Tagg: polygami

Tvåsamhetsnormen stämplas som ful – vill göra månggifte lagligt

Jag har en högerstyrd bil och tycker om att köra med den. Vi är flera som delar det intresset. Men med högertrafik medföljer vissa nackdelar att ha en högerstyrd bil. Bland annat är det svårt vid omkörningar. Därför vill jag kunna köra på vänster sida av vägen, för att fullt ut få glädje av min bil. Men det är olagligt och det tycker jag är orättvist. Därför tycker jag att lagen skall ändras och att det skall vara frivilligt på vilken sida av vägen man vill köra. Vår rätt är precis lika mycket värd som alla andras.

Resonemanget kan, med rätta, finnas vara knasigt. Det är helt enkelt irrationellt. Lika irrationellt resonerar förespråkare för att månggifte skall legaliseras:

– ”Samhället är i dag uppbyggt på tvåsamhet. Jag tycker att det borde bli lagligt att gifta sig med flera personer, både för män och kvinnor. Vi är många som lever i polyamorösa förhållanden men vi har inte samma rättigheter vid exempelvis separation eller dödsfall, men vår kärlek och vår rätt till skydd är precis lika mycket värd som alla andras.” (SVT, 2017-10-18)

Pietro_Longhi_007
”Äktenskapets sakrament” (Pietro Longhi)

Det finns en ordning av en anledning och anledningen är just och precis ordning. Säkerhet, trygghet och ordning. Dessutom en ordning som främjar sund fortlevnad. Var och en förstår problematiken som skulle uppstå om det vore upp till var och en att själv avgöra vilken sida av vägen man skall köra. Det hade blivit kaos. Och då handlar det ’bara’ om trafik. Frågan om samhällets viktigaste institution: kärnfamiljen, som riskerar ytterligare upplösning, har implikationer som går långt djupare.

Håller du med om att månggifte även i framtiden skall vara olagligt? Kanske är du av den meningen att frågan känns avlägsen och är allt för overklig för att du skall bry dig? Släpp genast den inställningen; försök att förstå att detta är något som faktiskt ligger i farans riktning. Och att det är nu – just nu – du måste säga din mening. Och att det inte räcker med att ”någon annan” tycker eller uttrycker sig åt dig.

Det finns flera andra frågor som har samma etiska och civilisatoriska tyngd, exempelvis läkarassisterade självmord och rätten till samvetsfrihet. Alla syftar de till att bryta ner och försvaga normer som gagnat människan under väldigt lång tid.

Tvåsamhetsnormen försöker man nu göra till något fult och otidsenligt. Säg nej så det hörs!

Franciskus Urban

Tidigare artiklar i samma ämne:
Den trolösa anpassligheten
Som vore förfallet en nödvändighet
Invandrade polygama familjer – risk för tidernas etiska och juridiska klavertramp
Slaget om månggifte står för dörren

Slaget om månggifte står för dörren

I dagarna genomförs en icke-bindande folkomröstning i Australien i fråga om ”könsneutrala äktenskap” (”samkönade äktenskap”). I ett progressivt land som Sverige kan tyckas att det är märkligt; att det ”ju” är en självklarhet att ”man skall få gifta sig med den man vill”. Men i Sverige sitter vi också på insikten om vad som blir nästa steg.

Att två ledarsidor, som i lördags, tar upp ämnet om månggifte (polygami) är ingen slump. Olika politiska krafter har under flera år propagerat för detta. Vänsterkrafter gör här gemensam sak med liberaler. Kanske ser de nu att svensken är ”mogen” för nästa steg, för ”frågan om antal följer logiskt på den om könsneutralitet”. Ingen hade väl inbillat sig att de progressiva skulle vara nöjda med att bara förändra synen på äktenskapet lite grand. En inte allt för försiktig gissning är att slaget om månggifte nu står inför dörren.

