Tagg: SVT

Var fanns Kyrkan i kvällens Agenda?

Kvällens Agenda Special om terrorism, radikalisering och jihadism är just avslutat. Med i sändning var en rad namnkunniga forskare, politiker och sakkunniga. Man hade även med en muslimsk teolog från Malmö som arbetar med att förebygga radikalisering.

Ett återkommande begrepp var de så kallade ”utanförskapsområdena” som vuxit fram och expanderar i Sverige. Angered i Göteborg, Vivalla i Örebro och Tensta i Stockholm nämndes. Det anfördes att utanförskapet leder till radikalisering av unga och det är inte tu tal om saken: över trehundra personer har rest från Sverige för att ansluta sig till terrororganisationen IS – Islamska staten/Daesh. Dessutom bedömer säkerhetspolisen att det finns tvåtusen personer som är del i eller stödjer denna extrema miljö och ideologi.

Agenda20170917Vad man inte gjorde i programmet och mig veterligen inte gör alls, är att problematisera detta med ”utanförskapsområden” och att dessa, av den anledningen, utgör drivbänkar för islamistiska, jihadistiska rekryterare. Kan man verkligen prata om utanförskap?

”Utanförskap, utslagning eller marginalisering innebär att en individ eller grupp befinner sig utanför och känner sig vara utestängd från en gemenskap, exempelvis ett hem eller ett folk, dess arbetsliv, kulturliv eller samhällsliv. (Wikipedia)

Centralt för utanförskap är upplevelsen av utanförskap. Om en person eller grupp, utifrån sin egen situation, inte upplever sig som utanför, kan man inte belägga dem med ett utanförskap. Ett samhälle kan visserligen mena att grupper står utanför det allmänna och gemensamma. Men så länge den påstått marginaliserade gruppen inte själv upplever sig vara i utanförskap är det problematiskt att tala om ett utanförskap. I synnerhet använda det som förklaringsmodell till framväxten av våldsbejakande extremism.

Låt mig göra en jämförelse. Sett utifrån kyrkans perspektiv lever alla som väljer att inte vara del av kyrkan i ett utanförskap. Men de som väljer att inte leva inom kyrkan och dess liv upplever sig sannolikt inte vara utanför. Man kan därför, generellt, inte tala om ett utanförskap.

Man skulle i och för sig kunna hävda att de som inte deltar i kyrkans liv borde känna sig utanför samt att anledningen till att de inte gör det beror på okunskap. Om så, gäller även detta i utanförskapsområdena i Göteborg, Stockholm och Örebro.

Den intressanta frågan i relation till det som i Sverige beskrivs som ”utanförskapsområden” är om människorna som bor där; som skapar sin egen tillvaro där; som skapar sitt eget sociala och juridiska system där, är att se som utanför. Utanför vad? För ett utanförskap kräver att det finns något annat (ett annat samhälle; en annan gemenskap) som man faktiskt önskar vara del i.

Det är fullt rationellt tänkande individer

En av alla som intervjuades i kvällens Agenda var den före detta hemliga polisen PO Hellqvist, numera arbetande för den öppna polisen i dessa områden. Han vittnar om en starkt salafistisk miljö där man inte har något intresse av att integreras. Man vill helt enkelt bevara sitt eget. Hellqvist pratade om frånvaro av unga kvinnor i den offentliga miljön, om förekomsten av moralpoliser och om ett parallellt rättssamhälle. Tillgången på vapen är stor och det är vanligt med karismatiska salafistiska ledarfigurer. Han hävdade att detta är en ”drivbänk för extremism”, men kan man verkligen prata om ett upplevt utanförskap?

Vidare intervjuades Hamid Zafar, rektor i Biskopsgården i Göteborg. Han menar att Saudiarabien är motorn i det islamistiska påverkansarbetet men att ”de unga individer som blir påverkade är fullt rationellt tänkande. De är inte utsatta för svåra uppväxtförhållanden”. Vidare att det inte är någon slump att de flesta terrorresenärer från Sverige kommer från Angered, Vivalla och Tensta. ”Majoritetssamhället har kapitulerat”, menade Zafar.

