Tagg: ridderlighet

Hjälp mig att bli en man, plz!

Ett kännetecken modernismen bär är att historien inte har något värde; allt skall uppfinnas på nytt. I sin extrema form innebär det att människan inte ges någon anknytning till det som varit, att hon inte har någon koppling till vare sig forna släktens erfarenheter eller vad det innebär att vara människa. Idag tvingas hon att definiera sig och sitt syfte, dana och forma sig andligt och kroppsligt, ja i princip förlösa sig själv.

När människor – även om vi synbarligen, fysiskt lever i samma universum – inte har någon koppling till den gemensamma realiteten, varken historiskt, biologiskt, socialt eller metafysiskt, tas heller inget ansvar för den. Ej heller att föra vidare erfarenheten. Engagemanget riktar sig i stället än mer till den egna personen och gödandet av egot. Eftersom den egna personen inte är ansluten till den gemensamma erfarenheten och för att den har skapat sitt egna etiska paradigm (sin egen sanning); eftersom hon inte upplever att någon Gud ser och älskar henne, måste hon finna nya mönster att förklara och hävda sin existens. När människan inte tror och har tillit till den givna, gemensamma realiteten, börjar hon till slut tvivla på sig själv. Hon blir sjuk.

Parallellt med att forskare härom veckan upplyste oss om att ”det mest effektiva tipset för den som vill minska sin miljöpåverkan är att avstå från att skaffa barn” skriver Svenska dagbladet om att köerna till transvården växer sig allt längre.

NatGeo_cover-Avery Jackson-transgenderism”I Stockholm har remisserna för utredningar av barns och ungdomars könsidentitet ökat med över hundra procent årligen sedan 2013. För det är inte alltid som den inre upplevelsen av könet sammanfaller med det kön som omgivningen tilldelar en. ”Det bästa med att vara en flicka är att du inte behöver låtsas vara pojke”, konstaterade nyligen 9-åriga transpersonen Avery Jackson på omslaget av National Geographics.” (SvD 20170721, ”Kanske är gender-revolutionen här”)

Louise Frisén, överläkare vid teamet för könsidentitetsutredningar vid barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholm, säger till SvD:
– ”Ibland tänker jag att det här är en fantastisk utveckling. Vi kommer alla att bli befriade från könsnormerna och få vara de vi är. Det är bara det att med denna ”gender-revolution” kommer också könsbyten på barn – och det kan vi som medicinsk profession inte ta lätt på, säger Louise Frisén.” (SvD 20170721, ”Allt fler mår dåligt av könet de tilldelades på BB”)

Det är beklämmande att ta del av denna utveckling. Men i stället för att acceptera att till och med 5-åriga barn utreds för könsförvirring (sic.), eller att föräldrarna – visserligen indoktrinerade i relativismens diktatur – flyter med utifrån ”välmening” och ”goda intentioner” så måste frågan ställas: Vill vi verkligen ha det såhär?

Vad är det den 9-åriga Avery Jackson egentligen säger när han vill slippa låtsas vara pojke? Jo, att det är lättare för honom att förstå konceptet ”trans” än vad det innebär att vara pojke (och i förlängningen man). Det handlar således mer om avsaknaden av (goda) manliga förebilder i kombination med den politiska smutskastningen av allt manligt, än att grabben skulle vara född med fel eller defekt kropp.

Tänk själv: Vilka ridderliga sammanhang finns kvar, där pojkar och unga män kan skolas in i ädel oegennytta? Var finns idag inspirationen för att finna sitt kall och för att på bästa sätt bistå andra och göra denna världen lite bättre?

Det vi måste kämpa för är en miljö där det är accepterat och önskvärt att unga pojkar får skolning för att kunna hävda sig i framtiden. Så med Guds hjälp kan vi kanske imorgon höra den första säga: – Hjälp mig att bli en riktig man, please!

Franciskus Urban

 

500 års kamp – men det går inte att värja sig mot sanningens nedslag.

Efter artikeln om reformationen som den stora sekulariseringen finns det anledning att gräva ytterligare i synen på kyrka och kultur. I SvD skriver bland annat Svenska kyrkans kulturarvssamordnare Henrik Lindblad att ”i det sekulariserade Sverige är det allt färre som går in i en kyrka för att möta Gud – men känslan av helighet består liksom viljan att skydda byggnaden. Religionen har lämnat plats för kulturarvet.” (SvD 2014-02-23)

Bara det faktum att Svenska kyrkan håller sig med en kulturarvssamordnare uppmärksammades av biskop Roald Nikolai i en krönika om den kyrkliga kulturen. Han pekar bland annat på att det kristna har trängts ut ur (stats-)kyrkan till förmån för det allmänt kulturvårdande. Kulten har helt enkelt bytt föremål och i detta kan skönjas tre tydliga mönster. Byråkratisering, politisering och avsakralisering.