Lisa Magnusson tar, på ledarplats i Dagens Nyheter, utgångspunkt i valet i Australien. Hon menar att vi i Sverige inte är så progressiva som vi själva tror. ”Tyvärr diskuteras frågan om polygami nästan aldrig offentligt”, skriver hon och fortsätter med att ”i grunden handlar dock denna fråga om att det ska vara upp till vuxna, samtyckande människor att själva ordna sina relationer.” Det är ett av de vanligaste argument från vänster och liberaler. Och så avfyrar hon slutligen en uppfordrande känga till oss alla: ”Det är en läxa vi uppenbarligen fortfarande håller på att lära oss, både i Australien och i förment progressiva Sverige.” (DN, 2017-09-23)

Frågan är vad hon har för syn på hur långt progressivitet kan sträcka sig. När är det nog?

En annan röst [som verkar ha läst Gammalkatolsk idédebatt de senaste veckorna!] är Fredrik Haage på Smålandsposten. Hans ledare har en helt annan ingång och är klart läsvärd.

”Vänsterns normbrytare och högerns frihetsälskare kan vända och vrida på det hur mycket de vill, men det vore ett civilisatoriskt steg tillbaka för västerlandet. Om den observationen sedan renderar omdömen om ”unket” ditt och datt eller nyfiffiga ord som ”flockofob” eller vad man nu vill hitta på, så låt vara. Faktum kvarstår.” (Smålandsposten, 2017-09-23)

Det är bara att hoppas att Haage orkar stå emot i längden. Hans och andras röster som vågar stå upp för en klassisk syn på vad civilisation och moral är kommer att behövas. De är alla välkomna till GID för att finna inspiration och kunskap. Nu och i framtiden!

En annan inte oviktig instans i denna fråga är kyrkan. Det ligger väl i farans riktning att samfundet Svenska kyrkan kommer att först tillåta, sedan göra frågan om ”antalsneutrala äktenskap” till något obligatoriskt bland dess präster att välsigna. Kanske via någon temporär samvetsklausul. Det har ju hänt förut. Logiken, återigen.

Kyrkans syn i fråga framgår annars tydligt i söndagens predikan i Nordisk-katolska kyrkans församling, S:t Nikolaus i Karlskrona. Slaget står för dörren och nu behövs röster som vågar ta konsekvenserna av att stå upp för ordningen – den ordning som kommer att bevara oss om vi bevarar den.

[Edit 2017-09-30]: På Bokmässan i Göteborg säljs en nyutkommen bok: ”Farfar har fyra fruar” (Av Oscar Trimbel). Riksdagsledamoten Tuve Skånberg skriver på Facebook: ”Den vänder sig till de allra minsta. Tanken är att boken ska läsas på bibliotek, förskolor och i hemmen för att skapa förståelse och acceptans för islam och dess kultur av månggifte.”

Vi lär får höra mer om detta i en nära framtid!

[Edit 2017-10-01]: Författaren Oscar Trimbel meddelar idag via ”Somali Nordic Curlture” att försäljningen av titeln ”Farfar har fyra fruar” stoppas.
Red.

 

Invandrade polygama familjer. Risk för tidernas etiska och juridiska klavertramp.

Just nu är nyheten om den man som kommit till Sverige med sina tre fruar och sexton barn och fått månggiftet registrerat hos svenska myndigheter på mångas läppar. Det pekas i sammanhanget på att hundratals polygama familjebildningar godkänts och att regeringen nu ger uppdrag åt Skattemyndigheten i uppdrag att utreda saken.

