Tagg: The Benedict Option

Det är kulturen som bär politiken

Rod Dreher, författaren till The Benedict Option, skriver att ”idag är kulturkriget, som vi kände det, över. De så kallade värdeväljarna – socialt och religiöst konservativa – är besegrade och fösta ut i den politiska marginalen.” Detta samtidigt som många här hemma sätter sin tillit till politiska krafter med just det programmet. USA brukar ju sägas ligga något årtionde före oss, så vad sker här då konservativa politiska krafter är förpassade till marginalerna?

Somliga kommer säkert att jubla. Samtidigt ger det oss några års försprång att kunna rätta upp den situation många idag menar utvecklar sig i fel riktning. Kärnan i det Dreher skriver är att vi som kristna inte får lura oss till att sätta vårt hopp till politiker.

”Likt människor i andra västerländska demokratier befinner sig amerikaner i ett politiskt jordskalv, skakandes grunderna för efterkrigstidens ordning. De gamla, välbekanta kategorierna som ramade in politiskt tänkande och dess diskurs är döda eller döende. Var passar ortodoxt kristna in i denna framväxande realitet? På vilken sida borde vi vara? Har vi någon sida över huvud taget?

Svaret kommer inte att uppskattas av konservativa kristna vars förståelse av kyrka är det republikanska partiet under bön, eller som tar sig till röstbåset med större övertygelse än vad de visar under söndagens gudstjänst. Även om det återstår ett fåtal möjligheter till framsteg för traditionell politik borde ökad fientlighet gentemot kristna, liksom den moraliska förvirringen bland värdeväljare, inspirera till att vi föreställer oss en bättre väg framåt.

The Benedict Option (Det Benedictinska vägvalet) manar till ett radikalt nytt sätt att göra politik; en handgriplig lokalism baserad på pionjärarbete av östblockets dissidenter som trotsade kommunismen under kalla kriget. En västlig variant av ’antipolitisk politik’, för att använda ett uttryck myntat av den tjeckiske politiska fången Václav Havel, är den bästa vägen framåt för ortodoxt kristna som söker konkret och effektivt engagemang i det offentliga utan att förlora vår integritet eller mänsklighet.” (Rod Dreher, The Benedict Option, 2017)

Vad det handlar om är inte att det är fel i sig att som kristen lekman engagera sig politiskt, men att det som har utvecklats tokigt i vår kultur inte kan lösas genom politik i första hand. Problemen ligger djupare än så.

Besök gärna Rod Drehers blogg: Head Not For The Hills, Brethren

Det handlar om kultur

Det har sagts många gånger tidigare men förtjänar upprepning: Politiska resultat bestäms i slutändan av kulturella influenser, inte tvärtom. Om du vill ändra politiken, måste du ändra kulturens riktning. Utan tvekan kan en regerings politik bidra till kulturella trender. Men i ett demokratiskt samhälle fattar offentliga tjänstemän, som väljs av en majoritet av väljarna, de politiska besluten.

Ingelhardt
Karta som visar skillnader i kulturella värderingar världen över, grundat på omfattande systematisk forskning. Källa: Wikipedia

Trots den medborgerliga plikten att rösta – vilken också gäller kristna – krävs mycket mer för att det offentliga skall kunna genomsyras av kristna värderingar. En kultur danas genom befolkningens vilja och beslut. Vi påverkas av de värderingar som våra föräldrar omfattas av. Vi formas av de utbildningsmiljöer vi befinner oss i. Varje form av underhållning, oavsett det är musik, film eller litteratur, har potential att påverka sinnet och själen hos publiken. Även lagar, som har en pedagogisk funktion, stiftas av våra folkvalda. Så åter igen springer varje fundamental förändring ur kulturen.

När grundläggande sociala institutioner som familjen sönderfaller på grund av destruktiva personliga val, blir följderna förödande. Fattigdomen växer och brottsligheten stiger. Hela stadsdelar och samhällen drabbas av konsekvenserna. Dessa problem kan förvärras av statliga ingripanden, men många goda avsikter har gått fel.