Kunskap för att kunna konfrontera

Att det inte alltid rör sig om socialt utsatta unga individer som radikaliseras, vittnade även Karolina Dam från Danmark vars son Lukas konverterade till islam och som ”hjälparbetare” reste ner till Syrien och drogs allt längre in i terrorsekten IS. Under förevändning att åka till Turkiet. Det är, menade mamma Karolina, inte ”normalt att konvertera till islam” och att – om så sker – skall man som vuxen våga ställa de hårda frågorna till de unga. För, som hon menade, dessa rekryterare är sällan teologiskt skolade utan bygger sin retorik på våldsromantik. Karolina Dam avslutade med insikten att ”föräldrar inte klarar detta på egen hand. Inte heller myndigheterna”.

Och då kan man fråga sig var den kristna Kyrkan befann sig under sändningen? Varför var inte representanter från Kyrkan med som motvikt; som kunskapskälla; etisk kompass och vägvisare? Vad har ett västerländskt samhälle och dess medborgare Kyrkan till om inte som trygghet i svåra tider och vid samhälleliga påfrestningar?

En muslimsk teolog var med i programmet vilket må vara bra för att om möjligt förklara förhållandet mellan islam och islamism för de unga som är på väg att rekryteras till IS. Men samhället i övrigt, där ännu en majoritet säger sig tillhöra något kristet samfund, behöver också teologisk kompetens för att få förklaringar, kunskap och förståelse.

Som tidigare skrivits här på GID: Det är omöjligt för politiker att vända utvecklingen på egen hand. De och vi alla kommer att behöva Kyrkan. Ju förr de många inser detta, desto bättre. Och kanske kan även de som nu hävdas lever i utanförskap finna glädjen i Kristus.

Franciskus Urban

 

Kristnades och blev en del av Europa

Parallellt med rapporter om hur fornfynd kastas och går till metallåtervinning, rapporterar Sveriges television om att tidpunkten för då Sverige kristnades nu kan tidigareläggas. Man meddelar att den officiella historieskrivningen fram till nu angivit 1000-talet, men att den händelsen bör vara hundra eller kanske rent av hundrafemtio år tidigare. Detta tack vare vikingakvinnan Kata.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Tidigt kristet fynd i Åby, Danmark. 1000-talet

Arkeologen Johan Runer ”försökte slå larm i en debattartikel i tidskriften Populär Arkeologi (nr 4/2016) där han visade hur godtyckligt gallringen [av arkeologiska fynd] sker. Särskilt vid arkeologiska undersökningar före bygg- och vägprojekt, då fokus ligger på att snabbt och billigt få undan kulturarvet så att schaktmaskinerna kan ta vid.” Om detta skriver Svenska Dagbladet.

Även tidningen Mitt i har rapporterat om hur ”tusenåriga amulettringar från järnåldern gick till metallåtervinningen eftersom arkeologifirman som grävde helt enkelt inte hade möjlighet att ta hand om fynden”.
-”’Vad man gör är ju att man slänger vår historia!’ Säger Johan Runer, arkeolog vid Stockholms länsmuseum.”

När nu vikingakvinnan Kata från Västergötland undersökts närmare framträder en ny bild av hur Sverige kristnades. ”Fyndet visar på att det skedde tidigare än vad historikerna trott.” Detta rapporterar SVT Nyheter:

”De svenska historieböckerna behöver alltså uppdateras. Skelettet efter den kristna vikingakvinnan som hette Kata är nämligen inte det äldsta fyndet bredvid den utgrävda kyrkan i Varnhem. Enligt historikern Dick Harrison har åren av utgrävningar lett fram till ett viktigt fynd.”

– ”Om det här är sant, om det verkligen stämmer, så innebär det här en sensation. Det innebär att vi måste skriva om vikingatidens historia och vi får en helt ny berättelse om hur Sverige kristnades och drogs in den västeuropeiska kulturkretsen, säger Dick Harrison.”

SVT Nyheter rapporterar vidare att ”enligt historieböckerna fick kristendomen sitt genombrott i Sverige först efter år 1000. Men fyndet pekar på att kristendomen fick ett fäste tidigare än så.”

– ”Nu kan vi skriva tillbaka kristnandet i Sverige med hundra år, kanske hundrafemtio år, säger Dick Harrison, professor i historia.”

– ”Vi vet att hit kom det någon eller några och lyckades kristna, medan Ansgar misslyckades i Birka.”

