Tagg: Sverige

Kyrkan rustar i Europa

Trots den allmänna bilden av en krympande Kristen Kyrka i Europa visar den gammalkatolska rörelsen, genom Nordisk-katolska kyrkan, färg. Det är en positiv utveckling som märks i det att biskop Roald Nikolai säkerställer tillväxt och succession.

13-Salving-av-hendene-DSC5445Den senaste i raden av prästvigningar skedde i Stockholm i juni då den tidigare diakonen Albertus Magnus ordinerades till prästämbetet. Vigningsmässan genomfördes i Oscars kyrka på Östermalm under Pingsthelgen. Följande dag firade den nyvigde prästen sin missa prima i Vår Frus kapell i Gamla stan.

1-Introit_hymn_20160903_140332
Ordinationsmässa i Grimsthorpe slottskapell i närvaro av ärkebiskop Mikovsky från PNCC.

5_Anointing_of_the_hands_P1060255_compressed

 

 

 

 

 

 

Under 2016 vigdes fem präster i England, varav tre har en bakgrund i den anglikanska kyrkan. Vigningsmässan genomfördes i september i Grimsthorpe slottskapell i Lincolnshire. Samma år vigdes även den förre anglikanska prästen Dr. Frederik Irenäus Herzberg i Tyskland till det heliga prästämbetet.

Bilder från prästvigningen i Stockholm kan ses här.
Läs mer om den gammalkatolska rörelsen här.

Red.

 

 

Cisterciensisk tradition åter i Sverige

Det börjar tidigt om morgonen. I tystnad samlas bröderna i koret till det svagt upplysta kapellet. Det eviga ljuset brinner och på altaret är två ljus tända. Allt är stilla. En svag knackning hörs och alla reser sig. Morgonbönen – Laudes – tar sin början. – ”Gud, kom till min räddning”, sjunger försångaren och övriga svarar ”Herre, skynda till min hjälp”. Alla bugar djupt och fortsätter ”ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, så som det var i begynnelsen, nu är och skall vara, i evigheters evighet. Amen. Halleluja!” Sedan följer en rad psaltarpsalmer som sjungs eller läses växelvis. Ingen överröstar någon. Allt sker i stilla värdighet. Då alla böner är lästa och abboten utdelat välsignelsen knäböjer alla församlade i koret inför altaret.

kaufbeuren-hl-krescentia
Kloster St. Severin ligger strax söder om staden Kaufbeuren i Bayern.

Så inleds varje dag i klostret. Och sedan bröderna givit den nya dagen till Guds ära, korstecknat sig och samlas utanför kapellet utdelas omfamningar med hälsning till varandra om en god morgon. Frågor om nattens sömn ställs och man pejlar av att alla mår bra. Sedan bär det av till refektoriet för gemensam frukost innan dagens arbete börjar.

klosterladen-franziskanerinnen-kaufbeuren
Det dagliga arbetet är örtprodukter. Här ses OPRs produkter i franciskanernas klosterbutik (St. Crescentia) i Kaufbeuren

Motsvarande sker sedan flera gånger under dagen som avslutas där den började: i och sedan utanför kapellet där alla önskar varandra en välsignad natt. Arbetsdagen är slut; mörkret faller och ljusen släcks.

Mönster upprepar sig. Det är därför de kallas mönster. Denna dygnsrytm har levts i kloster i nära två tusen år. Gemenskap, arbete och studier som ramas in av bönerna och eukaristin. Jag är nyss hemkommen från det kloster jag tillhör, St. Severin i tyska Bayern. Det är moderhuset för den ekumeniska Cistercienserorden OPR – Order of Port Royal. Där möttes i helgen Generalkapitlet som är ordens högsta beslutande organ. Lite som årsmöte, även om mötet inte hålls mer än vart tredje år.

generalkapitel-stseverinVid mötet avhandlades en mängd frågor och det togs en rad beslut. Bland annat att inrätta en svensk provins av Orden. Det upprättades dessutom ett priorat under moderhuset som skall ansvara för provinsen. Beslutet, som har föregåtts av en lång tids förberedelser och skrivningar, fattades enhälligt och nu stundar ett styvt arbete med att på allvar etablera Orden i Sverige och Norden. Prioratet, som gavs namnet ”St. Stephanus” (S:t Staffan), tog som skyddspatron det helgon som många, många känner från visan ”Staffan stalledräng” – norra landets apostel.

Mer om St. Stephanus och det nyupprättade prioratet finns att läsa på den lika nya hemsidan för den svenska provinsen av Order of Port Royal. Där ges också en vidare bild av Ordens historia och vad den idag arbetar med.

klostergartenSäga vad man vill efter en tids kontemplativ vistelse hemma; med vandringar i klostrets örtagård, arbetet tillsammans med bröderna i ”labbet” och den djupa, hjärtliga atmosfären, så är ett stycke kyrkohistoria skriven. I och med det beslut som togs på den heliga Sunnivas festdag om att inrätta en svensk provins så är den Cisterciensiska traditionen tillbaka i Sverige.

