Tagg: samvetsfrihet

NYTT: Kvinnoklinikernas anställningsvillkor kan strida mot lagen

Den 16 juli skrev vi här på GiD om hur kvinnokliniken sållar bort jobbansökningar på ideologiska grunder. Nu agerar Skandinaviska människorättsjuristerna i ärendet.

Igår kunde vi rapportera om hur nyanställda på kvinnokliniken i Karlskrona måste svara på ideologiska frågor, något som strider mot samvetsfriheten och kan vara lagstridigt:
Fortsätt läsa ”NYTT: Kvinnoklinikernas anställningsvillkor kan strida mot lagen”

NOTERAT: Ideologiskt trams!

Kan man, sakligt sett, vara för svensk abortlagstiftning och samtidigt vara för samvetsfrihet?

”Nyanställda på kvinnokliniken i Karlskrona har sen januari i år fått ange om de vill medverka vid aborter i sitt anställningskontrakt.”. Detta rapporterar Sveriges Radio idag. ”Verksamhetschef Marianne Gertzell menar att aborträttsfrågan återigen blivit aktuell i samhället och på arbetsplatsen.” (Sveriges radio Blekinge, 2019-07-16)
Fortsätt läsa ”NOTERAT: Ideologiskt trams!”

Samvete inget nytt påfund

I den debatt som nu förs utifrån barnmorskors samvete ges ibland intrycket av att vi skall tro att samvetsfrihet är något nytt; ett begrepp som konstruerats i syfte att maskera abortmotstånd. Inget kunde vara mer fel! Samvetsfrihet är en djupt liggande förutsättning för ett samhälle och en rättsstat. Samvetsfriheten är dessutom inskriven i svensk lag.

Här på Gammalkatolsk idédebatt har det redan skrivits mycket om samvetsfrihet. Det har blivit ett hett ämne som många duckar för men här argumenteras för rätten till samvetsfrihet. Av den enkla anledningen att motsatsen: att inte ha rätt att följa sitt samvete vore omänskligt och följden blir att innebörden av att vara människa förminskas.

Lagen

Samvetsfriheten återfinns i regeringsformen (en av Sveriges grundlagar) från 1809: ”Konungen äger ingens samvete tvinga, eller tvinga låta.” Den var en självklarhet i förarbetena till den nu gällande abortlagen. Samvetsfriheten är dessutom en rättighet som garanteras i enlighet med Europakonventionen vilken är svensk lag sedan 1995. Samvetsfrihet är inget nytt påfund!

Konsekvenser

Abortfrågan har i sammanhanget blivit en symbol och barnmorskor har, som yrkesgrupp, blivit politiskt slagträ. Detta är på ett vis märkligt eftersom det inte är barnmorskor som utför aborter men tydligast hävdar sin rätt till samvetsfrihet. Denna samvetsfrihet är, utöver att vara lagstadgad, inskriven i deras yrkesetiska kod. Precis som den är för journalister.

Men det är inte bara i frågor som rör livets början vi måste föra ett etiskt samtal. Hela livet är fyllt av situationer där samvetet kommer att aktiveras. Ett exempel, som också rör hälso- och sjukvården, är livets slutskede och frågan om läkarassisterat självmord (”eutanasi”). Motsvarande debatt, där ”rättigheter” ställs mot samvetsfrihet, pågår i exempelvis Kanada där läkare som inte vill utföra eller medverka till att släcka liv hotas med uppsägning.

I Holland, där läkarassisterad död är lagligt sedan många år har lagen nu utökats att omfatta även ”socialt utsatta och isolerade personer” – alltså inte enbart ohjälpligt sjuka och lidande individer. Väl värt att tänka på är – även om tanken är outhärdlig – att vi också i Sverige har en stor grupp människor som i många fall är socialt isolerade, nämligen våra äldre. Vem kommer att våga eller orka förhindra att också de får hjälp att inte ligga till last…

Läs mer om de över 5000 lagligt dödade förra året i Holland här.

Christian Concern rapporterar i veckan om ”att en holländsk läkare som avlivade [!] en patient mot hennes vilja inte bröt mot lagen. Detta fastslogs av en kommitté som menade att läkaren hade ’handlat i god tro’ trots att patienten, som var dement, kämpade emot när läkaren satte det intravenösa droppet.”