Fördjupningsläsning: Hva er kultur og hva er kirkens kulturoppgave

Så, när det under året firas femhundraårsminne av Luther och reformationen, kan det vara på sin plats att ställa frågan vilken roll denna har spelat i att forma vårt samhälle. Biskopen i Västerås, Mikael Mogren, vet på svar: ”En viktig förhistoria till det Sverige vi har i dag är reformationen.” Detta skriver han i en kulturkrönika i Västerås länstidning (VLT 2017-02-10)

Mogrens överordnade kollega, Dr. Antje Jackelén, har ju beskrivit vår samtid som ”lutherskt sekulariserad” och att vi lever i tiden efter sanningen (”post-truth”). Innebörden av detta är att allt går att relativisera och att ett kommande steg på den vägen är total nihilism. Baksidan är att där allt är giltigt blir till slut allt likgiltigt. Det Mogren gör i sin krönika är inget annat än att bekräfta det som skett; hur kyrkan vid reformationen togs över av den världsliga makten, omformades till ett lydigt departement för att till slut bli ett museum för sin egen sotdöd. Och att såväl historia som sanning relativiseras och anpassas. Byråkratisering, politisering och avsakralisering.

Mogren: ”På riksdagen i Västerås 1527 tog reformationen fart och på riksdagen i Västerås 1544 blev den befäst. Det var en blodig tid: Västerås belägrades, upproren avlöste varandra ute i stiftet, och både biskopen och domprosten avrättades på kungens befallning.”

Luther var inte ensam i tankesmedjan men brukar anges som den store reformatorn. Även om han som person inte kan beskyllas för allt som skulle komma att ske, var han en möjliggörare för kungar och världsliga ledare runt om i Europa att lägga beslag på kyrkan och sätta sig över både henne och läran. Nej, Luther menade sig vara en god katolik och Mogren redovisar att ”Martin Luther från början var juridikstudent, men sadlade om och blev en hängiven augustinermunk.”

staccoto_lightningDå har man liksom fått med en from ådra; en kontaktyta till det gamla på vägen in i det nya och moderna som Mogren menar har att tacka reformationen. Men varför avbröt Luther sina juridikstudier? Efter avlagd bakkalar-examen (ung. ’kandidatexamen’) hade man som student rätt att bära värja. Och Luther, menar flera forskare, inte bara bar sin värja som juridikstudent utan visste att använda den. Han var, hävdas det, involverad i två dueller och att han i den sista skulle ha dödat sin studiekamrat Hieronimus Buntz. Ångest över detta och inför en egen ”plötslig död” skulle enligt Dietrich Emme, som har forskat i saken, ligga till grund för inträdet i klostret.

Jag nämner detta eftersom den berättelse som vanligtvis berättas är att Luther hamnade i ett kraftigt åskoväder och att han lovade gå i kloster om han överlevde. Hans omvändelse kom under alla omständigheter med blixtens hastighet.

En sammanfattning på svenska av första delen av Dietrich Emmes ”Martin Luthers Weg ins Kloster”, (Regensburg 1991) finns här. Emmes bok i PDF-format här samt ytterligare en text av Emme själv här.

Vad mer har reformationen bjudit? Mogren, igen: ”Hon har visat vilken kvinnokraft som kom loss i och med reformationen. Överhuvudtaget är det svårt att tänka sig kvinnorörelsens sentida landvinningar med kvinnor som poliser, domare, präster, militärer, utan detta första steg.”

Som om det inte finns kvinnliga domare i katolskt sinnade länder, eller dito poliser och militärer i exempelvis Frankrike, Spanien, Polen och Ryssland – länder i vilka inget har begåvats med den lutherska reformationens garantier för kvinnorörelsen. Däremot fanns det då och ännu i våra dagar kyrkligt drivna skolor, sjukhus och bibliotek; verksamheter som involverar såväl kvinnor som män. Mogren vill tillskriva reformationen även dessa institutioner.

Hur ser det då ut med Svenska kyrkans lokaler i denna vår lutherskt sekulariserade tid? Jag drar mig till minnes hur olika kulturella yttringar bara de senare åren har fått ta plats. Alltifrån magiska Harry Potter-mässor till stå upp-komedi på temat ”rosta Gud”. Jo, i det invigda kyrkorummet. Och nu bekräftar Mogren förståelsen av kyrkobyggnaden som en kulturarvsinstitution och ett museum:
”Det räcker att titta på domkyrkan så upptäcker vi vad rikedomarna från berggrunden kunde bekosta: Fem magnifika altarskåp av yppersta klass förvaras sedan senmedeltiden i domkyrkan. Det är en exceptionell samling, även internationellt, och som forskningsfält står altarskåpen bokstavligt öppna för framtida undersökningar.”

För att travestera en aforism som de käcka inspiratörerna (som drar stor publik i Svenska kyrkans lokaler) brukar sig av är att ‘oavsett hur du tror, så får du rätt’. Och Mogren är sannolikt inget undantag: ”Katedralernas och riddarnas tid hade nått zenit, även i Västerås, när Luther satte reformationen i rullning.”

Jag tror han har rätt – Det som skulle bli den Lutherska kyrkan föll för samma värja som ridderligheten. Redan när ovädret rullade in över oss.

Franciskus Urban

Gammalkatolsk idédebatt drivs ideellt. Innehållet är skyddat enligt upphovsrättslagen. Vi välkomnar att artiklar citeras och delas och uppskattar då källa och författare anges. Du kan dela artiklar direkt från denna sida eller via Facebook. Vi tar också tacksamt emot stöd för att kunna utveckla publikationen.

https://www.facebook.com/gammalkatolsk/
Twitter: @gammalkatolsk