Besök gärna den svenska provinsen på webben och i sociala medier:

Hemsida: www.port-royal.se
Facebook: www.facebook.com/oprsweden
Twitter: @oprsweden

Franciskus Urban

 

Religiöst motiverad förföljelse mot kristna flyktingar i Sverige

Asylsökande kristna har utsatts för förföljelse, diskriminering och hot här i Sverige. Det visar en undersökning om religiöst motiverad förföljelse mot kristna flyktingar i Sverige som Open Doors genomfört under våren.

– ”Under de senaste åren har ett stort antal flyktingar sökt sig till Sverige, samtidigt har det kommit flera rapporter om religiöst motiverad förföljelse mot kristna flyktingar här i landet. Därför har Open Doors under våren genomfört en enkätundersökning”, säger Anne Muench, projektledare för undersökningen.

Totalt har 123 enkäter besvarats av kristna flyktingar som alla har utsatts för förföljelse här i Sverige på grund av sin kristna tro. Det kan röra sig om dödshot, sexuella övergrepp, våldshandlingar och andra händelser. Samtidigt tros mörkertalet vara stort.

Av undersökningens 123 deltagare har över hälften (53 procent) utsatts för våldshandlingar minst en gång på grund av sin kristna tro. Nästan hälften (45 procent) har blivit dödshotade och 6 procent har utsatts för sexuella övergrepp på grund av sin tro.

– ”Det är oacceptabelt att sådant händer här i Sverige. Vi måste värna om religionsfriheten i vårt samhälle. Varje enskild person som utsätts för dödshot, våld, systematiska påtryckningar eller liknande på grund av sin tro är en för mycket”, säger Anne Muench.

Förövarna är i de flesta fallen andra flyktingar eller immigranter, men de drabbade rapporterar även om händelser utförda av översättare och tolkar som egentligen ska hjälpa den asylsökande i kontakt med bland annat migrationsverket.

En majoritet av de drabbade, 95 personer (77 procent), har konverterat från en annan religion. 48 personer har konverterat i Sverige.

– ”I rapporten framgår det att konvertiter är en särskilt utsatt grupp som behöver skydd och stöd, både från kristna församlingar, men också från myndigheter”, säger Anne Muench.

Kristna har utsatts för förföljelse på platser utspridda över hela landet. Enkäterna besvarades av flyktingar tillsammans med kontaktpersoner, som har haft en personlig relation till dessa flyktingar. Några har avböjt att svara på grund av rädsla för ytterligare förföljelse.

De 123 deltagarna har tillsammans rapporterat minst 512 incidenter, men bara 33 personer har polisanmält någon av händelserna. Många har avstått från att anmäla då man anser att det inte hjälper, eller för att de är rädda för att situationen kommer att förvärras.

– ”Det är viktigt att alla flyktingar får en bra kontakt med, och ett förtroende för polisen, så att fler vågar polisanmäla. Samtidigt som de vid ankomst borde informeras om Sveriges lagar, rättigheter och skyldigheter. Likaså ser vi också ett behov av fördjupad kunskap inom polisen, migrationsverket och andra myndigheter om kristna flyktingar som drabbas av religiöst motiverad förföljelse. Anmälningar inom detta område måste tas på större allvar. Sedan borde det vidtas aktiva åtgärder, som till exempel snabbare vägar till trygghetsboenden, för att skydda den drabbade”, säger Anne Muench.

Ladda ner hela rapporten: Flyktingrapporten-2017

Fakta:
Enkäterna, som undersökningen bygger på, samlades in mellan den 22 februari 2017 och den 3 maj 2017. Open Doors är en kristen internationell organisation som sedan 1955 arbetat för att stötta och vara en röst för kristna som lider av förföljelse och diskriminering över hela världen. Open Doors är politiskt oberoende och är inte bunden till något samfund eller förening.

Red.

Sverige, Stockholm 7/4 (2017)

Sju-fyra. Just nu finns inte mycket annat att säga om händelserna i Stockholm än att vi behöver varandra. Vi behöver samlas. Och idag behövs trösten, stödet och bönerna. Svaren får komma och känslorna kanaliseras i ett kärleksfullt, handfast omtag.

Vi delar den kommuniké som gick ut från Nordisk-katolska kyrkan i Sverige tidigare i eftermiddags:

Sverige har idag på eftermiddagen skakats av ett våldsdåd i Stockholm. Detta får så klart enorma konsekvenser. Inte minst för alla dem som är direkt drabbade. De förolyckade, de skadade innesluts i våra förböner – också anhöriga och all personal som är i tjänst med olika uppgifter och kapaciteter. Må Herren Gud skänka styrka och tröst.

