Tagg: påsk

Den orwellska påsken är över

Språk förändras. Både det talade och skrivna. Nya ord tillkommer och gamla faller i glömska. En viss inflation kan väl skönjas avseende så kallade ”nyord” och varje år i december presenterar Språkrådet en lista med nya, mer eller mindre konstruerade, ord. Ett av dessa som konstruerades och presenterades 2016 var ”frågestrejka”.

Att språket förändras över tid får sägas ligga inom gränsen för det normala. Inte sällan är det en förenklingsprocess. Något helt annat händer då innebörden av ord förändras. Ta exempelvis ordet respekt vars betydelse förskjutits från något kärleksfullt till rent gangsteranstruken underkastelse. Det har kommit att i olika sammanhang användas utifrån en maktposition; kommenderande. -”Respekt!”

Språk innebär makt. Den som behärskar språket har ett övertag och den som dessutom definierar språket kan också styra en population. George Orwell omnämnde detta i sin bok 1984 och vi fick då bekanta oss med ordet ”nyspråk” eller, som det också kallas, ”orwellska”. Genom språket togs i den dystopiska boken kontrollen över människors tankar bland annat genom språket. Och kanske är det dags att på nytt påminna om detta.

Då vi nu precis inlett en av årets högtider kan ordet Påsk tjäna som ett aktuellt exempel. Jag vet att många idag på Annandag Påsk har invändningar och menar att den redan är över. Just därför är detta ett bra exempel eftersom villfarelsen att påskveckan är veckan som avslutas med Påskdagen är vanligt förekommande. Annandagen ses mer som en bonusdag lämpad för hemresa.

Enligt encyklopedin (och inte minst den vidareförda traditionen) är Påsken en kristen högtid. Det som firas är Jesu uppståndelse och Guds seger över döden. Språkligt kommer det svenska ordet påsk från medeltidslatinska ordet Pascha (’offerlamm’) för den judiska högtiden Pesach då uttåget ur Egypten och frigörelsen från slaveriet firas. Det finns alltså både en språklig och en historisk koppling då Jesu korsfästelse och uppståndelse sammanföll med firandet av den judiska högtiden.

”påsk, en av de största årliga högtiderna inom judendomen och den största högtiden i det kristna kyrkoåret.” (Nationalencyklopedin)

Orwell använde i sin bok begreppet ’fredsministeriet’ om en institution. Men bakom det behagliga namnet dolde sig en motsatt verksamhet. Ministeriets uppgift var krigföring. Syftet med detta var att hålla samhället i okunskap och individerna lyckligt oventandes. Att som i boken medvetet använda språket för att påverka människor leder till att individens tankeutrymme blir mindre genom att språket begränsas. Synonymer tas bort ur vokabulären och till slut blir det svårt att uttrycka annat är att saker är ”bra”. Vem som helst förstår av detta att folket i Orwells diktatur därmed får väldigt svårt att protestera mot regimen.

Detta reser så klart en mängd frågor som har med vår egen verklighet att göra. Exempelvis vilka synonymer vi har till nyordet ”hen”? Eller om man alls kan säga att det är Påsk man har firat när innebörden av och föremålet för högtiden har bytts ut?

Ett sätt att ifrågasätta och punktera såväl nyspråk som avkristning är att fortsätta använda och förstärka ords och högtiders ursprungliga och egentliga betydelse och innehåll. Detta som reaktion mot företeelsen att ”frågestrejka”, oavsett om man är man eller kvinna. Det finns det ursprungliga och vi är idag nödda att på nytt fråga efter det.

Franciskus Urban

Det blir bra till slut! / Everything will be alright!

Denna lördag på året, Påskafton, är som livet i koncentrat. Vi vet från såväl historia som givna löften att vi skall få glädja oss; att allt blir bra till slut. Ändå är dagen mellan döden och uppståndelsen som en enda lång inandning. Vi vet och samtidigt är det ännu för tidigt att uttala. Men hoppet finns där; hoppet om ljusets och sanningens återkomst.