Vad säger då historieböckerna? En enkel slagning i serien ‘Svensk kyrkohistoria’ från 1998 ger svar. Det handlar, i första bandet, om missionstid och tidig medeltid. Där nämns, bland många andra, Ansgar som kom första gången till Birka i Mälaren på 830-talet. Men vad som i sammanhanget är mer intressant är alltså de kontakter man hade med Kyrkan före missionen i Birka. Och då kan man tydligt se dels gravfynd men också förändringar i gravskicket. Dessa influenser går att ”belägga åtminstone under 500-talet. Det gäller gravar där den döde inte bränts. Från 800-talet kan också förändringar med avseende på gravarnas läge iakttas. De döda blev gravlagda i öst-västlig riktning med huvudet i väster.” (Tegborg Lennart (Red.), ’Sveriges kyrkohistoria: Missionstid och tidig medeltid’, Verbum, 1998, Andra tryckningen 2001, s. 35)

Så, min fundering är hur det kan bli en så stor nyhet av något som redan omnämns i historieböckerna? Kanske hade varit bättre att rapporteringen hade handlat om nya arkeologiska fynd som ytterligare belägger tidigare kunskap? Och göra ett större nummer av hur staten underlåter sig att ta hand om arkeologiska fynd, bland annat från en så formerande tid för ett Sverige i vardande som vikingatiden.

För som Dick Harrisson säger – och som beskrivs i verket ’Sveriges kyrkohistoria’: ”Efter hand vann europeiska ideal insteg i Skandinavien, och Sverige kom långsamt och senare än Danmark och Norge att införlivas i den europeiska gemenskapen, som ytterst var en kyrkligt bestämd storhet.” (Ibid, s. 35)

Och detta senare är något som är värt att repetera: ”Den europeiska gemenskapen, som ytterst var en kyrkligt bestämd storhet.”

Franciskus Urban

 

Såhär är det: ”Fråga efter lättare arbetsuppgifter under ramadan”

Knappt har artikeln ”Det är kulturen som bär politiken” (2017-05-26) publicerats och börjat spridas förrän Sveriges television på ett mer än önskvärt tydligt sätt bekräftar hur en kultur påverkas. Det var på nyheterna (Aktuellt) som det rapporterades om att idag, fredagen den 26 maj, inleds ramadan; muslimernas fastemånad. SVT upplyser sakligt i 21-sändningen om vad det innebär. En läkare intervjuas om vilka fysiska konsekvenser det kan få att avstå mat och dryck från soluppgång till -nedgång. Läkaren föreslår att arbetsgivare kan ge lättare eller förändrade arbetsuppgifter under perioden och att den muslim som iakttar seden att fastar upplyser sin omgivning om att ”såhär är det!

Som en jämförelse kan det vara av intresse att se hur samma mediekanal, SVT, beskriver den kristna fasteperioden innan Påsk (Påskfastan). En snabb sökning på SVTs webb ger vid handen ett inslag från den 14 april i år:

”Påskfirandet förändras och långfredagen är inte längre en dag av tristess. Förr var det både otänkbart och omöjligt att handla eller gå på krogen på långfredagen. Då skulle man sörja Jesu lidande på korset. Först 1969 tilläts restaurangerna att hålla öppet på långfredagen.

– Staten slutade reglera människors helgfirande. Det är ett uttryck för sekulariseringen. Vi gick in i en ny era, säger Richard Tellström, docent i måltidskunskap vid Örebro universitet och känd från tv-programmet ’Historieätarna’.”

Såhär är det! Vidare i samma artikel på SVT:

”I dag är långfredagen som en extra ledig dag, där man kan träna, göra utflykter, arbeta i trädgården eller gå på restaurang.”

”Påsken föregås av den 40 dagar långa fastan, som är sprungen ur romersk-katolsk tradition men levde vidare efter reformationen.

– Under fastan åt man fisk och mycket vegetariskt, säger Richard Tellström, måltidsforskare.”

”Kött var bara tillåtet på söndagar då man hade uppehåll i fastan. I dag kan en kristen fasta innebära att avstå från tv-tittande, sociala medier, alkohol, kött eller godis, enligt Svenska kyrkan.”

Såhär är det! Fullt med sakfel. Helt taget ur sammanhang. Helt utan respekt för bekännande kristna och vårt arv. Men helt i enlighet med rådande kulturarvspolitik och myndighetsstyrning av religiositet (visste du att Sverige har fått en ny myndighet som skall hantera de många religiösa samfunden?).