Om vi vill åtgärda vår tids problem måste vi börja odla människans själ. Våra val bestäms av vår moraliska och andliga daning. Gud gav oss fri vilja att välja hans nåd och hans gåva för frälsning. Ännu finns det goda ortodoxt kristna som vet hur man lever det goda livet, sprunget från den gudomliga uppenbarelsen. Sanningen är inom räckhåll. Men om vi gömmer evangeliets ljus under en skeppan, kan inget gott uppnås (Luk 8:16-18).

Därför är den traditionella kristna och andliga traditionens visdom desperat nödvändig idag. Inget politiskt val kommer att förändra landets vägval dramatiskt. Vad som kommer att göra skillnad är det långa och svåra arbetet med att odla ett kristet samhälle; en kristen kultur. Det börjar med oss själva och våra familjer och livet i församlingen. Det förs vidare över i skolor och arbetsplatser. Med tiden kommer evangeliet återigen att gå i bräschen för det offentliga medvetandet. Att arbeta mot detta mål borde vara varje kristens kall.

Ingen ny kunskap

Om man som politiker tar kontroll över de underliggande lagren; kulturen, kan man påverka befolkningen. Så kan man över tid behålla makten. Även om det heter att ”all makt utgår från folket”. Har man lärt människor vad de skall tycka, är slaget vunnet. Detta är ingen ny kunskap. Tvärt om, det är något som tillämpas fullt ut.

Vi har här tidigare skrivit om Värdegrundsdelegationen vars uttalade ambition var att ”främja förtroendet för staten”. Nu har Värdegrundsdelegationen flyttat in under Statskontoret och Finansdepartementet. Presentationen av verksamheten är dock fortsatt lös i kanten: ”Regeringen har tillsatt Värdegrundsdelegationen, en arbetsgrupp inom regeringskansliet, som genom aktiviteter, skrifter och andra utåtriktade insatser ska verka för att respekten och förståelsen för den statliga värdegrunden upprätthålls på alla nivåer i statsförvaltningen”

Läs mer om synen på kulturarvet: Regeringen: kulturarv utan spar av kristet arv

Varför finns det ett nationellt sekretariat för genusforskning? Jo, för att medborgarna, du och jag, skall lära sig vad som är ”rätt och fel”. Och var bör man, förutom i familjen, sätta in en kraftig kil, om inte i universitetsvärlden där den uppväxande generationen kan impregneras med rätt värderingar.

Det nationella sekretariatet för genusforskning verkar sedan 1998 vid Göteborgs universitet på uppdrag av regeringen. I verksamhetens fokus står två kunskapsområden, nämligen genus och jämställdhet. Deras vision lyder: ”Genom kunskap och kritiska perspektiv utmanar vi maktordningar och flyttar gränser för vilket samhälle som är möjligt.”

Och vad är möjligt? Vi ställde frågan här tidigare i maj månad, hur det kan komma sig att så många på så relativt kort tid har anammat det här med ”Pridefestivaler”? Och hur så många, helt plötsligt, menar att ”flytande könstillhörighet” är något av det mest normala man kan tänka sig? Och att det är en ”mänsklig rättighet”. Svaret är enkelt: Man har målmedvetet arbetat för att det skulle ske. Pukt!

Vägen vidare

Om du, som jag, innerst inne håller med om att det finns ordningar som bör bevaras och traderas vidare till nästa generation, så är det nu hög tid att sätta ner fötterna. Men inte i det politiska träsket, för där finns bara mer av samma. Och just nu är det inte mer av samma som behövs för att vi skall kunna återskapa ett väl fungerande, moraliskt och mänskligt samhälle. Vad som behövs är lite gammal, hederlig, kristen kultur och tradition. Vad som behövs är att vi vänder oss till det glada budskapet om den slutliga segern. Evangelium, stavas det. Det enda som möjligen kan stå i vägen är du.