Ta hand om dig och de dina. Trösta och stärk genom närvaro. I bön. Spekulera inte. Svar kommer tids nog. Sprid inga rykten. Rykten göder rädsla.

Må Guds helige ärkeängel Mikael bistå Sverige och oss alla i denna prövningens stund. I Jesu Kristi namn.

Kyrie eleison – Herre förbarma dig!

Fr. Franciskus Urban OPR
biskopsvikarie för Sverige

Glöm inte den odelade kyrkan i en nordisk allians!

Välj nordiska alliansen i samband med att Storbritannien nu på onsdag skickar in sin begäran om att lämna EU (”Brexit”). Det är P M Nilsson som i Dagens Industri (2017-03-26) anför den månghundraåriga drömmen och menar att ”[de] alla har kristna kors i sina flaggor”. Men också i en nordisk allians behöver medborgarna en kyrka som står på stadig apostolisk grund.

Kristnandet av Sverige och de nordiska länderna

Kristna influenser nådde det nordiska området redan under den romerska järnåldern och folkvandringstiden (300-500 e.Kr.) genom kontakter och handel med det romerska imperiet. Det var dock först i och med slutet av järnåldern, det man vanligtvis kallar vikingatiden, som den kristna missionen i Norden tog fart. I sinom tid fick kyrkans mission genomslag i full kraft i Norden och under 1000-talet brukar man anse att Norden blev kristnat.

Länktips: Kulturarv Västmanland om religion på medeltiden och tidskriften Populärhistoria om när Sverige blev kristet.

Influenserna kom från olika håll. England har satt stor prägel på kristendomen i Norge. Man pratar inte sällan om den keltiska spiritualiteten. Danmark nåddes till stor del från Tyskland, liksom Sverige. Men även kontakter med det bysantinska gav tidigt influenser. Finland är, även efter reformationen, till del ortodoxt.

Väl värt att notera är att då Norden kristnades fanns inga organisatoriska benämningar som ”ortodoxa kyrkor” eller ”romersk-katolska kyrkan”. Än mindre någon luthersk eller protestantisk kyrka. Den kyrka som nådde oss var den enda; den ortodoxa och katolska kyrkan.

En nordisk allians – vägen vidare?

Norden by Malene Thyssen WikimediaNär nu P M Nilsson i samband med Storbritanniens begäran om utträde ur EU prövar alternativa vägar för Danmark, Finland, Norge och Sverige menar han att ”[e]tt alternativ som därför ligger nära till hands, men som kräver mycket politiskt fotarbete, är att skapa en nordisk allians inom det europeiska systemet. Den drömmen har kommit och gått i många hundra år, men är lika giltig fortfarande.”

Nilsson trycker på att det finns många likheter och att vi till skillnad från övriga Europa har växande befolkningar: ”Enligt FN:s prognos fram till 2030 kommer de nordiska folken att växa med 20 procent. Övriga EU står still. Tyskland minskar. De nordiska länderna har också starkt växande ekonomier. I europeiska mått mätt är Finland, Sverige, Norge och Danmark tillväxtländer. Enligt IMF växer den nordiska ekonomin mest i Europa fram 2020.”

Och så har ”alla kristna kors i sina flaggor”, något som vittnar om ett likaledes delat arv. Länderna brottas också nu, femhundra år efter den lutherska reformationen och införandet av protestantismen, med sviktande medlemskader och urvattnade läror i de tidigare statskyrkorna. Också sönderfallet av det som byggde är en delad erfarenhet.

När den Europeiska unionen skakas av utträden och osäker grund finns lärdomar att dra. Om man på allvar menar något med inrättandet av en nordisk allians bör inte bara ekonomiska och demografiska parametrar tas i beaktande. Kulturen är i sammanhanget nödvändig och det kristna arvet i synnerhet. Detta har förbisetts i byggandet av EU och i dess utvidgning. Då Romfördraget skrevs under för i dagarna sextio år sedan var det måhända en självklarhet. Men idag är det ingen som vågar erkänna att den kristna kyrkan utgör ett sammanhållande kitt – än mindre sätta ner fötterna och låta det blir verklighet.

Därför bör stor del i det fotarbete som Nilsson skriver om utgöras av alliansarbete på många plan. Inte minst i renoveringen av det kristna livet och i förståelsen för den odelade kyrka som en gång nådde oss här uppe. Och detta är något som redan (de facto!) sker inom Nordisk-katolska kyrkan: bäraren av det gammalkatolska (västligt ortodoxa) arvet.

En uppmaning är på sin plats: Gör inte om samma misstag igen! Ha modet att erkänna och dra fördelarna av anledningen till att vi alla har det kristna korset i våra flaggor.