Den 1 mars i år, i samband med att Påskfastan inleddes, skrev vi härGammalkatolsk idédebatt följande:

”Förra året kunde vi läsa rubriker som ’Guldmånad för den vakne handlaren. Ramadan omsätter miljardbelopp’. Man hade från branschens sida förstått att nischa sig mot en specifik religiös grupp och, så klart, öka på vinsten. Trots att ramadan är fastetid. Livsmedelsföreningen skriver på sin hemsida samma år att ’muslimernas fastemånad Ramadan, som inleds denna vecka[1], ger allt större avtryck i handeln. Nu laddar Willys rusch på Ramadan-relaterade varor.’

Detta har med stor sannolikhet hjälpt till att öka människors kännedom om och förståelse för muslimernas fastetid, som avslutas med festen Eid. Fler människor i Sverige vet förmodligen mer om ramadan än om den tid som föregår firandet av Påsken.”

Såhär skall det tydligen vara?

Red.

 

Mera psykisk ohälsa: Om konsten att lära sig simma

I en tidigare artikel (”Psykisk ohälsa symptom på andlig törst”) ställdes det faktum att den psykiska ohälsan ökar (hälften av alla sjukskrivningar är av sådan art) i relation till det sekulariserade samhället. Artikeln, som har fått stor spridning, tar särskilt upp risken för självmord bland unga personer. Och i tillägg till det kan nämnas att även män över sextiofem är överrepresenterade i självmordsstatistiken.

Sveriges television har under vintern sänt programserien Idévärlden. Söndagen den 26 februari handlade det om, just, psykisk ohälsa. Åsa Nilsonne och Per Magnus Johansson samtalade tillsammans med filosofiprofessorn Fredrik Svenaeus som också presenterade veckans teori.

Har du inte sett avsnittet rekommenderas du att göra det:
Idévärlden, avsnitt 7, 26 februari 2017

Teorin som presenterades tog bäring på (och kritiserade) den nutida viljan att sätta diagnoser på all smärta och allt lidande. Men också den övertro som finns till att allt går att medicinera bort. Svenaeus menade att religionen, som tidigare var den instans som kunde förklara, lindra och trösta kom att ersättas av marxism och psykoanalys och att det nu lett fram till att vetenskapen (och medicinen) har blivit den nya religionen. Även om vetenskapen omöjligtvis kan tala om för oss hur vi skall leva, vänder vi oss idag till den just i det syftet. Hans svar är att en mer humanistisk (jfr humaniora) och filosofisk inställning till livet bör få ta plats för att därigenom kunna sätta smärta och lidande i ett sammanhang. ”Vi behöver filosofin för att analysera situationen” säger Svenaeus bland annat och drar parallellen till vikten av att kunna simma och att det är en färdighet som förebygger drunkning.

En av kommentarerna i det efterföljande samtalet som gavs av Per Magnus Johansson, psykoanalytiker och doktor i idé- och lärdomshistoria, var att ”det medicinska paradigmet är ett svar på vad som kommit att bli en demokratisk rättighet, nämligen ett gott liv, något som inte är hållbart.” Johansson menade även att ”lidandet är människans öde”.

Även om Johansson inte avsåg det, pekar hans kommentar tillbaka till den punkt där vi åter måste hämta näring för att komma till rätta med våra liv. Han pekar nämligen direkt på konsekvensen av människans högmod, vilken återgavs redan i den första av Bibelns böcker:

”Till Adam sade han: ’Du lyssnade på din hustru och åt av det träd om vilket jag befallt dig: Du skall inte äta av det. Därför skall marken vara förbannad för din skull. Med möda skall du livnära dig av den så länge du lever. Törne och tistel skall den bära åt dig och du skall äta av markens örter. I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd till dess du vänder åter till jorden, ty av den har du tagits. Jord är du, och jord skall du åter bli.’ Mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev moder till allt levande.” (1. Mos 3:17-20)

Med andra ord: hårt skall ditt liv vara för att du inte lyssnade.