Franciskus Urban

Gemensamhet – nyckeln till framgång för kristenheten

Boken The Benedict Option som kom ut tidigare i år får mycket uppmärksamhet. Nu är det hög tid att tala om hur framtiden kommer att gestalta sig för kristna. I en amerikansk artikel menar man att om inte trenden bryts så har den genomsnittliga protestantismen bara 23 Påskfiranden kvar. Sedan har den minskat så mycket att inget återstår. (Washington Post, 2017-04-28). Liknande siffror uppger Svenska kyrkan och om nuvarande trend håller i sig kommer bara 45 procent av Sveriges befolkning tillhöra Svenska kyrkan år 2030 (SVT 2017-01-11). Eftersom den allmänna kunskapen om det kristna arvet är låg, kan likhetstecken – i viss mån – dras till hur antalet kristna totalt kommer att minska. Om inget görs, vill säga.

communio-weddingNyckeln till framtiden för kristenheten är gemensamhet. Ordet i sig förtjänar uppmärksamhet. Det rymmer något utöver alldaglig gemenskap, nämligen samhörighet. Lägg därför ordet gemensamhet på minnet. Det är därför nu inte bara hög tid att tala om de framtida hoten men om hur kristenlivet kan vidmakthållas. Detta är inte taget ur The Benedict Option utan från insikt och levd erfarenhet. Men The Benedict Option befrämjar och stödjer denna insikt.

Maggie Gallagher skriver i The Stream (2017-05-04):
”Det finns ingen framtid i den liberala kristendomen […] Verka inte bara för det allmänt goda. Erbjud praktisk, konkret hjälp till dem du hör samman med. Bygg gemensam identitet. Uppmuntra till och främja handlingar som anses gränsa till fantasi. Kom ihåg framtiden. Föreställ dig det förflutna. Berätta berättelser. Uppmuntra äktenskapet och familjebildning. Skapa känslomässigt varma relationer i hemmen och i kyrkbänkarna. Lär ut hushållning, självförnekelse och hårt arbete. Praktisera hushållning, självförnekelse och hårt arbete.”

Nödvändigheter, kall och hårt arbete

Några av de omistliga saker som definierar vad det är att vara och leva som kristen är gemenskap i en församling, tillgång till de heliga sakramenten (Eukaristin/nattvarden, dopet, konfirmationen/krismering, äktenskapet, bikt, de sjukas smörjelse och vigning till ämbetet) vilket med naturlighet omfattar tillgång till en präst, undervisning och själavård. Ingen kristen klarar sig utan något av detta.

Frågan är hur alla kristna verkligen får tillgång till detta basala. Det är ju inte på alla orter i vårt land där det är möjligt. Här följer ett antal punkter som kan användas för att bygga gemensamhet och en framtid:

  • Bygg små gemenskaper på orten. Börja med de närmsta och bjud in fler, men antalet är inte avgörande.
  • Bestäm er för att ni vill leva som kristna i gemensamhet.
  • Erkänn för er själva att den kristna tron och läran, så som den förmedlats sedan upplysningstiden, har påverkats och förändrats av världsliga och mänskliga lidelser och därför gjort avsteg från det ni behöver – att söka er tillbaka till ursprunget; den odelade Kyrkan.
  • Bestäm er för att ett annat liv är möjligt. Gör motstånd mot omoral, relativism, osanning och girighet.
  • Ta kontakt med präst som är vigd i den tradition som i trosbekännelsen säger ”en, helig, katolsk och apostolisk Kyrka” och som står under en erkänd biskop (Här finns adresser).
  • Träffas regelbundet för gemensam bön.
  • Bestäm er för att söndagar är heliga. Sträva efter att delta i någon liturgi varje söndag.
  • Börja samla pengar och resurser för att i framtiden kunna grunda en församling.
  • Håll löpande kontakt med präst och/eller diakon för undervisning och själavård. Be prästen komma så ofta som det är möjligt för att fira den heliga Mässan.
  • Studera och lyssna till gruppens präst. Han har biskopens förtroende.
  • Uppmuntra varandra till andlig mognad och växt.
  • Praktisera hushållning, ödmjukhet och sträva efter helgelse (helighet).
  • Tacka och ära Gud för varje dag. Lev varje dag i Guds tjänst.
  • Fortsätt att bedja för er själva och för Kyrkan.