Men här vågar vi och vill därför önska alla läsare av Gammalkatolsk idédebatt en välsignad och god Påsk. Den blir glad till slut!

This very Saturday, Easter Eve, is like life in concentrate. We know from history as well as given promises that we will be able to rejoice; that everything will be fine in the end. Nevertheless, the day between death and resurrection is a bit like one single inhalation. We know and at the same time it is still too early to pronounce. But there is hope; the hope that light and truth will return.

Nevertheless, we dare (!) to wish all our readers of ’Gammalkatolsk idédebatt’ a truly Blessed and good Easter. It will be happy, eventually!

Red.

Till Livsmedelsföreningen: För däremellan kommer Fastan!

Livsmedelsbranschen är inte sen att följa med i tiden. Alla hjärtans dag, påsken och jul är exempel på tillfällen och högtider då det satsas extra. För att inte tala om ett senare tillskott i floran av festtillfällen i form av ”Halloween”. Detta gör varje stormarknad och kvartersbutik till kulturbärare och -förstärkare. Hur många hade ens ägnat spöken, spindelnät och monstruös död en tanke i början av november om det inte vore för att handeln exponerade relaterade produkter?

Finns det något samband mellan att så få idag känner till påskfastan (den snart tvåtusenåriga kristna traditionen att förbereda sig inför Påsk) och att ingen längre uppmärksammar den?

Förra året kunde vi läsa rubriker som ”Guldmånad för den vakne handlaren. Ramadan omsätter miljardbelopp”. Man hade från branschens sida förstått att nischa sig mot en specifik religiös grupp och, så klart, öka på vinsten. Trots att ramadan är fastetid. Livsmedelsföreningen skriver på sin hemsida samma år att ”muslimernas fastemånad Ramadan, som inleds denna vecka[1], ger allt större avtryck i handeln. Nu laddar Willys rusch på Ramadan-relaterade varor.”

Detta har med stor sannolikhet hjälpt till att öka människors kännedom om och förståelse för muslimernas fastetid, som avslutas med festen Eid. Fler människor i Sverige vet förmodligen mer om ramadan än om den tid som föregår firandet av Påsken.

”…och julen varar väl till påska. Det var inte sant, nej det var inte sant, för däremellan kommer… ingenting?”

På ett vis vore det märkligt att livsmedelsbranschen på samma vis skulle kapitalisera på den kristna påskfastan. Men samtidigt; vad vore det för fel i att satsa extra på livsmedel som är anpassade efter den kristna traditionen? Jag kan inte tänka mig annat än att producenter av exempelvis frukt och grönt, linser, bönor och annan vegetarisk mat skulle tycka att det vore ganska bra. Till och med Livsmedelsverket, som rekommenderar ett lägre intag av bland annat kött – helt i samklang med Folkhälsomyndigheten – kunde kanske uppskatta ett sådant engagemang.

lent_iconDen kristna påskfastan innebär så mycket mer än att bara tänka på livsmedel. Det är en tid för stillhet, bön, avhållsamhet och givande; att träna sig i ödmjukhet och måttlighet. Men dagarna innan fastans inledning, de som avslutas med Fettisdagen (då det sälj en och annan fastlagsbulle) är karnevalstid (latin: carnelevare – ung. ’farväl till kött’) som bygger på festlighet och att äta upp sig; till och med denna fest faller under handlarnas radar.

När vi så, denna askonsdag, inleder Stora Fastan i väntan på årets största fest kan det kanske vara lämpligt att som förberedelse inför Herrens Påsk tänka lite extra på att vårda inte bara den egna själen men också våra gamla traditioner. Är det fel att fråga sig varför vi i den ”upplysta delen av världen” slår på oss själva och vårt arv; varför vi nedvärderar det som byggde och alltjämt bygger upp? Är det fel att vi hjälps åt att bära vår kultur?

Med det vill jag önska var och en, en välsignad fastetid!

P. Franciskus Urban Opr

[1] Juni månad, 2016