Åsa Nilsonne tog i samtalet upp tråden med simkunnighet. Med referenser till den allegoriska bild som avsnittet använder sig av för att beskriva psykisk ohälsa (att ångest är som att sjunka längre, och längre ner i en djuphavsgrav) påtalar hon vikten av fler ”simlärare” inom vården. Men varnade samtidigt för att alla som utger sig för att vara simlärare inte är bra på att undervisa i simning. Och det är bara att instämma. Valet av inte bara simlärare utan lärare i största allmänhet är avgörande för om man som människa skall hålla sig i ljuset eller sjunka ner i den mörkaste avgrund.

the_ladder_of_divine_ascent_monastery_of_st_catherine_sinai_12th_centuryVad man som tittare på programmet på nytt slås av är hur den kristna tron, som burit så länge, också fortsättningsvis nämns som något passerat. Man återkommer ständigt i den här typen av samtal till behovet av det djupa, existentiella, fundamentala men fortsätter envist harva i samma kristendomsfientliga fält. I vanlig ordning nämns påfund som ”mindfulness” som svar. Och även om det för en filosof är roligt att filosofin ges en renässans så kan inte heller den ersätta den uppenbarade sanning som den kristna tron förvaltar.

Då vi nu är i inledningen av det kristna årets påskfasta och tematiken den första söndagen i Stora fastan är kampen mot frestelsen möter vi just den text ur Första Mosebok som citerades ovan. Och sett utifrån de villkor vi har att leva med finns ingen större tröst än att i Evangeliet möta den ”simlärare” som bättre än någon kan visa oss vägen till helande. Och det Jesus i samma söndags Evangelietext (Matteus 4:1-11) säger oss är att stå emot de falska lärorna; det som förvrider oss. Till och med i kraft av orden ”gå bort, Satan!” i de stunder vi ansätts och plågas.

Franciskus Urban

Över 5000 lagligt dödade på ett år

Ikväll (15 december) kommer Sveriges television ägna programmet Opinion Live en hel rad intressanta och högaktuella teman, flera med den gemensamma nämnaren etik. Vad som skall avhandlas är situationen i Aleppo men också begreppet godhet i förhållande till tiggare samt den i mångas ögon anstötliga samvetsfriheten.

Ämnet samvetsfrihet är aktuellt i den offentliga debatten och väcker starka reaktioner. Bland annat för att det påstås att samvetsfrihet strider mot såväl förnuft som människans frihet, något som är djupt missvisande. Tvärt om så är samvetsfriheten nödvändig och en princip som är viktig att stå upp för. Inte minst för att behålla värdigheten och vårda principen om livets okränkbarhet i samhällets många sektorer och livets olika skeden.

Tidigare har det här på Gammalkatolsk idédebatt publicerats artiklar om samvetsfrihet (”Blott Sverige krusa för etik som inte bär” samt ”Mera samvetsfrihet”) och jag vill här fortsätta resonemanget och vidga horisonten genom att flytta fokus från barnmorskans domäner till bland annat läkarens. Förhoppningen är att lyckas peka på principerna i stället för den känslostyrda politiken.

Var står du?

Skulle du mena att det är varje enskild människas rätt att, utan medicinska skäl, kräva förskrivning av narkotiska preparat av en läkare? Eller skulle det anses mer korrekt att läkaren säger nej till en sådan begäran utifrån en bedömning att preparaten är skadliga och vanebildande? De flesta skulle nog hålla med om att det senare är en sundare hållning, såväl etiskt som medicinskt, trots att det går emot patientens vilja och önskan.

Beslutet att inte förskriva narkotiska preparat utan medicinska skäl bottnar högst sannolikt i den etiska kod varje läkare har att förhålla sig till och som säger att läkarens roll är att skydda sina patienter samt rädda och upprätthålla liv.

Vidare: Vad skulle du säga om en så grotesk tanke att någon kommer till en vårdinrättning och kräver av jourhavande kirurg att, helt utan annan anledning än personlig önskan, amputera dennes ben? Även om motivet skulle vara att den sökande inte har behov av sina ben, hade du sannolikt tyckt det vore acceptabelt att kirurgen, hänvisande till samvetsfrihet, vägrar utföra ingreppet utifrån etiska principer. Detta trots att de går emot en uttryckt vilja och önskan.

Tänk nu om läkaren och kirurgen skulle bli av med sina anställningar på grund av att de nekar de sökandes vilja och önskan. Trots att de upprätthåller medicinsk etik och hävdar samvetsfrihet med stöd i internationella konventioner och inhemsk lag. Trots att de utgår från att skydda sina patienter.

Det kan tyckas vara två överdrivna exempel, men det som här är viktigt är principen. Principen! En princip är något som alltid är giltigt trots enskilda önskemål, lokala eller andra omständigheter. Ungefär som begreppet demokrati – något som, i principens namn, sägs gälla alla i ett givet samhälle.

Var befinner sig samhället?