Detta är bara början. Men det är en början. En god början. Ett kommande steg kan sedan vara att bland er kalla och avskilja en diakon som vigs av biskopen för tjänst i gemenskapen. Och man måste ju börja någonstans, någon gång.

Vi vet av erfarenhet att ingen lär göra jobbet åt oss. Men många gånger behövs det bara en eller ett par eldsjälar som tar steget så kommer fler att följa. Vi fungerar så som människor. Det som behövs är att någon svarar på kallet och visar på ledarskap. Så svårt – så enkelt.

Rod Drehers bok The Benedict Option kommer med stor sannolikhet att intressera många. Den kommer att skapa drömmar och få människan att inse att något annat är möjligt. Men om det verkligen skall ske något; för att fler skall orka leva kristenlivet, kommer det att krävas att människor av kött och blod gör aktiva val och ansluter sig till det som är påbörjat.

Franciskus Urban

‘A Swedish Benedict Option’

Efter publiceringen av ’Kristna som minoritet räddas ur barbari’ här på GID, skriver tidningen The American Conservative, och då ingen mindre än dess senior editor, Rod Dreher, tillika författare till boken ’The Benedict Option’ (som artikeln till stor del handlar om), om Gammalkatolsk idédebatt.

Dreher översätter en tidigare artikel från GID (’San Francisko – den lilla kyrkbyn. En vision för överlevnads skull’) till engelska och publicerar den med förståelsen att det finns ett levande exempel; ett vägval för kristna. Då Dreher även länkar till Nordisk-katolska kyrkan samt till Gammalkatolsk idédebatt sluter vi oss till att det är vad som avses med ”A Swedish Benedict Option”.

Självklart gäller detta inte enbart Sverige utan alla de länder där Nordisk-katolska kyrkan är representerad och verkar. Biskop Roald Nikolai, som är väl bekant med boken The Benedict Option, säger att den väl bekräftar den mission vi bedriver som bärare av det gammalkatolska arvet, i den odelade kyrkans tro och lära.

americanconservative_dump_a-swedish-benedict-option_20170508
Hela artikeln av Rod Dreher kan läsas här: http://www.theamericanconservative.com/dreher/san-francisko-a-swedish-benedict-option/

Vi är så klart glada och hedrade över att uppmärksammas i internationella media, av en så namnkunnig person som Rod Dreher på ett så positivt och uppmuntrande sätt.

Red.

 

Kristna som minoritet räddas ur barbari

Efter artikeln om den lilla kyrkbyn med visionen om att dra sig undan och börja om på nytt och att göra det i gemenskap med andra; på en gemensam grund, levererades boken The Benedict Option av Rod Dreher. Det är en rykande färsk bok som kom från trycket efter det senaste presidentvalet i USA. Bokens undertitel är ”A strategy for Christians in a Post-Christian Nation”.

Igenkänningsfaktorn är hög! För den som av olika anledningar helst väljer att inte läsa på engelska kan få tillgång till samma tankegångar och resonemang genom att läsa Gammalkatolsk idédebatt. Och då inte bara artikeln om den lilla kyrkbyn, utan allt vad som är skrivet om relativism, sekularisering, avsaknad av etisk reflektion, modernism etcetera.

AfterVitrueAndTheBenedictOptionThe Benedict Option rekommenderas. Liksom boken After Virtue (av Alasdair MacIntyre) vilken Dreher refererar till. Bland annat tas begreppet emotivism upp vilket MacIntyre definierar som ”the idea that all moral choices are nothing more than expressions of what the choosing individual feels is right.” Även detta är ett tema vi har skrivit om här tidigare, ett tema som går hand i hand med såväl sanningsrelativism som identitetspolitik.