Läs hela artikeln här.

Att vi aktivt diskuterar etiska aspekter av livet är en förutsättning för framtiden. Svaren på många av dagens heta frågor finns här. Men om detta må vi inte enbart tala – det krävs även handling. Det kommer att kräfvas mycket mod att orka stå emot.

Jag uppmanar dig att stå med mig!

Franciskus Urban
franciskus.urban@nordisk-katolsk.se

Visa ditt stöd och engagemang:

  • Dela denna artikeln i sociala medier
  • Besök och gilla Gammalkatolsk idédebattFacebook
  • Våga följa ditt samvete!

 

Gammalkatolsk idédebatt drivs ideellt. Innehållet är skyddat enligt upphovsrättslagen. Vi välkomnar att artiklar citeras och delas och uppskattar då källa och författare anges. Du kan dela artiklar direkt från denna sida eller via Facebook. Vi tar också tacksamt emot stöd för att kunna utveckla publikationen.

https://www.facebook.com/gammalkatolsk/
Twitter: @gammalkatolsk

 

Mera samvetsfrihet

Man kan fråga sig varför samvetsfrihet är så laddat. Artikeln ”Blott Sverige krusa för etik som inte bär” har lästs, delats och kommenterats. Tyvärr blandas begrepp ihop när samvetsfrihet diskuteras. Här lyfts ett svar på en kommentar för att, förhoppningsvis, sätta samvetsfriheten i ett lite större perspektiv.

På Wikipedia, som väl inte lämpar sig som akademisk källa, läser jag att ”förr kallades i Sverige den som bistod vid förlossningar oftast jordemor. På danska och norska är ordet för barnmorska fortfarande jordemoder respektive jordmor. På tyska är benämningen hebamme, vilket betyder ‘den som lyfter’ barnet från jorden.” Den som lyfter (barnet) – en ganska snygg definition kan jag tycka.

En vedertagen referens dock är Europakonventionen som nämns i artikeln ovan. Den ger var och en lagstadgad samvetsfrihet. Det gäller oaktat vilket yrke en person har.

”Europakonventionen är svensk lag (SFS 1994:1219) sedan 1995. Då infördes också i regeringsformen en bestämmelse om att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen. Lagar som tillkommit innan konventionen inkorporerades ska tolkas i enlighet med konventionen och den praxis som finns.” Ur ”Mänskliga rättigheter i Sverige (2007)

Centralt i det jag skriver är samvetsfriheten. Den måste gälla lika oavsett yrkesgrupp. Det kan inte vara så att exempelvis journalisters samvetsfrihet tillvaratas men inte barnmorskors. Då har vi ju lämnat fältet öppet för godtycke och etisk relativism. Vad händer då den dagen det anses lämpligt att läkare skall utföra aktiv dödshjälp? Eller att det ingår i ett vårdbiträdes arbetsuppgifter att tillfredsställa en vårdtagares sexuella behov? Om inte samvetsfriheten på allvar tillvaratas och tillgodoses skulle detta mycket väl kunna bli verklighet, med hänvisning till individens (patientens) vilja och rättigheter.

Intressant i sammanhanget är en läsning av de internationella etiska koderna för barnmorskor, vilka Svenska barnmorskeförbundet anslutit sig till. Dessa håller också som referens och jag läser under rubriken ”barnmorskors professionella ansvar”:

”Barnmorskor kan avböja att delta i aktiviteter för vilka de hyser djupt moraliskt motstånd; men avseende barnmorskans individuella samvetsbetänkligheter så skall inte dessa avgörande påverka kvinnans rätt till hälsovård.”
Ur ”Internationella etiska koden för barnmorskor”, Svenska barnmorskeförbundet

Avslutningsvis är det mig veterligen inte barnmorskor som utför aborter, utan assisterar. För ingreppet krävs en legitimerad läkare. Det är därför märkligt att vi inte hör talas om (fler?) läkare som hänvisar till samvetsfrihet. Eller är det så enkelt att de barnmorskor som gör det har sökt sig till skrået för att förlösa liv; för att vara den som lyfter barnet från golvet.

 

Blott Sverige krusa för etik som inte bär

Nyköpings tingsrätt slog i en dom som kom på fredagen fast att den barnmorska som, hänvisande till samvetsfriheten, inte vill utföra aborter förlorade mot sin arbetsgivare, Landstinget i Sörmland.