Begreppet samvetsfrihet diskuteras för närvarande flitigt. Inte minst i samband med barnmorskors yrkesutövning. Jag har tidigare, i detta sammanhang, tagit läkarassisterat självmord (aktiv dödshjälp) som exempel och jämfört det som framförs som krav, att alla barnmorskor skall tvingas medverka vid abort, med att tvinga alla läkare att medverka till utsläckande av liv. Den jämförelsen har av somliga avfärdats som osannolik och så långt från verkligheten att det problemet aldrig kommer att aktualiseras. Men nu skall du höra!

I Kanada pågår just nu, sedan landet tidigare i år legaliserade läkarassisterade självmord, just den debatten. Och faktum är att det inte bara är en debatt; det händer i själva verket på riktigt. Sedan juni månad har över 200 läkarassisterade självmord genomförts bara i Kanada och nu hotas läkare med uppsägning om de inte accepterar att utföra eller medverka till aktiv dödshjälp.

I Holland togs förra året över 5500 liv aktivt inom ramen för det i lag understödda programmet för eutanasi (läkarassisterade självmord) och i Daily Mail rapporteras om hur drogberoende och psykiskt sjuka ser detta som enda utväg. Tidningen rapporterar vidare att den holländska lagstiftningen numera även omfattar människor som är ”socialt isolerade och ensamma”.

Också i vårt land lever många i ensamhet. Fler och fler lider av social isolering. Det sluttande planet är enligt somliga ett tramsargument, men den outhärdliga tanken slår mig: när blir dödshjälp en accepterad form av äldrevård i vårt land?

(Holländska Patients Rights Council har en sammanställning av ytterligare fakta och länkar om effekterna av eutanasi och läkarassisterade självmord här.)

Hög tid att sätta ner fötterna!

Detta handlar om värderingar och kan inte avfärdas så enkelt som att hävda individens självbestämmande och vilja. Det är fråga om principer som rör hela samhället. Samvetsfriheten är inskriven i internationella konventioner. Den är också en princip. Om vi sedan grundar ett ställningstagande på ”bara” etiska principer eller hävdar en kristen dygdetik är mindre viktigt. Men säkert är att samvetsgranna läkare och barnmorskor, precis som journalister och poliser, är något fundamentalt för en värdig utveckling i samhället.

Det skall bli mycket intressant att se kvällens avsnitt av Opinion Live. Inte minst doktorn i etik, Ann Heberlein, som skall medverka, har gjort sig känd för att hävda principer och för att argumentera principiellt och sammanhängande. Frågan är hur det tas emot och om programledaren har förstånd att låta henne och förespråkaren för samvetsfrihet tala till punkt, eller om känslorna på nytt tillåts styra.

Franciskus Urban

 

Början och slutet, A och O

”This is the end of the West as we know it”, skriver Carl Bildt i Washington Post. “Detta är slutet på västvärlden som vi känner den” ekar medierna i Sverige, däribland SVT. Detta som svar på utgången av presidentvalet i USA.

Du har med stor sannolikhet redan konsumerat denna nyhet. Men – och med handen på hjärtat: vad var din spontana reaktion? Tänkte du att Bildt är en del av etablissemanget? Att han ger röst åt de krafter som föraktar folkets mening? Eller var din första reflex att avfärda honom som högerman eller att omfamna honom som en person med ett ovanligt öppet sinne för demokratiskt patos? För det är ofta så vi värderar nyheter: håller jag med eller inte? Rätt eller fel sida?

Gick du alltså i fällan att inte fundera djupare?

Europa (och västvärlden) står inför en rad svårigheter. Flyktingströmmar och migration skapar oro och osäkerhet. Demokratitröttheten breder ut sig. Brexit får konsekvenser. Vapenskrammel, hot och övertramp. Islamistisk extremism. Brottslighet. Hopplöshet. Ja, listan kan göras lång och den varierar beroende på vem man frågar. Vi kommer dock inte ifrån att det finns frågor att ta tag i men att lösningarna kräver mer än bara kosmetiska och populistiska metoder.

Splittring och söndring uppstår då man inte är överens om grunden. Ligger bara den fast, kan människor ha överseende med olikheter. När grunden inte är på plats kan också den minsta meningsskiljaktighet leda till katastrof.