Bortom det mänskliga

After Virtue betyder ungefär ’[tiden] efter dygden’. I ett post-dygdigt samhälle håller individen maximal frihet både vad avser tanke och handling som ett högsta värde. Detta, skriver Dreher, leder till att samhället blir en samling av främlingar som var för sig följer sina egna intressen till så liten ansträngning som möjligt.

Att forma ett samhälle som är post-dygdigt kräver, menar Dreher, ”att man överger objektiva moraliska principer; vägrar att acceptera någon som helst religiös eller kulturellt sammanhållande narrativ med upphov utanför en själv, bortsett från det självvalda; avfärdar minnen från det förgångna som irrelevanta; och distanserar sig själv från gemenskap samt icke självvalda sociala förpliktelser.”

Detta sinnelag, skriver Dreher, liknar det som brukar kallas barbarism. ”När vi tänker på barbarer, föreställer vi oss vilda, rovgiriga stammar vars män far fram genom bebyggelse, huvudlöst fördärvande civilisationens strukturer och institutioner, bara för att de kan. Barbarer är styrda enbart av sin vilja till makt och ingen varken kan något eller bryr sig om det de förintar.”

”Enligt denna standard (beskrivning) – trots välstånd och sofistikerad teknologi – lever vi i det moderna Väst under barbari, även om vi inte erkänner det. Våra vetenskapsmän, våra domare, våra prinsar, våra akademiker och skribenter är i färd med att demolera tron [på Gud], familjen, kön, ja till och med vad det innebär att vara människa. Våra barbarer har bytt ut djurpälsar och spjut från det förgångna till skräddarsydda kostymer och smarta telefoner.”

Att höja sig och blicken

I ljuset av att vi lever i en ”dödskultur”, som Dreher kallar den, är mycket av det vi idag ägnar energi åt rena struntsaker. Politik är ett sådant område. Om man menar att valet står mellan Trump och Clinton; mellan Macron och Le Pen eller mellan SD och vilket annat parti som helst, har man inte riktigt förstått allvaret. Skillnaderna mellan dessa så kallade extremer är på det stora hela försumbara. Valet, eller slaget, står mellan helt andra och mer genomgripande krafter. Och det är en impopulär sanning att ”politik kommer inte att rädda oss” (Dreher). Och författaren, som själv presenterar sig som konservativt sinnad, trycker på att inte ens konservativa partier som ännu gärna kallar sig kristna kommer att vara värda att luta sig emot.

Kristna som minoritet

En fråga jag ställde mig själv är om vi kommer att leva, för att en dag stå där bredvid samerna; om vi kristna en dag kommer att erkännas som minoritetsfolk? Officiellt. Och frågan är vidare om det är så vi vill ha det; att vi ses som något skyddsvärt eller går till historien som en kuriositet? I det sammanhanget undersöktes helt enkelt vad som kännetecknar en minoritet och i Sverige har vi anammat internationella standarder för detta. De beskrivs bland annat på Nordiska museets hemsida.

De fem minoriteter som idag är officiellt erkända i Sverige, kvalar in enligt följande fyra kriterier:

  • Det ska vara en grupp med en uttalad samhörighet, som går att urskilja från den övriga befolkningen.
  • Gruppen ska ha en religiös, språklig, traditionell eller kulturell särart, som den inte delar med andra.
  • Gruppen ska också ha en uttalad vilja att behålla sin identitet.
  • Sist men inte minst ska gruppen ha historiska eller långvariga band med Sverige

Men vad är då Rod Drehers ärende med boken The Benedict Option? Jo, det är precis vad som beskrivs i artikeln om den lilla kyrkbyn, att kristna människor bör följa den helige Benedicts exempel och dra sig bort från dagens dödskultur och barbari. Bildligt eller bokstavligt. Både för att rädda den egna själen men också för att rädda den ortodoxa kristna läran undan relativisering, plundring och ödeläggelse. Och det görs bara genom att hålla barbariets politiker utanför. Oavsett färg.

Franciskus Urban