Det nu aktuella fallet är inte det första där svenska domstolar dömer i strid med Europakonventionen som är bindande svensk lag. Särskilt hårt drabbade är barnmorskor. Samtidigt har en annan yrkesgrupp, journalisterna, samvetsfrihet inskrivet i avtal och yrkesregler.

Vad är samvetsfrihet?
Samvetsfrihet är friheten att följa sin religiösa eller moraliska övertygelse, i handling, underlåtelse till handling eller med ord. Det räknas som en mänsklig rättighet liksom religionsfrihet samt åsikts- och tankefrihet.

Samvetsfriheten regleras (juridiskt) i Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Konventionen förbjuder uttryckligen diskriminering till följd av hävdande av de rättigheter och friheter som försäkras där i.

Europakonventionens artikel 9
Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet

  1. Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet; denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer.
  2. Friheten att utöva sin religion eller tro får endast underkastas sådana begränsningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten, till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.

Länk till konventionen: http://www.echr.coe.int/Documents/Convention_SWE.pdf

I Europa är samvetsfriheten djupt rotad. Det har bland annat att göra med synen på den fria viljan som är tydlig i en kristen (katolsk) förståelse av människan. I ett försök från svensk sida att på Europeisk nivå göra inskränkningar i samvetsfriheten, antogs – tvärt emot det svenska initiativets ambition – en resolution (Europarådets resolution 1763) som garanterar all vårdpersonal rätten till samvetsfrihet.

Annars vill man från svenskt håll gärna framhålla vikten av mänskliga rättigheter. Så länge det inte går emot den inhemska uppfattningen om vad det innebär, vill säga. På Regeringens webbplats om mänskliga rättigheter visar man gärna hög svansföring.

I Regeringsformen (grundlag) regleras kroppslig integritet och rörelsefrihet. Den nämns här parentetiskt och kopplad till en fundering huruvida också den kan vara applicerbar på ofödda individer.

4 § Dödsstraff får inte förekomma. Lag (2010:1408).

5 § Var och en är skyddad mot kroppsstraff. Ingen får heller utsättas för tortyr eller för medicinsk påverkan i syfte att framtvinga eller hindra yttranden. Lag (2010:1408).

6 § Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i andra fall än som avses i 4 och 5 §§.

Yttranden, ja. Bör inte mänskligt liv förstås som en yttring?

Samvetet en samhällets grundpelare
Reinhold Fahlbeck, professor emeritus, juris doktor vid Lunds universitet, skriver den 2 maj 2015, en debattartikel i SvD som i sammanhanget är väl värd att läsas.

”Den svenska abortlagen står i överensstämmelse med artikel 9 i Europakonventionen (EKMR), bindande svensk lag sedan 1995. Denna ger envar rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. […] Bestämmelserna om samvetsfrihet som en mänsklig rättighet har en självklar grund. Utan medvetna och rena samveten faller hela samhällsbygget ihop. […] Människors samveten är samhällets grundpelare.”

Vad han hävdar i sin debattartikel är att vi har nödvändig lagstiftning på plats som stöd för samvetsfriheten. Men i Sverige tillämpas den inte.

Blott Sverige…
Hur var det då med journalisterna? Jo, journalistavtalets paragraf 3.3 lyder: ”Medarbetare får inte åläggas att utföra uppdrag som är förödmjukande eller som står i strid med hans eller hennes övertygelse.” Dessutom beslutade Journalistförbundets kongress att uppdatera yrkesreglerna som, avseende samvetsfrihet, nu säger: ”Beakta journalistavtalens bestämmelse om att medarbetare inte får åläggas att utföra uppdrag som är förödmjukande eller som står i strid med medarbetarens övertygelse.”

Vad är det som säger att en journalists samvete och övertygelse är överordnat en barnmorskas? Det lär ju inte i första hand vara så att en journalist, så som vårdpersonal, har att hantera konkreta situationer som handlar om liv och död. Skall detta förstås så att politisk övertygelse väger tyngre än ett liv? Och varför går Sverige, gång på gång, på tvärs med såväl grundläggande kristna etiska värderingar som vad våra medmänniskor på kontinenten tar för självklart?

Franciskus Urban