Bildt skrev vidare i sin artikel att det ”bara var med svårighet som ledarna i Europa kunde samla sig efter valet i USA, slitna mellan chocken över resultatet och nödvändigheten att bevara det som kan bevaras av västvärlden…” (Washington Post)

Vad är det som kan och skall bevaras? På vad är Europa byggt? Vari består grunden som en gång höll samman och som skapar fred?

Jag skrev själv i en essä 2015 (Kyrkan – garanten mot islamisering) som kom ut i bokform i år, att den grund vi nu inser att vi behöver kastades ut med precision i takt med att välstånd samt politiskt och mänskligt högmod växte. Och nu står vi där i sorg över det barn som kastades ut.

Frågan vi måste ställa oss är om vi är villiga att vinna åter vår fasta klippa?

Det kan här vara på sin plats att citera biskopen i Nordisk-katolska kyrkan, teologie doktorn Roald Nikolai Flemestad, som i augusti 2015 skrev om kristendomen och europeisk kultur:

“What then are the main biblical notions which Christianity fused into European civilization?

First and foremost the notion that God, our Creator, can be addressed as a person to whom the individual stands responsible for his or her life. This responsibility presupposes that man enjoys moral freedom. Therefore we must ask forgiveness from those we have wronged. To this idea of justice it follows that we must strive to be a better person. The distinction of a before over against a now presupposes that time is not an endless cycle of predetermined repetitions but open to repentance and change. In short, living in God’s creation mankind is invited to enter the history of salvation.

It was this idea of a transcendental reality as the purpose of human life that the philosophers of the Enlightenment rejected. “Man needs no foreign help” to find happiness, say the philosophers, reason can on its own provide progress by integrating the natural and the moral in a higher harmony. The task was therefore to liberate society from the grip of Christianity. The success has been self-destructive. When “God is dead”, as Nietzsche told us, man dies too. European society can not survive if it consciously continues to ignore its own inheritance.”
(Ur Christianity and European culture)

Samma år skrev han, kanske profetiskt, om den turbulens vi befinner oss i:

“In these turbulent times of ours, we may ask if not the time has come now to read again the Book of Revelation.”

“Despite the mythological language used in the Apocalypse and the references to events at that time, the description which is given in Chapter thirteen of the loss of freedom to think and act, seems strangely relevant to the our experience of living in a society becoming more and more corrupted by the ideology of political correctness. Moreover, the brainwashing power of the modern media deceitfully buries serious moral issues ‘beneath the avalanche of morbid kitsch and populistic trivia’, to borrow the words of Michael Burleigh’s cultural criticism”

“The message of Book of Revelation for all times is that Christians should not give in even if the situation around them may seem hopeless. The life of a Christian is never easy. In this world we must exercise patience and faith but our endurance is not in vain, for our deeds will follow us to the triumph in heaven (14:1ff, 12f).”
(Ur Apocalyptic reflections for the new year)

Carl Bildt menade sig inte vara alarmistisk. Det är inte heller jag. Däremot är det dags att se bortom rubriker och allmänt tyckande. Det är hög tid att restaurera grunden. Detta är A och O, nu och för framtiden.

Franciskus Urban

 

Det lilla jobbiga ordet kall

Det råder krisläge på en rad områden. Inte minst inom äldreomsorgen. Andelen äldre i befolkningen ökar. Fler kommer i framtiden att behöva hjälp och insatser. Samtidigt är det svårt att rekrytera personal till exempelvis hemtjänsten. Detta är en ekvation som inte går ihop. Men det är inte främst pengar som behövs för att lösa krisen. I stället handlar det om att damma av det skamfilade kallet. Vad som behövs är att fler förmår se utanför den egna personen.

Man har under hösten kunnat följa hemtjänsten i serien ”Sveriges bästa hemtjänst”. Och i kväll (måndagen den 7 november 2016) sändes en avslutande debatt om äldreomsorgen på SVT. Det går att se debatten i efterhand via SVTPlay men också att följa det vidare samtalet i sociala medier via #svthemtjanst

En rad politiker, forskare och experter var samlade jämte såväl vårdtagare som personal i äldreomsorgen. Bland annat medverkade professorn i geriatrik, Yngve Gustafson, som hävdade att ”äldre systematiskt diskrimineras” genom att inte erbjudas den vård och omsorg de borde ha rätt till.

