela livet är fyllt av situationer där samvetet kommer att aktiveras. Ett exempel, som också rör hälso- och sjukvården, är livets slutskede och frågan om läkarassisterat självmord (”eutanasi”). Motsvarande debatt, där ”rättigheter” ställs mot samvetsfrihet, pågår i exempelvis Kanada där läkare som inte vill utföra eller medverka till att släcka liv hotas med uppsägning.

I Holland, där läkarassisterad död är lagligt sedan många år har lagen nu utökats att omfatta även ”socialt utsatta och isolerade personer” – alltså inte enbart ohjälpligt sjuka och lidande individer. Väl värt att tänka på är – även om tanken är outhärdlig – att vi också i Sverige har en stor grupp människor som i många fall är socialt isolerade, nämligen våra äldre. Vem kommer att våga eller orka förhindra att också de får hjälp att inte ligga till last…

Läs mer om de över 5000 lagligt dödade förra året i Holland här.

Christian Concern rapporterar i veckan om ”att en holländsk läkare som avlivade [!] en patient mot hennes vilja inte bröt mot lagen. Detta fastslogs av en kommitté som menade att läkaren hade ’handlat i god tro’ trots att patienten, som var dement, kämpade emot när läkaren satte det intravenösa droppet.”

Läs hela artikeln här.

Att vi aktivt diskuterar etiska aspekter av livet är en förutsättning för framtiden. Svaren på många av dagens heta frågor finns här. Men om detta må vi inte enbart tala – det krävs även handling. Det kommer att kräfvas mycket mod att orka stå emot.

Jag uppmanar dig att stå med mig!

Franciskus Urban
franciskus.urban@nordisk-katolsk.se

Visa ditt stöd och engagemang:

  • Dela denna artikeln i sociala medier
  • Besök och gilla Gammalkatolsk idédebattFacebook
  • Våga följa ditt samvete!

 

Gammalkatolsk idédebatt drivs ideellt. Innehållet är skyddat enligt upphovsrättslagen. Vi välkomnar att artiklar citeras och delas och uppskattar då källa och författare anges. Du kan dela artiklar direkt från denna sida eller via Facebook. Vi tar också tacksamt emot stöd för att kunna utveckla publikationen.

https://www.facebook.com/gammalkatolsk/
Twitter: @gammalkatolsk

 

Core-träning i nytt ljus

Säger man ”core-träning” idag tänker de flesta gissningsvis på fysiska övningar som stärker inre muskulatur i rygg och mage, den så kallade muskelkorsetten. Det engelska ordet core betyder helt enkelt kärna. Och med nutidens individualistiska och materialistiska förståelse av världen och inte minst den kroppsfixering som råder, behöver vi påminna oss om att människan är mer än kropp.

Även det skapade mänskliga har en inre kärna. Djupt liggande förutsättningar som konstituerar henne och som är förutsättningen för livet så som det en gång gavs. Människan är själ som kläddes i en kropp av kött och blod. Också i den förståelsen finns en kärna vilken, även den, behöver träning för att kunna hålla uppe personen så väl som mänskligheten med värdighet.

En relativt ny företeelse är den om att människan själv kan, ja förutsätts, definiera sitt kön. Detta oberoende av med vilket hon kom till världen. Begrepp som ”trans-gender” och ”cross-gender” var till för inte så länge sedan helt okända för de flesta. Och frågan är vad som händer med människans innersta då olika krafter (lobby- och intresseorganisationer, politiska grupperingar etcetera) bidrar till att skapa denna förvirring vilket leder till en relativisering av livet?

I en färsk artikel från Christian Concern[1] skriver Camilla Olim om det växande problemet med könsförvirring (gender confusion), i synnerhet då det kommer till barn och unga vuxna. Hon menar att detta är utan motstycke och indikerar den växande normaliseringen av något som knappt fanns på radarn för bara några år sedan.

“This is unprecedented and, without wanting to sound alarmist or sensationalist, it indicates the growing normalisation of an issue that was barely on the radar even a few years ago”[2]

The Christian Legal Centre[3] handlägger för närvarande, skriver hon, fyra separate fall där föräldrar ifrågasätter beslut tagna av skolpersonal och socialtjänst att låta barns övergång till det motsatta könet. Vid centret ger man just nu stöd till kristna föräldrar som fruktar för att deras fjortonåriga dotter skall omhändertas och placeras i fosterhem om de inte böjer sig för pressen från sociala myndigheter att tillåta henne att identifiera sig som pojke.

Vad säger forskningen?

I en nyligen publicerad studie (”Sexuality and Gender – Findings from the Biological, Psychological and Social Sciences”), publicerad i höstnumret av ”The New Atlantis” (2016), redogör välrenommerade forskare för att det inte finns vetenskapligt belägg för de argument och tendenser vi ser i den normaliseringsprocess som Olim beskriver.

Rapporten, som behandlar forskning från de vetenskapliga fälten biologi, psykologi och sociologi, visar att några av de mest förekommande antagandena om sexualitet och kön (”gender”) inte har stöd av vetenskaplig evidens. Rapporten har särskilt fokus på den höga graden av mentala hälsoproblem hos HBTQ-personer och den ifrågasätter de trender som utgör bas för behandling av barn som inte identifierar sig med sitt biologiska kön. Man menar att mer kraft måste läggas på att förse dessa med den omsorg och det stöd de behöver för att leva hälsosamma och rika liv.[4]

Några av de slutsatser som presenteras i rapporten är:

  • Jämfört med befolkningen i stort, löper vuxna som har genomgått könskorrigerande kirurgi högre risk att uppleva dålig mental hälsa. En studie fann att, jämfört med kontrollgrupper, könskorrigerade individer var mer än fem gånger mer benägna att försöka ta självmord och hade nitton gånger högre sannolikhet att dö i självmord.
  • Barn utgör ett särskilt område när det kommer till frågor om sexuell orientering (transgender issues). Bara en minoritet av barn som upplever att de identifierar sig som annat kön än det de föddes med, kommer att fortsätta göra det i ungdomsåren och i vuxen ålder.


Hur tar vi detta vidare?

Att tro att ens psykologiska kön har företräde över det biologiska är en farlig ideologi som måste ifrågasättas, även som vi älskar och bryr oss djupt om dem som upplever denna förvirring. Detta är en kulturell fråga, det handlar om vår gemensamma mänsklig kultur.

Att engagera sig kulturellt handlar om att våga uttrycka sig. Också att våga tala om Sanningen i biblisk förståelse, med visdom och kärlek och bemöta de frågor idag som tenderar sprida sig som en löpeld och snabbt blir nya normer. Att tala sanning är i själva verket en kärlekens handling även om en person inte håller med eller tar emot det så just där och då. Men om inte vi kämpar för sanningen, vem gör det då? Gud kallar oss att vara modiga: ”Gud har inte gett oss modlöshetens ande, utan kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande.”(2 Tim 1:7).

Detta är ett sätt att träna sin kärna – människans värdighet.

Red.

[1] http://christianconcern.com/about

[2] http://christianconcern.com/our-concerns/family/why-christians-need-to-respond-to-gender-confusion

[3] The Christian Legal Centre is a sister organisation of Christian Concern: http://christianconcern.com/about

[4] http://www.thenewatlantis.com/publications/number-50-fall-2016