Sveriges television rapporterar att månggifte ”för närvarande är olagligt i Sverige” vilket kan sända signalen att det är något som kan komma att ändras. Samma mediebolag har tidigare förmedlat hur ”Öppna Moderaters förbundsstämma röstade för att verka för införandet av antalsneutrala äktenskap. Det heterosexuella, monogama äktenskapet har varit det allenarådande i västvärlden och det är först på senare tid som detta har börjat ifrågasättas. Frågan om relationer med flera personer har dock länge varit aktuell i hbtq-communityt, detta är ingen nyhet för den insatte. Den polyamorösa rörelsen, som är en del i hbt-communtityt, har under lång tid drivit rätten till förhållanden med fler personer än två.” (www.svt.se)

Det finns med andra ord politiska krafter som aktivt och öppet verkar för att bigami och polygami (månggifte) skall vara lagligt. I propagandan för detta används inte sällan begreppet ”antalsneutrala äktenskap” för att, i likhet med könsneutrala ”äktenskap” avdramatisera och normalisera.

Frågan som kan ställas nu är om inhemska politiska krafter kommer att ta strid för de hundratals polygama familjebildningar som ingåtts i andra länder men nu registrerats hos svenska myndigheter? Beroende på hur våra folkvalda väljer att sätta ner fötterna i frågan, är risken uppenbar att det blir prejudicerande och därför kommer att bana väg för att månggifte blir lagligt. Svensk lag skall ju vara lika för alla! Detta vore dock ett rejält klavertramp och ännu ett steg på vägen mot att bryta ner den västerländska kristna civilisationen.

Red.

 

Den trolösa anpassligheten

Vi står, som samhällskropp och som individer i den, inför en rad frågeställningar som är direkt hänförliga till vilken syn vi har på livet. Vissa av dem är redan på agendan, andra kommer sannolikt att kvala in. Det är dock allt för lätt, för att inte säga tafatt, att alltid förskjuta beslut och ansvar till offentliga institutioner i form av riksdag och regering. Det är vi människor som måste ställa oss frågan: Vill vi ha det så? Är vi beredda att ge upp vår värdighet? Är inte kroppen värd mer?

”Lagar är de medel vi har i dag att påverka människors syn och attityder.” Detta sades av en professor emeriti i straffrätt, i SVT:s Gomorron Sverige (2016-02-22) med slutklämmen: ”… i synnerhet som vi inte längre har Gud och djävulen att skrämma med.” Detta borde, även hos dem som (ännu) inte vunnit en gudstro, väcka oro och mana till eftertanke.

Vad som diskuterades i morgonsoffan var bland annat frågan om eutanasi (aktiv dödshjälp), en av flera etiska frågor som, inte minst efter Liberala ungdomsförbundets i Stockholm besked att de vill legalisera incest och nekrofili, kommer att ha avgörande påverkan på vår civilisation. Det är frågor som speglar vilken syn samhället har på människan och hennes värdighet.

Konsekvensen av detta förhållningssätt, att vi nu skulle vara hänvisade till att stifta lagar för att människor ska hålla sig på rätt väg, tyder på idel uppgivenhet och moralisk upplösning. Men än värre signalerar det att staten genom lagstiftning ser sig bemyndigad att styra över hur människor ska tänka och förhålla sig till, som det brukar heta: de stora frågorna. Hennes uttalande stödjer också trenden att i Sverige står lag över rätt.

Så vad händer den dagen då en majoritet av riksdagens ledamöter är för aktiv dödshjälp? Eller är för att syskon (efter samtycke, N.B.) ska få ha sex med varandra? Eller att så kallade antalsneutrala ”äktenskap” (månggifte) ska vara lagligt? Svaret måste bli att nya lagar stiftas, vilka per den nya definitionen gör saken rätt. Till detta har folket bara att anpassa sig och, med hot om straff, också lära sig tycka är korrekt.

Men inget annat var väl att vänta i en nation där staten ser sig hotad av Gud och helst vill göra sig av med den kristna tron och läran, alternativt [kanske genom lagstiftning] att all religionsutövning ska ske under samma tak och myndighet, i ordnade former.

Helt klart är, att då Gud kastas ut lämnas allt öppet för djävulen.

Franciskus Urban

(Texten är tidigare publicerad i Världen idag, den 23 mars 2016)