Allt mer resurser för vård av våra äldre har över åren flyttats från äldreboenden till att insatserna skall genomföras hemma. Det är säkert så att många av de äldre önskar bo kvar hemma så länge som möjligt och såväl högre genomsnittsålder som förbättrad hälsa talar för det. Ändå vittnar många om att de gärna hade flyttat till någon form av äldreboende. I detta sammanhang försvaras ibland en växande hemtjänst, på bekostnad av platser på äldreboenden, med att det är en billigare lösning för kommunerna.

Greger Bengtsson från organisationen Sveriges kommuner och landsting (SKL) fick frågan just om det blir dyrare med äldreboenden jämfört med att ge vård- och omsorgsinsatser i de äldres egna hem. Han menade att det inte är självklart billigare med hemtjänst och menade att en utbyggnad av de olika boendeformer som finns (vårdboende och trygghetsboende) är ”bra för äldreomsorgen och bra för de äldre”.

Pengar är inte lösningen
Som vanligt är det pengar och resurser man väljer att fokusera på. Dessutom höjs röster för att höja lönen för de anställda för att behålla och kunna nyrekrytera personal. Men att pengar i alla lägen är den enda saliggörande lösningen är en myt. Samtidigt är det lättare att prata om och gömma sig bakom budgetposter än att ta tag i de bakomliggande orsakerna till krisen.

Samma tendenser har vi sett avseende motsvarande kris i skola och inom polisen där det (alltid) verkar vara så att högre löner leder till bättre resultat. Men högre lärarlöner kommer inte att leda till högre ranking i PISA-undersökningar. Högre lärarlöner kommer inte att stimulera kunskapsbildning och lärande. Inte heller finns det någon automatisk koppling mellan högre polislöner och lägre brottslighet.

Högre löner, i sig, löser inga kriser!

Hur ser framtiden ut?
Statistiska centralbyrån (SCB) skriver på sin hemsida att det i ”framtiden väntas betydande brist på vård- och omsorgsutbildade. Även om intresset bland gymnasieungdomar skulle öka och betydligt fler skulle examineras från komvux är risken stor att antalet utbildade inte når upp till efterfrågan år 2035.”

”Sedan år 2000 har antalet personer som är 80 år eller äldre ökat med cirka 10 procent, vilket är i ungefär samma omfattning som den övriga befolkningen. Nu när den stora gruppen 40-talister blir äldre står vården, och framförallt äldreomsorgen, inför en stor utmaning. Mellan åren 2015 och 2035 väntas gruppen som är 80 år eller äldre öka med 76 procent, från cirka 500 000 personer till närmare 890 000. För att klara av vård och omsorg enligt dagens nivå krävs en omfattande expansion av äldreomsorgen.” Länk till SCB

En bild av hur många som kommer att behöva rekryteras i en nära framtid presenterade Svenska kommunalpensionärernas förbund, SKPF, i en rapport:

”Samtliga bedömare anger att minst 250 000 måste rekryteras till välfärdssektorn i vid bemärkelse fram till år 2030. Pensionsavgångar står för ungefär 60 procent och de ökade antalet yngre och framför allt äldre för 40 procent. Enbart till äldreomsorgen behövs fler än 150 000 personer. […] Under samma period växer arbetskraften med endast 280 000 personer. I princip behövs hela ökningen av arbetskraften för att tillgodose de framtida personalbehoven endast i välfärden, utan några ambitioner om kvalitetsförbättringar.” Detta rapporterade Göteborsposten

Vi behöver förebilder med kall
Läser man dessa siffror verkar det hopplöst. Desto viktigare är det då, för att det skall bli så bra som möjligt, att samhället tar tag i problemet i grunden och att alla aktivt verkar för en förändring av värderingar och känsla för det gemensamma. Här har föräldragenerationen en synnerligen viktig roll. Och det som möjligen kommer att svida är att de inte bara måste prata utan också verka som föregångsmän och -kvinnor.

I skolans värld heter lösningen respekt för och intresse för att vilja lära sig. Det handlar om ordning och reda. Det handlar om disciplin. Det handlar om grundläggande värderingar. Det handlar om att värdesätta både kunskap och lärare. Och det motsvarande gäller för vård och omsorg, men också polisväsende och det militära skyddet av vårt territorium.

Och så har vi det lilla men hatade ordet ”kall”, något som vi måste damma av och lära oss lyssna till. Det som behövs är människor som vill gå utanför sig själva och göra tjänst för andra, för det som är större än den egna personen. Där måste vi våga börja. Där finns lösningen.

Så, vad är ditt kall?

Franciskus Urban