Franciskus Urban

Här på Gammalkatolsk idédebatt finns länkar till Nordisk-katolska kyrkans församlingar i Norden. Med ett klick kan du även finna församlingar, missioner och kloster i Tyskland, England, Frankrike, Italien och Ungern. Se vidare i huvudmenyn. 

Photo: ”Norden” by Malene Thyssen (Wikimedia)

Blott Sverige krusa för etik som inte bär

Nyköpings tingsrätt slog i en dom som kom på fredagen fast att den barnmorska som, hänvisande till samvetsfriheten, inte vill utföra aborter förlorade mot sin arbetsgivare, Landstinget i Sörmland.

Det nu aktuella fallet är inte det första där svenska domstolar dömer i strid med Europakonventionen som är bindande svensk lag. Särskilt hårt drabbade är barnmorskor. Samtidigt har en annan yrkesgrupp, journalisterna, samvetsfrihet inskrivet i avtal och yrkesregler.

Vad är samvetsfrihet?
Samvetsfrihet är friheten att följa sin religiösa eller moraliska övertygelse, i handling, underlåtelse till handling eller med ord. Det räknas som en mänsklig rättighet liksom religionsfrihet samt åsikts- och tankefrihet.

Samvetsfriheten regleras (juridiskt) i Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Konventionen förbjuder uttryckligen diskriminering till följd av hävdande av de rättigheter och friheter som försäkras där i.

Europakonventionens artikel 9
Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet

  1. Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet; denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer.
  2. Friheten att utöva sin religion eller tro får endast underkastas sådana begränsningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten, till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.

Länk till konventionen: http://www.echr.coe.int/Documents/Convention_SWE.pdf

I Europa är samvetsfriheten djupt rotad. Det har bland annat att göra med synen på den fria viljan som är tydlig i en kristen (katolsk) förståelse av människan. I ett försök från svensk sida att på Europeisk nivå göra inskränkningar i samvetsfriheten, antogs – tvärt emot det svenska initiativets ambition – en resolution (Europarådets resolution 1763) som garanterar all vårdpersonal rätten till samvetsfrihet.

Annars vill man från svenskt håll gärna framhålla vikten av mänskliga rättigheter. Så länge det inte går emot den inhemska uppfattningen om vad det innebär, vill säga. På Regeringens webbplats om mänskliga rättigheter visar man gärna hög svansföring.

I Regeringsformen (grundlag) regleras kroppslig integritet och rörelsefrihet. Den nämns här parentetiskt och kopplad till en fundering huruvida också den kan vara applicerbar på ofödda individer.

4 § Dödsstraff får inte förekomma. Lag (2010:1408).

5 § Var och en är skyddad mot kroppsstraff. Ingen får heller utsättas för tortyr eller för medicinsk påverkan i syfte att framtvinga eller hindra yttranden. Lag (2010:1408).

6 § Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i andra fall än som avses i 4 och 5 §§.

Yttranden, ja. Bör inte mänskligt liv förstås som en yttring?

Samvetet en samhällets grundpelare
Reinhold Fahlbeck, professor emeritus, juris doktor vid Lunds universitet, skriver den 2 maj 2015, en debattartikel i SvD som i sammanhanget är väl värd att läsas.

”Den svenska abortlagen står i överensstämmelse med artikel 9 i Europakonventionen (EKMR), bindande svensk lag sedan 1995. Denna ger envar rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. […] Bestämmelserna om samvetsfrihet som en mänsklig rättighet har en självklar grund. Utan medvetna och rena samveten faller hela samhällsbygget ihop. […] Människors samveten är samhällets grundpelare.”

Vad han hävdar i sin debattartikel är att vi har nödvändig lagstiftning på plats som stöd för samvetsfriheten. Men i Sverige tillämpas den inte.

Blott Sverige…
Hur var det då med journalisterna? Jo, journalistavtalets paragraf 3.3 lyder: ”Medarbetare får inte åläggas att utföra uppdrag som är förödmjukande eller som står i strid med hans eller hennes övertygelse.” Dessutom beslutade Journalistförbundets kongress att uppdatera yrkesreglerna som, avseende samvetsfrihet, nu säger: ”Beakta journalistavtalens bestämmelse om att medarbetare inte får åläggas att utföra uppdrag som är förödmjukande eller som står i strid med medarbetarens övertygelse.”

Vad är det som säger att en journalists samvete och övertygelse är överordnat en barnmorskas? Det lär ju inte i första hand vara så att en journalist, så som vårdpersonal, har att hantera konkreta situationer som handlar om liv och död. Skall detta förstås så att politisk övertygelse väger tyngre än ett liv? Och varför går Sverige, gång på gång, på tvärs med såväl grundläggande kristna etiska värderingar som vad våra medmänniskor på kontinenten tar för självklart?

Franciskus Urban